5.1 En problembeskrivning
Översikten i kap. 4 visar på några drag i den utveckling som är väsentlig för bedömningen av dagsläget i fråga om den näringspolitiska verksamheten. Som ett av de mest väsentliga dragen vill utredningen betona den ökade differentieringen av de statliga insatserna i samband med näringspolitiken och det allt-mer komplicerade samspelet mellan olika politikområden och olika statliga verksam-hetsgrenar.
I etapper har skett en utbyggnad och anpassning av den institutionella apparaten.
Betydelsefulla inslag är bl. a. tillkomsten av industridepartementet, styrelsen för teknisk utveckling, den statliga investeringsbanken, det statliga etableringsaktiebolaget och det statliga utvecklingsbolaget. Vidare har man anledning att uppmärksamma förstärkningen av resurserna för arbetsmarknadsverket och ombildningen av statens institut för hantverk och industri till statens institut för företags-utveckling.
Utbyggnaden och anpassningen är därmed inte slutförd. Man har anledning att tala om luckor i organisationen, framför allt för den verksamhet som skall ha till uppgift att bevaka och analysera problem och utveck-lingsmöjligheter inom olika produktionsom-råden och industrigrenar. På detta område har det under 1960-talet vuxit fram en verk-samhet som i viss utsträckning präglats av behovet av improvisationer. Det
samman-hänger alltså med att det saknats en organisa-tion som är avpassad till verksamheten. En rad institutioner har tagits till hjälp och verksamheten har i stor utsträckning också burits upp av kommittéutredningar. I viss utsträckning har det betytt att man för varje särskild utredning fått bygga upp de resurser som varit nödvändiga, men man har också haft möjlighet att falla tillbaka på resurser inom exempelvis pris- och kartellnämnden och kommerskollegiet.
Innehållsmässigt finns det ganska stora olikheter mellan olika delar av den utred-ningsverksamhet som det här är fråga om.
Där ingår både brett upplagda undersök-ningar av den typ som representeras av TEKO-utredningen och undersökningar med mer begränsade syften, t. ex. sådana som avsett att i en krissituation snabbt belysa vilka samhällsingripanden som kan komma i fråga.
Åtskilliga drag har trots allt varit gemen-samma. En gemensam nämnare är framför allt att utredningsinsatserna utlösts av om-ställningsproblem som vissa industrigrenar varit utsatta för.
Trots att arbetsformerna växlat finns det en hel del gemensamma drag i sättet att närma sig problemen och i arbetsmetodiken i övrigt. Hit hör bl. a. att man från statens sida strävat efter att arbeta i kontakt med fack-föreningsrörelsen och företagens organisa-tioner när det gällt att analysera problemen
för olika branscher eller grupper av företag.
Tiden är knappast mogen vare sig för att göra något allmänt bokslut över erfarenhe-terna eller för att värdera de angreppsmeto-der och arbetsformer som använts i speciella fall. I korthet kan ändå konstateras att verk-samheten varit nödvändig och att den lyc-kats tillräckligt väl för att man skall ha anledning förutsätta att den kommer att fortsätta. När det gäller att bedöma hur en sådan fortsatt verksamhet skall organiseras är det nödvändigt att ta hänsyn till de svårig-heter av praktiska slag som visat sig. Huvud-orsaken till dessa svårigheter är alltså att organisationen i stort på den statliga sidan är otillräcklig.
Erfarenheterna visar att tiden är inne för att konsolidera verksamheten inom ramen för en mera permanent organisation. Detta skall både ge möjligheter att göra resurserna för en motsvarande utredningsverksamhet mera lätt tillgängliga och ge förutsättningar för en mera systematisk uppläggning av verk-samheten. Utvecklingslinjerna berörs ytter-ligare i kap. 7. Det är alltså på detta område som det närmast finns behov att komplettera den hittills genomförda utbyggnaden.
Utredningen har ansett att övervägande skäl talar för att en sådan organisation byggs upp på verksplanet. En lösning måste med andra ord betyda att man försöker komma till rätta med den splittring som i dag gäller.
