Etiska överväganden

I detta avsnitt följer en redovisning av de etiska ställningstaganden som är av relevans för studien. Inledningsvis redovisas informerat samtycke, därefter konfidentialitet som åtföljs av min roll som forskare och slutligen presenteras studiens reliabilitet och validitet.

4.7.1.  Informerat  samtycke  

Det första etiska övervägandet jag gjorde var att be barnens föräldrar om tillstånd att involvera barnen i filmprojektet. Jag informerade föräldrarna ingående om syftet med barnens filmer. De fick även information om studien som jag då planerade att genomföra (se bilaga 1 och 2). Jag tog mig god tid att träffa dem regelbundet för att visa och informera om vad barnen hade filmat. I samtycket var jag tydlig med att informera om att barnens deltagande inte var bindande. Jag har formulerat ett dokument där föräldrarna har lämnat sitt skriftliga samtycke till att barnens filmer kan visas offentligt. I det informerade samtycket var jag tydlig med att respondenterna när som helst hade möjlighet att dra sig ur och att det inte fanns något tvång att fullfölja sitt medverkande Kvale & Brinkman (2009) framhåller att full information om studiens syfte och upplägg utesluter bedrägligt förfarande mot informanterna. Författarna menar att informationen är en känslig balans mellan för mycket detaljerad information och utelämnande av aspekter som kan vara betydelsefulla för respondenterna. Med relevans av barnets perspektiv har även barnen blivit tillfrågade och informerade angående deras delaktighet i projektet. Anne-li Lindgren och Anna Sparrman (2003) skriver att, med tanke på den omfattning observationer som gjorts på barn, är det anmärkningsvärt att barns förhållningssätt till att de blir filmade inte uppmärksammats mer.

4.7.2.  Konfidentialitet  

Förskollärarnas namn är fingerade för att de ska garanteras anonymitet. Förskolan där intervjuerna är genomförda är inte definierad genom namn och lokalisation. Föräldrarna till de barn som har filmat och medverkat i filminspelningarna är informerade om att tolkningar av barens filmer kommer att publiceras offentligt i samband med studien. Jag har inte för avsikt att publicera barnens filmer på internet, vilket jag även har varit tydlig med i det informerade samtycket. Samtliga föräldrar har bekräftat sitt samtycke genom en skriftlig underteckning. Kvale & Brinkman (2009) framhåller att konfidentialitet i forskning betyder att data som identifierar deltagarna i en undersökning inte kommer att avslöjas. Om man i en undersökning kommer att publicera information som potentiellt kan kännas igen av andra bör detta godkännas av respondenterna. Kvale & Brinkman framhåller att konfidentialitet är ett etiskt osäkerhetsområde som hör samman med att anonymitet kan skydda respondenterna samtidigt som anonymiteten kan fungera som ett alibi för forskaren så att denne kan tolka deras uttalande utan att bli emot sagd. Det skulle innebära att informanterna inte skulle få det inflytande över forskningen som i början kan ha varit en överenskommelse (ibid). Förskollärarnas har erbjudits inflytande genom att lyssna på det inspelade materialet samt läsa igenom och uttala sig om de transkriberade beskrivningarna innan namnen har blivit fingerade för att ge förskollärarna möjlighet att identifiera sina beskrivningar.

4.7.3.  Forskarens  roll  

Jag har varit uppmärksam på min integritet i förhållande till min vetenskapliga roll genom att vara ärlig, rättrådig och att använda mig av relevant kunskap. Med noggrannhet har jag tagit mitt vetenskapliga ansvar för att lyfta fram relevant kunskap som är så verifierad och kontrollerad som möjligt. Jag har i min roll som forskare varit medveten om att inta en professionell distans. Detta har inneburit en komplexitet i det avseende att jag har varit anställd som förskolelärare på den förskolan där empiri har hämtats in, vilket betyder att jag har varit kollega med respondenterna och involverad i verksamhetens problematik. Metodiskt har tillvägagångsättet inneburit att förskollärarna har delgivits i vilket syfte studien ska genomföras och hur och i vilka sammanhang den kan tänkas bidra med nya kunskaper. Syftet med barnens filmskapande process har även presenterats Kvale & Brinkman (2009) pekar på en risk i att forskningens oberoende kan hotas både uppifrån och nerifrån. Författarna menar att det finns en risk i det nära

samspelet med respondenterna och pekar på att intervjuaren kan ha identifierat sig så starkt med sina respondenter att hen tolkar och rapporterar allting ur respondenternas perspektiv vilket de benämner ”goes native” (Kvale & Brinkman, 2009, s: 91). Vid det tillfälle då empiri har samlats in har jag försökt att ”ta ett steg tillbaka” för att ge respondenternas röster utrymme. Men jag vill inte påstå att jag har varit objektiv eftersom min närvaro och min relation till respondenterna kan tänkas påverka respondenterna i deras interaktion med mig som forskare. Dessutom har jag varit delaktig i processen med arbetet kring barnens filmer och har även på den nivån påverkat resultatet i barnens filmer som har fungerat som underlag för analys och tolkning. Sparrman, (2002) framhåller att forskaren är delaktig genom att vara inblandad i de situationer som uppstår i skapandet av materialet vilket vidare bidrar till att forskaren aldrig är fri att göra objektiva bedömningar av materialet (ibid). Forskarens roll handlar också om de maktrelationer som skapas mellan forskaren och respondenterna, mellan de som betraktar och de som blir betraktade (Lindgren & Sparrman, 2003).

