Prevalens

I utredningen Våld i nära relationer – en folkhälsofråga konstateras att våld i nära relationer är ett samhällsproblem som inte är lätt att beskriva vad gäller omfattning, struktur och utveckling över tiden.

En grundläggande svårighet är att de olika typer av data som finns för att beskriva våldsbrottslighet var och en för sig inte förmår fånga in alla delar av våldet eller alla utsatta grupper. Brottsofferstudier anses till exempel främst fånga in mindre grovt våld som mest drabbar väletablerade grupper i samhället. De personer som befinner sig i samhällets utkanter – missbrukare, hemlösa, papperslösa m.fl. – ingår till stora delar inte i den typen av undersökningar. Även personer som talar minoritetsspråk eller lever isolerat faller ofta

utanför. Kriminalstatistiken fångar å sin sida in en större andel grova brott och som begås mot socioekonomiskt mer utsatta grupper i samhället. Forskare förespråkar därför användandet av flera olika typer av datakällor för att beskriva våldet.³

3.3.2 Många fall av våld mot närstående anmäls aldrig Även om anmälningsbenägenheten anses ha ökat bland personer som har blivit utsatta för våld av en närstående, är mörkertalet fort-farande stort enligt Brås kartläggning av brott i nära relationer. Flera studier visar att det är mindre vanligt att man anmäler brott där gärningspersonen är en närstående än vid brott där gärnings-personen är okänd.⁴ Enligt siffror från de nationella trygghetsun-dersökningarna (NTU) uppskattas att ungefär en tredjedel av brot-ten mot närstående polisanmäls, men denna siffra varierar mellan olika typer av brott.⁵ Det är dock troligt att detta är en överskattning eftersom majoriteten av de personer som inte vill berätta att de varit utsatta i denna typ av studie troligtvis inte heller har polisanmält det de varit utsatta för enligt Brå. Det är också möjligt att de personer som väljer att berätta om sin utsatthet uppger att de polisanmält händelsen om de känner att det är socialt önskvärt att man ska ha gjort en polisanmälan, även om de egentligen inte har gjort någon sådan.

Enligt en fördjupningsstudie av NTU 2012 är den självrapporter-ade utsattheten stabil över tid, samtidigt som polisanmälningar av misshandel inom nära relationer ökar. Detta tyder på att benäg-enheten att polisanmäla våld i nära relationer har ökat. Enligt samma studie ser man att de vanligaste skälen till att kvinnor inte anmäler brott i en nära relation är att de känner gärningspersonen och att de inte vågar anmäla.⁶ Enligt en annan rapport är det i särklass vanligaste skälet till att händelsen inte anmäls att man anser att det har varit fråga om en småsak och att man har rett ut det på egen hand.⁷

3 SOU 2014:49 Våld i nära relationer. En folkhälsofråga.

4 Brå (2013) NTU 2012 Om utsatthet, trygghet och förtroende.

5 Brå (2014) Brott i nära relationer. En nationell kartläggning.

6 Brå (2013) Om utsatthet, trygghet och förtroende.

7 Brå (2014) Brott i nära relationer. En nationell kartläggning.

3.3.3 Generellt om utsatthet

Under 2016 anmäldes omkring 12 400 misshandelsbrott i Sverige där gärningspersonen var i en nära relation med offret. I den nationella trygghetsundersökningen uppgav 18 procent av de som utsatts för misshandel under 2016 att gärningspersonen var en närstående. Det är stora skillnader mellan könen: 40 procent av kvinnorna och 3 pro-cent av männen uppgav att gärningspersonen som utsatt dem för misshandel var en närstående.⁸ Socialstyrelsen uppskattar att runt 6 000 vuxna och barn någon gång vistas i skyddat boende under ett år.

Brå presenterade 2014 resultaten av en nationell kartläggning av brott i nära relation som genomförts inom ramen för NTU. Totalt uppgav 6,8 procent att de utsatts för brott i en nära relation under 2012. Andelen kvinnor som utsatts var i princip jämnstor med an-delen män, 7 procent respektive 6,8 procent. Även om utsattheten under 2012 verkar vara jämnt fördelad mellan kvinnor och män, är det vanligare att kvinnor utsätts för grövre våld och har betydligt större behov av hjälp och stödinsatser, framför allt sjukvård. Bland de personer som blev utsatta för grov misshandel uppgav 29,1 procent av kvinnorna och 2,4 procent av männen att de uppsökte, eller hade behövt uppsöka, läkare, sjuksköterska eller tandläkare. De bak-grundsfaktorer som enligt Brås kartläggning verkar ha starkast rele-vans är ålder, familjerelation, utbildning, boendeform och ekonom-iska förutsättningar. Utsattheten är högst bland personer i åldrarna 16–34 år, ensamstående föräldrar, personer med högst gymnasial utbildning och personer boende i flerfamiljshus. Utsatta kvinnor har ofta sämre ekonomiska förutsättningar än kvinnor som inte har blivit utsatta.⁹

