En teknik som användes för att peka ut olika grupper eller släkter som be- traktades som en fara för samhället var att skriva genealogier. Att skriva genealogier var något av en vetenskaplig genre under den tidigare delen av 1900-talet och det var en del av den rashygieniska vetenskapen, vilken i sin tur kan ses som en internationell företeelse, knuten till moderniseringen och vetenskapens allt mer påtagliga roll i samhället.117 Runt sekelskiftet började vetenskapliga företrädare att återupptäcka de Mendelska ärftlig- hetslagarna. Att avtäcka de biologiska lagarna som styr ärftligheten sågs som en central uppgift för forskningen. Olika ärftliga sjukdomar skulle spåras, kartläggas och om möjligt hindras. Med hjälp av eugeniska insatser skulle människor med goda anlag stödjas och de med dåliga anlag hållas under uppsikt. Så skulle ett bättre samhälle med intelligentare människor skapas.118
Den mest kända studien i genren är förmodligen den om familjen Kalli- kak, publicerad 1912 och skriven av den amerikanske psykologen Henry Herbert Goddard som i början av 1900-talet arbetade på ett hem för sin- nesslöa. En dag fick hemmet in en sinnesslö flicka, som fick pseudonymen
117 Broberg (1995) s 7–8.
Deborha Kallikak. Under flera år tränades flickan med förhoppning om att sinnesslöheten skulle kunna botas. Goddard menade dock att detta var ut- siktslöst eftersom sinnesslöhet, liksom en rad andra avvikelser, förmoda- des gå i arv. Medhjälpare sändes ut för att söka efter Deborhas förfäder och de fann till slut urfadern, vilken blev kallad Martin Kallikak. Denne, enligt Goddard, rättfärdige man hade först varit gift med en sinnesslö värdshussköka. Från detta äktenskap härstammade en dålig ätt, defekt i nästan varje generation, medan Martin Kallikaks andra giftermål, med en kväkarkvinna, ledde till en ätt helt bestående av goda medborgare. Två oli- ka släkten, två helt olika resultat.119 Goddard menade att det fanns anled- ning att vara orolig:
Not until we take care of this class and see to it that their lives are guided by intelligent people, shall we remove these sores from our social life. There are Kallikak families all about us. They are multiplying at twice the rate of the general population, and not until we recognize this fact, and work on this basis, will we begin to solve these social problems.120
Goddard var inte först med att göra genealogiska studier, men han var först med att kombinera dem med Binets intelligensmätningar. Undersökning, liknande den Goddhard gjorde på familjen Kallikaka, gjordes av olika släkter i Europa och Sverige.121
I en artikel från 1918 om ”Psykiska egenskapers ärftlighet” menade lektor och skolman Georg Brandell att de ärftlighetslagar som man eventu- ellt kunde nå fram till inte kunde vara avgörande för varje enskilt fall, utan endast för grupper av människor eller ett tänkt genomsnitt.122 Vetenskapen måste ta itu med de biologiska ärftlighetslagarna för att kunna bygga ett lyckligt samhälle för framtiden. För att klarlägga arvsenheternas förhållan- de till de psykiska egenskaperna krävdes, enligt Brandell, tämligen utförli- ga psykogram för ett större antal medlemmar av en släkt, som skulle göras till föremål för en undersökning. Det var en uppgift som, enligt Brandell, fordrade samarbete mellan ett stort antal forskare.123
Anatomiprofessor Johan Vilhelm Hultkrantz menade i mitten av 1920- talet att det fanns allvarliga hot mot släktets framtida utveckling och detta måste motverkas genom lagstiftning och sociala reformer. Nativiteten mås- te minskas inom de lägre samhällslagren och ökas i de mer värdefulla.
119 Goddard (1912) passim. Därav pseudonymen Kallikak, vilken kom från de grekiska
orden för skönhet (kallos) och dålig (kakos), Gould (1983) s 169.
120 Goddard (1912) s 72.
121 Exempelvis Herman Lundborgs avhandling om en släkt i Blekinge som kom ut 1911,
Broberg (1995) s 8–9.
