I själva verket kan vi aldrig vara säkra på vetenskaplig- heten. Vi kan aldrig helt säkert veta om vi har rätt. Resultatet talar inte för sig själv utan vi måste tala för resultatet. Läsaren måste övertygas. Som jag ser det skulle vetenskapen behöva dra lärdom av retoriken, en mycket gammal konst som uppfanns under antiken av grekerna och romarna. Retorik handlar egentligen om det talade ordet, men även i skrivandet tror jag vi kan
lära mycket.5
Argument
Först måste vi skaffa oss argument. Det gör vi genom att låna av andra eller kanske uppfinna egna. Vad är det vi vill säga? Det kanske vi inte riktigt vet på förhand. Det visste åtminstone inte jag fullt ut inför skrivandet av denna bok. Skrivandet har också inneburit en tanke- utveckling. En resa. Så hoppas jag att även läsaren kan uppleva boken. Därför började jag med barnen och deras förhållande till kunskap. Jag ville frammana en tankebild som vi alla kan känna igen. Kanske genom att påminnas om våra egna upplevelser.
Därmed begav jag mig till vad som inom retoriken kal- las ställe eller plats. Jag ville börja på en plats som läsa- ren kan känna igen. Annars kan man knappast uppleva boken som en resa. Om man inte känner igen var det börjar förstår man inte var det slutar. På så sätt skaffar
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
vi oss argument. Genom att i tanken bege oss till olika ställen eller platser. ”Du finner inte fågeln eller villebrå- det om du inte vet var de brukar födas och uppehålla
sig”, säger Quintilianus.6 Därför började jag med att
ställa frågor om var vetenskapsteori märks. Det gjorde jag för att kunna bege mig till rätt plats. Jag valde bar- nens förhållande till kunskap och vad som händer i mötet med skolan. Den platsen gjorde det möjligt att säga det jag vill. På den platsen uppehåller sig veten- skapsteori.
Begreppet ställe eller plats inom retoriken liknar det som utifrån en kritisk realism kan kallas det tänkta objektet. Det är inte den verkliga platsen vi uppmanas att bege oss till utan en tänkt motsvarighet. Det uppfat- tar jag som ett avståndstagande från empirism. Uppma- ningen innebär med andra ord ett startskott för tudel- ningen mellan verkligt och tänkt. När vi i tanken beger oss till platsen uppstår det en distans. Det förminskar dock inte den verkliga platsens betydelse. Det är den verkliga platsen som vi skall låta tankarna flöda fritt om. Det uppfattar jag som ett avståndstagande från rationalism. Antingen lånar vi tankarna om platsen av andra eller så uppfinner vi dem själva. I båda fallen måste platsen skapas. Den finns inte av sig själv. Det uppfattar jag som ett stöd för en kritisk realism.
Metaforer Ovanståendet användning av ordet plats kallas inom retoriken för en metafor. Det är en typ av omskrivning. Alla använder vi metaforer i våra beskrivningar av verk- ligheten. Dagligdags. Vem vill inte ”bländas” av ett ”soligt” leende? I dagens globaliserade värld fungerar ”nätet” eller ”nätverket” som en dominerande metafor. Det är populärt att organisera sig i ”nätverk”. Nätverk används också som metafor för hur hela samhället hål-
ler på att utvecklas. Det talas om ”nätverkssamhället”.7
6 Citerat ur K Johannesson (1998) s 16.
7 Se intervju med M Castells i DN 2/1 2000. Se även Lennart Lund- quist (2001) s 54.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm Liknelser – uttalade jämförelser
Metaforer skiljer sig från liknelser. I liknelsen är jämfö- relsen uttalad. I metaforen är den underförstådd. ”Arg som ett bi”, kan det heta. Biet fungerar som en liknelse. Dessutom uttryckligen uttalad genom användningen av ordet ”som”. Metaforer och liknelser utgör typer av
omskrivningar. Inom retoriken kallas det troper.8 Det
betyder att det egentliga byts mot något oegentligt. Omskrivningar används flitigt inom vetenskapandet. Men är det alltid så medvetetet? Vilken koll har vi på våra omskrivningar?
