8 Arbetet i landets kommuner
8.2 Utredningens kartläggning
Utredningen har låtit genomföra en enkät om arbetet med våldsut-övare och angränsande frågor bland alla kommuner, och i förevara-nde fall stadsdelar, i Sverige. Enkäten skickades till socialtjänsterna i kommunerna och i de kommuner som har en uppdelning i stadsdelar till socialförvaltningen i varje stadsdel. Svarsfrekvensen var 70 pro-cent. Nedan redovisas det övergripande resultatet av enkäten.
8.2.1 Rutiner för identifiering av våldsutövare
Endast 36 procent av respondenterna svarade att de har rutiner för identifiering av våldsutövare. 59 procent svarade att de inte har det och 5 procent uppgav att de inte vet. Bland de respondenter som uppgav att de har rutiner för identifiering finns fyra kanaler för identifiering som dominerar. Dessa är att våldsutövaren själv tar kontakt med socialtjänsten/mansmottagningen eller motsvarande, att våldsutövare uppmärksammas i samband med utredning med an-ledning av oro för barn, att det vid indikation ställs frågor om utsatthet för våld samt att det vid indikation ställs frågor om vålds-användning. Andra sätt att identifiera våldsutövare är att det rutin-mässigt ställs frågor om utsatthet för våld respektive våldsanvänd-ning i samband med missbruksbehandling samt via andra kanaler såsom Polisen, landstingen eller anonyma anmälningar.
Ja 36%
Nej 59%
Vet ej 5%
Har kommunen/stadsdelen rutiner för att identifiera våldsutövare?
8.2.2 Behandlingsutbud
89 procent av kommunerna/stadsdelarna svarade att de på något sätt erbjuder behandling för våldsutövare. De flesta erbjuder behandling i egen regi, men många samarbetar över kommungränserna. 26 res-pektive 23 kommuner/stadsdelar uppgav att behandling sker hos en ideell eller privat aktör eller på något annat sätt. Endast 11 kom-muner/stadsdelar bedriver behandling tillsammans med landstinget.
47 procent av kommunerna/stadsdelarna uppgav att de använder ett specifikt behandlingsprogram för våldsutövare. 42 procent upp-gav att de inte gör det och 11 procent uppupp-gav att de inte vet. Det van-ligaste programmet är ATV med licens från ATV i Norge, som av många erbjuds både individuellt och i grupp. Ett mindre antal an-vänder MPV, Caring Dads, CCRT1, KIBB2, VASKA3, Samtal om våld eller en kombination av ATV, MI och kognitivt arbete. Utöver programmen erbjuder många kommuner/stadsdelar motiverande sam-tal och stödsamsam-tal. Vissa kan också erbjuda KBT och psykodynamisk psykoterapi.
De kommuner/stadsdelar som inte erbjuder något specifikt be-handlingsprogram riktat till våldsutövare uppgav att de i hög ut-sträckning erbjuder motiverande samtal och stödsamtal. 19 procent uppgav att de erbjuder parterapi för våldsutövare och våldsutsatta.
85 procent av kommunerna som erbjuder behandling erbjuder den också på andra språk än svenska. Den vanligaste metoden är att tolk används vid individuella insatser.
Insatsernas längd varierar mycket mellan kommunerna/stadsdel-arna. Det vanligaste är att man erbjuder korta till medellånga in-satser: 25 procent hade insatser som varade mellan 5 och 20 timmar och 27 procent hade insatser på 20–50 timmar. 9 procent erbjuder ett mindre antal stödsamtal på 1–5 timmar och 6 procent erbjuder långa insatser som överstiger 50 timmar.
1 Core conflictual relationship theme.
2 Kognitiv integrerad behandling vid barnmisshandel.
3 Våld, Ansvar, Sammanhang, Konsekvens, Alternativ.
0
Endast individuellt Endast i grupp Både individuellt och i grupp
0
Istället för ett specifikt behandlingsprogram använder kommunen/stadsdelen:
Endast individuellt Endast i grupp Både individuellt och i grupp
8.2.3 Antal personer identifieras samt påbörjar och slutför behandling
Totalt identifierades 2 906 våldsutövare 2016 enligt kommunernas/
stadsdelarnas egna uppgifter. Av dessa hade 693 själva tagit kontakt med socialtjänsten. 1 105 påbörjade behandling eller stödinsatser och 660 fullföljde dessa. 366 avbröt behandlingen eller insatsen i förtid.
8.2.4 Biståndsbeslut eller öppna insatser
25 procent av kommunerna/stadsdelarna uppgav att det alltid krävs ett biståndsbeslut för att en våldsutövare ska erbjudas behandling.
72 procent besvarade den frågan nekande. Flera kommuner uppgav att våldsutövare utan biståndsbeslut kan få ett mindre antal stöd-samtal utan biståndsbeslut innan de påbörjar en mer ingripande be-handling. Flera kommuner uppgav att det är avgörande att kunna ha öppna insatser för att våldsutövarna ska komma till behandling och inte skrämmas bort.
