lan skulle komma till rätt klass efter begåvning. I detta kapitel kommer jag att återvända till de klasser som särskildes från folkskolans normalklasser, och diskutera hur elever i dessa klasser hanterades när de skulle lämna folkskolan och eventuellt gå vidare i systemet. På ett övergripande plan handlar kapitlet om relationen mellan begåvning och förberedande fostran för framtiden. Det syftar till att spegla den ambivalens som fanns i samti- den angående skolans uppgift. Det sågs som centralt att medborgarna arbe- tade för såväl sin egen som samhällets lycka. Relationen mellan individens önskningar och samhällets önskningar var emellertid inte helt oproblema- tisk. Skulle skolan i första hand fostra en massa eller utbilda en elit? Vad gjorde man för att få ”rätt man på rätt plats” efter avslutad folkskola och med vilka tekniker och instrument skedde denna sortering?
I tidigare kapitel har jag också visat att det fanns en rädsla för att de svagt begåvade skulle utveckla asocialitet, kriminalitet och en samhällsfi- entlig inställning om de inte fick en rätt anpassad utbildning. Det var främst den hindrande och förebyggande sidan av hjälp- och svagklasserna som lyftes fram, men klasserna skulle samtidigt fungera stöttande och pro- duktivt i den bemärkelsen att eleverna skulle få inblick i sina möjligheter och extra hjälp att skaffa arbete. Skolan fick, som kommer att visas i detta kapitel, en viktig funktion i yrkesutbildning och vägledning till rätt yrke. Det gällde för skolan att väcka insikt hos eleven att välja rätt efter förmå- ga.
Det fanns samtidigt en önskan att vinnlägga sig om att ta vara på de goda begåvningar som fanns i folkskolan och att ge dessa en utbildning som var anpassad efter deras förmåga. Att hjälpa de bättre begåvade och förädla deras intelligens var något som på sikt förmodades komma hela samhället till del. Som en följd av dessa diskussioner restes också förslag på begåvningsklasser i folkskolan. Den svenska diskussionen om detta kan ställas mot den syn som var vägledande i de amerikanska skolorna. De amerikanska skolsystemen byggde på att individen var överordnad samhäl- let. En bärande tanke var att individens förutsättningar, oberoende av soci- al bakgrund, skulle vara avgörande för dennes framtidsutsikter. Här ska diskuteras hur det förhölls sig med detta individualiserande ideal i Sverige.
Med ett sådant perspektiv blir det också viktigt att studera vilka som enga- gerar sig i denna fråga. Det väcker också frågor om hur individens framti- da utsikter i förhållande till samhällets utveckling uppfattades och vilka speciella medborgerliga roller de olika begåvningssärarterna förväntades att uppfylla.
Materialet som jag har använt är statliga offentliga utredningar om sko- lan och dess relation till arbetsmarknaden.1 I samband med de SOU som tillhör 1940 års skolutredning och 1946 år skolkommission har också olika utredningar och förarbeten till dessa studerats. Kapitlet bygger även på ar- tiklar från olika facktidskrifter.2 Från Göteborgs folkskolstyrelse används materiel som tar upp ett försök med begåvningsklasser som genomfördes från slutet av 1920-talet och framåt.
I kapitlet börjar jag med att diskutera hur den yrkesförberedande fostran uppfattades i relation till skolans allmänna utveckling och sedan mera spe- cifikt i relation till dem som placerades i särskilda klasser, såväl de som av samtiden uppfattades som svagt begåvade och som gott begåvade. Detta
1 Skolkommissionens betänkande I:1 Grunder för en ny läroverksorganisation: Undernå-
digt betänkande angivet den 28 april 1922, Stockholm; Kungliga skolöverstyrelsens ut- låtande över skolkommissionens betänkande (SOU1924:24); Betänkande och förslag angående obligatorisk sjuårig folkskola (SOU 1935:58); Betänkande med utredning och förslag angående åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt ef- terblivna barn i barn- och ungdomsåren (SOU 1936:31); Betänkande med utredning och förslag angående intagning av elever i första klassen av de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Avgivet av inom ecklesiastikdepartementet till- kallad sakkunnig (SOU 1938:29); Betänkande med utredning och förslag angående be- tygssättningen i folkskolan: Avgivet av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sak- kunniga (SOU 1942:11); Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. Utlåtande av do-
cent Urban Hjärne (1940 års skolutredning. Bilaga I) (SOU 1943:7); Den psykologiska
forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen av barn och ungdom m.m. Utlåtande angivna av professorerna G. A. R. Anderberg, J. K. G. Elmg-
ren, D. Katz och J. Landquist (1940 års skolutredning. Bilaga II) (SOU 1943:19);
Skolungdomens vägledning till utbildning och yrke. Av Ejnar Neymark (1940 års skol-
utredning. Bilaga V) (SOU 1945:43); IV Skolpliktstidens skolformer 1. Allmän organi-
sationsplan (SOU 1945:60); IV Skolpliktidens skolformer 2. Folkskolan A. Allmän del
(SOU 1946:11); VIII Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anord-
ningar inomskolväsendet (SOU 1947:11); Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ung-
domsvårdskommitténs betänkande del V (SOU 1947:17); och 1946 års skolkommis-
sions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling
(SOU 1948:27).
2 Med skribenter som pedagoger, psykologer och filosofer som Bertil Hammer, A. G. Jae-
derholm, Albert Lilius, Yngve Norinder, Malte Jacobsson, Rudolf Anderberg, Siver Hallgren, Fritz Wigforss, John Elmgren och Alf Nyman, folkskoleinspektörer som Bru- no Lundgren, överlärare som Matilda Holmgren, Axel Hagnell och Manne Ohlander, folkskollärare som Vilhelm Helle och Axel Hedfors, medicinare som Gunnar Dahlberg, Urban Hjärne och Torsten Ramer, politiker och skolpersoner som Fridtjuv Berg, Viktor Fredriksson, Alva och Gunnar Myrdal, Stellan Arvidsson och Tage Erlander.
följs av en diskussion om fortsättnings- och ersättningsskolor. I avsnittet därefter diskuterar jag vilka som ansågs vara lämpliga för högre och mer teorietiskt inriktade skolformer och hur övergången från folkskolan till dessa skolformer praktiskt skulle lösas. På detta följer sedan en genom- gång av det differentieringsförsök med begåvningsklasser som påbörjades i Göteborg mot slutet av 1920-talet. Efter det behandlas diskussionen om differentiering under 1940-talet, en diskussion som präglades av 1940 år skolutredning och 1946 års skolkommission. Kapitlet avslutas med en dis- kussion om huruvida en tidig eller sen differentiering sågs som mest fören- liga med demokratin.