Arbetsbelastning som styrande faktor


Socialsekreterarna menar vidare att arbetsbelastningen som råder är styrande för hur arbetet som bedrivs kan utföras. Att känna att man hinner med det arbete man ska utföra, att man har tid och utrymme för att skapa sin egen arbetssituation och att kunna arbeta ordentligt med sina ärenden för att arbetet ska ge positiva resultat är några aspekter som socialsekreterarna lyfter fram.

”Och inte allt för pressat schema så att man ändå känner att man har lite utrymme att gå på lustprincipen. Att fördjupa sig i sakerna man känner att man får en ingivelse, "det här skulle jag vilja jobba med, den här personen skulle jag vilja träffa nu" och sånt, att det finns lite utrymme att skapa sin egen arbetssituation liksom.” - Moa

Socialsekreterarna är alla eniga om att ett gott arbete kan utföras när

arbetsbelastningen inte är för hög. När en bra arbetsbelastning råder finns det tid och möjlighet för socialsekreterarna att fokusera på att träffa sina klienter, upprätta planeringar och göra den delen av arbetet som inte är administrativ eller handlar om att klienterna ska få sitt försörjningsstöd utbetalt. Om en bra

arbetsbelastning råder har socialsekreterarna även möjligheten till att arbeta motiverande och stöttande för att faktiskt få den enskilde klienten att bli självförsörjande. Även socialsekreterarna som deltagit i Jessens (2010) studie uttrycker att yttre faktorer så som tid och resurser är styrande för hur arbetet kan bedrivas. När de utsätts för ett alldeles för högt tempo i arbetet och de inte har

tillräckligt med tid för att utföra sina arbetsuppgifter håller inte arbetet en lika god kvalitet.

I enlighet med att arbetsbelastningen är styrande för hur arbetet kan utföras är arbetsbelastningen även styrande för hur begripligt och hanterbart arbetet upplevs. Ett exempel på socialsekreterarnas tankar kring arbetsbelastning och begriplighet handlar om att det inte finns några siffror eller mått på hur många hushåll en socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd klarar av att ha för att det ska råda en bra arbetsbelastning och för att ett bra arbete ska utföras.

”Men det absolut viktigaste på jobbet, om jag hade suttit på tjänst, ta aldrig emot fler ärenden alltså. För ekonomiskt bistånd måste landa i att vi kan bara ha hushållsgrupper runt 30-35 och det finns inget jävla mått på detta i hela Sverige, det är ingen som har kommit fram till vad det ultimata är.” - Liliana

”Det har vi ju diskuterat och det är du som har kollat på det också, finns ingen sån här fastlagt vilket hushållsnummer man behöver för att producera rätt socialt arbete. Men det verkar som att det idag, att det finns erfarenhet kring hela familjen och kring er, som har fått jättefina siffror och hushållen ligger då runt 30-35. Och det är jätteviktigt att Malmö fattar att så ska det se ut för annars kommer inget att hända med den här stora populationen med folk.” 


- Liliana

Citaten ovanför vittnar om en frustration kring att det inte finns några riktlinjer om hur många klienter eller hushåll en socialsekreterare klarar av eller får lov att ha. Det här säger oss någonting om både hur prioriterat ekonomiskt bistånd som område är och om socialsekreterarnas önskan att de krav och resurser som finns i arbetet ska matcha. Genom att socialsekreterarna uttrycker att arbetsbelastningen är hög och att vissa arbetsuppgifter hamnar i skymundan försämras även

hanterbarheten och begripligheten när det kommer till arbetet. Om

arbetsbelastningen är hög blir det svårare för socialsekreterarna att få en tydlig struktur i sina ärenden, begripa hur de ska gå vidare med vissa frågor och kontrollera arbetet.


