C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
etenskapen syftar till att skapa lösningar på problem. Det måste vara meningen med vetenskapen. Vad är det annars för mening? En vetenskap som inte lyckas lösa sina problem. Inte bara en gång, utan gång på gång. Det låter väl ganska meningslöst.
En vetenskap som löser sina problem gör verkligheten mer meningsfull. Det räcker med att kalla något vid
namn.1 Det vi sätter namn på saknar mening i sig
självt. Genom att namnge skapar vi mening. Det är vi själva som bestämmer. Passar det inte med ett namn så pröva gärna ett annat. Ansvaret är vårt. Endast empiris- ter betraktar verkligheten som meningsfull i sig själv. Endast för en empirist framstår meningen med orden som självklar.
Skapandet av mening
Vi fyller på med meningar, skrivna på dataskärmen, ut- printade på papper, tryckta i böcker. Många meningar. Långa såväl som korta. Inte som en utfyllnad av det redan givna. Inte som ännu en medlem i en och samma familj. Istället som ett stycke nyskapad verklig- het, med sin egen mening. Strävande efter att vara me- ningsfull även för en annan verklighet än sin egen. Det är vad vetenskapen syftar till.
Först måste vi dock göra den problematiska utgångs- punkten meningsfull att lösa. En tänkt motsvarighet till det verkliga problemet skapas. Som problem rym- mer det en brist på mening. Det saknas kanske ett vetande. Eller så kanske vetandet består av motsätt- ningar. Det är just denna brist på mening som veten- skapen syftar till att råda bot på.
1 Se även t ex A Sayer (1992) s 92.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
Vetenskapen är långt ifrån ensam om att göra verklig- heten meningsfull. Det saknas inte konkurrenter, t ex religion, massmedia och politik. Men mening skapas också i det lilla, i vår egen vardag. Det handlas, städas och donas, men inte utan mening. Eller? Det måste kännas meningsfullt, annars orkar vi nog inte. Saknas det mening tappar vi lätt sugen. Det gäller inte bara barnen i skolan utan även oss vuxna. Utan mening kan vi inte känna motivation och då kan vi inte förklara våra handlingar. Då kan vi inte heller prioritera eller värdera vad som är viktigt.
I tider av medflyt tenderar verklighet och mening att smälta samman. Verkligheten tycks äga sin egen me- ning. ”Det knallar och det går.” ”Jämna plågor.” Vi invaggas i en tro på det självklara. Lär oss att ta me- ningen med verkligheten för given. Det är just när vi tappar sugen som behovet av mening börjar kännas angeläget. När vi får det svårt, i tider av motflyt. Då aktualiseras tankar om meningens egen betydelse. ”Vad är det egentligen för mening?” Meningen med den verklighet som vi lever i känns kanske inte längre så självklar.
Därmed blir vi varse klyftan mellan verkligheten och tanken om verkligheten. Vi upptäcker det som tidigare har tagits för givet. Den vardag som verkade så me- ningsfull i sig själv. Kanske känns det smärtsamt. Precis samma klyfta utgår vetenskapen ifrån. Distanseringen. Det uppstår ett problem som frammanar en distans mellan verkligt och tänkt, ett problem som dessutom känns meningsfullt att lösa. Vetenskap syftar till att för- söka lösa problemet. Det är meningen med vetenska- pen.
Inte bara vetenskapare löser problem. Inte bara veten- skapare gör verkligheten meningsfull. Det sker även i vardan av vem som helst. Det kan gälla problem i mänskliga relationer. Men inte nödvändigtvis. Kanske gör den ena meningen det meningsfullt att skapa den
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
andra. En dukning av middagsbordet. Vissa av oss kan- ske måste ägna mycket tid åt att försöka övertyga våra barn om meningen med att gå i skolan. Det kan kanske också behöva ägnas en hel del tid åt diskussioner med lärare om meningen med att ha barnen där.
Hur skapas mening?