Splittringsproblemen aktualiseras också av andra orsaker. I allt större utsträckning gör sig kraven gällande på bättre samordning mellan olika förvaltningsgrenar i fråga om åtgärder med anknytning till näringspoliti-ken. I bakgrunden härtill ligger också de allmänna strävandena till mera samordnad behandling av näringslivsfrågorna. Som ett enda exempel på att man är på väg i en sådan riktning kan nämnas bildandet av ett närings-utskott inom riksdagen.
Splittringsproblemen får vidare en särskild betydelse genom de planer på reorganisation som nu är aktuella för ett antal verksamhets-områden med anknytning till näringspoliti-ken och som betyder att nya funktioner förs in i den statliga organisationen. Tillsammans
med behovet att konsolidera den centrala utredningsverksamheten är detta utlösande för den omprövning som måste ske vad gäller organisationen i stort på verksplanet för uppgifterna i samband med näringspolitiken och som i övrigt bl. a. måste påverka organi-sationen för uppgifter av annat slag inom kommerskollegieverket och med anknytning till det traditionella verksamhetsfältet för verket.
De utvecklingsområden som utredningen ansett som mest väsentliga har sammanfat-tats i kap. 1. De omfattar det finansiella företagsstödet, den centrala verksamheten i anslutning till energipolitiken, de statliga uppgifterna inom gruvnäringen, det statliga stödet till mindre och medelstora företag och det statliga stödet till den exportfräm-jande verksamheten.
På dessa områden har man anledning att räkna med nya krav på de centrala myndig-heterna. För administrationen av det finan-siella företagsstödet finns det behov av star-kare samordning på centralplanet och av åtgärder som syftar till att i högre grad inordna det finansiella företagsstödet i den allmänna näringspolitiska planeringen. Vad gäller den centrala verksamheten i anslutning till energipolitiken finns det bl. a. behov av att organisera upp en sammanhållen prognos-verksamhet på den statliga sidan. Det är möjligt att den centrala organisationen också kommer att behöva bära upp ett utbyggt regleringssystem. Vad gäller stödet till de mindre och medelstora företagen finns det anledning att ta hänsyn till olika planer på utbyggnad av den statliga servicen, bl. a. i fråga om informationsspridningen till företa-gen. Vad gäller det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten inverkar de planer på en rekonstruktion i stor skala som exportfrämjandeutredningen arbetar med.
Även om man på dessa och andra områ-den i stora drag kan göra sig en bild av hur kraven på de centrala myndigheterna kom-mer att förändras är det i praktiken omöjligt att närmare ange dessa. Bl. a. hänger det samman med att bindande beslut saknas. En svårighet är vidare att man på en del
områ-den knappast kan förutspå i vilken takt de statliga uppgifterna kommer att förändras.
Som exempel kan man ta upp de planer på en ökad systematisering av informationsutby-tet mellan företagen och samhällsorganen som lagts fram av samarbetsutredningen. Det finns all anledning att räkna med att utveck-lingen kommer att gå mot en sådan ökad systematisering men för den skull är det i dag knappast möjligt att fastställa hur de informationskanaler som nu finns tillgängliga kommer att påverkas.
I en del fall kommer en definitiv lösning av organisationsfrågorna att vara knuten till den lagstiftning som kommer att beslutas.
Det gäller både energiområdet och de statliga uppgifterna på gruvnäringens område.
Det föregående betyder alltså att en kon-kret och definitiv lösning på organisations-frågorna i en rad fall ligger utom räckhåll för det närmaste skedet. Trots detta är det nödvändigt att så snart som möjligt ta ställ-ning i fråga om huvudlinjerna för den kom-mande organisationen. Till detta bidrar fram-för allt att ett avgörande av organisationsfrå-gorna i en rad fall skjutits upp bl. a. med hänvisning till kommerskollegieutredningen för att möjliggöra en samordnad bedömning i fråga om organisationen inom ett mera vidsträckt fält.
