Nulägesanalys - Sociala aspekter av hållbarhet
2. Bedömningsgrunder
I en nuläges- och problembildsanalys, som denna, är det av relevans att sätta nuläget i relation till någonting för att kunna problematisera nuläget och således återge en problembild. Av den
anledningen återges i detta kapitel, ett urval av politiska målsättningar/riktlinjer som relaterar till jämlikhet, jämställdhet, barn och unga samt transportplanering. Syftet är att i problembildsanalysen kunna hänvisa tillbaka till dessa målsättningar/riktlinjer och på så vis illustrera eventuella
diskrepanser mellan nuläget och ett önskat tillstånd (vilket mål och riktlinjer antas vara ett utryck för).
2.1. Agenda 2030 och de globala målen
I Sverige är alla statsråd i regeringen ansvariga för genomförandet av Agenda 2030 inom sina
respektive ansvarsområden. Det nationella genomförandet inkluderar kommuner och landsting liksom statliga myndigheter och Regeringskansliet.
Genom de globala målen och Agenda 2030 för hållbar utveckling har världens länder åtagit sig att från och med den 1 januari 2016 till år 2030 utrota fattigdomen och hungern överallt; att bekämpa
ojämlikheter inom och mellan länder; att bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen; att skydda de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet och kvinnor och flickors egenmakt; att säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser3.
Figur 2. Figur som visar vilka av de globala målen som bedöms vara av relevans för denna analys (WSP:s beatbetning av bild hämtad från globalamalen.se)
I Trafikverkets redovisning av verksamheten med avseende på Agenda 20304 står följande:
”Trafikverkets arbete mot diskriminering med avseende på kön liksom övriga
diskrimineringsgrunder och för social hållbarhet och inkludering av alla människor är en del av vårt strategiska arbete för ett hållbart transportsystem och tillgänglighet i transportsystemet och berör direkt Trafikverkets roll som arbetsgivare och vårt uppdrag för att bidra till de
transportpolitiska målen.”
samt
”Trafikverkets fortsatta byggande av tillförlitlig, hållbar och motståndskraftig ekonomiskt överkomlig och rättvist fördelad infrastruktur av hög kvalitet för att stödja ekonomisk
utveckling och människors välbefinnande sker inom ramen för tilldelade medel med beaktande av de analyserade effekterna olika relevanta aspekter i relation till kostnaderna för dessa.”
3 Globalamalen.se (hämtad 2018)
samt
”Trafikverkets arbete för tillgänglighet i transportsystemet, social hållbarhet och inkludering av alla människor oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning, ras, etnicitet, ursprung, religion eller ekonomisk eller annan ställning är en del av vårt strategiska arbete för ett hållbart transportsystem och berör direkt Trafikverkets uppdrag att bidra till de transportpolitiska målen men även arbetsgivarrollen. Det handlar bland annat om att möjliggöra att människor kan färdas mellan platser på ett hållbart sätt.”
Kommentar: Trafikverkets förhållningssätt och resonerande kring de globala målen talar för att en
analys av fördelning av tillgänglighet är motiverad. Begreppet ”rättvist fördelad” nämns ovan, men det framgår inte hur rättvisa definieras. Det finns ett antal filosofiska respektive nationalekonomiska perspektiv på vad som kan betraktas som rättvist och det finns vidare en mängd forskning på rättvisa inom just transportplanering. I sak är det upp till Trafikverket att ta ställning till vad som ska betraktas som rättvist. WSP:s utgångspunkt är dock att ”distributive justice5” ligger i linje med det övergripande förhållningssättet till rättvisa enligt de globala målen och Agenda 2030, där rättvisa innebär att jämna ut/kompensera för befintliga skillnader och ojämlikheter mellan individer och grupper.
2.2. De transportpolitiska målen
Transportpolitikens övergripande mål är att:
"… säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet."
Det övergripande målet stöds av två huvudmål, funktionsmålet och hänsynsmålet.
Jämställdhets- och fördelningsaspekter samt barn- och ungdomsperspektivet speglas främst i funktionsmålet (men även i hänsynsmålet) vilket formulerats som att:
"Transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till
utvecklingskraft i hela landet. Transportsystemet ska vara jämställt, det vill säga likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov."
Precisering av funktionsmålet:
• Medborgarnas resor förbättras genom ökad tillförlitlighet, trygghet och bekvämlighet. • Kvaliteten för näringslivets transporter förbättras och stärker den internationella
konkurrenskraften.
• Tillgängligheten förbättras inom och mellan regioner samt mellan Sverige och andra länder. • Arbetsformerna, genomförandet och resultaten av transportpolitiken medverkar till ett jämställt
samhälle.
• Transportsystemet utformas så att det är användbart för personer med funktionsnedsättning. • Barns möjligheter att själva på ett säkert sätt använda transportsystemet, och vistas i trafikmiljöer,
ökar.
• Förutsättningarna för att välja kollektivtrafik, gång och cykel förbättras.
