Urvalsprocessen och avgränsningar


Jag har valt att genomföra fokuserade gruppintervjuer med socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd på samma arbetsplats. För att inte riskera att röja varken staden, förvaltningen, cheferna eller socialsekreterarna har jag valt att inte skriva ut vilken stad eller förvaltning som legat till grund för min undersökning. Socialsekreterarna har i den presenterade analysen fått fiktiva namn för att deras identitet inte ska röjas.


Eftersom jag själv har erfarenhet av att arbeta med ekonomiskt bistånd har jag använt mig av det som en ingång för att rekrytera socialsekreterare till min undersökning. Jag tog kontakt med den ena sektionscheferna på den förvaltning jag valde ut och förklarade upplägget, syftet och tillvägagångssättet med

undersökningen. Sektionschefen informerade mig om att hen skulle lyfta upp min förfrågan att genomföra gruppdiskussioner med socialsekreterarna med de andra sektionscheferna och enhetschefen för att därefter återkomma. Hen tog kontakt med mig några dagar senare och jag fick klartecken att genomföra

gruppdiskussionerna på arbetsplatsen, så länge det fanns ett intresse från socialsekreterarnas sida att delta. Kriteriet för att få delta i undersökningen har varit att socialsekreterarna måste ha jobbat med ekonomiskt bistånd i minst 6 månader. Med tanke på min erfarenhet av arbetet med ekonomiskt bistånd har jag haft en viss förförståelse för att många av de socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd inte har arbetat särskilt länge. På grund av den höga

personalomsättningen är många socialsekreterare relativt nya på arbetsplatsen. Genom att sätta gränsen vid 6 månader har jag försökt förhindra att inte alldeles för många socialsekreterare ska sållas bort direkt.

Efter att ha fått klartecken från ledningen tog jag kontakt med alla

socialsekreterare på ekonomiskt bistånd. Jag skickade ut ett gemensamt email till samtliga socialsekreterare inom de fyra sektionerna där jag förklarade studiens upplägg, syfte och tillvägagångssätt. I emailet bifogade jag ett informationsbrev (se bilaga 1) där undersökningen förklaras mer ingående. I emailet fanns även information kring hur socialsekreterarna skulle gå tillväga för att komma i kontakt med mig om det fanns ett intresse av att delta. Min ambition har varit att

genomföra fokuserade gruppintervjuer med totalt fyra grupper. Då ekonomiskt bistånd är uppdelat i fyra sektioner fann jag det lämpligt att genomföra en gruppintervju på varje sektion. Wibeck (2010) skriver att en undersökning bör utgöras av insamlat material från minst tre grupper. Valet av hur många grupper undersökaren använder sig av beror dock på komplexiteten i det fenomen som man avser att undersöka, undersökningens omfattning samt den tids- och resurstillgång som finns.

Glaser och Strauss (1967) skriver om teoretisk mättnad. Teoretisk mättnad syftar till det tillstånd som uppstår när undersökaren till slut betraktar sitt ämne som mättat. Varje fokuserad gruppintervju som görs kommer till slut innebära att mindre ny information samlas in. Jag genomförde totalt fyra gruppintervjuer, en på varje sektion, och efter genomgången av mitt material ansåg jag mig ha

tillräckligt mycket användbart material för min undersökning. Det är svårt att säga om jag redan efter fyra gruppintervjuer hade uppnått teoretisk mättnad. Mitt insamlade material var dock så pass genomgripande för undersökningen omfattning och min tids- och resurstillgång så jag beslutade mig för att inte genomföra fler fokuserade gruppintervjuer. Vid genomgången av materialet var det även tydligt att aspekterna som lyftes upp i de olika grupperna var snarlika, vilket indikerar på att en teoretisk mättnad kan ha uppnåtts efter fyra

gruppintervjuer. Mina fokusgrupper utgjordes av tre-fyra medlemmar. Wibeck (2010) skriver att ett lämpligt deltagarantal i en fokusgrupp inte är mindre än fyra personer men inte heller fler än sex personer. Författaren (2010) skriver att det finns mycket som talar för att gruppen inte ska vara för stor eftersom det kan påverka varje persons inflytande. Vid större grupper minskar inflytandet och därmed även det personliga engagemanget i frågorna som ska diskuteras. Det är även lättare att diskutera i mindre grupper och lättare att både ge och få

kommentarer. Även tidsaspekten är viktig, tiden räcker bättre till för alla om gruppen är av mindre karaktär (Wibeck, 2010).

Mina fokusgrupper har, som tidigare nämnts, utgjorts av socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd inom en viss sektion. Då jag valt att använda mig av redan existerande grupper, utifrån de sektioner och team som finns på

arbetsplatsen, har sammansättningen av gruppen delvis varit förutbestämd. Sektionerna och teamen på arbetsplatsen utgörs dock av cirka 4-15 personer och då mina fokusgrupper har utgjorts av tre-fyra medlemmar har inte hela gruppens sammansättning varit förutbestämd. Jag har i min rekrytering av deltagare bjudit in alla sektioner att delta. Min tanke var att forma flera fokusgrupper från samma sektion ifall fler än fyra socialsekreterare skulle visa ett intresse av att delta i

studien. Fokusgruppernas utformning var en följd av vilka socialsekreterare som visade ett intresse av att delta i undersökningen.

Totalt fyra socialsekreterare från varje sektion visade ett intresse av att delta i min studie. Därmed kunde fyra olika grupper bildas, alla med fyra deltagare i varje vilket innebar att totalt sexton socialsekreterare skulle delta i undersökningen. På grund av sjukdomsbortfall i två av grupperna kunde enbart fjorton stycken

socialsekreterare delta. Med tanke på den pressade tidsramen inom vilken den här undersökningen skulle genomföras tog jag beslutet att gruppintervjuerna skulle fullföljas trots två bortfall. Som undersökare ansåg jag det vara viktigare att se till att gruppintervjuerna genomfördes så att materialet kunde samlas in. Eftersom socialsekreterarna har ett pressat schema var jag osäker på om vi kunde boka om gruppintervjuerna. Dessutom resonerade jag även utifrån att gruppintervjuer är svårare att boka om eftersom det är flertalet personer som ska delta.

Socialsekreterarna har dessutom varierande scheman vilket skulle kunna försvåra processen ytterligare. Utifrån dessa resonemang beslutade jag att

gruppintervjuerna skulle genomföras de inplanerade datumen trots de två

bortfallen. Socialsekreterarna som deltagit i undersökningen har alla arbetat med ekonomiskt bistånd mellan sex månader upp till tjugo år. Socialsekreterarna är i olika åldrar och det finns även en variation när det kommer till vilket år

socialsekreterarna tog sin socionomexamen. Gemensamt är att de alla arbetar med ekonomiskt bistånd på samma arbetsplats. I uppsatsens bilaga 4 finns en

utförligare beskrivning av alla socialsekreterare som deltog i undersökningen. I det informationsbrev (se bilaga 1) som alla socialsekreterare fick ta del av framkommer det att varje fokusgruppsintervju beräknades ta mellan 45 min-1 h. Denna tidsram hölls, den kortaste fokusgruppsintervjun varade ca 50 minuter och den längsta ca 60 minuter.

5.4 Genomförande av fokuserade gruppintervjuer