Författarinnan Anita Goldman skriver om utveck- lingen av atombomben på 40- och 50-talen. ”Atom- bombsprojektet genomsyras av ett bildspråk som omvandlar människans förstörelse till dess återfödelse och som omvandlar mannen till den som ’föder’, om
inte liv, så död.”9 Vad betyder det att atombomben kal-
lades ”Oppenheimers baby”? ”Det blev en pojke”, skrev vätebombens ”fader” Edward Teller när den första sprängningen lyckades. Därmed förmedlade han flera budskap. Var det medvetet? Vilken koll hade atom- bombsprojektets pionjärer egentligen på sina omskriv- ningar?
Metonymiernas namnbyten
Atombombsprojektets bildspråk exemplifierar en annan vanlig typ av omskrivning som heter metonymier. Det betyder namnbyte. Bomben döptes om till baby och dessutom med manligt kön. Det sätter fart på associa- tionerna. Vare sig vi vill eller ej. Omskrivningar äger en
social kraft.10 Det gäller även metaforen med nätet. Som
författaren Jan Kjaerstad poängterar så skyler metaforen
med nätet över makten i samhället.11 I ett nätverk saknas
det centrum. Det saknas hierarkier. Allt verkar vara lika viktigt.
8 K Johannesson (1998) s 151. 9 DN 27/2 2001.
10 Se även G Z Nordström (1992) s 53. 11 Artikel i DN 14/2 2001 av Jan Kjaerstad.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm Omskrivningarnas sociala kraft
Även naturvetenskapare är beroende av den sociala världen. Oavsett hur mycket deras projekt handlar om naturen. Det visar exemplet med atombombsprojektet. Till socialvetenskaparnas särskilda ansvar hör avslöjan- det av detta beroende. Det är vi socialvetenskapare som måste argumentera för vad det betyder. Därför kan det krävas av oss att vi försöker använda våra omskriv- ningar medvetet. Att vi försöker ha koll på deras bety- delse. Vad betyder de liknelser som vi använder? Vilka betydelser ingår i vårt val av språkbruk? Hur pratar vi om våra undersökningar?
Ordfigurer: Variationer i språkbruket
Med omskrivningar försöker vi stärka våra argument. Det är syftet. Kanske räcker det ändå inte. Kanske underlättas läsarens förståelse om vi använder ett rikare och konstfullare språkbruk. Eller så behöver texten pressas samman och förtätas. I båda fallen använder vi oss av vad som inom retoriken kallas ordfigurer. Sam- manställningen av orden ändras.
Tankefigurer
En annan typ av figurer är de som gäller hur vi tänker oss innehållet. Det kallas tankefigurer. Kanske formule- rar vi oss genom att ställa frågor. Det kan få åhörarna eller läsarna att själva börja fundera. ”Detta är det främ- sta syftet för varje talare eller författare”, skriver Kurt Johannesson. ”För det är genom detta inre tal som människor låter sig övertygas – i tron att de själva kom-
mit till denna insikt.”12
Karaktär och känslor
Uppsökandet av platser, omskrivningar, ordfigurer och tankefigurer ingår i argumentationens konst. Det behövs för att kunna övertyga. Det räcker dock inte med argumentation. Inom retoriken betonar man även karaktär (ethos) och känslor (pathos). Förutom en argu- mentation i ord måste talaren vinna åhörarnas förtro- ende och väcka deras känslor. Det behöver säkert även en skribent lyckas med. Vi kan argumentera hur väl
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
som helst, men om ingen orkar läsa det får vi heller ald- rig rätt.
