Barn skapar mening genom att använda film

F: B säger att barnen skapar mening när barnen filmar men även i samarbetet när de klipper filmen och när de visar filmen för de andra barnen på avdelningen. Barnen bestämmer över vad som är viktigt att ha med i sina filmer. De är de själva som gör valen av hur och vad de ska filma. F: B fortsätter att reflektera över att barnen gör val i redigeringen, och att de gör det i samspel med sina kompisar och pedagoger. Samspelet är viktigt säger hen och pratar vidare om att när de sedan visar sina filmer så skapar barnen mening. Detta handlar om att det är barnens film, och deras verklighet som de har varit med om, och att de har valt vad de vill visa av detta.

F: B: Det är ju i samspelet barnen kan visa och berätta om det de har varit med om när de har filmat. Vad de har sett och hört och varit med om i världen.

Även F: G säger att barnen skapar mening genom att de filmar och gestaltar sin upplevelse av världen. De väljer själva de som är intressant att filma och gestalta.

F: G: Sedan när de visar filmen för sina kompisar och berättar om sin upplevelse. Där blir

liksom ett sammanhang och en dialog. Där tror jag att meningsskapandet kommer in.

F: G förklarar sin uppfattning vidare med att barnen skapar mening då de kommunicerar sina upplevelser och tolkningar med sin omgivning, både med vuxna och med barn. Även F: A säger att barnens upplevelser syns som något betydelsefullt i barnens meningsskapande i arbetet filmerna. Det speciella ligger i att barnen fångar upplevelsen i stunden med hjälp av kameran och sedan kan visa detta för sina kompisar.

F: G: Det är ju speciellt med film eftersom barnen kan fånga sin upplevelse i stunden och

sedan visa detta för sina kompisar. De vet att det är deras upplevelse och så är det ju speciellt bra att de kan fånga upplevelsen i en händelse i ljud och bild.

F: E uppfattar att det mest positiva är att barnen känner sig sedda, dels av varandra och dels av den pedagog som ser dem och har nära kontakt med dem. De blir sedda av någon som visar ett intresse och har fokus på vad de gör. Hen pratar om arbetet med filmerna som ett mer konkret resultat och påtalar att det är en film och barnen kan se att det är de själva som har skapat den. Detta är grundläggande för barnens meningsskapande och att det även handlar om att barnen får möjligheter att visa någonting som de inte kan uttrycka med ord. I filmerna syns det att de kan visa vad som intresserar dem genom att zooma in eller zooma ut eller genom att välja vad de filmar.

F: E: Barnen skapar mening genom sina val och genom det som händer mellan dem när de

filmar och klipper filmerna tillsammans. De väljer vilka scener som ska representera deras upplevelse. Sedan när de visar sina filmer händer det någonting nytt i deras dialog mellan varandra.

F: F uppfattar att utgångspunkten i barnens meningsskapande ligger i att de filmar och utforskar sina intressen och att det finns någonting i det sociala samspelet, när barnen interagerar, tar gemensamma beslut och argumenterar som verkar vara meningsskapande. Även förskolelärare F: A uppfattar att barnens intressen är någonting viktigt för att barnens ska kunna skapa mening. Det man är intresserad av, det lär man sig först av säger

F: F och F: H argumenterar för att barnen redan har ett intresse och en förförståelse eftersom filmerna bygger på barnens individuella intressen och detta betyder vidare att barnen kan skapa mening i det de sedan lär sig. Vi glömmer ofta bort att lyssna på barnen själv och att se vad som intresserar dem. Man måste skapa nya intressen och det är bra att utgå ifrån det som finns säger hen. Barnen känner att detta är deras intresse, och val. ”Det

här är jag”. Barnen känner att de behärskar någonting speciellt, någonting som de är bra

på och de känner att de lyckas. Det blir en positiv upplevelse. Det finns så många tillfällen där de misslyckas. Det är ju ofta det man gör när man försöker lära sig någonting. Man misslyckas också försöker man igen. Men här lyckas de och det är så bra. Det gör att barnen kan skapa mening i ett sammanhang. F: D säger att barnens meningsskapande process ligger i att de ser sig själva i en handling. När barnen ser sig själv och sina olika uttryck kan det vara utvecklande för dem.

F: D De kan se hur de uttrycker sig, hur de agerar och man kan göra en återblick och titta på

filmerna i framtiden för att barnen ska se sig själva i en utveckling.

F: C uppfattar att hen inte vet vad barnen tänker på men att hen kan se i filmerna vad barnen är intresserade av och samtidigt få en bild av vad de gör, exempelvis när ett av barnen spelar på en trumma. Barnen har ett aktivt utbyte av varandra när de filmar och när de pratar med varandra. Hen vet inte vad interaktionen vad filmandet betyder. Men om man tittar på pojkarna med bilar så ä någon verkligen en linslus.

F: C: När de filmar varandra så speglar de varandras personligheter. De skapar liksom mening i sin interaktion mellan varandra och med kameran.

F: C pratar vidare om att film är ett nytt sätt att arbeta med pedagogisk dokumentation. Hen säger att hen har erfarenhet av att arbeta med stillbildskamera och skriva text till bilderna och att hen lägger in mer av sin egen tolkning i stillbilder i förhållande till film eftersom man i film kan tänka mer fritt.

F: C: Jag kan se det på ett sätt och någon annan kan se det på ett annat sätt. Med stillbild tar

man en bild och då ser jag det jag ser att barnen gör. Barnen kanske har upplevt det på ett helt annat sätt. Det är svårt att tolka bilderna fritt eftersom jag har skrivit min tolkning i en text. Man kanske hade tolkat händelsen på ett helt annat sätt just när bilden togs.