I den merkantila ekonomin sågs befolkningen som statens potentiella rike- dom. Samhällets välfärd framställdes som identisk med statens välfärd. In- dividens värde under 1700-talet sammanföll med hennes arbetsvärde. Be- folkningen var statsmaktens råmaterial som var möjligt att mäta och be- skriva i siffror för att sedan sammanfogas i nya kombinationer för att ska- pa ett mer effektivt samhälle.6 I den processen var det vetenskapliga kate- gorier som arter, befolkning, fertilitet, mortalitet, snarare än juridiska som lagar och beskattning, som blev objektet för systematisering och politikens uppmärksamhet och intervention.7 Befolkningen delades in i olika katego- rier vilket ledde till att den objektiverades på en abstrakt nivå; befolkning- en blev till ett kalkylerbart och manipulerbart objekt.8 Statistiken försåg statsmakten med kunskaper om befolkningen som i sin tur kunde motivera olika hälsokampanjer om till exempel bostadsförhållanden, kost, äkten- skap, vaccination och så vidare. Livet och produktiva krafter skulle främ- jas och maximeras och med detta fick statistiken som vetenskap en central roll.9
Statistikens etablering som övergripande samhällsvetenskap under 1800- och 1900-talen var nära knuten till nationalstatens formerande. Sta- tistiken användes för att lyfta fram nya typer av problem.10 Det var sjuk- domar, snarare än hälsa, som uppmärksammades. Arbetet mot sjukdomar fungerade mer uppsökande och korrigerande än tidigare och var i den be- märkelsen mer individualiserande. Nu var det angeläget att anlägga jämfö- rande perspektiv. Nya teoribildningar om befolkningstillväxten ledde till forskningsresultat som knöts hårdare till politiken. Förhållandet mellan re- surser, fattigdom, hälsa och befolkningsutveckling betonades liksom jäm- förelser mellan olika länder.11 Avvikare som exempelvis brottslingar, ar-
6 Johannisson (1988) s 103; Beronius (1994) s 13–16, 25; Sköld (2000) s 21. 7 Rabinow (1984) s 17.
8 Beronius (1994) s 33.
9 Qvarsell (2000) s 123–157. Ett exempel på hur officiella kategorier etablerades var folk-
räkningen, se t ex Blanck (1998) s 575–579; Hacking (1990) s 3; Foucault (2004) s 138; Foucault (1980d) s 166–182.
10 Höjer (2001) s 245, se även Beronius (1994) s 110–111.
betslösa och fattiga registrerades för att kunna föras samman i särskilda korrektionsanstalter. Andra beteenden som pekades ut med hjälp av stati- stiken var självmord, prostitution, alkoholism, lösdriveri, sinnessjukdom och kriminalitet.12 Normen var att individen skulle tänka ändamålsenligt och ansvarsfullt. Måttfullhet, självbehärskning och kontroll sågs som dyg- der. Mot slutet av 1800-talet betonades ärftlighetsläran.13 Statistiken blev nationalstatens medel att söka kontrollera och administrera ett allt mer dif- ferentierat och sammansatt samhälle. Med statistiken skulle nationalstatens resurser, progression och brister klarläggas.14 Parallellt med denna utveck- ling bedrevs ett aktivt preventivt folkhälsoarbete. Dessa tendenser gjorde att frågor om kvalitet uppmärksammades i relation till det uppväxande släktet, det gällde att producera nya generationer som var bättre än de tidi- gare.
Omkring sekelskiftet 1900 kom den utopiska utvecklingsoptimistiska samhällstanken i Sverige också till uttryck i sin direkta motpol, föreställ- ningen om samhällets degeneration.15 Degeneration var rädslan för att folkstammen skulle försämras om fel människor fortplantade sig i för hög utsträckning.16 Degeneration sågs som progressivt ärftlig, det vill säga att de dåliga sidorna tilltog för varje generation. Teorin om degeneration blev användbar för att förklara en rad olika missförhållanden i samhället som uppfattades som obehagliga.17 Även den förändrade miljön skylldes för att bidra till den ökade degenerationen. Industrialismen förmodades skapa slagg som allt snabbare försämrade människorna. Den mediciniska dege- nerationsläran blev ofta påspädd med antropologisk kulturfilosofi, liksom av gammaldags moralism. Släktet ansågs hotat och för att motverka detta hot krävdes upplysning och hygien.18
Eugenik presenterades som lösningen på problemet. Eugenik, eller ras- hygien som det oftast kom att kallas, var idén om att förbättra människan genom biologisk förädling. Engelsmannen, statistikern och genetikern, Francis Galton, myntade begreppet eugenik 1883, förespråkade reglering av äktenskap och familjestorlek grundad på föräldrarnas begåvning.19 Det fanns två olika former av eugenik: en positiv och en negativ. Den positiva eugeniken syftade till att öka goda anlag genom exempelvis stöd till barn-
12 Liedman (2002) s 264; Hacking (2002) s 100. 13 Johannisson (1990) s 126–156.
14 Höjer (2001) s 245.
15 Johannisson (1998) s 230–231; se även Foucault (2004) s 72, 124; Foucault (1980e) s
223.
