Tid och arbetsbelastning


Under de fokuserade gruppintervjuerna diskuterade socialsekreterarna hur de upplever tids- och arbetsbelastningen på arbetsplatsen. Socialsekreterarna uttrycker att tiden inte räcker till för att arbeta med alla klienter som man har, vilket bekräftar den bild och den forskning som finns om socialsekreterarnas arbetsvillkor. Eftersom en hög arbetsbelastning råder kan vissa delar av arbetet bli lidande, på grund av ren tidsbrist. Socialsekreterarna uttrycker att det motiverande och planerande arbetet, som ska få klienterna till att bli självförsörjande, blir lidande i och med att det även finns administrativa uppgifter som måste göras och prioriteras. Genom att de administrativa uppgifterna utgör en stor del av arbetet finns inte alltid tiden till att arbeta med det motiverande arbetet i en större utsträckning. Det här är intressant utifrån att socialsekreterarna tidigare uttryckt att det är just det motiverande arbetet och arbetet med klienterna som utgör det meningsfulla i arbetet.


Zaremba (2013) skriver om vad implementerandet av New Public Management (NPM) inom den offentliga sektor kan få för konsekvenser för de professionella som arbetar med exempelvis socialt arbete. I och med NPM och dess framväxt har det blivit vanligare att arbeta efter manualer och procedurer som ska effektivisera arbetet. Att tänka effektivt, tänka på verksamheten som man verkar inom och få bra resultat leder till en urvattning av professionen. Man har i sin yrkesroll inte längre har ett lika stort utrymme att fokusera på arbetet med sina klienter. Även Lauri (2016) skriver om att de intervjuade socialarbetarna i hans avhandling listar införandet av allt mer omfattande dokumentationsprocedurer som hämmande för klientkontakten. Att socialsekreterarnas arbetsuppgifter på ekonomiskt bistånd till stor del består av administrativt arbete leder till att socialsekreterarna inte får lika mycket tid och utrymme att arbeta motiverande och med planering, någonting som socialsekreterarna själva uttrycker. Socialsekreterarna uttrycker vidare att den egentliga yrkesutövningen, det vill säga det arbete som inte enbart handlar om grundutredningar och att betala ut pengar, blir lidande.

”Mmm, sen är det lite svårare med andra klienter för att man har inte riktigt tid kanske att göra det motiverande arbetet som man skulle vilja för att kanske få dem att fokusera mer på att komma ut i självförsörjning.” - Dimitri

”Men det är tufft också och man har inte den tiden som man skulle vilja ha, man får liksom prioritera vissa hushåll och så varje månad känner man att "ah, den skulle jag behöva träffa och dra i lite granna" men så bara går det tre månader och sen så... får de vänta ett år liksom.”
 - Ramona

”Ja, och det är ju det som är att den ena biten är den administrativa och den andra biten är alltså socialt arbete-biten, liksom möten med klienten och den arbetsbiten. Och mycket är det

administrativa på grund av arbetsbelastning men att vi önskar att det iaf var fifty fifty men det är ju inte det så. Men vi önskar att det kunde vara så för då hade man haft mer tid för det positiva arbetet med det.” 


- Shirin

Ovanstående citat är exempel på hur socialsekreterarna tänker kring

stor del präglas av administrativa uppgifter och i och med den höga

arbetsbelastningen som finns blir arbetet med klienterna vad gäller planering och att få dem att komma ut i självförsörjning lidande. Märk väl att det inte är de administrativa uppgifterna i sig som är problematiska, utan just tidsbristen och arbetsbelastningen. I enlighet med det Lauri (2016) lyfter fram i sin avhandling anses förändringarna avseende organisering och styrning av det sociala arbetet som hämmande när arbetet ska bedrivas. Ökade administrativa inslag i arbetet i kombination med tung arbetsbelastning, individualiserat ansvar och stress bidrar till att det relationsorienterade arbetssättet minskar. Genom att socialsekreterarna uttrycker en slitning mellan å ena sidan de administrativa arbetsuppgifterna och å andra sidan de uppgifter av motiverande och planerande karaktär kan även svårigheter i hanterbarhet uppstå.

Utifrån det regenerativa perspektivet definieras hanterbarhet genom att de resurser en anställd har och som denna ska utföra sina arbetsuppgifter med är förenliga med de krav som finns i arbetet (Kira och Forslin, 2008). Socialsekreterarna uttrycker en vilja att kunna arbeta mer motiverande, planerande och ha mer tid till att kunna träffa sina klienter, samtidigt som resurser för det inte finns.