Vetenskapen behöver bli bättre på att övertyga även till formen. Ord säger inte allt. Det visste redan de gamla grekerna, men den insikten verkar ha försvunnit i takt med modernitetens utveckling. Många inom dagens massmedia har däremot klart för sig var ordens gränser går. Därför satsas det stort på grafisk formgivning. Där- för försöker man förmedla sina budskap även i andra former än ordets. I varuhusen spelas det t ex särskilt
utvald musik.13
Databranschens strid mellan PC och Mac handlade tidigare om ord- kontra ikonstyrning. I PC:ns operativ- system DOS skrev man in sina kommandon med ord (t ex Copy, Find, Replace – vem kommer ihåg?). I Mac använde man musen för att klicka på ikoner. PC-värl- den övergick till ikonstyrningen när operativsystemet
Windows lanserades.14 Numera representeras alla möj-
liga operationer och funktioner av bilder. Vi behöver
bara klicka oss fram.15
Uttrycksformernas betydelse
Det sprider sig en insikt om ordets begränsningar. Vad betyder den insikten för socialvetenskapen? Skall soci- alvetenskapen bjuda motstånd och klamra sig fast vid sina formaliseringar av ordet? Måste socialvetenskapen framhärda i sin tro på det formaliserade ordets logik, vilket enligt min mening innebär t ex en fortsatt an- vändning av onödigt svåra ord, fullständiga meningar, sammanhängande textmassor och raka dispositioner? Säger verkligen mängden ordbruk, t ex i form av anta-
13 Läs t ex artikeln ”Bakgrundsmusiken. En växande storindustri som gör kunderna glada, omedvetna och lättledda.” i DN 31/1 2000.
14 En av dom kanske viktigaste markeringarna på närmandet mel- lan konst och teknik. Om detta närmande se även S-E Liedman (1998) s 53.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
let inlästa texter och åberopade referenser, alltid allt om socialforskningens kvalitet?
Mystifieringen av kunskapen
Nej, inte som jag ser det. Ett fastklamrande vid det for- maliserade ordets logik underminerar socialvetenska- pens legitimitet. Jag vill släppa in även andra uttrycks- former i socialforskningen. Egentligen finns de där redan. Omedvetet uttrycker sig vetenskapare också
genom ordval, jargong, stil och mode.16 Onödig an-
vändning av svåra ord säger också nånting. Det för- medlar också ett budskap, oavsett vad orden sen säger. Som jag ser det ger en onödig användning av svåra ord uttryck för en rationalistisk kunskapssyn. Kunskapen mystifieras. Kapslas in i en svårtillgänglig kärna. Min bok är tänkt att vara en enda lång argumentation mot alla ensidiga inriktningar på antingen empiri eller teori. Var sanningen hör hemma har jag inte velat ta för givet. Varken ytan eller djupet säger allt. Därför förespråkar jag ett tresidigt sanningsbegrepp. Veten- skapligheten beror både på användbarhet (pragma- tiskt), överensstämmelse med verkligheten (empiriskt) och styrande principer (teoretiskt). Det krävs såväl tän- kande och erfarenhet som användning. Detta är vad jag vill försöka övertyga läsaren om.
Varför fortsätter ensidiga betoningar av antingen empiri eller teori att dominera? ”Det som C Wright Mills fördömde som samexistensen mellan ’The Grand Theory’ och den abstrakta empirismen, är en lika san- nolik framtid för samhällsteorin på 2000-talet”, skriver
William Outhwaite.17 Varför måste det vara så? Tänker
man för lite inom forskningen och behövs det i så fall ännu mer teori? Eller brister man i verklighetskontakt? Är det i själva verket ännu större datainsamlingar som behövs? Ingetdera, som jag ser det. Alla kan säkert bli
16 Artikel av Karin Johannisson i DN 13/10 1998. 17 W Outhwaite (1999) s 25.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
bättre på både tänkande och verklighetskontakt, men forskningens framtid beror nog framför allt på det tre- sidiga sanningsbegreppets tredje ben, användbarheten.