122 Brandell gjorde det med hänvisning till Goddard, Brandell (1918a) s 37–38. 123 Brandell (1918a) s 39, 41, 43.
Bland de mer eller mindre undermåliga finnes ju en del personer, så lågt stående i intellektuellt och moraliskt avseende, att de icke blott äro utan nytta utan till direkt skada för samhället, vissa typer av idioter, sinnessjuka, epileptici, alkoholister, vagabonder och vaneförbrytare. Till skydd mot det obehag och den fara, som dessa uppenbart abnorma individer förorsaka, anse vi oss med rätta kunna beröva dem friheten och inspärra dem i asyler, hospital, fängelser. Vad man emellertid hitintills icke tillräckligt beaktat, är den fara, som dessa, ofta utpräglat sexuellt anlagda individer utgöra för kommande släkten. Huru ofta se vi icke, att svagsinta kvinnor lämnas vind för våg, så att de kunna sätta barn till världen, eller degenererade förbryta- re, periodiskt sinnessjuka samt obotliga alkoholister under tiderna mellan sina sejourer i fängelse, hospital eller vårdanstalter få sin fulla frihet och därmed också möjlighet att föröka släktet med nya individer av samma slag.124
Hultkrantz pekade ut olika sociala avigsidor som han menade var en följd av dåliga anlag. Att dokumentera en släkt bakåt i tiden sågs som viktigt av flera skäl och som citatet ovan illustrerar var det en blandning mellan ärft- liga sjukdomar, oönskade beteendeformer och moraliska tillkortakomman- den som avsågs. Också överlärare Manne Ohlander använde sig under 1940-talet av genealogier för att visa vilka sociala och ekonomiska följder det kunde få att vissa grupper skaffade barn. Han menade:
Genom att genealogiskt följa de olika familjernas släktskapsförhållanden och samla uppgifter om de olika släktmedlemmarna beträffande försörj- ningsförmåga, kriminalitet, alkoholism, undermålighet i intellektuellt avse- ende m.m. kan det så småningom bli möjligt att förebringa så graverande anmärkningar ur social synpunkt att ett tvångsingripande är möjligt att genomföra.125
Genom att skriva genealogier och därigenom länka olika sociala problem, såsom sjukdomar och kriminalitet, till olika grupper påstods en släkts kost- samma historia kunna visas upp. Samtidigt kunde uträkningar göras av vad samma släkte kostade samhället i samtiden, men det mest centrala var att peka på den skada och den ekonomiska belastning som släkten kunde åsamka samhället i framtiden om inte åtgärder vidtogs. Vetenskapen gav förslag på vad som kunde göras med sannolika riskgrupper. Exempel på åtgärder som nämndes i ungdomsvårdskommitténs betänkande från 1944 var sterilisering, psykisk rådgivning och hälsokontroller bland barn och ungdom. Det kunde även innebära att ”uppspåra och om möjligt undanröja
124 Hultkrantz (1925) s 28–29, citat s 29. 125 Ohlander (1943b) s 82.
för de ungas utveckling skadliga sociala missförhållanden samt att berika samhället med livsdugliga och nyttiga medlemmar.”126
Genealogier kunde alltså användas för att peka på bristande förmågor hos vissa grupper i samhället, men de kunde också användas för att visa på det motsatta – det vill säga goda anlag.127 Under början av 1920-talet in- ledde den amerikanske psykologen Lewis Terman en omfattande forskning om de bättre begåvade. Del två i denna studie, The early Mental Traits of
Three Hundred Geniuses, författad av Termans medarbetare psykologen
Catharine M. Cox, bestod av ett slags genealogisk studie. Hennes metod gick ut på att skatta intelligensen hos 282 framstående snillen – män – i hi- storien. Materialet som hon använde var detaljerade barn- och ungdomsbi- ografier och det fanns flera parametrar som kunde ge olika intelligenspo- äng. Bland annat gav föräldrarnas yrke ett visst antal IQ.128 Det insamlade materialet analyserades och utvärderades av tre psykologer. Var och en av psykologerna skattade sedan de nämnda männens intelligens och av detta sammanställdes sedan ett medeltal som fick gälla för att vara den historis- ka personens intelligens. Cox uppskattade två olika IQ-värden, ett för barndomen, upp till sjutton år, och ett för åldern mellan sjutton och tjugo- sex.129 Cox och hennes kollegor bedömde IQ hos män som sedan länge hade gått ur tiden. Efter Cox undersökning gick det, enligt Terman, inte längre att ifrågasätta att det fanns en betydande korrelation mellan intellek- tuella förmågor i barndomen och senare i livet. Terman var övertygad om att en god begåvning inte gick att förvärva – den var man född med.130 En variant av genealogiskrivandet som användes i den svenska skolan var de studier som korrelerade elevers betyg eller IQ med föräldrarnas yrke och sociala status. Dessa studier kunde åberopas för att hävda att intelli- gens tenderade att följa social klass. Redan Binet hade i samband med ut- formadet av intelligenstestet skapat ett specialprotokoll där faderns yrke skulle anges. Detta blev också kutym i samband med intelligensmätning- arna i Sverige.131 Det ansågs alltså finnas skäl att tro att en intelligensnivå korrelerade med vissa slags yrken och flera artiklar och SOU antydde ock- så, som vi kommer att se i kapitel sex, att föräldrarnas betyg och yrke speglade barnets begåvning.132 Undersökningar av andliga förmögenheters ärftlighet var som regel hänvisade till statistiska undersökningar där föräld-
126 SOU 1944:30 s 38–39.
127 Också denna form av undersökningar blev något av en vetenskaplig genre. Se t ex Cox
(1926); Galton (1892); Kretschmer (1930); Peters (1917); se även Backman (1935) s 330–333, som pekar ut hur vissa länder och platser har en hög andel vetenskapsmän. För kritik av Cox studie, se Gould (1983) s 184–189.
128 Cox (1926) s 37.
129 Cox (1926) s 47–48, 63–64; Terman (1933) s 264. 130 Terman (1933) s 265.
131 Jaederholm I (1914) s 233.
rars och syskons prestationer noterades. Med olika korrelationsmetoder kunde man till exempel se vilken växelverkan, eller vilket ömsesidigt be- roende, som fanns mellan två olika prestationer. En sådan korrelationsko- efficient skulle kunna vara mellan föräldrar och deras barns prestationer.133 En annan korrelation kunde den fysiska utvecklingen i relation till den psykiska vara.134
I genealogiskrivandet tillskrevs arvet en stor betydelse och elevernas prestationer ansågs stå i relation till mor- och farföräldrars, föräldrars och syskon prestationer. Denna ärftlighetsaspekt kunde också kompletteras med miljöbeskrivningar. Genealogiskrivande var ett sätt att ringa in olika riskgrupper genom att följa en familjs historia och därmed visa på oönska- de normer, degenererande tendenser i from av kriminalitet och alkoholism, eller önskvärda normer, sedliga och moraliska. Men det krävdes också andra instrument som riktade sig mot individen för att observera och be- skriva avvikande elever. Ett sådant instrument var olika förtryckta formu- lär och personakter.