Socialsekreterarna hinner inte med direktarbetet med klienterna, det vill säga det positiva arbetet som socialsekreteraren Shirin uttrycker det, om de även ska utföra det administrativa arbetet som måste bli gjort. Det här kan leda till att arbetet upplevs som övermäktigt, stressigt och icke hanterbart, vilket även är någonting som socialsekreterarna ger uttryck för. Arbetsbelastningen upplevs som hög och tiden som knapp vilket leder till att socialsekreterarna får svårt att prioritera arbetsuppgifterna och därmed får en minskad känsla av hanterbarhet på

arbetsplatsen. På samma sätt som positiva resurser i arbetet eller på arbetsplatsen bidrar till att individen lättare kan hantera olika motgångar kan negativa faktorer i miljön öka störningen i människor existens (Antonovsky, 2005). Den höga

arbetsbelastningen, tidsbristen och slitningen mellan å ena sidan de administrativa uppgifterna och å andra sidan det direkta arbetet med klienterna kan förstås som sådana negativa faktorer i miljön. Dessa negativa faktorer kan i sin tur sänka socialsekreterarnas känsla av sammanhang och därmed deras möjlighet att uppleva arbetet som begripligt och hanterbart.

Samtidigt som socialsekreterarna upplever en slitning mellan de administrativa arbetsuppgifterna och de uppgifter av motiverande och planerande karaktär så uttrycker de att även de administrativa arbetsuppgifterna fyller en funktion.

Socialsekreterarna anser att de administrativa delarna av arbetet kan uppskattas, så länge det inte tar över de andra arbetsuppgifterna. Citaten nedanför vittnar om att arbetets utformning är en av anledningarna till varför socialsekreterarna stannar kvar på arbetsplatsen. Den administrativa delen av arbetet beskrivs tillföra en aspekt av självständighet i arbetet och leda till en hög grad av självbestämmande. Genom att även ägna tid åt det administrativa arbetet kan socialsekreterarna återhämta sig från den kontakt som de har med klienterna.

”Sen tänker jag också att på ett sätt är det en ganska skön balans att dels ha administrativt arbete där man sitter vid ett kontor och... men också träffar olika jamen klienter och kanske är på olika sippar där man träffar folk från olika, jamen läkare eller kuratorer och, alltså att det är ett ganska varierat arbete. Vilket jag också tycker är positivt.” - Beata

Och just så på ekonomiskt bistånd så som arbetsuppgifterna ser ut så har det alltid passat mig, man kan hitta en bra balans mellan liksom mer administration och samtal eller socialt arbete som passar mig. Ja, för skulle det bara välla folk, livsöden, över en hela tiden... det hade varit svårt att hantera tror jag.” - Edvin

Citaten ovan exemplifierar att även de administrativa inslagen i arbetet har en viktig funktion och kan fungera balanserande i arbetet. Samtidigt har jag tidigare även diskuterat att socialsekreterarna finner de administrativa inslagen i arbetet vara hämmande. I grund och botten ser inte socialsekreterarna de administrativa uppgifterna som hämmande från att kunna utföra den sociala biten av arbetet, de administrativa inslagen som finns i arbetet med ekonomiskt bistånd är i sig inte negativa. Dock kan de administrativa uppgifterna i arbetet upplevas vara i vägen för att resterande arbetsuppgifter ska utföras, vilket kan härledas till arbetets organisering och den generella arbetsbelastningen.

”Ja, och det är ju det som är att den ena biten är den administrativa och den andra biten är alltså socialt arbete-biten, liksom möten med klienten och den arbetsbiten. Och mycket är det

administrativa på grund av arbetsbelastning men att vi önskar att det iaf var fifty fifty men det är ju inte det så. Men vi önskar att det kunde vara så för då hade man haft mer tid för det positiva arbetet med det.” - Shirin

Citatet ovan exemplifierar att de administrativa uppgifterna i sig inte anses vara ett negativt inslag i arbetet. Problemet blir när arbetsuppgifterna på grund av den höga arbetsbelastningen blir för svåra att hantera. Det är tydligt att

socialsekreterarna har svårt att finna en balans mellan de krav och de resurser som finns på arbetsplatsen. Den obalans som finns mellan krav och resurs kan leda till att socialsekreterarnas investeringar i arbetet konsumeras istället för att

återskapas, någonting som har diskuterats i tidigare avsnitt.