Ett vanligt sådant redskap var så kallade kompishjärtan/bästishjärtan. Det var ett halssmycke i form av ett hjärta med texten ”Best friends” ingraverat och som gick att bryta i två delar. Båda parterna i bästisrelationen bar sedan en halva var av hjärtat i en halskedja. Smyckena inköptes tillsammans eller av den ena parten och gavs som gåva till den andra alternativt lånades ut så länge som relationen varade. När avtalet bröts upp begärde ägaren tillbaka den andra partens halva av hjärtat.
I mitten av maj observerades hur Elin och Amanda gjorde en explicit marke-ring av att vara bästisar och att Jenny inte längre ingick i deras bästisrelation.
Lunchrast
Elin och Amanda kommer fram och pratar med mig. De har gjort var sitt hals-band i form av ett hjärta i trä, i slöjden. Det står E A inbränt på dem.
Amanda: Det står E för Elin och A för Amanda. Marie: Som kompishalsband då?
Elin: Ja, vi hade ett riktigt kompishalsband förut med mitt har gått sönder så då gjorde vi egna istället för att köpa ett nytt.
Jag frågar om de inte är så mycket med Jenny längre. Elin: Nej inte så mycket.
Elin och Amanda har gjort var sitt halsband i träslöjden som ersättning för ”riktiga” kompishalsband och de har tydligt markerat att de är bästisar genom att bränna in sina initialer på hjärtana. Halsbanden fungerar samtidigt som en markering av att Jenny inte längre är bästis med dem, vilket Elin också bekräftar på min fråga.
Handlingen att dela bästishjärtan omnämndes vid flera tillfällen av flickorna i samband med att de uttryckte sina bästisrelationer. Hos pojkarna observerades aldrig liknande handlingar. Enligt deras beskrivningar så bara gjorde de upp om att relationen skulle gälla om någon frågade om det.
Bästislista
I samtalet med Sanna, Caroline, Lina och Nelly diskuterades ett annat redskap för att bekräfta bästisrelationer.
Excerpt 14 från gruppsamtal med Sanna, Caroline, Lina och Nelly hösten 2000 Sanna: ja för ((skrattar)) (.) för ja å Caroline vi har varit
bästisar innan å sen så (.) blev var inte vi bästisar längre (..) å nu är vi bästisar så vi är rätt så mycke också (..) fast innan så var vi jättemycke men nu är vi inte så mycke ohemmao
Caroline: (xx xx) ingenting MARIE: men ni?
Sanna: ovao?
MARIE: ni har vart bästisar va sär du? sen innan menar du i ettan å tvåan å trean då eller?
Caroline: nej (..)det va (1s)fö- n: onåra månader seno MARIE: när ni gick i fyran?
Caroline: ja
MARIE: då var ni bästisar i början men sen var ni inte bästisar
ett tag?
Caroline: nee
MARIE: varför var ni inte det?
Caroline: hon hade redan så många bästisar Sanna: ja: (.) men nu ooär vi bästisaroo MARIE: hade du många andra?
Sanna: a ja jag ha Emma å Ida nu bara Lina: mhmhm o(har du)o?
Sanna: ooa det har jagoo? (.) oovaoo?
Lina: mej me
Sanna: va?
ut det
Sanna: vadå? (1s) ja skrev inte att du var min bästis (..)eller jo det skrev jag ju ovissto (1s) jo det gjorde jag (..)e jag har Caroline, Lina,(1s) Emma (1s) å Ida
På samma sätt som aktiviteten ”att vara” kännetecknar kompisrelationer syns här Sanna binda ”att vara mycket” och ”jättemycket” till beteckningen bästi-sar. Sannas påstående att de inte är så mycket hemma nu och att de var mer tidigare skulle kunna tolkas som att det finns någon form av osäkerhet i kate-goriseringen av dem som bästisar.
