Näringspolitiken - ny verksorganisation. Betänkande avgivet av kommerskollegieutredningen. Stockholm 1971

Näringspolitiken -

ny verksorganisation

Betänkande avgivet av kommerskollegieutredningen

Statens offentliga utredningar 1971:69

/ Handelsdepartementet

Näringspolitiken-

ny verksorganisation

Betänkande avgivet av kommerskollegieutredningen Stockholm 1971

Göteborgs Offsettryckeri AB, 71 343 S

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Stadsradet Lange föreslog 28.6.1968 efter samräd med statsrådet Wickman att en sär- skild sakkunnig skulle tillkallas för att utreda kommerskollegiets arbetsuppgifter och orga- nisation. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyn- digande tillkallades som sakkunnig general- direktör Sten Lundberg, överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Vidare förordnades kommerserådet Olle Lindqvist, kommerskol- legiet, som expert. Som experter förordna- des ytterligare 4.9. 1968 kommerserådet Anders Lindstedt, kommerskollegiet, och direktör Olof Leffler, Stockholms handels- kammare, 4.9.1969 bergmästare Erik Knubb, östra bergmästardistriktet, Falun, 1.7.1969 planeringschef Eric Pettersson, in- dustridepartementet och 1.9.1969 redaktör Ernst Erik Ehnmark, universitetskansler- ämbetet.

Experterna Leffler, Lingqvist, Lindstedt och Pettersson har bildat en rådgivande grupp som sammanträtt under ledning av utredningsmannen.

Som sekreterare förordnades 16.8.1968 tf. organisationsdirektör Sune Andersson, statskontoret. Som biträdande sekreterare förordnades 1.12.1968 byråsekreterare Kers- tin Anell, kommerskollegiet.

Utredningen inledde sitt arbete i slutet av 1968 och antog namnet kommerskollegieut- redningen.

Som remissinstans har utredningen yttrat sig över betänkandena från ett antal andra utredningar: SHI-utredningen, gruvrättsut- redningen, 1966 års atomenergiutredning, livsmedelsstadgekommittén, energikommit- tén, samarbetsutredningen, fondbörsutred-

ningen och 1964 års geologiutredning. Vida- re har utredningen bl. a. yttrat sig över en promemoria från departementsutredningen om delegering av beslutanderätten vad gäller utseende av ledamöter av vissa statliga organ och av andra statliga funktionärer och en promemoria, utarbetad inom inrikesdeparte- mentet om register över vissa företag som erhållit statligt stöd.

Utredningen har haft överläggningar med företrädare för en rad parallellutredningar och myndigheter.

Utredningen framlägger härmed sitt be- tänkande. Till det material som redovisas på annat sätt hör en rapport om verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion.

Med detta betänkande har utredningens arbete slutförts. Det betyder inte att man genomgående har färdiga lösningar på de problem utredningen tagit upp. Arbetet för att fullfölja den rekonstruktion som utred- ningen anser nödvändig för den del av sam- hällsförvaltningen där dagens kommerskolle- gium har sina uppgifter behöver föras vidare.

På flera områden föreslås fortsatta utred- ningar och andra studier.

Vid slutbehandlingen av betänkandet har närvarit experterna Leffler, Lindqvist, Lind- stedt och Pettersson samt sekreteraren och biträdande sekreteraren.

Särskilda yttranden har avgivits av exper- terna Leffler och Lindqvist.

Stockholm i september 1971 Sten Lundberg

/Sune Andersson

Innehåll

Kapitel 1 Huvuddragen för en ny or- ganisation - sammanfattning

1.1 Huvudfrågorna 1.2 En principlösning

Kapitel 2 Kommerskollegiet av i dag 2.1 Det centrala verket

2.1.1 Verksamhetsfältet och

uPPbyggnaden i stort . . 2.1.2 Verksamheten inom ut-

rikes- och utredningsav- delningen

2.1.3 Verksamheten inom bergsbyrån

2.1.4 Verksamheten inom elektriska byrån . . 2.1.5 Verksamheten inom in-

dustribyrån

2.1.6 Verksamheten inom all- männa byrån

2.2 "Lokalstaterna"

2.2.1 Bergsstaten 2.2.2 Sprängämnesinspek-

tionen

2.2.3 Statens elektriska in- spektion

2.3 Framtidbedömningar frän kommerskollegiet

2.4 En tillbakablick

2.5 Kommerskollegiets situation i dag

Kapitel 3 Nuvarande organisation på näringspolitikens område

3.1 Översikt . . .

3.2 Organ med uppgifter i samband

med industripolitiken 34 g 3.2A Utredningsverksamhet . 34

1 0 3.2.2 Regleringsåtgärder . . . 36

3.2.3 Stödåtgärder 37 14 3.3 Organ med uppgifter i samband

med handelspolitiken 40 14 3.3.1 Utredningsverksamhet . 40

3.3.2 Regleringsåtgärder . . . 41

1 4 3.3.3 Stödåtgärder 41

3.4 Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till den industri-

1 6 och handelspolitiska förvalt-

ningsapparaten 43 19 3.5 Organ för uppgifter på mineral-

området 45 21 3.6 Aktuella utvecklingsfrågor med

anknytning till den statliga 23 verksamheten på mineralområ-

det 49 25 3.7 Organ för tekniska regleringsåt-

26 gärder och statligt säkerhetsar-

26 bete 59 3.8 Aktuella utvecklingsfrågor med

anknytning till förvaltningsap- paraten för tekniska reglerings- 27 åtgärder och statligt säkerhets-