Drygt var femte person i befolkningen har någon gång i sitt liv utsatts för brott i en nära relation enligt Brås kartläggning. Det är vanligare att kvinnor har blivit utsatta; drygt var fjärde kvinna och var sjätte man har utsatts någon gång i sitt liv. Det är vanligare att ha blivit utsatt för psykiskt våld (kränkningar, försök att inskränka friheten, hot och trakasserier) än fysiskt våld (misshandel/grov misshandel och sexualbrott/grovt sexualbrott). Kartläggningen visar på hur nästan 24 procent av kvinnorna och 15 procent av männen

8 Brå (2017) Kriminalstatistik 2016. Anmälda brott. Slutlig statistik.

9 Brå (2014) Brott i nära relationer. En nationell kartläggning.

har blivit utsatta för psykiskt våld någon gång i sitt liv, medan an-delen utsatta för fysiskt våld uppgår till 15 procent för kvinnor och 8,1 procent för män. Ungefär en tredjedel av de utsatta kvinnorna och en fjärdedel av de utsatta männen i kartläggningen uppger att de har barn boende i sitt hushåll. Uppräknat på befolkningsnivå mot-svarar detta nästan 83 000 kvinnor och 67 000 män.¹⁰

Det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer har minskat från mitten av 00-talet, från i genomsnitt 17 kvinnor per år till i snitt 13 kvinnor per år under 2008–2013.¹¹

3.3.4 Utsatthet bland barn och unga

Under 2016 anmäldes 23 700 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–17 år, varav 4 300 mot barn i åldern 0–6 år.¹² Det är svårt att ta reda på den egentliga omfattningen av barnmisshandel eftersom våldet ofta inte polisanmäls när det gäller små barn. Om det bor ett barn i vart och ett av de hushåll där våld förekommer enligt statistiken, innebär det att 150 000 barn lever i hushåll där det förekommit någon form av våld enligt 2012 års statistik.¹³ Officiell statistik sak-nas, men Socialstyrelsen uppskattar att runt 3 000 barn någon gång vistas i skyddat boende under ett år. Barn som följer med en vård-nadshavare till skyddat boende är i regel kända av socialtjänsten. Den generella svårigheten att upptäcka våld mot barn i nära relationer gäller alltså inte för denna grupp.¹⁴

Stiftelsen Allmänna Barnhuset gjorde 2016 en undersökning av våld mot barn genom en elevundersökning som besvarades av drygt 4 000 personer. 24 procent av deltagarna uppgav att de någon gång blivit utsatta för fysiskt våld och 16 procent för psykiskt våld av en vuxen person. 14 procent uppgav att de hade upplevt våld mellan vuxna i familjen och sex procent att hade blivit försummade, an-tingen fysiskt eller emotionellt. Nio procent, 14 procent av flickorna och två procent av pojkarna, uppgav att de blivit utsatta för sexuella övergrepp av en vuxen person.

10 Brå (2014) Brott i nära relationer. En nationell kartläggning.

11 Regeringens skrivelse 2016/17:10. Makt, mål och myndighet – en feministisk politik för en jämställd framtid.

12 www.bra.se/brott-och-statistik/statistik-utifran-brottstyper/barnmisshandel.html

13 Brå (2017) Kriminalstatistik 2016. Anmälda brott. Slutlig statistik.

14 SOU 2017:112 Ett fönster av möjligheter – stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende.

Totalt 44 procent av eleverna har enligt undersökningen varit utsatta för någon typ av misshandel av en vuxen inom eller utanför familjen. 36 procent hade utsatts för någon typ av misshandel av föräldrar, inklusive styvföräldrar och familjehemsföräldrar. De olika formerna av misshandel överlappade varandra i stor utsträckning.

Pojkar rapporterade i högre grad än flickor fysisk misshandel av vuxna som inte är en förälder, medan flickor i signifikant större ut-sträckning än pojkar rapporterade att de utsatts av en förälder.¹⁵

Omfattningen av våld i ungas nära relationer är svår att bedöma.

Amerikanska studier visar på att mellan 9 och 37 procent av unga kvinnor och mellan 6 och 36 procent av unga män har varit utsatta för våld i nära relation. De stora skillnaderna beror på olika sätt att mäta och definiera våldet.¹⁶ I en större undersökning från danska jämställdhetsministeriet uppgav 5,6 procent av kvinnorna och 2 pro-cent av männen mellan 16 och 24 år att de hade varit utsatta för fysiskt våld i en nära relation under det senaste kalenderåret.¹⁷ I en genomgång av arbete och forskning kring våld i ungas nära rela-tioner i Finland, Sverige och Danmark konstateras att det i Sverige inte har bedrivits forskning på detta område i någon större ut-sträckning, men att det nyligen har påbörjats studier vid t.ex.