När Sanna uppger vilka hon betecknar som sina bästisar opponerar sig Lina, som hittills inte tagit del i det här resonemanget. Hon ifrågasätter Sannas påstående och menar att Sanna har missat att uppge henne som bästis och påminner om att de faktiskt har slutit ett avtal om det. Hon refererar till det redskap som Sanna använt för att befästa och utmärka deras avtalade relation. Detta utgörs av ett kort där Sanna skrivit upp namnen på dem som hon är bästis med. Då avtalen bryts upp suddar hon ut namnen från listan och detta fungerar då som att explicit markera att relationen är bruten. Lina använder sig här av Sannas bästislista och framställer ett hot om att sudda bort sig själv från kortet om det nu är så att hon inte räknas som en av Sannas bästisar.
Sanna försvarar sig först och med bästislistan som redskap försöker hon för-klara att hon inte har något bästisavtal med Lina. Sedan ändrar hon sig och erkänner eftertänksamt att hon visst skrivit upp Lina som sin bästis och räknar upp de fyra flickorna som hon kategoriserar som sina bästisar.
Flickorna tar i resonemanget upp de ömsesidiga bästisavtalen som en regel bunden till kategoriseringen av bästisrelationer. En bästisrelations gällande
det här exemplet och i de tidigare visas att bästisrelationer inte var beständiga utan stadda under ständigt pågående förhandlingar och hot om upplösning.
Blodssystrar
Lina och Lisa etablerade och utvecklade under jullovet en relation och benämnde varandra kort därefter som bästisar. Det noterades i fältanteckning-arna att de i januari planerade att tillsammans inhandla och dela bästishjärta. Under vårens samtal refererade de till den handlingen som en markering av att de var bästisar. Lina presenterade dessutom en annan ritual för Lisa, vilken ännu starkare skulle befästa deras bästisrelation.
Excerpt 15 från gruppsamtal med Lina och Lisa våren 2001 Marie: eh skulle ni säga att ni är bästisar? Lina: mm
Lisa: ja: Lina: vilka? Marie: [ni två]
Lisa: [vi har] delat hjärta Marie: ja
Lina: vi har delat hjärta
Lisa: var är det nånstans ((tar med handen vid halsen)) Lina: (xx xx)
Lisa: oj jag har inte på mig det Lina: [var är mitt]
Marie: [ja det skulle ni] Lisa: [var är mitt]
Marie: [göra ju] (2s) är det det som betyder att man är bästisar om man delar hjärta?
Lisa: *ja jag tror det* Lina: *hmhm*
Lisa: jag ve:t inte (..) ha nu nu ä vänta kolla här (.) kolla när jag blåser så ((blåser 3 ggr))
Marie: mm
Lisa: [(xx xx)]
Lina: [ä vad heter det] man kan bli blodsystrar då är man riktiga bästisar
Marie: vad gör man då?
Lina: man eh skär sig lite så skär man sig så så sätter man fingrarna mot varandra
Marie: och byter blod liksom? Lina: ja
Lisa: va:?
Lina: ja (.) då är man riktiga bästisar
Lisa: (2s) ”jaha jaha så tyck- så du tycker jag ska skära mig här då”
Lisa: ”så ska du skära dig nästa sekund skära så skär du av dig
dina fingrar”
Lina: ((skrattar))
Lisa: ”så sätter vi dom tillsammans så bara drrt drrt” Lina: ja faktiskt då är man riktiga bästisar
Lisa: ja men då får vi åka till akuten båda två det är inte så
himla roligt
Lina: nej bara ett litet jack pyttejack jag kan be Misse riva mig Lisa: det hade inte jag velat usch jag hatar när det börjar blöda
På min direkta fråga om handlingen att dela bästishjärta betyder att man är bästisar uttrycker sig Lisa upprepat något osäkert. Lina föreslår då att de kan
bli blodssystrar, genom en rituell handling som ännu tydligare skulle kunna
bekräfta en nära bästisrelation. Hon försöker sedan tre gånger övertyga Lisa om att en så drastisk handling som att skära sig i fingret och blanda blod med varandra skulle försäkra att de var riktiga bästisar.
Linas förslag inbegriper här en begäran om en uppoffring av Lisa. Bästisre-lationer syntes vara förbundna med särskilda förpliktelser att ställa upp extra mycket och uppoffra sig i olika avseenden för varandra, vilket också med-förde högre förväntningar på varandra. Bästisrelationer skulle härmed kunna beskrivas som både tryggare och stabilare men samtidigt mer krävande än kompisrelationer.