BEDÖMNING AV MÖJLIGHETERNA ATT MINSKA UTSLÄPP AV MIKROPLAST FRÅN AVLOPPSRENINGSVERK

Det finns ett antal bestämmelser som styr utsläpp från Sveriges reningsverk idag. Som för många andra källor och spridningsvägar av mikroplaster är problematiken och begreppet mikroplast relativt nya och det finns ingen reglering som i dagsläget anger krav gällande utsläpp från avloppsvatten, dagvatten eller slam från avloppreningsverk.

AVLOPPSDIREKTIVET

EU:s avloppsdirektiv (91/271/EEG) syftar till att motverka skador på miljön, orsakade av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse och från vissa industriella processer. Sverige har infört avloppsdirektivet i svensk lagstiftning, dels genom miljöbalken, dels genom Naturvårdsverkets föreskrifter om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (NFS 2016:6).

EU:s avloppsdirektiv (91/271/EEG) är ett av de viktigaste politiska instrumenten inom EU:s regelverk för vattenhantering. Det omfattar allt avloppsvatten som samlas upp i ledningsnät, men kvantitativa krav ställs bara för de reningsverk som betjänar mer är 2 000 personer.

EU:S SLAMDIREKTIV (86/278/EEC)

Hanteringen av slam från avloppsreningsverk styrs av EU:s slamdirektiv

(86/278/EEC). Direktivet uppmuntrar korrekt användning av slam inom jordbruk.

TILLSTÅNDSPRÖVNING

Avloppsreningsverk med en anslutning av mer än 2 000 personekvivalenter kräver idag tillstånd enligt miljöbalken för att drivas (miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. i miljöbalken). Vid tillståndsprövningen beslutas om tillstånd ska lämnas samt de villkor som behöver uppfyllas för att begränsa skador och andra olägenheter som kan orsakas av verksamheten. För att kontrollera utsläpp från avloppsreningsverk sätts i Sverige utsläppsvillkor enligt hänsynsreglerna 2 kap 2-5§§ miljöbalken, vilka bland annat innefattar försiktighetsprincipen och bästa möjliga teknik (BMT)

(Naturvårdsverket och Svenskt vatten 2013).

Utsläppsreduktioner kan åstadkommas genom omprövning av befintliga tillstånd (24 kap. 5 § miljöbalken).

SKÄRPTA KRAV I GENERELLA FÖRESKRIFTER

Med stöd av 9 kap 5§ kan regeringen meddela generella föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Dessa föreskrifter ska då vara generella och gälla alla verksamheter. Ett sådant exempel är SNS 1994:7, gällande utsläppskrav för kväve för reningsverk med mer än 10 000 personekvivalenter.

MILJÖKVALITETSNORMER

Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt styrmedel som infördes i och med tillkomsten av miljöbalken 1999 och regleras i 5 kap. miljöbalken.

Miljökvalitetsrelaterade normer som härleds från miljökvalitetsmålen är kvantitativa begränsningsvärden i miljön och ska grunda sig på vetenskapliga kriterier.

LAGEN OM ALLMÄNNA VATTENTJÄNSTER

I kommunernas samhällsuppdrag ingår att tillhandahålla vattentjänster vilket omfattar vattenförsörjning och avlopp. Lagen om allmänna vattentjänster trädde i kraft den 1 januari 2007 och syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. Vattentjänsterna finansieras genom avgifter.

HELCOM OCH OSPAR

HELCOM:s rekommendation. 28E/5 anger krav på rening av kommunalt

avloppsvatten och rekommendation. 23/5 krav på god hantering av dagvatten. OSPAR har inga beslut eller rekommendationer för kommunalt avloppsvatten. Inom båda havskonventionernas regionala handlingsplaner för marint skräp finns åtgärder riktade mot avskiljning av mikroplaster från avlopps- och dagvatten. Sverige har särskilt åtagit sig att bidra till att sammanställa kunskap om bästa teknik för kostnadseffektiv rening av dagvatten och avloppsvatten från mikroplaster till 2018.

