Den normala siffran hjälpklassbarn av det totala antalet skolbarn var tre procent, bland tattarna var siffran, hävdade Ohlander, tio gånger högre. Det som påstods följa dessa intellektuella brister var brottslighet, sedeslös- het, oförmåga att arbeta konstant, oförmåga att lägga band på sina syd- ländska lustar. Ohlander tvivlade på uppfostrans möjligheter eftersom des- sa var beskurna genom hereditärt bestämda förutsättningar. Möjligen kun- de han tänka sig en rasförbättring genom att tattarna gifte sig med en bättre ras, exempelvis svenskarna. Han trodde att det på sikt kunde leda till en assimilering av tattarna i den svenska folkstammen. Men tack vare deras skojarbedrifter genom tiderna var det få som ville beblanda sig med dem. De var av allt att döma predestinerade att vara samhälles pariaklass, vilket var så mycket värre eftersom deras avkomlingar var så många. Det gick inte att enbart övertyga tattarna om den skada de gjorde på samhället ifall de fortplanta sig utan hämningar. Det måste bli lag om tvång, hävdade Oh- lander, och syftade då på sterilisering.150
Ett problem som angavs i de inkomna svaren till Ohlander var bristen på plats i hjälpklasserna. En rapportör skrev att de flesta tattarbarnen på orten undervisades i hjälpklass och i de fall som de inte gjorde det var det orsakat av platsbrist.151 Ett annat problem var att uppfostran, som möjligen kunde ges i hjälpklass eller skyddshem, gick förlorad när barnen återvände hem eller kom i kontakt med sina släktingar. Från ett skyddshem rapporte- rades att en av de intagna tattarna villkorligt hade skrivits ut eftersom den- ne hade fått plats hos en lantbrukare. Tidvis hade han skött sig ganska bra, men varje besök av anförvanter inverkade menligt och efter dessa besök var han mer svårhanterlig och arbetsovillig.152
150 ”Tattarnas intellektuella nivå”, 1940-talet Manne Ohlanders handlingar, Ö:1, GAS,
RSG. Det refererade är hämtat ur ett manus av något slag. En del känns igen i den arti- kel som publicerades i Tidskrift för Psykologi och Pedagogik, Ohlander (1943a). Men det kan också ha varit till någon av de föreläsningar som Ohlander höll vid en fortbild- ningskurs för hjälpskollärare i Göteborg 1943, vilka återgavs av Wikström (1943) s 15– 18. I en tidigare artikel diskuterade Ohlander de 3 procenten som var hjälpklassmässiga, Ohlander (1940) s 66.
151 Brev till Ohlander odaterat. 1940-talet Manne Ohlanders handlingar, Ö:1, GAS, RSG. 152 Brev till Ohlander 18/1 1943. Hjälpklassundersökningar ca, 1940–1960, Ö:2, GAS,
Det bästa var om barnen frivilligt kom till skolan och det fanns olika medel att locka motvilliga elever dit. I flyttningsbevisen rapporterades om barnen åtnjöt fattigunderstöd som fria böcker, kläder, tandvård, barnbe- spisning med mera.153 Detta kunde fungera som draghjälp när skolplikten skulle realiseras. Till dessa former av stöd uttrycktes en viss ambivalens. En överlärare skrev till Ohlander att tattarna:
De håller sig allt framme, när det gäller att få något genom skolan. Så gott som alla tattarbarnen får sin frukost på skolan, och när tiden för utdelning av kläder närmar sig, brukar barnen spökas ut i allehanda trasor för att väcka medlidande.154
Samme informant klagade likaså på att tattarbarnen, inte bara var svaga i skolan, de hade också en frånvaro som alltid låg betydligt över genomsnit- tet. Anledningen till detta såg han i att föräldrarna skickade ut barnen på försäljningsexpeditioner och sedan anmälde frånvaron som sjukdom.155 Med hänvisning till undersökningar i Amerika slog Ohlander fast att det existerade skillnader mellan raser, inte minst i begåvning.156 Vid en jämförelse med en svensk normalkurva i intelligenshänseende, såg man tydligt att tattarnas genomsnittligga intelligens var mycket lägre.157 Om tattarna ändå hade haft exempelvis judarnas intelligens skulle de med största sannolikhet själva kunnat höja sig ur sitt förnedringstillstånd. Efter- som han inte ansåg att det fanns så mycket att hoppas på pläderade han för sterilisering i större skala.158 Ohlander förfäktade en biologisk determinis- tisk uppfattning och menade att uppfostrans möjligheter, vad gällde tattar- na, var kraftigt beskurna genom hereditärt bestämda förutsättningar.159 Frågan var om det tjänade något till att fostra tattarbarnen om de nu var så ärftligt belastade? Ohlander hade inga större förhoppningar. Skolan, och då i första hand hjälpklasserna, kunde ge dem ett yttre hyfs och bättre hygien eftersom de där stod under uppsikt.160
När Jacobsson redovisade skolförhållanden bland tattarna i Jönköping, skiljde sig inte tattarbarnen från de övriga barnen, förutom att de skolkade
153 Flyttningsbevis, Hjälpklassundersökningar ca, 1940–1960, Ö:2, GAS, RSG.
154 Brev till Ohlander 2/2 1943, 1940-talet Manne Ohlanders handlingar, Ö:1, GAS, RSG. 155 Brev till Ohlander 2/2 1943, 1940-talet Manne Ohlanders handlingar, Ö:1, GAS, RSG. 156 Ohlander (1943a) s 8. I sitt manusutkast skrev Ohlander om svenskarna i Amerika, att
deras intellektuella kapacitet stod sig synnerligen gott i konkurrensen med andra euro- piska kulturfolk. I vissa avseenden påminde tattarna om indianerna, vilka t o m var sämre än negrerna. 1940-talet Manne Ohlanders handlingar, Ö:1, GAS, RSG.
157 Ohlander (1943a) s 10. 158 Ohlander (1943a) s 10.
159 1940-talet Manne Ohlanders handlingar, Ö:1, GAS, RSG.
mer.161 I ett brev till Ohlander skrev Jacobsson, att såvitt han kunde finna så var ”våra tattare” relativt hyggliga, det vill säga om man nu jämförde med andra tattare som man läste och hörde talas om.162 Så mycket var dock klart, enligt Jacobsson, att tattarens miljöförhållanden var sämre än andras. Vad gällde de konstitutionella egenskaperna måste närmare enskil- da undersökningar avgöra. Man fick inte glömma den socialpsykologiska bakgrunden menade Jacobsson. Att från tidiga barnaår få känna på omgiv- ningens hat, avsky och förföljelse satte sina spår.163 Jacobsson ansåg att det problematiska framförallt var att vissa föräldrar hyste en direkt fientlig inställning till skolan och att de försökte hålla barnen därifrån in i det längsta. Allt för många hade också avgått från skolan enligt folkskolestad- gans paragraf 48.164 Att få barnen till skolan, och att de stannade där en längre tid, borde lösa en del problem. Hur som helst, några generella åt- gärder var inte att tänka på. Jacobsson meningen var att bara svårigheten att avgöra vem som var tattare borde avhålla från mer generella tvångsåt- gärder.165