Behandling i Kriminalvården

Majoriteten av de personer som döms till fängelse för våld mot när-stående har en problembild som kräver en längre behandling. Sam-tidigt döms många klienter till korta straff (under sex månader), vilket gör det praktiskt svårt att hinna genomföra en fullständig behandling under anstaltstiden. Ett kort fängelsestraff kan alltså vara svårt att ge ett återfallsförebyggande innehåll. Frivårdspåföljder med behandling eller villkorlig frigivning med behandlingsinnehåll även för de som döms till korta straff skulle kunna ge bättre förut-sättningar för återfallsförebyggande innehåll i påföljden. Behandling som ges i frivård har större möjligheter att förebygga återfall eftersom det ger möjlighet att arbeta i den vardag personen ska fungera i efter avtjänat straff.

Allmänt om Kriminalvårdens behandlingsprogram

Alla Kriminalvårdens program, bortsett från 12-stegsprogrammet, är baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT). Det innebär att deltagaren får hjälp att komma till insikt om sina beteenden och lär sig metoder för att själv förändras. Under de första mötena i ett behandlingsprogram kartläggs deltagarnas problematik och tillsam-mans med programledarna försöker man hitta destruktiva beteende-mönster. Man gör sedan övningar, ofta genom rollspel, och arbetar fram problemlösningar och strategier för de situationer deltagarna lätt hamnar i. Ett behandlingsprogram avslutas alltid med att pro-gramledare och deltagare arbetar fram individuella planer och mål.

17 Presentation vid Anova den 16 juni 2017.

Programmen genomförs både i grupp och individuellt mellan pro-gramledare och klient.

Ackreditering av behandlingsprogram

Kriminalvårdens behandlingsprogram prövas enligt en särskilt fast-ställd ordning för ackreditering. Ackrediteringen innebär att stan-darden hos ett nationellt behandlingsprogram prövas och godkänns i fråga om teoretisk grund och dess omsättning i klinisk behand-lingsverksamhet. Ackrediteringen prövas av en ackrediteringspanel, som sätts samman av ledamöter ur Kriminalvårdens vetenskapliga råd. Vetenskaplig expertis som inte ingår i rådet kan tas in utifrån vid behov. I panelen ingår även representanter från Kriminalvården som svarar för ordförandeskap, sekreterarskap och har expertkunskaper inom kriminalvårdsområdet. Förslag till nya behandlingsinsatser kan komma från Kriminalvården, från ledamöter i ackrediteringspanelen eller andra parter utanför Kriminalvården. Kriterierna för ackredi-tering beslutas av ackrediackredi-teringspanelen. Ett behandlingsprogram kan inte utan panelens godkännande få status av att vara ett natio-nellt ackrediterat behandlingsprogram.¹⁸

Idap

Det program som främst tar sikte på våld i nära relationer är, Inte-grated Domestic Abuse Programme (Idap). Det kommer ursprung-ligen från USA men den modell som används av Kriminalvården är utarbetad i Storbritannien och har anpassats till svenska förhållan-den. Det har använts sedan 2004. Programmet riktar sig till män som använt hot, våld eller annat kontrollerande beteende mot sin kvinnliga partner eller före detta partner. Deltagarna arbetar med ämnen som respekt, tillit och stöd, icke-våld och partnerskap.

Tillsammans med två programledare diskuterar de först i mer all-männa termer för att sedan på en personlig nivå arbeta med övningar, rollspel och hemuppgifter. Målet är att deltagarna ska lära sig att känna igen tecken på ilska, att kunna hantera svartsjuka och att erkänna kvinnors rädsla. Idap omfattar totalt 63 timmar med tre individuella träffar och 27 gruppträffar. Efter avslutad gruppdel

18 Kriminalvården (2017) Ackreditering av Kriminalvårdens handlingsprogram.

följer fyra till sex individuella uppföljningssamtal. Idap erbjuder partnern en kontakt i Kriminalvården parallellt med programmet för att öka säkerheten för kvinnan och eventuella barn.