4.7.4.  Reliabilitet  

Reliabilitet betyder att forskningsresultatet ska kunna vara likvärdigt oavsett vem som har genomfört studien och hur många gånger. Kvale och Brinkman (2009) framhåller en problematik i ovanstående förslag som handlar om att forskningen riskerar att tappa sin variationsrikedom som har sin utgångspunkt i respondenternas och de utforskades livsvärldar. Om det vi kallar kvalitativ forskning skulle vara generaliserbar skulle social, kulturell och historisk kontext förlora sin mening (ibid). Detta blir motsägelsefullt i denna studie som har en poststrukturell ansats och ser subjektet som föränderligt beroende av kontext. Respondenternas beskrivningar i denna studie är beroende av sociala, kulturella och personliga referenser. I arbetet med utskrifterna av intervjuerna har jag med stor noggrannhet skrivit ut det respondenterna säger. Jag har varit medveten om att det finns en risk för att mina egna tolkningar kan påverka utskrifterna. Då respondenten inte har pratat vidare kring en frågeställning och jag inte fortsatt att ställa frågor så har jag uppfattat att det efter ett par minuter är en paus i samtalet. Jag har undvikit att skriva in emotionella tillstånd i samtalen som utgår från tolkningar av förskollärarnas känslor i tonläge, ansiktsuttryck och kroppshållning. Kvale & Brinkman (2009) menar att mer emotionella aspekter kan innebära att utskriftens intersubjektiva reliabilitet utvecklas till ett eget forskningsobjekt. Vid utformandet av transkriberingen har jag varit uppmärksam på olika tonfall och olika betydelser som kan tolkas in i det respondenterna säger

beroende av var jag sätter in kommatecken och påbörjar nya meningar. Sättet att utforma en text kan få en stor betydelse för hur man upplever innehållet i texten. Kvale & Brinkman (2009) framhåller att föreställningen om en sats tillhör skriftspråkets tradition och är inte lätt att förena med det muntliga språket, där vi ofta radar satserna efter varandra (ibid). Exempel på transkribering av en förskollärares beskrivning av barnens filmer: ”Det blir en process, det blir någonting mer. Just att man använder filmen som medie” (Maria. Olsson, 2014: 78). Här betonas att filmen som medie blir en process och att det blir någonting ”mer”. Förskollärarens språkliga uttal och betoningar har transkriberats till skriftspråk med hjälp av kommatecken och uppdelning i två meningar.

4.7.5.  Validitet  

Det empiriska bidrag barnen har lämnat är filmer som de med hjälp av sina förskollärare själva har skapat. Studien fokuserar på att undersöka en frågeställning som handlar hur konstitutionen av barnet som meningsskapande subjekt synliggörs genom förskollärarnas beskrivningar av barnens filmspråk. Med anledning av att frågeställningen handlar om seendets praktik har barnens filmer visats för förskollärarna i syfte att tolkas. En del av studiens validitet ligger i att de händelser som visas i barnens filmer går att se om igen hur många gånger som helst och exakt samma händelse spelas upp igen. Filmerna är arkiverade. Det finns ingen relevans i att påstå att det finns någonting i filmerna som inte finns där. Däremot är det möjligt att tolka det som syns i filmerna. Händelserna i barnens filmer ändras inte, det är i tolkningarna som händelser kan vara föränderliga. Förskollärarna har sett om filmerna vid de tillfällen då de har yttrat sig om de vill se om en sekvens. Eftersom filmerna är arkiverade och har visats i samband med frågorna som respondenterna har besvarat finns det en säkerhet i att utsagorna går att ställa i relation till det som visar sig i filmerna. Filmerna har visats för respondenterna som har varit fria att tolka innehållet i filmerna. Kvale och Brinkman (2009) skriver att forskaren på något sätt kan förhålla sig objektivt genom att ge respondenterna frihet i intervjuprocessen. Att svaren är sanna kan inte säkerställas mer än att de kan vara sanna in i en bestämd kontext. En betydelsefull aspekt som avgör validitet i forskningsmetoden är studiens mätbarhet som innebär att studien mäter det den har i syfte att mäta (ibid). Jag har försökt att med stor noggrannhet transkribera ordagrant det respondenterna säger.

Kvale & Brinkman (2009) framhåller att det inte finns någon sann, objektiv omvandling från muntlig till skriftlig form. De menar att betydelsen ligger i hur den utskrift ser ut som lämpar sig för studiens syfte. Ordagranna återgivningar krävs för

språklig analys vilket inkluderar pauser, upprepningar och tonlägen. Författarna menar att man genom litterär stil kan belysa nyanser i uttalanden för att göra det lättare att förmedla meningen i informanternas berättelser (ibid). Då jag har transkriberat intervjuerna har jag tagit min utgångspunkt i postmodern kunskapssyn genom att titta på konstruktionen i respondenternas språk och hur de talar. Kvale & Brinkman (2009) skriver att fokus i postmodern kunskapssyn ligger på meningens kontextualitet, relation mellan mening och form och på brotten i kommunikationen. Författarna menar att öppningen i själva kunskapen ligger i skillnader i mening och förvandlingar i meningen. Fokusering ligger alltså på verkligheten som språklig konstruktion. Föreliggande innebär att ökad känslighet för tillfället då samtalen transkriberas är beroende av meningens kontextualitet och brott och övergång i kunskapens kärna (ibid). För att validera kunskapen och kompensera brister i arbetet har jag haft en dialog med respondenterna och låtit dem kommentera sina beskrivningar. Kommentarerna har transkriberats och redovisats studiens avsnitt som utgörs av denotation. Kvale (1997) skriver att detta sätt kan vara bildande för både respondenterna och forskaren. Men det kan också finnas en risk i att forskaren tenderar att inte stå för sina tolkningar.