Associationsrättsliga rättsförhållanden

En association, dess funktionärer och medlemmar respektive tredje män ingår i olika situationer och sammanhang i rättsförhållanden med varandra. Hur dessa sinsemellan väldigt varierande förhållanden ska kvalificeras är inte helt enkelt att avgöra och varierar inte bara med vilken specifik associationsform, situation och partskonstellation det rör sig om utan också med den tillämpliga rättsordningen. I vissa rättsordningar kvalificeras t.ex. förhållandet mellan ett aktiebolag och dess aktieägare som ett avtalsförhållande, i andra som ett institutionellt, normativt förhållande eller som ett förhållande sui generis.³⁰³ Huruvida ett associationsrättsligt rättsförhållande ska kvalificeras som avtalsrättsligt för tillämpningen av artikel 7(1) ska

297 Tacconi, mål C-334/00, p. 25.

298 För en kritisk kommentar till rättsfallet, se Mankowski, s. 184.

299 Jfr Pålsson & Hellner, p. 46.

300 Se Cheshire, North & Fawcett, s. 249, som hänvisar till generaladvokatens förslag till avgörande i Tacconi, mål C-334/00, p. 83. Jfr Granarolo, mål C‑196/15, p. 24.

301 Jfr Tacconi, mål C-334/00, p. 22.

302 Jfr Mankowski, s. 174.

303 Powell Duffryn, mål C-214/89, p. 10.

emellertid i linje med det som tidigare anförts bestämmas autonomt och utan hänvisning till hur den tillämpliga nationella rätten ser på förhållandet.³⁰⁴

EU-domstolen har vid ett antal tillfällen tagit ställning till hur associationsrättsliga rättsförhållanden ska kvalificeras. I det tidiga rättsfallet Peters hade EU-domstolen att bedöma huruvida ett betalningskrav mellan en nederländsk förening och en av dess medlemmar omfattades av artikel 7(1).³⁰⁵ Det aktuella betalningskravet hade sin grund i ett för medlemmen bindande beslut som föreningens organ hade fattat. EU-domstolen konstaterade att det vid inträdet i en förening mellan föreningsmedlemmarna uppstår ”förbindelser av samma karaktär som de som uppstår mellan avtalsparter”.³⁰⁶ En förpliktelse som följer av föreningsmedlemskapet är således att kvalificera som avtalsrättslig, oberoende av om den följer direkt av inträdet i föreningen eller om den uppstått genom ett beslut av ett föreningsorgan.³⁰⁷ I ett senare fall fann EU-domstolen, med hänvisning till avgörandet i Peters, att även förhållandet mellan aktieägarna i ett aktiebolag kan jämställas med det förhållande som råder mellan avtalsparter.³⁰⁸ Rättigheter och skyldigheter som återfinns i aktiebolagets bolagsordning är följaktligen att betrakta som avtalsrättsliga i Bryssel Ia-förordningens mening.³⁰⁹

Förpliktelser sprungna ur förhållandet mellan en association och en medlem i associationen, respektive mellan associationsmedlemmarna, ska således kvalificeras som avtalsrättsliga. Att den relevanta förpliktelsen följer av den lag som reglerar associationsformen, och inte direkt av det konstitutiva ”avtal” som reglerar associationen och till vilket medlemmen får anses ha tillträtt, spelar härvid ingen roll. Den dispositiva lagen är närmast att betrakta som ett standardavtal som i tillämpliga delar fyller ut en bolagsordning, en föreningsstadga eller ett bolagsavtal.³¹⁰

Ett bolags skyldighet att tillhandahålla fullständig och korrekt information i ett prospekt när den erbjuder värdepapper till marknaden följer inte av ett avtal utan står på egna ben. Följaktligen omfattas en tvist rörande prospektansvar inte av artikel 7(1) utan av artikel 7(2), oaktat att det kan

304 Se bl.a. Peters, mål 34/82, p. 9–10.

305 Peters, mål 34/82.

306 Peters, mål 34/82, p. 13.

307 Peters, mål 34/82, p. 15 och 18.

308 Powell Duffryn, mål C-214/89, p. 16. Målet rörde rättsverkningarna av en prorogationsklausul som tagits in i bolagsordningen och avsåg egentligen (nuvarande) artikel 25 om avtal om domstols behörighet och inte artikel 7(1), men får med hänsyn till uttalandenas generella innebörd antas ha betydelse även för tolkningen av den senare bestämmelsen.