Ros

Män som har dömts för sexualbrott kan genomgå behandlingspro-grammet Ros, som står för Relations- och samlevnadsprobehandlingspro-grammet.

Det ges både i grupp och individuellt och arbetar med frågor som relationer, intimitet, empati, förändringsstrategier, att hantera känslor och hur man lär sig att leva i jämlika relationer. I gruppmötena diskuterar deltagarna med två programledare och börjar brett för att sedan gå vidare till en personlig nivå med övningar, rollspel och hemuppgifter. Grupperna innehåller sex till åtta deltagare. Det individuella har samma innehåll som grupprogrammet. Deltagaren får mot slutet av programmet själv värdera risken för återfall i brott och vad han kan göra för att minska risken. Det individuella pro-grammet omfattar cirka 60 timmar. Gruppropro-grammet hålls antingen i slutna grupper om 180 timmar eller med öppet intag där deltagarna tas in löpande. Omfattningen av det öppna programmet varierar utifrån klientens risk och behov. Efter avslutat program finns en fortsättning för att behålla och stärka inlärningen.

Puls

Programmet Puls (Problemlösning Umgänge Livsmål Självkontroll) riktar sig till män som har en allmän våldsproblematik och till unga på särskilda ungdomsavdelningar i anstalt. Det är framtaget av Kriminalvården och har använts sedan 2012. Programmet riktar sig inte till personer som uteslutande har partnervåld som problematik.

I grupp arbetar deltagarna med att känna igen problemsituationer och komma på lösningar. Genom diskussioner och rollspel lär man sig självkontroll och övar på att stå emot grupptryck. Gruppen består av fyra till åtta deltagare. De individuella träffarna fokuserar på den enskilda deltagarens behov och mål med behandlingen och programledaren följer upp det deltagaren har lärt sig i grupp.

Programmet består av 24 gruppträffar och sex individuella träffar.

Det tar maximalt 24 veckor men kan också genomföras på åtta veckor.

VPP

Våldspreventivt program, VPP, ges endast i anstalt och riktar sig till klienter som har begått ett våldsbrott eller mord, utan att det nöd-vändigtvis finns ett våldsmönster. Klienten ska bedömas ha en måttlig eller hög risk för återfall. Programmet har använts av Kriminalvården sedan 2009 och utformades från början av den kanadensiska kriminalvården. Tillsammans med två programledare arbetar åtta deltagare med att få insikt i det egna våldsbeteendet, hantera ilska och att lära sig konfliktlösning. Genom diskussioner och presentationer övar deltagarna på att arbeta målinriktat, planera framåt för att minska risken för återfall och att reparera relationer.

Programmet finns i två versioner, ett som omfattar 37 gruppträffar och tre individuella samtal på totalt 14 veckor och ett som omfattar 87 gruppträffar och fyra individuella samtal på totalt 23 veckor. Den kortare versionen används för klienter med måttlig risk för återfall.

För den längre gäller hög risk för återfall och minst två allvarliga våldsbrott som föranlett dom, eller ett mönster av upprepade vålds-handlingar.

Relationsvåldsprogrammet

För närvarande pågår implementering av ett nytt program inom Kriminalvården. Bakgrunden till framtagandet av det nya program-met är att Idap har visat sig inte passa för alla individer som tillhör målgruppen. Partnervåldsdömda män använder, enligt Kriminal-vårdens utvärdering av förstudien, våld av olika orsaker och de är i olika hög grad motiverade att förändra sina beteenden. Olika typerna av våld kan kopplas till en grundläggande personlighetsproblematik som också kräver olika förhållningssätt och metoder i behandlingen.

Det har under senare år genomförts ett antal systematiska forsk-ningsöversikter vad gäller insatser för partnervåldsdömda. Som ett led i detta efterfrågar man nu fler behandlingsalternativ för partner-våldsdömda. Ett annat framträdande forskningsresultat är att våld i nära relation inte enbart är en fråga om mäns våld mot kvinnor. Även om allvarhetsgraden och omständigheterna kring våldet skiljer sig mellan könen, finns det mer likheter än skillnader vad gäller orsak-erna till mäns respektive kvinnors partnervåld. Våldet förekommer i

såväl samkönade som olikkönade relationer vilket programmet är under utveckling för att kunna ta hänsyn till.