All mening måste skapas! Precis som mat, kläder och bostäder. Det är vad socialforskningen bör utgå ifrån. I utgångsläget kan vi inte ta meningen för given. Det vi bör intressera oss för är hur mening skapas, varför, i vilka sammanhang och av vem. Vissa kanske kan ägna tid åt att tänka ut sin egen mening utifrån studier av andras tankar och tyckande. Andra hämtar av olika skäl sin mening från mediernas skval. Framför allt är det skolan som har till uppgift att förmedla mening. Var- ifrån meningen än härstammar så måste den dock först av allt skapas.
Vad var det t ex för mening med den intervjuundersök- ning av malmöbornas levnadsvillkor som jag ledde 1995–97 (Levnadsundersökningen)? Så här i efterhand kan jag konstatera att meningen skapades gradvis. Den prövades fram. Under projektets gång ägnade jag mycket tid åt att fundera över dess mening. De inter- vjuande projektdeltagarnas egna tankar, synpunkter och reflektioner hade också stor betydelse. Intervju- undersökningar måste nog lägga större vikt vid meningsinnehållet än andra forskningsmetoder. Om inte meningen med projektet är tydlig och välformule- rad så ställer intervjupersonerna helt enkelt inte upp. I värsta fall ställer intervjuarna inte heller upp.
Meningssammanhang
Det räcker emellertid inte med bara något enstaka ord eller en enda mening. Att t ex bara presentera Levnads- undersökningen som en undersökning av levnadsför- hållanden lämnar fältet fritt för alla möjliga tolkningar. Vems undersökning? På vems uppdrag? Vilka syften? Ett meningsinnehåll som bara kommer till uttryck i en enda mening saknar fixerad innebörd, flyter liksom omkring och kan betyda lite av varje. För att åstad-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
komma stabilitet i meningsinnehållet måste vi relatera meningen till andra meningar och på så sätt skapa ett större sammanhang av meningar.
Kraven på tydlighet och stabilitet i meningsinnehållet aktualiserades särskilt av ett introduktionsbrev till intervjupersonerna. Brevet syftade till att göra under- sökningen meningsfull för intervjupersonerna genom formuleringar om ett slumpmässigt urval, fullständig anonymitet och svarens stora betydelse för plane- ringen av det framtida Malmö. ”Ta nu chansen och säg din mening!”, hette det i rubriken. På frågeformulärets baksida försökte jag precisera och förtydliga menings- innehållet. Texten innehöll referenser till bl a upplägg- ning, intervjuomfattning, syfte, frågeställningar och metod. Dessutom presenterade jag mig själv.
Det skrivna och talade ordet räcker emellertid inte hel- ler. Meningar kommer även till uttryck i bl a hand- lingar, kroppsspråk, attityder och ritualer. Det fick vi också lära oss mycket om i Levnadsundersökningen. Vissa intervjupersoner kunde reagera negativt på bre- vet, men förändra sin uppfattning efter att ha hört intervjuarens sätt att tala i telefonen. Andra intervju- personer kunde reagera tvärtom och slå igen dörren med en smäll när intervjuaren väl visade sig.
I deltagarutbildningen lade vi stor vikt vid diskussioner om andra meningsuttryck än just det skrivna och talade ordet. Deltagarna fick lära sig att fundera över i vilken utsträckning meningen med projektet även för- medlades genom t ex språkmelodi, kroppshållning, gester, mimik, ögonrörelser, tonfall, dialekter och kläd- sel. Det var viktigt att försöka åstadkomma en harmoni mellan budskapet i introduktionsbrevet om den grund- läggande respekten för intervjupersonen och andra meningsuttryck.
Att projektets olika meningsinnehåll harmonierade med varandra var givetvis även av stor vikt för inter-
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
vjuarna. Intervjuare som inte känner sig säkra på meningen med projektet eller som upplever dubbla budskap lär knappast kunna övertyga tveksamma inter- vjupersoner. En osäkerhet om projektets mening för- svårar motivationen och kan i förlängningen leda till likgiltighet.
