Lönefrågor


Slutligen är lönefrågor en aspekt som socialsekreterarna har diskuterat, vilket även det hör ihop med diskussionerna kring ledningen. Socialsekreterarna

uttrycker att löneutveckling är viktigt för dem och beskriver att deras otillräckliga löner är någonting som skulle få dem att ge upp arbetet med ekonomiskt bistånd längre fram.

”Om jag skulle sluta så skulle det antagligen vara på grund av lönen. 100 procent. Det handlar inte så mycket om alltså pengarna man får nu, för man har ju så att man klarar sig utan det handlar mer om att om man sätter det i längre perspektiv så blir det helt absurda summor om man jämför med andra kommuner. Eller, ja, absurda summor men det kan bli kanske 1,5 miljon under hela ens arbetstid i minskade pensionsinkomster så när man börjar tänka i de banorna så känns

det som att hur kul och utvecklande det än är så har man ju andra prioriteringar i livet också.” -

Dimitri

”Ja, men sen är det också frågor om löneutveckling och så liksom. Att man redan nu vet vad man kan förvänta sig från år till år liksom, medan du vet att på andra arbetsplatser kan du få flera tusen mer, bara du byter, att du blir liksom inte premierad om du stannar kvar på arbetsplatsen. Så att det är såna saker som också spelar in, även om man trivs i gruppen och trivs med arbetet så vill man ju ändå ha en bra ekonomiskt tillvaro liksom. Man har ändå lagt ner 3,5 år av sitt liv för att studera och då vill man också se ett kvitto på det liksom, i form av pengar.” - Ramona ”Ja, såklart. Sen är det ju också, man vill ju ändå ha lite uppskattning. Som vi pratade om innan att får man ingen uppskattning, man får liksom ingen bra löneförhöjning så är det ju ändå också nånting som många söker sig vidare för. Att chefen vet inte vad jag har slitit med hela den här hösten, han eller hon ser ingenting av det jag har gjort och varför ska jag då, får ingen

löneförhöjning för det heller så man känner kanske sig inte hörd eller sedd för det man gör. Kan också vara en anledning.” - Mikaela

Utifrån socialsekreterarnas tidigare svar och syn på det arbete som de utför har man kunnat urskilja en stark vilja av att utföra ett arbete som är meningsfullt, viktigt och gör skillnad. Samtidigt vittnar socialsekreterarna om att det inte räcker med att arbetet man bedriver är viktigt eller gör att man känner sig behövd, socialsekreterarna behöver även feedback och uppskattning på annat vis. Att få en högre lön vore ett sätt för socialsekreterarna att få den sortens uppskattning. Jag har tidigare diskuterat att socialsekreterarna använder uttryck som passion när de pratar om sitt arbete och att de ser arbetet som självförverkligande. Arbetet kan därför sägas ha andra funktioner och betydelser än att enbart garantera en ekonomisk trygghet. Fastän socialt arbete traditionellt sätt är kopplat till ett engagemang för att tjäna allmänintresset och kan liknas vid ett kall kan

socialsekreterarna inte enbart luta sig tillbaka på att arbetet de utför är viktigt och gör en skillnad. Även lönen är en viktig del av arbetet och och en viktig aspekt för socialsekreterarna. Lönearbetet har vuxit sig allt starkare i betydelse i framförallt västvärlden och arbete ger både en ekonomisk trygghet samtidigt som det

tillgodoser våra materiella behov (Aronsson et. al, 2012). Citaten ovanför vittnar om att socialsekreterarna är måna om sin framtid och vill ha en ekonomisk trygghet, någonting som de uppfattar bli svårare om löneutvecklingen stannar av. Socialsekreterarnas anspråk på en högre lön handlar inte enbart om att få mer uppskattning eller en större ekonomiskt trygghet. Att ha en högre lön legitimerar också den yrkesstolthet och identitet som socialsekreterarna har.

Socialsekreterarna anser att de är en del av ett meningsfullt system där de utför ett viktigt arbete och genom att socialsekreterarnas arbete blir erkänt och belönat med en hög lön kan det stärka känslan av att man utför ett viktigt arbete.

Socialsekreteraren Ramona beskriver i citatet ovan att man efter 3,5 år av studier vill ha ett kvitto på den tid man har lagt ner på det, ett kvitto i form av pengar. 


7. SLUTDISKUSSION

I följande avsnitt avser jag föra en diskussion kring den undersökning som jag bedrivit och presenterat i den här uppsatsen. Jag kommer föra kritiska

diskussioner kring undersökningens resultat, undersökningens metod samt undersökningens relevans inom det sociala arbetet. Avsnittet kommer att avslutas med förslag på ytterligare forskning inom det berörda området.