309 Powell Duffryn, mål C-214/89, p. 16.

310 Jfr Andersson, J., ABL – Monsters Inc.?, JP 2012, s. 85 ff.

röra sig om en tvist mellan ett aktiebolag och en aktieägare eller mellan ett bolag och någon som förvärvat värdepapper direkt av bolaget.³¹¹

Även förhållandet mellan en association och dess funktionärer är att beteckna som avtalsrättsligt.³¹² En ledamot i ett bolags styrelse har accepterat styrelseuppdraget och har följaktligen frivilligt åtagit sig de bolagsrättsliga förpliktelser som följer med dennes ställning i bolaget.³¹³ Riktar bolaget en skadeståndstalan mot dess styrelseledamöter under åberopande att dessa åsidosatt den associationsrättsliga lojalitets- eller vårdnadsplikten ska talan således anses vara avtalsrättslig i förordningens mening.³¹⁴ Att notera i detta sammanhang, vilket kan förefalla något säreget, är att rättsförhållandet mellan bolaget och bolagsfunktionären ska kvalificeras som ett avtal om utförande av tjänster vid tillämpningen av artikel 7(1), innebärande att uppfyllelseorten ska bestämmas enligt led (b).³¹⁵

Rättsförhållandet mellan ett bolag och dess funktionärer ger emellertid upphov till ett särskilt kvalifikationsproblem på grund av det anställningsliknande förhållande som vissa bolagsfunktionärer intar i förhållande till bolaget. Under sådana förhållanden behöver det inledningsvis fastställas huruvida rättsförhållandet mellan bolaget och funktionären kan kvalificeras som ett anställningsavtal i den mening som avses i artikel 20 i Bryssel Ia-förordningen. Hur rättsförhållandet kvalificeras enligt nationell rätt är härvid ovidkommande – ett autonomt synsätt ska anläggas.³¹⁶

Vid denna bedömning ska det prövas om bolagsfunktionären (i) under en viss tid har utfört arbete för bolaget, (ii) erhållit ersättning av bolaget för detta arbete, (iii) stått under bolagets ledning och (iv) varit varaktigt knuten till bolaget genom att ha getts en viss plats i dess verksamhetsorganisation.³¹⁷ Dessutom ska bolagsfunktionären befinna sig i en underordnad ställning i förhållande till bolaget. För att avgöra om så är fallet ska samtliga relevanta omständigheter tas i beaktande för att fastställa om bolagsfunktionären, t.ex. genom aktieägande eller på annat sätt, har haft icke oansenliga möjligheter att påverka förvaltningen av bolaget.³¹⁸ Det bör nog inte komma i fråga att kvalificera förhållandet mellan en styrelseledamot och ett

311 Se närmare Lehmann JPrIL, s. 324 f. Se även Löber, mål C-304/17, p. 21.

312 Det torde även gälla personer som agerar som de facto funktionärer utan att formellt inta en sådan ställning, exempelvis s.k. shadow directors. Se Mankowski, s. 179.

313 Holterman, mål C-47/14, p. 53.

314 Holterman, mål C-47/14, p. 54.

315 Holterman, mål C-47/14, p. 58.

316 Holterman, mål C-47/14, p. 58.

317 Holterman, mål C-47/14, p. 45 med vidarehänvisningar.

318 Holterman, mål C-47/14, p. 46–47.

svenskt aktiebolag som ett anställningsavtal med tillämpning av nämnda kriterier om det inte rör sig om en styrelseledamot som samtidigt är anställd i bolaget, men däremot kan en verkställande direktör komma att betraktas som anställd.³¹⁹

Även om det i enlighet med ovan kan konstateras föreligga ett anställningsavtal mellan bolagsfunktionären och bolaget är detta inte ensamt tillräckligt för att talan ska vara att hänföra till de exklusiva behörighetsreglerna för anställningsavtal i artiklarna 20–23 i Bryssel Ia-förordningen. Dessa regler blir endast tillämpliga om det agerande som påstås ligga bolagsfunktionären till last kan betraktas som ett åsidosättande av en förpliktelse i anställningsavtalet.³²⁰ Utgör agerandet ett åsidosättande av de bolagsrättsliga förpliktelser som följer med bolagsfunktionärens ställning i bolaget bör talan alltjämt omfattas av artikel 7(1). Det senare fallet kan illustreras med en skadeståndstalan mot en arbetande styrelseordförande där denne påstås ha åsidosatt jävsbestämmelsen i 8 kap. 23 § aktiebolagslagen (2005:551), nedan ABL. Detta agerande utgör inte ett brott mot styrelseordförandens anställningsavtal med bolaget utan ett åsidosättande av dennes bolagsrättsliga förpliktelser, varför talan bör vara att hänföra till artikel 7(1).

Härnäst ska rättsförhållandet mellan associationen och dess borgenärer beröras. I den mån det rör sig om en tvist mellan associationen och borgenären aktualiseras inga särskilda associationsrättsliga problemställningar i kvalifikationshänseende. I vissa situationer öppnar dock materiell rätt för ett genombrott av ansvaret för associationens betalningsförpliktelser, innebärande att en associationsmedlem eller funktionär i associationen blir personligt ansvarig för förpliktelserna. I svensk rätt kan nämnas det personliga betalningsansvaret för aktiebolagets styrelseledamöter och ägare vid kapitalbrist i 25 kap. 18 och 19 §§ ABL och den i HD:s rättspraxis utvecklade doktrinen om ansvarsgenombrott.³²¹ Under vissa förhållanden kan således borgenären på grundval av fordringsförhållandet med bolaget väcka talan direkt mot en styrelseledamot eller aktieägare och kräva att denne fullgör en bolagets förpliktelse gentemot borgenären. Är talan under sådana förhållanden att betrakta som avtalsrättslig?