Även socialsekreterarna som arbetar med barnavårdsärenden i Höjer & Kullbergs (2017) studie vittnar om att antal anställda måste vara förenligt med den mängd arbete som måste utföras, det är då ett bra arbete kan bedrivas. Utifrån det regenerativa perspektivet är det av stor vikt att de anställda har tillräckligt med resurser för att kunna utföra det arbete som det är tänkt att de ska göra. Att det i och med förändringar avseende organisering och styrning av det sociala arbetet, så som exempelvis NPM, standardiserade dokumentationsprocedurer och

evidensbaserade arbetssätt, även finns en önskan om att tänka kostnadseffektivt i arbetet försvårar situationen ytterligare. Ur det goda arbetet kommer även känslan av att ha lyckats, att ha nått fram till klienterna och att ha bidragit till en

förändring. Det goda arbetet leder till en känsla av meningsfullhet och i tidigare avsnitt har en analys kring socialsekreterarnas känsla av mening presenterats. Socialsekreterarna uttryckte bland annat att vetskapen om att de är en del del av ett viktigt system gör att känslan av mening infinner sig. Samtidigt är det också viktigt att socialsekreterarna upplever mening i det vardagliga arbetet, vilket underlättas genom att de resurser socialsekreterarna behöver för att kunna utföra ett gott arbete och lyckas finns tillgängliga för dem. I enlighet med det

anställdas resurser används på ett gynnsamt sätt och att arbetet organiseras på ett sätt som är till de anställdas fördel. Höga krav i arbetet tömmer de anställda på resurser och energi medan resurser skapar motivation, energi och känsla av arbetsglädje.

Genom att ha en balanserad arbetsbelastning och därmed även de resurser

socialsekreterarna behöver för att kunna utföra ett arbete som leder till förändring kan regenerativa egenskaper i arbetet upptäckas. De kognitiva, emotionella och fysiska resurserna som socialsekreterarna investerar återskapas och utvecklas (Kira och Forslin, 2008). Socialsekreterarna ser då ett positivt resultat och en positiv utveckling ur det arbete som de har bedrivit. All den tid, de känslor och den energi som socialsekreterarna har investerat i arbetet får positiva utfall. Tyvärr uttrycker socialsekreterarna att arbetsbelastningen ibland är alldeles för hög och att de inte hinner engagera sig eller arbeta ordentligt med sina ärenden, vilket även innebär att känslan av att ha lyckats inte infinner sig. De investeringar som socialsekreterarna gör leder inte till positiva förändringar och känslan av att ha gjort någonting betydelsefullt infinner sig inte lika lätt. Socialsekreterarnas

resurser har därmed förbrukats och hanteringsförmågan har försämrats. Istället för att återskapa den mänskliga energin har den istället konsumerats, vilket är

motsatsen till att ett regenerativt arbete bedrivs (Kira och Forslin, 2008).
 ”Därför att man måste ha nåt, man måste känna att, det är ja, åter igen att man måste kunna

känna att man gör nånting mer, att det blir några frukter av det arbete som man gör, att man faktiskt hinner träffa, påverka och förändra människor och det är ju en jättemorot. För annars blir det ju mer som en industri, om man bara ska stämpla gröna, som att stå och skruva grejer på löpande band på Ford liksom. Nej, det kanske inte är ett jobb som jag hade valt.” - Moa ”Ja, man blir lite kreativ, därför att man inte är så pressad och man blir kanske lite mer flexibel och kan i den bästa av världar vara lite mer spontan liksom och "jamen kan du inte komma hit, men då bokar vi in det där och så kan jag komma hem till dig" och sådär. Inte göra allting med kniven mot strupen under tidspress och den enklaste möjliga vägen liksom utan att man kan tillåta vägen att bli lite slingrig därför att man tänker att den är ändå bättre och mer framkomlig.”


- Moa

Citaten ovan vittnar just om hur viktigt det är att det arbete som socialsekreterarna bedriver även får resultat. De investeringar man gör i sitt arbete ska, inte

nödvändigtvis omedelbart men åtminstone i det långa loppet, leda till någonting positivt för klienten. Det är nämligen genom den här processen som

socialsekreterarna får bekräftelse och uppskattning, vilket gör att känslan av meningsfullhet kan infinna sig.

6.3.5 Tankar kring förändrade arbetsförhållanden och högre