I Trafikverkets rapport Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 6.16 tolkas funktionsmålet enligt nedan:
”Det finns i samhället ett intresse av att jämställdhets- och fördelningsaspekter kan vägas in när beslut tas inom olika områden i den offentliga sektorn. När det gäller transportsystemets
utformning ges uttryck för detta i de transportpolitiska målen. Transportpolitikens övergripande mål är att "… säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet." Att en viss åtgärd i
transportsystemet kan gynna ett geografiskt område mer än ett annat eller ett transportslag mer än ett annat är ganska uppenbart. På samma sätt kan en åtgärd vara mer eller mindre gynnsam för personer med funktionsnedsättning och olika åldersgrupper. Hur olika typer av åtgärder påverkar jämställdheten i transportsystemet är den aspekt som brukar ge upphov till mest diskussion. De flesta studier visar på att det finns skillnader i resbeteende mellan könen. Till exempel finns
skillnader mellan män och kvinnor både när det gäller val av färdmedel och i vilket ärende man gör sin resa7. Kvinnor har också ett mera komplext resmönster, jämfört med män, särskilt när det gäller arbetsresor. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid, har färre arbetsresor och gör oftare ärenden i samband med arbetsresor.”
Kommentar: Såväl fördelningsaspekter (jämlikhet) som jämställdhet och barn och ungdomsperspektiv lyfts fram som relevanta aspekter att beakta i planeringen av transportsystemet i de transportpolitiska målen.
6 Trafikverket (2018)
Barn i de transportpolitiska målen
Enligt transportpolitiska mål (2008/09:93) ska barn och unga ges särskild uppmärksamhet.
”Trafikmiljön ska uppfattas som trygg och säker av såväl barn och ungdomar som vuxna. Barn bör i större utsträckning kunna förflytta sig på egen hand, utan att vara beroende av att vuxna följer eller skjutsar dem.
För att öka flickors och pojkars säkerhet och rörelsefrihet i trafiken krävs ett systematiskt arbete för att anpassa trafiken och trafikmiljöerna även för barn som oskyddade trafikanter, så att transportpolitiken, tillsammans med den fysiska planeringen, främjar såväl tillgänglighet som ökad säkerhet och hälsa.
I en precisering till funktionsmålet anges att ”barns möjligheter att själva på ett säkert sätt använda transportsystemet och vistas i trafikmiljöer ökar” (Trafikverket.se, 2015).
2.3. Den nationella transportplanen (2018–2019)
Den nationella planen ska verka för att uppfylla de nationella transportpolitiska målen. Den nationella transportplanen anger följande (sid 62-63):
”Ett jämställdhetsperspektiv ska finnas i alla beslut som fattas inom
transportpolitiken. Transportsystemet ska vara utformat så att det svarar mot allas transportbehov, oavsett könstillhörighet. Allas värderingar ska tillmätas lika vikt. Transportsystemet behöver även tillgodose behoven hos människor i olika åldrar och med olika bakgrund och ekonomiska förutsättningar. Tydlig och lättillgänglig information är viktigt för alla och särskilt för nyanlända och för en åldrande befolkning. Dessutom behöver transportsystemet också tillgodose transportbehovet för människor i alla delar av landet.
Den sociala dimensionen av hållbarhet har de senaste åren kommit att bli alltmer uppmärksammad i samhällsplaneringen och i planeringen av transportsystemet. Detta kan både förstås som en del av intresset för hållbarhetsarbete i stort och som en reaktion på ökande klyftor i samhället. Frågan för Trafikverket är hur satsningar på transportsystemet direkt och indirekt kan bidra till ökad social hållbarhet i samhället.
Investeringar i infrastruktur medför alltid både möjligheter och problem som på olika sätt kan komma att påverka olika människors livssituation på olika platser. Ur ett socialt perspektiv är det angeläget att kunna föreslå åtgärder utifrån en god kännedom om de människor som berörs och de sociala konsekvenser som kan förväntas uppstå. Detta kräver en bred ansats som bland annat behöver väga in samspelet mellan tillgänglighet och markanvändning liksom hur bostadsmarknaden är konstruerad. Satsningar på kollektivtrafik, cykel och gång har stor betydelse för att alla ska kunna använda transportsystemet, oavsett funktionsnivå, kön, ålder eller ekonomi. Att upprätthålla tillgänglighet utan krav på tillgång till egen bil har stor betydelse för social inkludering.
Strävan efter ett långsiktigt hållbart transportsystem inkluderar dimensioner av såväl ekologisk som social och ekonomisk hållbarhet. Aspekter som är relevanta för det svenska transportsystemet inom ramen för ekologisk hållbarhet är till exempel klimatförändringar och förlust av ekosystem och biologisk mångfald. Till den sociala hållbarheten hör trafiksäkerhet, trygghet, hälsopåverkan från exempelvis buller och luftföroreningar, jämställdhet, god tillgänglighet och
användbarhet för alla grupper i samhället. Ekonomisk hållbarhet handlar om god
hushållning, en rimlig fördelning av resurser och att den ekonomiska utvecklingen inte sker på bekostnad av den miljömässiga eller sociala hållbarheten.”
Det finns ett antal underlagsrapporter till den nationella transportplanen med relevans för jämställdhets- och jämlikhetsperspektiven:
• Ett inkluderande samhälle – PM till Nationell plan för transportsystemet 2018–2029
• Transportpolitisk måluppfyllelse – underlagsrapport till inriktningsbeslut 2018–2029 (TrV, 2015)
Kommentar
:
Den nationella transportplanen ger tydligt uttryck för vikten av att inkludera sociala rättviseperspektiv i transportplaneringen och lyfter särskilt fram ekonomiskt svaga grupper och grupper utan tillgång till bil som exempel på grupper att beakta i planeringen. Även denna plan motiverar att studera fördelningen av tillgänglighet ur ett rättviseperspektiv.2.4. De jämställdhetspolitiska målen
Det nationella målet för jämställdhet8 omfattar sex stycken delmål:
1. En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och