Avslutande kommentarer

Studenterna på sociala linjen menar genomgående att ett gott studieresultat handlar om tillägnelse och förståelse. Även prestationer betonas av många av dessa studenter. När socionomstudenterna beskriver, eller ger exempel på en lyckad respektive misslyckad student, refererar de till olika strategier eller studietekniker. Det gäller även när de skall beskriva när de känt sig lyckade respektive misslyckade i sina studier. Här framhålls egenskaper och färdig­ heter som är av vikt för såväl student- som den kommande yrkesrollen, t.ex. att kunna samtala och argumentera. Flera av studenterna uppger att de har känt sig mer eller mindre lyckade i seminariesammanhang eller i samband med en speciell uppgift i undervisningen. Vissa har upplevt att de "fått ut­ rymme" och kommit till tals, medan andra anser att de tagit "för stort ut­ rymme" i undervisningen. Många av studenterna framhåller betydelsen av lärarnas bedömning och uppskattning av deras prestationer. De flesta stu­ denter menar att högskoleexamen är viktig för att de ska kunna få ett arbete som socionom. Några av studenterna anser också att utbildningen bör leda till en legitimering. Få menar att betyg har någon större betydelse i samman­ hanget.

Studenterna på sociala linjen framhåller i synnerhet faktorer utanför ut­ bildningsmiljön som befrämjande respektive motverkande för studiefram­ gång. De betonar aspekter som har med det sociala och psykiska välbefin­ nandet att göra, både inom och utanför utbildningsmiljön.

Studenterna på sociala linjen är utbildningsmässigt och socialt en hetero­ gen grupp. Samtliga har arbetslivserfarenheter bakom sig när de påbörjar sin utbildning, många inom vård och omsorg. Flertalet är sammanboende, har familj eller delar lägenhet med någon. Vi tycker oss se en social dimension i studenternas tidigare erfarenheter och i studiesituationen som också åter­ kommer i en an norlunda syn på vad som utgör studieframgång.

Utbildningen på den sociala linjen betonar starkt betydelsen av samtal, förståelse av sociala relationer och självinsikt. Att klara tentamina är knap­ past det dominerande inslaget i utbildningens "framgångsbudskap", även om man förutsätts genomgå examinationerna med godkänt resultat. Studentemas uppfattning av studieframgång i termer av förståelse och tillägnelse ligger väl i linje med utbildningens målbeskrivning och inriktning. Vad som för­ bryllar är dock att praktiskt taget ingen student tar upp personlighetsaspekter när de diskuterar framgång i studierna, medan sådana aspekter är framträ­ dande i utbildningsmål, m.m.

Också arbetsformerna på den sociala linjen står i samklang med en förstå­ else- och tillägnelseinriktad syn på studieframgång. Här kan nämnas sam­ talsgrupperna under första studieåret, seminariernas centrala betydelse, före­ komsten av hemtentamina och olika undervisningsintegrerade examinations­ former.

Professionen är närvarande i socionomutbildningen på flera sätt och en tydlig åtskillnad mellan "teoretiker" och "praktiker" görs. Yrkesverksamma socionomer medverkar som lärare och handledare och är de som utgör nor­ men för flertalet studenter. Inriktningen på klienterna, det mänskliga och levande, accentueras härigenom.

7. Läkarlinjen

7.1 Kort om utbildningen

Läkarutbildningen är den mest selekterade utbildningen av de fem utbild­ ningar vi studerat. Läkarstudenterna har genomgående höga betyg och prov­ poäng och har antagits i hård konkurrens.284 De har alltså en erfarenhet av

framgångsrika studier i denna bemärkelse när de böljar på utbildningen. Utbildningen till läkare är den i särklass längsta av de fem. Grundutbild­ ningen omfattar fem och ett halvt år och avslutas med Läkarexamen. Därtill kommer tre terminers handledd allmän tjänstgöring (AT) som krav för att erhålla läkarlegitimation. Specialiseringen (s.k. ST-utbildning) kommer ovanpå detta. Forskarstudier är i praktiken en del av karriärstegen för den läkare som vill få överläkarställning. En färdigutbildad läkare har med andra ord en mycket långvarig skolning och socialisering till yrket bakom sig.

I Umeå hade utbildningen från starten 1959 fram till den nya utbildnings­ planen av år 2000 en relativt traditionell uppläggning med en preklinisk del, som i princip omfattade de fem första terminerna och en klinisk del under den resterande utbildningen285. Valfria kurser och examensarbeten saknades i

princip helt (figur 7.1).

284 För att antas krävdes hösten 1992 lägst ett medelbetyg från gymnasieskolans tre eller fyra åriga utbildningslinje på 4,8 och en normerad poäng på högskoleprovet på 1,9, med ar­ betslivserfarenhet 2,2. Antalet förstahandssökande per utbildningsplats var 5,44 (VHS, 1992).

285 Under de fyra första terminerna läste de läkarstuderande i huvudsak anatomi, medicinsk och fysiologisk kemi, histologi med cellbiologi, fysiologi, mikrobiologi samt psykiatri. Den femte och sjätte terminen var förberedande för de kliniska inslagen med ämnen som medicin, kirurgi, psykiatri, pediatrik, gynekologi etc.

:« 20 I Obligatoriska kurser

År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 År 6

År 1-6, 220 poäng

Figur 7.1 Fördelningen av poäng på obligatoriska kurser för läkarlinjen, läsåret 1992/93.

Under den kliniska delen varvas mer teoretisk undervisning med praktik och handledning förlagd till mottagningar och kliniker, i huvudsak vid Norrlands universitetssjukhus. Undervisningstätheten och arbetsbördan är hög - i en rad linjevärderingar har studenterna skattat veckoarbetstiden till 40-50 tim­ mar under den prekliniska delen, 50-60 timmar under den kliniska delen. På utbildningen tillämpades vid tiden för studien en betygsättning i tvågradig skala, godkänd och underkänd.

Bland de fem studerade utbildningarna är läkarlinjen den som har den starkaste anknytningen till yrkesverksamheten. I synnerhet under den klinis­ ka delen av utbildningen kommer de läkarstuderande i närkontakt med pro­ fessionsutövarna, som fungerar som föreläsare, handledare, bedömare och informella arbetsledare. Men inte heller under de första terminerna är sjuk­ vård och läkaryrke särskilt långt borta. Institutionerna är relativt samlade i och kring lasarettet. I undervisningen möter studenterna ofta praktiker, som forskare/forskarstuderande vid en preklinisk institution, som gästföreläsare eller som medverkande i tillämpningsinriktade avsnitt. Det är också vanligt att läkarstudenter vikarierar inom vården och därigenom kan lära av sina

framtida läkarkollegor i verksamhet. Den klientinriktade läkarprofessionen är en typisk L-profession i enlighet med Hellbergs definition.286

Läkarutbildningens inriktning är sammansatt. Studenterna förväntas be­ härska ett mycket omfattade, brett och faktaspäckat medicinskt-naturveten- skapligt innehåll. Man ska kunna integrera och på ett tidigt stadium tillämpa sina kunskaper i verkligheten. Läkarstudenten förväntas få goda praktiska färdigheter och bemöta patienter på ett professionellt sätt.

Sutter har dragit slutsatsen att läkarutbildningen genom sin uppläggning mer eller mindre framtvingar en anpassningsstrategi hos studenterna. Att studera för att uppfylla examinationskraven är centralt, åtminstone på kort sikt. Önskemål om att läsa helhets- och förståelseinriktat, som många ut­ trycker önskemål om vid utbildningens böljan, får ofta stå tillbaka.287