Stockholms universitet. Erfarenheten inom Polisen visar enligt samma genomgång att många utsatta unga inte är medvetna om att de faktiskt utsatts för våld i nära relation och att de otydliga grän-serna gör att mörkertalet anses vara mycket högt.¹⁸ Enligt en kart-läggning av Brå 2014 är det vanligare att yngre kvinnor, 16–24 år, uppger att de blivit utsatta för brott i en nära relation än kvinnor som är över 25 år.¹⁹

3.3.5 Utsatthet bland kvinnor med funktionsnedsättning Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning liknar på många sätt det våld som drabbar kvinnor generellt, men de kan utöver detta våld även drabbas av funktionshinderrelaterat våld. Det är i nuläget inte

15 Jernbro & Janson (2017). Våld mot barn 2016. En nationell kartläggning.

16 Olofsson et. al. (2009) Violence against young men and women: A vital health issue.

17 Schütt et. al. (2008) Dating violence - A serious public health issue: Dating violence among 16–24 year-olds in Denmark – risk factors and health implications.

18 Brå m.fl. (2017) Kaerestevold … Finland, Sverige og Danmark.

19 Brå (2014) Brott i nära relationer. En nationell kartläggning.

möjligt att analysera omfattningen av våld mot kvinnor med funk-tionsnedsättning i Sverige med offentlig statistik. Enligt en un-dersökning bland cirka 42 000 kvinnor runt om i EU genomförd av Fundamental Rights Agency (FRA) 2012, löper kvinnor med funk-tionsnedsättning högre risk än andra kvinnor att utsättas för olika former av våld. 34 procent av kvinnorna med funktionsnedsättning hade efter sin 15-årsdag utsatts för fysiskt eller sexuellt våld, medan motsvarande siffra för kvinnor utan funktionsnedsättning var 19 procent. Nästan hälften av kvinnorna med funktionsnedsättning hade utsatts för fysiskt eller sexuellt våld vid minst ett tillfälle i barndomen.²⁰

3.3.6 Utsatthet bland barn med funktionsnedsättning

FRA slog 2015 fast att barn med funktionsnedsättning löper 3–7 gånger större risk att utsättas för någon form av våld, och de som är mest utsatta är barn med intellektuell eller psykosocial funktions-nedsättning. I en kartläggning från Stiftelsen Allmänna Barnhuset uppgav 31 procent av de tillfrågade barnen att de någon gång hade utsatts för misshandel. De barn som uppgav att de hade någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som ADHD eller autism, var särskilt utsatta. Beroende på typ av funktionsnedsättning svarade mellan 46 och 79 procent att de hade utsatts för misshandel. Av elever med funktionsnedsättning uppgav 28 procent att de hade blivit utsatta för fysisk misshandel, jämfört med 17 procent av eleverna utan funktionsnedsättning. 11 procent av de tillfrågade med funk-tionsnedsättning uppgav att de utsatts för sexuella övergrepp av en vuxen, medan samma siffra för barn utan funktionsnedsättning uppgick till 5 procent. Dubbelt så stor andel av eleverna med funk-tionsnedsättning hade bevittnat våld mellan sina föräldrar jämfört med dem utan funktionsnedsättning, 17 respektive 8 procent. Mer än dubbelt så många elever med funktionsnedsättning rapporterade psykisk misshandel och försummelse jämfört med den andra gruppen.²¹

20 Myndigheten för delaktighet (2017) Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Ut-vecklingsområden till den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

21 Myndigheten för delaktighet (2017) A.a.

3.3.7 Utsatthet bland äldre kvinnor

FN och WHO använder åldersgränsen 60 år för kategoriseringen av äldre personer, men begreppet äldre och en skarp åldersgräns är omdiskuterat. Det finns i dag en omfattande forskning om våld mot kvinnor, men i många studier har den övre åldersgränsen satts vid 50 eller 60 år. Forskningen om våld i nära relation mot äldre kvinnor är begränsad. Granskningar har återkommande pekat på att det finns en bristande kunskap om våld i nära relationer inom äldreomsorgen och att äldreomsorgen sällan ingår i den interna samverkan kring våld i nära relationer i kommunerna. Det har på vissa håll i landet på senare tid gjorts satsningar mot detta problem, exempelvis i Stock-holms stad.