EU-domstolen har i avgörandet ÖFAB besvarat denna fråga nekande.³²² Hovrätten för Nedre Norrland hade i målet bett EU-domstolen klargöra huruvida dels en borgenärs talan mot en styrelseledamot i ett svensk aktiebolag med stöd av kapitalbristreglerna i 25 kap. ABL, dels en

319 Jfr Sjövall & Rudvall, s. 147, som inte förefaller utsträcka principerna i Holterman till styrelseledamöter.

320 Holterman, mål C-47/14, p. 32 med hänvisning till Brogsitter, mål C-548/12 som behandlas närmare i avsnitt 4.3.2 nedan. Se även Calster, G., European Private International Law, 2016, s. 109 ff.

321 Doktrinen behandlas bl.a. i Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag. En lärobok, 2010, s. 275 ff.

322 ÖFAB, mål C-147/12. Se även OTP Bank, mål C-519/12.

borgenärs talan mot en aktieägare i samma bolag med stöd av doktrinen om ansvarsgenombrott, var att hänföra till artikel 7(1) eller 7(2) eller ingendera. EU-domstolen lät sig vägledas av principen i Handte och fann att en tillämpning av artikel 7(1) var utesluten eftersom talan i dessa fall inte grundade sig på ”något frivilligt åtagande av den ena parten gentemot den andra parten”, utan på att styrelseledamoten respektive aktieägaren hade åsidosatt sina legala skyldigheter.³²³ Dessutom tillade EU-domstolen att flera domstolar skulle kunna bli behöriga i fråga om samma orättsenliga beteende hos styrelseledamoten eller ägaren för det fall en accessorisk behörighet tilläts härledas från borgenärernas avtal (och flera borgenärer väcker talan).³²⁴ Detta kunde inte godtas, varför talan istället befanns vara hänförlig till artikel 7(2).³²⁵

Mot bakgrund av rättsläget såsom det uppfattades vid tidpunkten för avgörandet var EU-domstolens ställningstaganden föga uppseendeväckande.³²⁶ Däremot är det, i ljuset av nyare rättspraxis, inte säkert att frågan skulle komma att bedömas på samma sätt i dag. Som kommer att diskuteras nedan har EU-domstolen nyligen förkastat synsättet att talan behöver grunda sig på frivilligt åtagna förpliktelser mellan parterna i tvisten (jfr citatet i stycket ovan), utan artikel 7(1) kan tillämpas även i fall där käranden grundar sin talan på ett avtalsförhållande med tredje part.

Grunden för borgenärens talan i ÖFAB avsåg ju tveklöst ett avtal, nämligen avtalet med aktiebolaget, vilket i dag torde vara tillräckligt för att talan ska anses avse avtal i förordningens mening. Se närmare avsnitt 4.4 och 5.3 nedan.

Det bör i sammanhanget slutligen erinras om att tillämpligheten av artikel 7(1) kan sättas ur spel om talan befinns avse t.ex. giltigheten av ett bolagsbeslut eller någon annan intern bolagsangelägenhet för vilka artikel 24(2) i Bryssel Ia-förordningen föreskriver exklusiv behörighet för domstolarna vid bolagets säte.³²⁷ Här finns dessvärre inte utrymme att gå in på den i och för sig intressanta frågan om hur gränsen mellan artiklarna 7(1) respektive 24(2) ska dras i associationsrättsliga tvister. Denna gränsdragning har dock i vissa fall begränsad praktisk betydelse eftersom det förekommer att den behöriga domstolen enligt de båda artiklarna sammanfaller.³²⁸

323 ÖFAB, mål C-147/12, p. 36–37.

324 ÖFAB, mål C-147/12, p. 39–41.

325 Jfr de numera inaktuella avgörandena RH 2010:23 (avseende ansvarsgenombrott) och RH 2012:64 (avseende kapitalbristreglerna).

326 Jfr dock Mankowski, s. 180, som framför logiskt stringenta argument för varför kvalificeringen av käromålen bör följa kvalificeringen av borgenärens ursprungliga anspråk gentemot bolaget. Denna uppfattning gav också den svenska regeringen uttryck för i målet, se ÖFAB, mål C-147/12, p. 39.

327 Jfr Mankowski, s. 178.

328 Vid tillämpningen av artikel 7(1)(a) bör det nämligen i regel följa av den tillämpliga rätten att den associationsrättsliga förpliktelsen ska uppfyllas i den ort där bolaget har sitt säte, se Peters, mål 34/82, p. 19. Situationen är dock annorlunda för det fall talan ska hänföras till artikel 7(1)(b), se Holterman, mål C-47/14, p. 58.