Uppfyllelseorten för köpeavtal och tjänsteavtal

När domstolen väl har kunnat konstatera att talan avser ett köpeavtal eller tjänsteavtal (såsom dessa definieras enligt ovan) har den att avgöra var den i led (b) autonomt bestämda uppfyllelseorten är belägen. För köpeavtal är den relevanta orten den dit varorna har (eller vid ännu ej fullgjorda avtal, skulle ha) levererats. För tjänsteavtal är den relevanta orten istället orten där tjänsterna har eller skulle ha utförts.

Uppfyllelseorterna ska enligt förordningstexten i första hand bestämmas med ledning av själva avtalet.¹⁶⁵ Om avtalet uttryckligen stipulerar vart varorna ska levereras eller var tjänsten ska

158 Holterman, mål C-47/14, p. 58. Se närmare om rättsfallet i avsnitt 4.2.6 nedan.

159 Česká spořitelna, mål C-419/11.

160 I Cheshire, North & Fawcett, s. 257, lämnas flera hänvisningar till nationell rättspraxis, enligt vilken bl.a.

redovisningstjänster, webbdesign och marknadsföringstjänster ska betraktas som tjänster i den mening som avses i led (b).

161 Rör avtalet hyra av fast egendom regleras behörigheten exklusivt av artikel 24(1) i Bryssel Ia-förordningen.

162 Se Mankowski, s. 207.

163 Se ovan not 144.

164 Corman-Collins, mål C-9/12, p. 39. Rättsfallet rörde ett återförsäljningsavtal, där återförsäljaren ansågs ha erhållit ersättning för tjänsten (återförsäljningen av huvudmannens varor) på grund av de fördelar i form av bl.a. rätt till exklusiv återförsäljning, tillgång till reklammaterial, utbildning och betalningslättnader som denna tillerkändes genom återförsäljningsavtalet. Se p. 40 i domen.

165 Se t.ex. Högsta domstolens beslut den 4 december 2018 i mål nr Ö 52-18, p. 2, 5 och 21. Vad som skulle ha gällt enligt den på avtalet tillämpliga lagen har alltså härvid ingen betydelse, se Car Trim, mål C‑381/08, p. 52–53 och EU-kommissionens motivering till dess förslag till Bryssel I-förordningen, KOM(1999) 348 slutlig, s. 14.

utföras är denna överenskommelse avgörande även för bestämmandet av uppfyllelseorten enligt led (b).¹⁶⁶ I fråga om köpeavtal kan det dock vara nödvändigt att undersöka huruvida en hänvisning till internationellt vedertagna leveransbestämmelser ska anses fastställa den ort där leveransen enligt avtalet ska ske eller om hänvisningen endast syftar till att fördela transportkostnaderna och risken för transporten mellan avtalsparterna.¹⁶⁷ Har leverans redan skett eller tjänsten redan utförts och detta har ägt rum vid en annan ort än den som föreskrivs i avtalet, torde uppfyllelseorten anses belägen vid den ort där den faktiska uppfyllelsen ägt rum oaktat avtalets bestämmelser om uppfyllelseorten.¹⁶⁸

En uttrycklig överenskommelse om leveransorten eller utförandeorten är inte alltid nödvändig för att uppfyllelseorten ska anses fastställd enligt avtalet, utan domstolen ska beakta samtliga relevanta villkor och klausuler i avtalet för att avgöra om dessa gör det möjligt att identifiera uppfyllelseorten.¹⁶⁹ Det finns dock situationer där det inte ur avtalet går att utläsa någon gemensam partsvilja avseende denna ort. I sådana fall ska den bestämmas autonomt.¹⁷⁰

Beträffande köpeavtal har EU-domstolen uttalat att leveransorten följaktligen ska förstås som den ort där det fysiska överlämnandet av varorna äger rum, genom vilket köparen har eller skulle ha fått faktisk rådighet över varorna på den slutliga bestämmelseorten.¹⁷¹ Hur denna ort ska kunna fastställas om leveransen helt uteblivit och avtalet är tyst i fråga om var leveransen skulle ha skett är emellertid oklart.¹⁷² I fråga om tjänsteavtal har EU-domstolen uttalat att den ort där tjänsten faktiskt har utförts kan beaktas om avtalsbestämmelserna inte ger någon ledning för fastställandet av utförandeorten.¹⁷³ När ett kreditinstitut beviljar krediter under ett kreditavtal anses tjänsten utföras vid den ort där kreditinstitutet har sitt säte.¹⁷⁴ Även beträffande tjänsteavtal är det

166 Denna överenskommelse måste dock ha ett ”verkligt samband med det egentliga föremålet för avtalet” (d.v.s.

faktiskt avse att reglera var uppfyllelsen ska ske) och inte enbart utgöra ett medel för att fastställa orten för en behörig domstol. Se not 121 ovan.

167 Electrosteel, mål C-87/10, p. 22–23.

168 Se Mankowski, s. 216 f. Se dock Cheshire, North & Fawcett, s. 259 f.

169 Electrosteel, mål C-87/10, p. 18 och 22.

170 Car Trim, mål C‑381/08, p. 57. Det är alltså alltjämt uteslutet att undersöka vad som skulle ha gällt enligt den på avtalet tillämpliga lagen, se p. 52–53 i avgörandet och EU-kommissionens motivering till dess förslag till Bryssel I-förordningen, KOM(1999) 348 slutlig, s. 14. Denna förbehållslösa ovilja att beakta lex causae ifrågasätts av Bogdan i Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2011-2012, SvJT 2014, s. 937, på s. 957.