Budskapet om betydelsen av deltagarnas delaktighet, erfarenheter och kompetens kunde inte bara förklaras i ord, utan måste dessutom bekräftas i handling. Därför lät jag t ex deltagarna i den första etappen vara med i skrivningen av introduktionsbrevet. Genom gruppar- bete utarbetade man förslag till introduktionsbrev och tvingades därigenom utveckla sin egen tolkning av pro- jektets meningsinnehåll. Delar av resultatet kom sen till användning i det slutgiltiga introduktionsbrevet.
Diskurser
Det sammanhang av mening som uppstod i Levnads- undersökningen kan mycket väl kallas diskurs. Diskurs- teorin utgör i själva verket en viktig inspirationskälla för mig. Dock inte i sin rationalistiska version. Med dis- kurser vill jag inte mena en rationalistisk innestäng- ning i det verbala språket. Jag vill inte bura in vare sig mig själv eller andra i en verbalspråklig slutenhet. Inskränkningen till verbalspråket kritiserades på 80-
talet av Ernesto Laclau och Chantal Mouffe.2 Med
inspiration från Gramsci utvidgade de diskursbegrep- pets giltighet: ”Om jag sparkar på ett sfäriskt objekt på gatan eller om jag sparkar på en boll i en fotbollsmatch så är det samma fysiska faktum, men meningen skiljer
sig.”3 Framhållandet av meningens betydelse är gemen-
sam för all diskursteori. Istället för empirismens fokuse- ring på det som synes vara intresserar sig diskursteorin
2 Se E Laclau & C Mouffe (1985).
3 Min översättning från E Laclau & C Mouffe (1987) s 82. Se även E Laclau & C Mouffe (1985). Laclaus och Mouffes uppfattning om diskursteorin diskuterades med hetta i New Left Review 1987–88. Se bl a N Geras (1987; 1988), E Laclau & C Mouffe (1987), och N Mouzelis (1988).
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
för våra beskrivningar av vad som synes vara. Det är våra beskrivningar som förklarar ovanstående skillnad. Rent fysiskt syns det kanske ingen skillnad. Istället beror skillnaden på hur vi gör världen meningsfull. Skillnaden kan inte sägas vara fysisk utan snarare dis- kursiv.
Det som skiljer ut Laclau och Mouffe från andra dis- kursteoretiker är hänvisningen till andra menings- bärare. Det är inte bara ordet fotboll eller dess skrivna regler som räknas, utan även själva agerandet. Och platsen för agerandet. Och tiden. Och hur andra runt- omkring agerar, inte minst publiken. Med ett visst bete- ende pekar fansen ut sin samhörighet med varandra. Allt utgör beståndsdelar i vad Laclau och Mouffe kallar diskurs.
Diskursrationalism Ändå burar även Laclau och Mouffe in sig i en rationa- listisk innestängning. Diskursrationalism kan det kal- las. Hela världen reduceras till en fråga om mening. Därmed osynliggör man det meningslösa. Det som sak- nar mening för mig, men kanske inte för dig. Det som saknar mening för oss båda, men som kanske ändå sät- ter sin prägel på våra liv. Kanske gör det oss mottagliga
och öppna för vissa meningar, hellre än för andra.4 Det
som vi ännu inte har beskrivit, namngett och förklarat, det än så länge meningslösa, men inte verkningslösa.
Meningslöst men verkningsfullt
Hur kan något vara meningslöst, men ändå verknings- fullt? Det kan det inte, tycks Laclau och Mouffe mena. Det visar på rationalismen i deras diskursteori. Det meningslösa kan visst vara verkningsfullt, hävdar jag. Hur kan jag påstå det? Hur kan jag överhuvudtaget veta någonting om det meningslösa? Det kan jag inte. Jag måste nöja mig med att tro. Och visst tror jag. Jag tror på verklighetens potentialer. Men de måste förverkligas innan jag kan veta. Och kanske har de förverkligats,
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
men jag vet ännu inte om det. Saknar än så länge en diskurs som gör dem synliga.