7.1 Resultatdiskussion


I uppsatsen ”Det är ur-socialt arbete som vi sysslar med” - En kvalitativ studie om socialsekreterares upplevelser av arbetet med ekonomiskt bistånd har min undersökning kring socialsekreterares upplevelser av arbetet med ekonomiskt bistånd presenterats. Totalt har fjorton socialsekreterare deltagit i studien och socialsekreterarna har i grupper om tre till fyra personer fått diskutera

upplevelserna av arbetet med ekonomiskt bistånd. Syftet med undersökningen har varit att lyfta fram hur socialsekreterarna på ekonomiskt bistånd ser på det

ständigt omdebatterade arbete som de utför. Undersökningen har haft

socialsekreterarnas upplevelser av arbetet i fokus och jag har velat undersöka hur de ser på det arbete som de utför, vad arbetet ger och tar samt vad som gör det värt att stanna kvar på arbetsplatsen.

Det finns många existerande fördomar kring arbetet med ekonomiskt bistånd och även socialsekreterarna som deltagit i den här undersökningen vittnar om det. Arbetet med ekonomiskt bistånd har ett rykte om

sig som fyrkantigt, administrativt och där arbetsuppgifterna inte innehåller särskilt mycket socialt arbete. Genom att göra socialsekreterarnas röster hörda när det kommer till det arbete som de bedriver har jag haft en tanke om att försöka ge arbetet med ekonomiskt bistånd en mer nyanserad bild. Jag har velat komma ifrån de fördomar som finns och istället få ta del av åsikter och berättelser kring hur arbetet med ekonomiskt bistånd ser ut för dem som faktiskt arbetar med det. En spännande aspekt som kommit fram under gruppintervjuerna har varit att

socialsekreterarna ser positivt på de administrativa delarna av arbetet, så länge de inte tar över arbetsuppgifterna knutna till klientkontakten, planeringen och det motiverande arbetet. De administrativa delarna av arbetet fungerar återhämtande och ger en känsla av självbestämmande på arbetsplatsen. De ger

socialsekreterarna möjligheten att i hög grad planera den egna arbetssituationen och styra det egna arbetet, vilket man upplever som positivt.

Idén till att utföra den här undersökningen föddes ur det faktum att det finns många studier och forskningsrapporter kring den bristfälliga arbetsmiljön på Socialtjänsten. Genom att istället undersöka varför socialsekreterare väljer att stanna kvar på sina arbetsplatser har jag velat fånga upp vilka aspekter av arbetet och arbetsplatsen som värderas högt. Jag har haft en förhoppning om att kunna bidra till mer kunskap kring vad socialsekreterarna faktiskt tycker om det arbete som de utför, vad som är meningsfullt, vad som är krävande och vad de behöver för att klara av att utföra ett gott arbete och återhämta sig. Undersökningens resultat visar att det är tre centrala aspekter som socialsekreterarna värderar oerhört högt på arbetsplatsen. Vikten av bra kollegor, arbetets betydelse och nuvarande utformning samt en god ledning har varit genomgripande teman i socialsekreterarnas svar och även den röda tråden i den här undersökningen. Dessa delar av arbetet och arbetsplatsen anses vara viktigast och är även anledningar till varför socialsekreterarna stannar kvar. Samtidigt vittnar

socialsekreterarna om att det även är dessa aspekter, eller snarare förändringar i dessa aspekter, som skulle rubba deras arbetssituation och få dem att ge upp arbetet med ekonomiskt bistånd.

Genom att använda mig av det regenerativa perspektivet i den här undersökningen har jag haft förhoppningen om att förklara socialsekreterarnas situation på

arbetsplatsen. Ur ett regenerativt perspektiv kan vi se att det i socialsekreterarnas arbetssituation finns många aspekter som fungerar som regenererande och återskapande, samtidigt som det även finns många aspekter som fungerar som degenererande och dränerande. Socialsekreterarna upplever arbetet som

meningsfullt och viktigt, arbetsuppgifterna som begripliga och hanterbara och de nämner exempelvis kollegor som en faktor på arbetsplatsen som fungerar