Det nya behandlingsprogrammet heter Relationsvåldsprogrammet.

Behandlingen i Relationsvåldsprogrammet är uppdelad i tre faser:

1. Motivation och kartläggning 2. Behandlingsfas

3. Avslutningsfas

De olika fasernas längd är avhängigt klientens behov. Som riktmärke anger programmets manual 5–7 sessioner i fas ett, 15–30 sessioner i fas två, samt 2 sessioner i fas tre.

Fas ett inleds med att klienten får återge sin bild av sig själv och vad hen upplever har inträffat. Detta för att programledaren ska skapa sig en bild och en förståelse för hur klienten agerat och varför.

Samtidigt som programledaren får en återblick till klientens brotts-kontext ska programledaren motivera klienten i riktning att skapa ett behandlingsmål samt en kartläggning enligt fallformuleringen.

Programledaren använder sig i fas ett av de verktyg som är lämpliga för klienten. Samtal som går tillbaka i tid till brottet förs, före-trädesvis med hjälp av funktionell analys och en strukturerad klinisk intervju, och ligger till grund för informationsinsamlingen till fallformuleringen.

Fallformuleringen består av ett kartläggnings- och bedömnings-arbete som påbörjas första sessionen och som sedan i slutet av första fasen utmynnar i en sammanfattande beskrivning av klientens prob-lem, styrkor och resurser. I fallformuleringen skapar klienten till-sammans med programledaren hypoteser som ska åskådliggöra hur våldsproblematiken hänger samman med klientens tankar och tolk-ningar och andra problemområden. Målet med fallformuleringen är att den ska vara det verktyg som individanpassar Relationsvålds-programmet utifrån klientens risk, behov och mottaglighet. Med en väl genomarbetad fallformulering som är transparent och där klienten varit aktiv i utvecklingen kan en behandlingsplanering ta form. Informationsinhämtningen till fallformuleringen är klientens

”Life-story”, med hjälp av den kliniska intervjun men även genom funktionella analyser, samt annan inhämtad information, från t.ex.

dom eller förundersökningsprotokoll som kan vara av betydelse för fallformuleringen och behandlingen. Relationsvåldsprogrammet har i

december 2017, efter förstudie och pilotprojekt, ackrediterats och kommer att implementeras som nationellt behandlingsprogram. Så snart klienten har ett behandlingsmål som hen ser som motiverande för behandlingen, en översiktlig fallformulering och en behandlings-planering kan man ta ett steg vidare till fas två.¹⁹

KRIMSTICS

STICS (Strategic Training Initiative in Community Supervision) är en evidensbaserad metod från Kanada som i Sverige går under namnet Krimstics. Metoden gör det möjligt för personal i frivården att på ett strukturerat sätt arbeta återfallsförebyggande under övervakningen. Metoden bygger på Kognitiv beteendeterapi (KBT) och fokuserar på klientens kriminogena behov utifrån risk-, behov och mottaglighetsprinciperna (se vidare om dessa principer i av-snitt 6.4). Det innebär att klienter med högre risker behöver mer intensiva insatser och därmed tätare besök, man fokuserar på det som driver kriminaliteten och är följsam till klientens personliga förutsättningar. Frivårdsinspektören använder sig av ett urval av grundläggande KBT-tekniker för att skapa relation till och verka för förändring hos klienten. Kriminalvården har under fyra år spridit arbetssättet till samtlig personal i frivården som arbetar med klienter som står under övervakning. Arbetssättet möjliggör en strukturerad och enhetlig handläggningsprocess men med ett individuellt utformat innehåll i övervakningen. Frivårdsinspektörens yrkesroll har blivit tydliggjord, som expert på kriminellt beteende.

5.4 Behandling för våldsutövare med hedersmotiv