En regel bunden till att vara bästisar innebar att man i första hand försökte undvika bråk eller konflikter men om någon konflikt ändå uppstod så löstes den ”snabbt och enkelt”. Den regeln observerades även i pojkarnas bästisrela-tioner. Lina och Lisa berättade under samtalet på våren om vad som händer när de blir ovänner och hänvisade till en situation som uppstod tidigare under
Excerpt 16 från gruppsamtal med Lina och Lisa våren 2001 Marie: som idag på gympan
Lisa: ja
Marie: då blev du lite sur Lina Lina: ja
Marie: på Lisa Lina: oojaoo (1s)
Marie: vad händer då när ni blir ovänner?
Lisa: ja: vi blir ovänner sen så blir vi kompisar helt plötsligt igen utan att nån vet om det
Marie: jaså det blir ni Lisa: ja
Marie: det brukar ofta va så och sen är det glömt eller?
Lisa: vi märkte knappt att eh vi hade vart ovänner jag märkte
knappt det
Lina: *hihi*
Lisa: sen ba- och sen var hon hur snäll mot mig som helst då plötsligt det var lika sen ba- som om det inte hade hänt nånting
Lina: jag glömde ((skrattar))
Lisa: som bara vinden hade blåst förbi Marie: ja
Lina: jag glömde
Marie: har det vart så andra gånger med när ni har varit ovänner? Lina: ja
Lisa: ja så har vi blitt vänner samma sekund igen ungefär
Lisa beskriver här hur lite hon berörts av konflikten som uppstod tidigare. Genom det betonar hon hur obetydlig den varit för deras relation med var-andra. Med förklaringen visar hon hur kortvarig konflikten var och förklarar Linas agerande i den som förväntat och godtaget. Även Lina förklarar uppre-pat att konflikten var så obetydlig att hon snabbt glömde bort den. Under hela sekvensen framhåller de varandras ageranden som att ha motsvarat de för-väntningar och förpliktelser som gäller för att vara bästisar.
Beteckningarna kompisar och ovänner användes av barnen med två olika innebörder, antingen som här, för att beskriva ett tillstånd av att vara sams och osams eller för att benämna relationer. Beteckningen ovänner utmärkte då en ”negativ” relation som kännetecknades av egenskaper motsatta dem som var bundna till att vara kompisar. Ofta grundades de ”negativa” relationerna i tidigare eller ouppklarade konflikter.
I bästisrelationer användes mestadels de ovannämnda beteckningarna i meningen att benämna ett tillfälligt tillstånd av att vara osams och sedan bli sams igen. I kompisrelationer förekom oftare att relationen kategoriserades om till att ”vara ovänner” då konflikter uppstod. Den relationen bestod sedan tills konflikten var löst och relationen kunde kategoriseras till att ”vara kom-pisar” igen. Kompisrelationer kan på det sättet förklaras som mindre stabila och mer utsatta för hot om att brytas upp vid konflikter än bästisrelationer.
I barnens relationsarbete observerades också en förpliktelse som pekade på bästisrelationer som något stabilare och tryggare än kompisrelationer då kon-flikter uppstod. Förpliktelsen var att inte bryta bästisrelationen vid konkon-flikter och den kan beskrivas som ett tillägg till regeln om att lösa konflikter snabbt och smidigt. Vetskapen om detta innebar ibland att det fanns utrymme för att vara lite tuffare och hårdare utan att riskera att relationen bröts upp, även om den risken alltid fanns. Som redovisats tidigare gällde aldrig ett bästisavtal för evigt utan kunde brytas upp när som helst. Sanna och Caroline kom under höstens samtal in på ett sådant resonemang då Sanna tog upp en konflikt som uppstod mellan dem under rasten tidigare på dagen.
Excerpt 17 från gruppsamtal med Sanna, Caroline, Lina och Nelly hösten 2000
Sanna: men vad heter det som jag och Caroline vi ojag och Caroline vi bråkade lite denna rasteno
Caroline: ojao
Sanna: om vem som skulle va på datt och så att hon kom in och så (..) så:
Caroline: ja men lite
Sanna: kom in direkt och så det gick över sna- rätt så snabbt men vi säger aldrig att inte vi vill va bästisar mer fall vi bråkar
Marie: nähänä
Caroline: som egentligen om vi bråkar och Sanna: mm
Caroline: säger massa med fula och dumma ord vi menar inte det
Marie: nä men ni kan säga [det till varandra vad säger ni då till exempel?]
Caroline: ja [det var som en gång så sa jag] Sanna: [(xx) ja:]
Caroline: Sanna bli vän, förlåt Sanna, det var [inte meningen] Sanna: [liksom när] man
säger sånt [då menar man inte det]
Caroline: [men vänta så så säg- så säger] man nånting som exempel förlåt Sanna det var inte meningen (..) för jag menar egentligen inte riktigt det
Sanna: nä för när man [säger så] Caroline: [och så] Sanna: då menar man nog inte det Caroline: [och som Amanda i Gul]
Sanna: [man säger det för att man är] arg på den
I samband med att Sanna tar upp att det uppstått en konflikt mellan henne och Caroline på rasten förklarar hon att regeln om att lösa konflikter snabbt och smidigt efterföljts och tillägger att hon och Caroline kommit överens om att de inte ska bryta sin bästisrelation vid konflikter. Troligtvis har det uppstått sådana situationer tidigare eftersom hon explicitgör den uppgörelsen här. Caroline tar upp ytterligare en regel som är bunden till deras bästisrelation och som innebär att de i ett tillstånd av affekt kan uttrycka sig dumt mot den andra utan att egentligen mena det. Både Caroline och Sanna förklarar fem gånger innebörden av den regeln och fastslår dess giltighet.
Regeln kan ses som en reservation eller ett tillägg till förpliktelsen om att inte bryta bästisrelationen vid konflikter. Den medför då att om någon av dem i en affektfylld konfliktsituation skulle säga till den andra att den inte vill vara bästis mer, så menar man egentligen inte det. Enligt den regeln har Caroline här föregripit händelserna och skapat ett förbehåll om hon själv skulle agera så mot Sanna.
Konflikter uppstod relativt ofta mellan Sanna och Caroline och ibland bröts deras relation upp och kategoriserades om på grund av konflikterna. Förhand-lingar om regler och förpliktelser i relationerna utgjorde betydelsefulla red-skap i relationsarbetet.