171 Car Trim, mål C‑381/08, p. 62. Köparen får härvid anses ha fått rådighet över varorna om de lämnats till en av köparen anlitad transportör, se Mankowski, s. 222.

172 Se Bogdan, M., Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2011-2012, SvJT 2014, s. 937, på s. 957. Jfr även Mankowski, s. 215 f.

173 Wood Floor, mål C-19/09, p. 40.

174 Kareda, mål C-249/16, p. 42. Det gäller även om talan inte förs mellan borgenären (kreditinstitutet) och gäldenären, utan även för en regresstalan mellan två solidariskt ansvariga medgäldenären under kreditavtalet. Se p. 44 i avgörandet.

emellertid oklart hur bedömningen ska göras om prestationen, d.v.s. utförandet av tjänsten, har uteblivit.

Särskilda tolkningssvårigheter gör sig gällande om avtalet ska uppfyllas inte bara i en ort utan i flera (som dessutom kan befinna sig i olika medlemsstater). Enligt EU-domstolen ska led (b) tillämpas även för sådana avtal.¹⁷⁵

I rättsfallet Color Drack, som rörde ett köpeavtal enligt vilket leveransen av varorna skulle ske till flera orter i en och samma medlemsstat, uttalade EU-domstolen att en och samma nationella domstol ska vara behörig att pröva alla yrkanden som grundas på köpeavtalet.¹⁷⁶ För att lokalisera denna domstol ska den huvudsakliga leveransorten bestämmas, vilket ska göras på grundval av ekonomiska kriterier.¹⁷⁷ Kan en sådan ort inte identifieras kan käranden välja att väcka talan i vilken som helst av leveransorterna.¹⁷⁸ EU-domstolen har ännu inte tagit ställning till vad som gäller om varorna ska levereras till orter belägna i olika medlemsstater.¹⁷⁹

Vad angår tjänsteavtal som ska uppfyllas i olika orter har EU-domstolen uttalat att lufttransport av passagerare ska anses utföras till lika stor del vid både avreseorten och (den slutliga) ankomstorten, med följden att käranden kan välja att väcka talan vid domstolen för endera av dessa orter.¹⁸⁰ Vid avtal om godstransport mellan flera medlemsstater erbjuds käranden på motsvarande vis en valrätt mellan avsändningsorten och leveransorten.¹⁸¹ I rättsfallet Wood Floor, rörande ett handelsagenturavtal som utförts i flera medlemsstater, fann EU-domstolen att principerna i Color Drack i första hand skulle tillämpas.¹⁸² Det innebär att den huvudsakliga utförandeorten ska identifieras, vilket i fråga om handelsagentur ska anses vara den ort där handelsagenten utför huvuddelen av tjänsterna.¹⁸³ Om en sådan ort inte går att fastställa med ledning av avtalsbestämmelserna eller avtalets faktiska utförande ska den ort där handelsagenten

175 Wood Floor, mål C-19/09, p. 29 och Color Drack, mål C-386/05, p. 28.

176 Color Drack, mål C-386/05, p. 38.

177 Color Drack, mål C-386/05, p. 40. Exakt vilka ekonomiska kriterier som härvid är relevanta framgår inte, se Harris, J., Sale of goods and the relentless march of the Brussels I regulation, LQR 2007, s. 522, på s. 525.

178 Color Drack, mål C-386/05, p. 42.

179 EU-domstolen underströk i Color Drack (p. 16) att övervägandena i avgörandet endast avser det fallet att det inom en och samma medlemsstat finns flera leveransorter, men i litteraturen har ändock föreslagits att samma principer gör sig gällande även för det fall leveransorterna finns i olika medlemsstater. Se Briggs, s. 234, Lehmann i Dickinson &

Lein, s. 154, och Sjövall & Rudvall, s. 71. Jfr också Mankowski, s. 229 f.

180 Rehder, mål C‑204/08, p. 40–45. Det gäller även om det rör sig om en flygresa från A till C med mellanlandning i B, där flygningen mellan A och B genomförs av ett flygbolag och flygningen mellan B och C av ett annat, under förutsättning att det är fråga om en enda bokning för hela resan. Se flightright, förenade målen C-274/16, C-447/16 och C-448/16, p. 69–73.

181 Metso, mål C-88/17, p. 23.

182 Wood Floor, mål C-19/09, p. 31–32.

183 Wood Floor, mål C-19/09, p. 33–35. Vilka kriterier som är relevanta att beakta vid fastställandet av denna ort diskuteras i p. 38–40 i avgörandet.

har sitt hemvist anses utgöra utförandeorten.¹⁸⁴ EU-domstolens ”reservlösning” i Wood Floor är inte förenlig med principerna i Color Drack och kan ytterligare ifrågasättas på den grunden att den introducerar en forum actoris.¹⁸⁵ I litteraturen underkastas de nyssnämnda rättsfallen en grundligare analys.¹⁸⁶

En prövning enligt ovan kan leda till att uppfyllelseorten befinns belägen i en icke-medlemsstat.

Domstolen för denna ort kommer naturligtvis inte att befatta sig med målet på grundval av förordningens bestämmelser eftersom den hör till en stat som inte deltar i det EU-rättsliga samarbetet. I dessa fall hänvisar, som tidigare nämnts, led (c) tillbaka till led (a), vilket innebär att uppfyllelseorten ska bestämmas enligt de principer som gäller för övriga avtal.¹⁸⁷ Se mer härom strax nedan.