Ett av de viktigaste exemplen gäller den centrala organisationen på den statliga sidan för stödet till de mindre och medelstora företagen. SHI-utredningens förslag på detta område har till en del förverkligats genom besluten i anslutning till prop. 1970:1 som ledde till ombildningen av statens institut för hantverk och industri. Flera väsentliga ut-vecklingsfrågor lämnades där emellertid olös-ta. Det gällde bl. a. inplaceringen av ansvaret för de delar av det finansiella företagsstödet som speciellt riktar sig till de mindre och medelstora företagen men också inplace-ringen av de utredningsresurser som centralt skall finnas för att följa problem och utveck-lingsmöjligheter för de mindre företagen. Ett annat exempel på områden där det är nöd-vändigt att snabbt komma till en lösning på organisationsfrågorna gäller den centrala,
planeringsinriktade verksamheten i anslut-ning till energisektorn, där det bl. a. återstår att avgöra vilken organisatorisk ram som bör användas för den verksamhet som energi-kommittén behandlat i sitt betänkande.
Strävandena att finna en samordnad lös-ning på organisationsfrågorna inom de områ-den där det finns mer eller mindre avancerade planer på reorganisation eller ändrad upp-läggning av verksamheten för över till pro-blem med betydligt större räckvidd. Bl. a.
betyder det att det blir nödvändigt att ta upp till bedömning vilken roll i stort som de centrala myndigheterna skall spela i samband med de statliga uppgifterna inom det nä-ringspolitiska fältet. Grundbedömningen från utredningens sida är i det här samman-hanget att organisationen på verksplanet måste bli i stånd att ta på sig mera omfattan-de uppgifter.
I sina överväganden om organisationen i stort har utredningen velat ta fasta pä den samhörighet som finns mellan olika verksam-hetsområden med anknytning till det nä-ringspolitiska fältet. Uppgifterna i samband med industripolitiken, konkurrensövervak-ningen, handelspolitiken, den regionala pla-neringen och plapla-neringen i samband med det ekonomiska försvaret gränsar i stor utsträck-ning till varandra. En närmare diskussion av dessa samhörighetslinjer ingår bl."a. i kap. 7.
Utredningen har också ansett det väsentligt att ta fasta på samhörighetslinjerna mellan utredningsfunktioner och användningen av de näringspolitiska medel som bl. a. ligger i det finansiella företagsstödet.
Det är inte bara nödvändigt att så snart som möjligt komma till ett avgörande vad gäller huvudlinjerna för den kommande orga-nisationen utan också att så snart som möj-ligt starta övergången till en ny organisation.
De problem som sammanhänger med osäker-hetsfaktorerna i det nuvarande bedömnings-läget måste man försöka komma till rätta med genom uppläggningen av det arbete som avser genomförandet av en ny organisation och genom att den nya organisationen i sig ger förutsättningar för en successiv anpass-ning.
5.2 Kommerskollegiets utvecklings-möjligheter
I det föregående har utredningen framhållit att kommerskollegiet av olika orsaker fått alltmer begränsade möjligheter att fungera som aktivt centralorgan inom det näringspo-litiska området. Det har lett utredningen till att överväga om inte andra organ helt och hållet skulle kunna överta uppgifterna hos dagens kommerskollegium.
Utredningen har gjort den bedömningen att de flesta av verkets uppgifter skulle kun-na förankras på ankun-nat håll inom förvalt-ningen. Undantag är framför allt verksamhe-ten inom utrikes- och utredningsavdelningen.
En avveckling av kommerskollegiet är med andra ord utesluten. Under alla förhållanden kommer en "restorganisation" att finnas kvar.
Även om en avveckling leder till att fler-talet uppgifter får en acceptabel ram på annat håll blir totalresultatet knappast ökad effektivitet och slagkraft. Avgörande för ut-redningens bedömning att det nuvarande ver-ket bör ha en motsvarighet inom den kom-mande organisationen har emellertid varit att det utan tvivel finns behov av ett statligt centralorgan på verksplanet som i sin verk-samhet kan täcka näringslivsfrågor i vid-sträckt bemärkelse.