Även det som saknar mening för oss kan mycket väl vara verkningsfullt. Det tror jag på. Och jag kan även visa det. Det är syftet med min bok. Ta t ex exemplet med hur barnen lär sig en vetenskapsteori i skolan. Vad vet lärarna om det? Detta försöker jag skapa ett vetande om. Vetandets inre logik, erfarenhetsstöd och använd- ningsmöjligheter gör det meningsfullt. Men inte i alla avseenden, utan meningsfullt som just vetenskap. Men därmed stänger även jag in mig i en diskurs. Det kanske en diskursrationalist skulle hävda. Och visst! Det sker mycket målmedvetet. Kritiken och avgräns- ningarna innebär lika mycket en innestängning av mig själv som en utestängning av andra. Resultatets inre logik beror på hur väl jag har lyckats stänga in mig. Ingen låter sig väl imponeras av ett fallfärdigt ruckel med dörrar som står och slår i vinden. Det innebär dock inte jag slutar tro på det meningslösa men ändå verkningsfulla. Min tro på möjligheterna. Som skulle kunna förverkligas. Som kanske redan har förverkligats. Som kanske verkar just nu i mitt skrivande. Jag vet bara inte om det.
Detta för mig osynliga, ohörbara eller otänkbara kan mycket väl ingå i min diskurs. Det kan vara en motsä- gelse eller logik som jag inte förstår mig på. I alla fall inte ännu. Men det hittills osynliga eller otänkbara kan också mycket väl befinna sig utanför det som Laclau
och Mouffe kallar diskursivitetens generella fält.5
Tiden
Hur använder vi t ex tiden? Sociala sammanhang sker! Det låter kanske självklart, men själva skeendet äger sina egna egenskaper. Går det för långsamt? Går det för snabbt kanske vi bränner ut oss. Utbrändhet ligger i tiden. Det kan också vara ryckigt. Rytmiskt? Vad tiden
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm
betyder kan vi lära av musiken. Det kan röra sig om enkla rytmer i fjärdedelar, åttondelar eller sextondelar. Svårare blir det då flera rytmer verkar samtidigt. Ibland svänger det. Det vi då känner av är tidens verkan. Genom att inte lämna oss oberörda förverkligas dess potens till akt. Skillnaden mellan bra och dålig musik kan mycket väl bero på hur man hanterar tiden. Tiden verkar, oavsett om vi har gjort den meningsfull eller ej.
Rummet
Hur använder vi t ex rummet? Sociala sammanhang inte bara sker, utan äger även rum. Ett av de mest kända områdena i Malmö heter Möllevången. Det är ett område med hög omsättning på befolkningen. Varje år flyttar drygt var fjärde. Det kan säkert bero på Mölle- vångens tunga belastning av kriminalitet och miss- bruk. Men det kan säkert också bero på bostädernas sammansättning. Nästan två tredjedelar av bostäderna är en- eller tvårummare. Just av den anledningen kän- ner sig många barnfamiljer tvungna att flytta när bar- nen växer upp.
Det behöver inte bero på den mening med Mölle- vången som verkligen existerar. Det var på Mölle- vången som flera av arbetarrörelsens klassiska institu- tioner uppstod, t ex Folkets park och Folkets hus. Det var på Möllevången som flera av arbetarrörelsens klas- siska ledargestalter växte upp, t ex Gustav Möller. Möl- levången symboliserar ett arbetarrörelsens kulturarv. Det tar ungdomar fasta på. Det bildas organisationer. Det skapas diskurser i vilka Möllevångsymboler utgör bärande inslag.
De diskurser som är förknippade med Möllevången kan säkert få en del att vilja bo kvar. Det känns så menings- fullt. Men tänk om bostäderna inte räcker till? Nån- stans går smärtgränsen. I det längsta spjärnar man emot. Till slut kanske ändå brister i boendet får en att flytta. Oavsett hur meningsfullt det känns att bo kvar. Rummet kan uppenbarligen vara verkningsfullt, oav- sett meningen med det.
C M 9/12 10/13 11/14,5 68mm 71mm 76mm