Våldsutsatta äldre kvinnor kan befinna sig i en särskilt sårbar situ-ation. Forskning tyder på att äldre kvinnor i högre utsträckning än yngre kvinnor underrapporterar sin utsatthet för våld, och det finns också indikationer på att de äldre kvinnorna ofta har svårt att bli trodda. En förklaring till underrapporteringen bland äldre kvinnor kan vara att synen på våld i nära relationer har förändrats under 1900-talet.

FRA publicerade 2014 en studie om våld mot kvinnor. I den del som omfattade intervjuer av svenska kvinnor i åldern 60–74 år upp-gav tre procent att de under det senaste året hade utsatts för fysiskt våld, två procent att de hade utsatt för sexuellt våld och fjorton procent att de hade utsatts för sexuella trakasserier. Kvinnans nuva-rande eller tidigare partner är enligt många studier den vanligaste för-övaren, men även vuxna barn förekommer relativt ofta.²²

3.3.8 Hedersrelaterat våld och förtryck

Det saknas årligt återkommande undersökningar om omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt en kartläggning av dåva-rande Ungdomsstyrelsen (2009) hade omkring 70 000 unga kvinnor och män mellan 16 och 25 år i Sverige begränsningar i förhållande till äktenskap eller av familjen bestämda villkor för val av partner.²³ Utredningen om stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäkten-skap uppskattade att minst 250–300 personer under 2011 upplevde

22 NCK (2016) Våld mot äldre kvinnor, En forsknings- och kunskapsöversikt.

23 Ungdomsstyrelsen (2009).

en akut eller ganska akut risk att bli gifta mot sin vilja. Socialstyrelsen uppskattade år 2015 att 38 000 flickor och kvinnor i Sverige är könsstympade.²⁴

Personer med intellektuell funktionsnedsättning som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är en särskilt sårbar och svårupp-täckt grupp. Enligt en rapport från föreningen Tjejers rätt i samhället (TRIS) uppger 9 procent av alla flickor och 6 procent av alla pojkar på gymnasiesärskolor att deras föräldrar bestämmer vem de ska gifta sig med och 35 procent av flickorna och 22 procent av pojkarna uppger att deras föräldrar inte tillåter att de har sex med den de är kär i.²⁵

3.3.9 Utsatthet bland HBTQ-personer

Det finns stora brister i kunskapen om våld i andra relationer än heterosexuella parrelationer. En svensk omfångsundersökning med fokus på samkönat våld visar att nästan 25 procent av de tillfrågade utsatts för någon form av psykiskt, sexuellt och/eller fysiskt över-grepp i en nuvarande eller före detta parrelation. Siffran ligger nära den som framkommer i studier av kvinnors utsatthet för våld i re-lationer med män. Specifikt för våld i samkönade rere-lationer kan vara de strategier som förövaren använder för kontroll och de sam-manhang som våldet äger rum i. Enligt viss forskning är fokus för våldsutövandet främst den utsattas identitet som HBTQ-person, särskilt om han eller hon inte lever öppet med sin sexuella läggning.

Hot om att avslöja partnerns läggning eller att spela på den våldsut-sattas rädsla för att utsättas för homofobi kan isolera och bryta ner partnern. Brist på kunskap om våld i samkönade relationer inom sjukvård och socialtjänst leder till att våldet ofta betraktas som mindre allvarligt.²⁶

Utsattheten för våld från någon i familjen är högre bland unga HBTQ-personer än andra unga. De kan bli utsatta för heders-relaterat våld och förtryck på grund av sin sexualitet, sitt köns-uttryck eller sitt normbrytande beteende. De kan utsättas för tvångsäktenskap som ett sätt att kontrollera och förhindra att de

24 SOU 2012:35.

25 Myndigheten för delaktighet (2017) Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Ut-vecklingsområden till den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

26 NCK (2009) Våld i samkönade relationer: en kunskaps- och forskningsöversikt.

lever ut sin sexualitet eller könsidentitet. En av fem HBTQ-personer i åldern 16–25 år uppger att de har utsatts för våld av en förälder, partner eller annan närstående vuxen jämfört med nio procent bland andra unga.²⁷

En grupp som generellt är särskilt utsatt är transpersoner. Enligt en kartläggning av Folkhälsomyndigheten uppgav 11 procent att de utsatts för fysiskt våld och 39 procent av de tillfrågade att de utsatts för psykiskt våld under det senaste året. Utsatthet för fysiskt våld är därmed mer än dubbelt så vanligt hos de som deltagit i studien jämfört med befolkningen i allmänhet. 17 procent hade utsatts av sin partner. 30 procent uppgav att de någon gång blivit tvingade till sex mot sin vilja, varav cirka en tredjedel blivit tvingad av en fast eller tillfällig partner.²⁸