Sammanställningarna ska användas som underlag för att utveckla åtgärder på regional nivå eller vägledning till åtgärder på nationell nivå. Det kan till exempel leda till revision av HELCOM:s rekommendationer. HELCOM antog nyligen en ny

rekommendation om slam, 38/1. OSPAR har inte lagt mycket fokus på användningen av slam.91

10.1.5. BEDÖMNING AV NATIONELLT STYRBEHOV

Utifrån den kunskap som finns idag om mikroplast i miljön är det tveksamt om ytterligare krav på avskiljning av mikroplast vid avloppsreningsverk kan motiveras baserat på miljöbalken eller annan lagstiftning. Detta eftersom de till största delen redan avskiljs i ett konventionellt avloppsreningsverk. En större del av mikroplasterna som släpps ut från avloppsreningsverk släpps ut via bräddning. Ur ett

recipientperspektiv kan en minskad belastning av både närsalter och mikroplast motivera ett fortsatt fokus på att minimera mängden obehandlat avloppsvatten som

91 _{Två OSPAR rekommendationer rörande slam: OSCOM Recommendation to Take all Possible Steps to}

Reduce at Source the Contamination of Sewage Sludge with Heavy Metals, 1980; och 1990-2 Methods of Monitoring Dumping Grounds for Sewage Sludge

släpps ut, och att installera bräddvattenrening för att minska belastningen på recipienten från denna källa.

VA-branschen står inför ökade strategiska åtgärder och investeringar för att trygga den långsiktiga hållbarheten (Svenskt vatten 2016b). Dessa åtgärder omfattar hela VA- området och handlar om en tryggad dricksvattenförsörjning, klimatanpassning, förnyelsearbete på ledningsnät samt att möta skärpta och nya reningskrav för avloppsreningsverk. Utmaningar för att åstadkomma detta handlar om att ha en strategisk investeringsplanering, där resurser krävs både i form av pengar och personal med tillräckligt med tid och kompetens, vilket är svårast för mindre kommuner. VA- branschen är inne i en fas där många verksamheter får nya, skärpta miljötillstånd. Många anläggningar har varit i drift sedan 60- och 70-talet- och genomgår nu upprustning och ombyggnation. Synergier mellan rening av näringsämnen, andra föroreningar och mikroplaster bör kunna leda till en ökad processteknisk kunskap och ökad avskiljning av mikroplaster då reningsverk byggs om för att möta ökade

reningskrav.

Aspekten med mikroplast och tekniker som ger en mer långtgående avskiljning kan lyftas fram i ett resonemang kring teknikval vid processanpassning av ett

avloppsreningsverk i samband med skärpta tillståndskrav med avseende på kväve, fosfor och BOD. Till exempel har ultrafiltrering/MBR visat sig ge en fullständig avskiljning av mikroplast, och kan samtidigt vara en kompakt, yteffektiv lösning som kan vara aktuell för att effektivisera konventionella aktivslamprocesser med begränsad yta att disponera. Två av världens största MBR-anläggningar planeras nu att installeras på Henriksdals avloppsreningsverk respektive Himmerfjärdsverket båda i Stockholm. På Gryaab i Göteborg har man skivdiskfilter sedan några år tillbaka för att nå en mer långtgående fosforrening, vilket också resulterar i ytterligare mikroplastavskiljning. Mikro- och ultrafiltrering avskiljer mikroplast, och utgör även en bra förrening innan avancerad reningsteknik såsom ozonering eller användning av aktivt kol för

avskiljning av läkemedelsrester och andra föroreningar.

En avskiljning av mikroplast i avloppsreningsverk innebär att mikroplasterna hamnar i avloppsslammet. Det finns få studier av vad som sker med den mikroplast som hamnar på åkermark, och om mikroplasten kan nå havet den vägen. Detta är ett område som kräver mer forskning.