8.2.5 Särskilt boende för våldsutövare
Endast 11 procent uppgav att de erbjuder särskilt boende för utövare, varav 2 procent uppgav att det sker under villkor att vålds-utövaren genomgår behandling och 5 procent uppgav att det sker under andra villkor. Till antalet var det 19 kommuner/stadsdelar som erbjöd sådant boende. Endast en av kommunerna/stadsdelarna hade en beläggningsgrad på mellan 26 och 50 procent och åtta hade en beläggningsgrad på mellan 0 och 25 procent i sina boenden. Tio upp-gav att de inte känner till beläggningsgraden på boendena.
8.2.6 Riskbedömning
66 procent av respondenterna uppgav att de använder strukturerade instrument för riskbedömning, checklistor eller formulär vid miss-tanke om våld mot närstående. Det vanligaste formuläret är FREDA farlighet, som 118 kommuner/stadsdelar använder. 73 stycken an-vänder PATRIARK, 36 anan-vänder SARA, 10 anan-vänder SAM och tio stycken använder egenkonstruerade formulär eller checklistor. Nio
kommuner/stadsdelar uppgav att de använder någon annan metod, t.ex. ATV-kartläggning, FREDA kortfrågor, DIARI4 och Signs of safety5.
8.2.7 Partnerkontakt och arbete med socialt nätverk
59 procent av kommunerna/stadsdelarna saknar rutiner för partner-kontakt i samband med insatser till våldsutövare. 9 procent av de som uppgav att de har sådana rutiner uppgav att de följer Socialstyr-elsens manual för partnerkontakt, medan 7 procent uppgav att de ha utvecklat egna rutiner och 9 procent att de använder delar ur Social-styrelsens manual i kombination med egna rutiner.
Bara 11 procent av kommunerna/stadsdelarna uppgav att de har rutiner för att involvera det sociala nätverket kring våldsutövaren.
75 procent uppgav att de inte har sådana rutiner och 14 procent att de inte vet om sådana rutiner finns. 35 procent av de som svarade uppgav däremot att de har rutiner för att involvera det sociala nät-verket kring den våldsutsatta.
4 Decision Making In Abusive Relationships Interview.
5 Arbetssätt kring barn i familjer där våld förekommer.
118
73
36
10 10 9
0 20 40 60 80 100 120 140
Freda farlighet Patriark SARA SAM Egenkonstruerade Annat
Vilka strukturerade riskbedömningsinstrument, checklistor eller formulär använder kommunen/stadsdelen vid misstanke om att någon utsätter närstående för våld?
Antal kommuner/stadsdelar
8.2.8 Hedersrelaterat våld
45 procent av kommunerna/stadsdelarna uppgav att de har särskilda rutiner vid misstanke om hedersrelaterat våld, medan 49 procent upp-gav att de inte har sådana på förhand utarbetade rutiner.
8.2.9 Samverkan
29 procent av kommunerna/stadsdelarna samverkar med andra myn-digheter på organisatorisk nivå för att förhindra återfall i våld mot närstående. Det innebär att mer än två tredjedelar av kommunerna saknar sådant samarbete eller inte känner till om det sker. Den van-ligaste samverkansmyndigheten är Polisen följt av hälso- och sjuk-vården och Kriminalsjuk-vården. Andra myndigheter som förekommer är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket, Migrationsver-ket, Åklagarmyndigheten och länsstyrelserna.
8.2.10 Uppföljning
Mindre än en tredjedel av kommunerna/stadsdelarna har rutiner för uppföljning av insatser för våldsutövare. 22 procent har rutiner för uppföljning på individnivå, 3 procent på system- eller
verksamhets-34
46
24
7 6
14
2 0
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Hälso- och sjukvården Polisen Kriminalvården Arbetsförmedlingen Försäkringskassan Annan myndighet Vet ej
Vilken/vilka myndigheter samverkar kommunen/stadsdelen med för att förhindra återfall i våld mot närstående?
nivå och 5 procent på både individ och system- eller verksamhets-nivå. Bland de som har rutiner förkommer olika metoder. Ludvika kommun använder Socialstyrelsens rekommendationer för uppfölj-ning, medan Nybro kommun gör regelbundna uppföljningar med ATV. Norrköpings kommun gör uppföljningar genom genomföra-ndeplaner, brukarenkäter och systematiska utdrag ur journalsystem.
Västerås kommun följer upp alla ärenden med biståndsbeslut och har inlett arbete med att följa upp på systemnivå, men är inte klara.
I Hörby kommun får våldsutövaren efter genomgången ATV-be-handling komma tillbaka efter en tid för uppföljande samtal kring hur det har gått. Behandlaren har även lämnat ut kontaktuppgifter och lämnat möjlighet för utövaren att höra av sig vid behov.
8.2.11 Generella kommentarer
Respondenterna gavs möjlighet att lämna kommentarer som kan vara av värde för utredningen och många valde att göra det. Flera respondenter uppgav att det är svårt att nå ut till våldsutövare och motivera dem till insatser och behandling. Många önskar mer stöd och vägledning för att utveckla arbetet med våldsutövare, såväl när det gäller att nå ut som hur riktlinjer, checklistor och rutiner kan utformas.