Sanna och Caroline hade vid tillfället för vårens gruppsamtal brutit sin bästis-relation och betecknade varandra nu som kompisar. Samtalet inleddes med att de båda presenterade att de inte var bästisar längre. Jag gjorde då ett påpe-kande om att de varit det tidigare.
Excerpt 18 från gruppsamtal med Sanna och Caroline våren 2001
Marie: men det var ni i höstas kom jag ihåg (.) då sa ni att ni
var bästisar
Sanna: ja (2s) (( småskrattar))
Caroline: (2s) liksom hon har en lista på hemma vilka som hon är bästisar och sån
Sanna: hade jag hade det ((småskrattar generat)) Caroline: ja hon hade det
Sanna: men så så så liksom tänkte jag så här men det är för många bästisar jag har bara två: såna som jag inte kan träffa så ofta
Caroline: ja
Sanna: för dom e (.) dom skriver jag [brev så]
Caroline: [nä det var bara] jag som jag sa att jag inte ville
Sanna: ojao men
Marie: du sa att inte du [ville] va Sanna: [a]
Marie: bästis mer Caroline: mm
Sanna: nej för
Caroline: bättre med kompisar istället ((småskrattar)) Sanna: ja ((småskrattar))
Marie: vad är det för skillnad då? Caroline: [det är att man]
Sanna: [på bästisar?]
Caroline: det är att man man är bästisar man är jättemycket [och delar hjärtan och] sova över mycket och sånt Sanna: [liksom jag kan inte säga]
Marie: ja (2s) och det gör man inte med kompisar? Caroline: (2s) [ojo:o]
Sanna: [nä] inte delar hjärtan [*men*]
Caroline: [jag] (.) inte delar hjärtan för då är man ju bästisar ju
Marie: ja
Caroline: då står det best friends eller nånting sånt där (.) å sen äh (3s)å bara sova över ändå som jag har sovit över hos (.) Jenny jag har sovit över hos Amanda jag har sovit över hos (1s) *vet jag inte mer* (.) jo Lina
försva-tyder på att den sannolikt varit uppe till diskussion och dömts ut redan tidi-gare.
Caroline förklarar hur hon brutit bästisskapet genom att helt enkelt tala om att hon inte ville vara bästis med Sanna mer. Hon benämner dem nu som
kompi-sar istället. Hennes beskrivning vikompi-sar på hur båda beteckningarna används
och ställs i relation till varandra. Den åskådliggör också hur beteckningarna fungerar för att utmärka två olika slags relationer, som kännetecknas av olika egenskaper och omfattas av specifika regler och förpliktelser. Uttalandet om att det är bättre att vara kompisar istället för att vara bästisar kan stå för att kompisrelationen inte kräver lika mycket som bästisrelationen gör.
På min fråga om vad som skiljer de båda relationerna åt anger Caroline några egenskaper som kännetecknar bästisar i förhållande till att vara kompisar. Som bästisar är man jättemycket och sover över mycket. Bara sova över, menar Caroline, kan man göra även om man inte är bästisar, medan hand-lingen att dela hjärtan klart utmärker att man är bästisar. För att övertyga om att det verkligen är så använder hon förstärkningen ju två gånger och förklarar att det står ”Best friends” ingraverat på hjärtana.
SAMMANFATTNING
Betecknandet och kategoriserandet av relationer var en mycket vanlig aktivi-tet i barnens relationsarbete. De vanligaste beteckningarna var kompisar och
bästisar. De kan med Sacks (1992) termer betraktas som ”members
catego-ries”, alltså kategorier som skapas och som används av barnen själva om var-andra. Med Goffmans (1971) termer kan de här relationerna ses som
förank-rade relationer där beteckningarna kompisar och bästisar i en aktuell relation fungerar som redskap för att ge information om vad det är för slags relation och dess grad av förankring. Utöver de språkliga beteckningarna använde sig barnen också av andra resurser för att förankra och markera relationer. De bestod av flera till beteckningarna bundna kännetecken, egenskaper, aktivite-ter, regler och förpliktelser som barnen använde som redskap i sitt relations-arbete.
Sammanfattningsvis utmärktes relationen att vara kompisar av närhet, samhö-righet och likhet. Närhet innebar att ”vara” tillsammans, att umgås och dela tid och upplevelser, vilket i sin tur ledde till att man lärde känna varandra väl. Delade intressen och aktiviteter innebar att skapa samhörighet och gemen-skap. En central egenskap som utmärkte en kompisrelation var att vara lika varandra. Antingen framställdes likhet som motiv för att etablera relationer eller så arbetade barnen för att skapa och påvisa likhet mellan sig på olika sätt. Egenskaper som var bundna till beteckningen kompisar användes på så sätt av barnen som medel i deras arbete med att försöka etablera och förankra just en kompisrelation.
En bästisrelation utmärktes av en i högre grad förankrad, starkare och mer krävande kompisrelation. Bästisrelationer innefattade, utöver de egenskaper som var bundna till kompisrelationer, några aktiviteter som var specifikt utmärkande för att vara bästisar. En bästisrelations existens avtalades ömsesi-digt och explicit och markerades med hjälp av olika redskap både inför var-andra och inför var-andra.
sam-nen som mer krävande än kompisrelationer men samtidigt som mer stabila och trygga, även om hotet om att de kunde brytas alltid fanns.
Strävan efter att försöka förankra allt närmare och mer stabila relationer var påtaglig i barnens relationsarbete. Flera gånger innebar deras relationsprojekt konkurrens och tävlan för att försöka skapa fasta och nära relationer. I de sociala projekten blev arbetet med att kategorisera relationer som kompis- eller bästisrelationer centralt.
7
S
KOLAN
–
EN ARENA FÖR
RELATIONSARBETE
I det här kapitlet redovisas en analys av barnens relationsarbete i relation till skolans institutionella sammanhang och formellt organiserade aktiviteter. Dessa visade sig ibland fungera som förstrukturer för barnens agerande i soci-ala situationer och tillhandahålla redskap som var användbara i barnens rela-tionsarbete. Med Goffmans termer (1961, 1983) kan det här beskrivas som två parallella men samtidigt integrerade projekt, nämligen ett som skolan som
instrumentellt formell organisation bedriver och som barnen primärt behöver
anpassa sig till och ett som består av barnens eget arbete med att ordna och försöka skapa mening i den sociala tillvaron. I det arbetet, som enligt Goffman kan benämnas som sekundära anpassningar av det sociala livet i skolan, kan skolans organisation och formella strukturer, regler och normer användas som medel för att antingen motsätta sig eller försöka kringgå dem, men också för andra ändamål som till exempel att bedriva relationsprojekt. Med Corsaros (1997) termer kan det här beskrivas som ett pågående arbete med att skapa en lokal kamratkultur i skolan.