16 Gustafsson (1996) s 217; Palmblad (1990) s 11. 17 Qvarsell (1993a) s 60.
18 Broberg & Tydén (1991) s 18. Gammaldags moralism kan här förstås i termer av sedlig-
het, nykterhet o s v.
19 Se t ex Gould (1983) s 70; Broberg & Tydén (1991) s 9; Zaremba (1999) s 21; Tydén
familjer. Den negativa eugeniken däremot handlade om att minska antalet undermåliga individer, vilket kunde ske genom invandringsrestriktioner, äktenskapsförbud, internering eller sterilisering. I den svenska debatten fanns företrädare för båda inriktningarna och de kunde också fungera vid sidan av varandra för att öka kvalitén på befolkningen.20
I Sverige hävdade exempelvis anatomiprofessor Johan Vilhelm Hultk- rantz, i en artikel i Social Tidskrift 1911, att hälsovården och folkuppfost- ran hade varit mycket bra, men dessa medel var inte tillräckliga för att skapa ett så kallat lyckligt släkte. I det moderna samhället var det, menade Hultkranz, ofta de sämre elementen som förökade sig mest.21 Om de åt- gärder som hade vidtagits för att förbättra människomaterialet skrev Hultk- rantz:
…torde detta väl knappt märkbart höja medelnivån hos nästa generation, om samtidigt även de mest undermåliga individerna ha tillfälle att obegrän- sat föröka sig och sätta skaror av idioter och brottslingar till världen. För att vinna ett tillfredsställande resultat måste ovillkorligen den positiva eugeni- ken kompletteras med åtgärder i negativ riktning. Vill jag ha en god skörd på min åker, är det icke nog att öka det goda utsädet, utan jag måste även taga mina mått och steg för att hindra ogräset att föröka sig.22
Herman Lundborg, chef för det statliga svenska rasbiologiska institut som öppnade 1922, menade år 1919 att en sund och rikt begåvad människa kunde skapa många värden för sin omgivning och kultur. Den urartade, obegåvade och omoraliska människan orsakade däremot stor skada på sin omgivning. Därför krävdes ett rashygieniskt forskningsinstitut som skulle ha till uppgift ”att kartlägga orsakerna till detta samhällsonda och sedan anvisa botemedel mot detsamma”.23 Det gällde, enligt Lundborg, att skyd- da folket mot farliga inre fiender.24 Han pläderade, 1925 i en artikel i Skola och Samhälle, för att större delen av landet skulle kartläggas i rasbiologiskt
hänseende. En del i denna kartläggning bestod i att samla uppgifter om folkets rassammansättning genom undersökningar av skolbarn och värn- pliktiga.25
Mätningar och statistiska beräkningar accentuerades och mångfaldiga- des under början av 1900-talet – i huvudsak skedde detta i folkhälsans namn. Exempelvis gjordes stora undersökningar av medicinalstyrelsen på direkt uppdrag av riksdag och regering. Detta enorma insamlingsarbete syftade till att få fram hur många sinnessjuka det fanns i landet och vilken
20 Tydén (2002) s 25. För en mer omfattande diskussion om eugenik se s 21–27. 21 Hultkrantz (1911) s 289–295.
22 Hultkrantz (1911) s 294–295.
23 Lundborg (1919) s 123–125, citat s 125. 24 Lundborg (1922) s 19.
form av vård som dessa behövde.26 Exemplet illustrerar samtidigt det sam- arbete mellan vetenskap och politik som blev vanligt i samhällsplaneringen under början av 1900-talet. Olika sociala problem skulle upptäckas, kart- läggas och åtgärdas. Det fanns en rädsla för att kaos skulle bryta ut i sam- hället om ingenting gjordes på det sociala området27
Utifrån ett annat perspektiv har hävdats att det i internationella sam- manhang också uppmärksammades att det fanns ett samband mellan be- gåvning och samhällets sociala problem. Men det var inte enkelt att identi- fiera individer med bristande begåvning och det var, enligt Nikolas Rose, i och med detta problem som en ny vetenskap kom på frammarsch – psyko- login. Den nya vetenskapen blev användbar för att identifiera de svagt be- gåvade och läkare och psykologer presenterade intelligenstest som ett vär- defullt redskap i detta arbete.28 Vetenskapliga metoder skulle lösa utbild- ningssystemets sorteringsproblem.
På samma sätt som man tidigare hade sökt statistiska lagbundenheter om den mänskliga kroppen och dess krämpor började liknande lagar fram- ställas om människans psyke och begåvning.29 Men det eugeniska tänkan- det handlade framförallt om att skapa goda förutsättningar för det framtida samhället. Det medförde kring sekelskiftet ett ökat intresse för barns mog- nad, fostran och barndom. Nu blev, som ska visas i följande avsnitt, be- gåvning och intelligens en del av diskussionen om den normala barndo- men.