återskapande. Samtidigt vittnar socialsekreterarna om att arbetsuppgifterna i och med den tidspress och arbetsbelastning som råder inte alltid är varken begripliga eller hanterbara. Jag har med användningen av det regenerativa perspektivet inte haft någon avsikt av att ta reda på huruvida arbetet som socialsekreterarna på ekonomiskt bistånd utför är regenerativt eller inte. Min avsikt har varit att med hjälp av min valda teori konkretisera, förstå och förtydliga hur socialsekreterarna upplever vissa delar av arbetet och arbetsplatsen eftersom det säger oss någonting om deras situation. Socialsekreterarna har vittnat om att arbetet tar mycket energi, kraft och engagemang men att det även ger mycket glädje, kunskap, mening och tillfredsställelse. Genom att belysa och konkretisera dessa aspekter har jag eftersträvat att förklara och förstå arbetets natur och hur socialsekreterarnas faktiska arbetssituation ser ut. Socialtjänsten och ekonomiskt bistånd kantas av bland annat höga personalomsättningar, sjukskrivningar och en hög

arbetsbelastning. Den här undersökningen kan vara behjälplig i att

uppmärksamma vilka aspekter och faktorer som socialsekreterarna anser vara viktiga på arbetsplatsen, hur de ser på olika faktorer och vilka verktyg de behöver för att utföra ett gott arbete.

Socialsekreterarna vittnar vidare om att det inte alltid är varken enkelt eller begripligt att arbeta med myndighetsutövning och därmed behöva förhålla sig till rättspraxis. Att fatta och representera beslut som man ibland inte håller med om är tufft och tärande. Genom att använda mig av ett sociologiskt perspektiv på

emotionshantering har jag eftersträvat att belysa emotionshanteringen i arbetet. Socialsekreterarna yttrar sig kring slitningar mellan sina egna emotioner och rätt handlande utifrån lagtext och praxis, vilket har kunnat förklaras genom att

socialsekreterarna arbetar inom en byråkratisk organisation vars rationella mål ska nås och där emotioner inte kan komma att stå i vägen för detta. Vidare har

användningen av emotionshantering varit behjälplig i att förklara de kollegiala aspekterna på arbetsplatsen. Socialsekreterarna har lyft fram att kollegorna är en av de viktigaste faktorerna på arbetsplatsen och genom att använda mig av begrepp som buffertgrupper och härbärgeringsarbete har jag förklarat vilket stöd kollegorna utgör för socialsekreterarna.

Med hjälp av ett salutogent perspektiv och KASAM har jag förklarat de olika fragmenten av socialsekreterarnas upplevelser. Jag har presenterat flertalet sätt att se på de olika faktorerna på arbetsplatsen, urskiljt vad som är viktigt för

socialsekreterarna och vilka aspekter som bidrar till en hållbar situation. Vidare har jag även presenterat hur de känslomässiga aspekterna av arbetet inom en byråkratisk organisation kan förstås utifrån det sociologiska perspektivet på emotionshantering. Socialsekreterarnas upplevelser av arbetets utformning och

värde samt vikten av bra kollegor, en god ledning och en bra arbetsbelastning kan sägas utgöra den röda tråden i den här uppsatsen. Det är även dessa aspekter som socialsekreterarna anser vara viktiga på arbetsplatsen. Varför de väljer att stanna kvar beror främst på den kollegiala sammanhållningen, arbetets värde och arbetets utformning.


Sammanfattningsvis visar min undersökning att socialsekreterarna har en komplex syn på det arbete som de utför. Utmärkande är att arbetet som de

bedriver är viktigt, socialt i den bemärkelsen att man arbetar med sina klienter och gör skillnad samt meningsfullt. Socialsekreterarna känner att de genom sitt arbete kan göra skillnad och att de är stolta över att vara en del av ett system som finns för människor som är i behov av ekonomisk hjälp, någonting som inte stämmer överens med den bild av arbetet med ekonomiskt bistånd som finns utifrån. Socialsekreterarna upplever att arbetet genererar kunskap och energi och de känner sig viktiga och behövda. Genom att grunden i arbetet känns viktigt och meningsfullt ser socialsekreterarna en mening med att vara kvar. Om arbetets karaktär eller utformning istället hade förändrats och arbetet hade blivit mer manualstyrt, präglats av en ännu högre arbetsbelastning eller inte längre upplevts som viktigt hade socialsekreterarna inte längre velat vara kvar. Socialsekreterarna hade inte heller orkat genomföra arbetet om arbetsgrupperna hade förändrats, det tunga arbetet hade då inte längre känts överkomligt. Tidsbristen och

arbetsbelastningen som råder är problematisk och socialsekreterarna upplever en slitning mellan å ena sidan de administrativa uppgifterna och å andra sidan de motiverande och planerande uppgifterna som ska utföras. De administrativa uppgifterna kan fungera som återhämtade i det tunga klientarbetet, samtidigt som det också kan fungera som degenererande då det tar mycket tid ifrån sådant arbete som socialsekreterarna hade velat utföra i större utsträckning.