arbete 5 j 28

30 Kapitel 4 Utvecklingslinjer 53

2 j 4.1 Inledning 53 4.2 Några drag i efterkrigstidens nä-

ringspolitiska strävanden . . . . 54

3 4 4.3 Statliga verksamhetsgrenar med anknytning till det näringspoli-

34 tiska området 61

Kapitel 5 Behovet av institutionella

förändringar 68 5.1 En problembeskrivning 68

5.2 Kommerskollegiets utvecklings-

möjligheter 71 Kapitel 6 En principlösning 72

6.1 Inriktningen för en organisa-

tionsreform 72 6.2 Principlösningens räckvidd . . . 73

6.3 Nya kommerskollegiet 74 6.4 De statliga uppgifterna inom

mineralområdet 76 6.5 En framtidslösning vad gäller

vissa säkerhetsinriktade verk-

samhetsgrenar 77 6.6 Den regionala organisationen

inom nya kommerskollegiets

verksamhetsfält 78 Kapitel 7 Utredningsverksamheten

med anknytning till den näringspolitis- ka planeringen, konkurrensövervak-

ningen och handelspolitiken 79 7.1 Huvudpunkterna i utredningens

förslag 79 7.2 Branschstudier med anknytning

till industripolitiken 80 7.3 Utredningsverksamheten med

anknytning till de mindre och

medelstora företagen 82 7.4 Uppgifter i samband med kon-

kurrensövervakningen 83 7.5 Verksamheten med anknytning

till handelspolitiken och utri-

keshandel 86 7.6 Överväganden och förslag be-

träffande överstyrelsen för eko-

nomiskt försvar 87 Kapitel 8 Det finansiella företagsstö-

det 90 8.1 Huvudpunkterna i utredningens

förslag 90 8.2 Utgångsläget 91

8.3 Arbetsmarknadspolitik - loka-

liseringspolitik - näringspolitik 92 8.4 Finansiellt företagsstöd - be-

dömningsunderlag och arbets-

sätt 94 8.5 Uppföljningen av statliga finan-

siella stödinsatser 97 8.6 Relationerna mellan arbets-

marknadsmyndigheterna och

nya kommerskollegiet 98 8.7 Längre gående samordning? . . 99

8.8 Kombination av finansiellt stöd

och annat bistånd 100 Kapitel 9 Industriservice 101 9.1 Huvudpunkterna i utredningens

förslag 101 9.2 Statlig service till mindre och

medelstora företag 101 9.2.1 Utredningens förslag . . 101

9.2.2 Statens institut för före-

tagsutveckling 103 9.2.3 Företagareföreningarna . 104

9.2.4 Industricentra m. m. . . 105

9.3 Det aktiva exportstödet 105 9.3.1 Översikt 105 9.3.2 Utgångsläget 106 9.3.3 Utredningens förslag . . 107

9.3.4 Uppgifterna för nya kommerskollegiet . . . . 108

9.3.5 En framtidsbild 110 Kapitel 10 Planeringsinriktad och reg-

lerande verksamhet i anslutning till

energipolitiken 113 10.1 Utgångsläget 113 10.2 Huvudpunkterna i utredningens

förslag 1 14 10.3 Beredskapsfrågorna på energi-

området 116 10.4 Uppgifterna för nya kommers-

kollegiet 116 Kapitel 11 Nya kommerskollegiet -

uppbyggnaden 118 11.1 Den instruktionsmässiga be-

SOU 1971:69

stämningen 118 11.2 Organisationen på ledningspla-

net 120 11.2.1 Utgångspunkterna . . . . 120

11.2.2 Styrelsen 120 11.2.3 Lednings- och kontakt-

organ inom verket . . . . 122 11.2.4 Samarbetsorgan med vis-

sa centrala förvaltnings-

myndigheter 124 11.3 Huvuddragen i kansliorganisa-

tionens uppbyggnad 124 11.3.1 Utgångspunkterna . . . . 124

11.3.2 Huvuddragen för kansli-

organisationen 126 11.4 Uppgifter för olika enheter in-

omkansliorganisationen . . . . 126 11.4.1 Utredningssektorn . . . 126 11.4.2 Utvecklingssektorn . . . 129 11.4.3 Energi- och bergssektorn 130 11.4.5 Juridisk - administrati-

va sektorn 131 11.4.6 Planeringssekretariatet . 133

11.5 Personalstyrkan 133 Kapitel 12 Ny organisation för vissa

statliga uppgifter pä mineralområdet . 137 12.1 Huvudpunkterna i utredningens

förslag 137 12.2 Utgångsläget 138

12.2.1 Intresseområdet 138 12.2.2 Behovet av en reorgani-

sation 139 12.3 Den affärsmässiga verksamhe-

ten med utgångspunkt i statens

gruvrätter 140 12.3.1 Utgångsläget 140

12.3.2 Grunddragen för en ny

organisation 141 12.4 Den statliga prospekteringsverk-

samheten 142 12.5 Allmännyttiga uppgifter och

myndighetsuppgifter 144 12.5.1 Problem och utveck-

lingsmöjligheter 144 12.5.2 En framtidslösning . . . 146

Kapitel 13 De närmaste stegen i upp-

byggnaden av en ny organisation . . . 149

13.1 Principbeslut 149 13.2 Förslag om en huvudkommitté

med underkommittéer 149 13.3 Omställningsprocessen 151 13.4 Utredningar om organisationen

inom vissa randområden . . . . 152 Särskilda yttranden av experterna

Leffler och Lindqvist 154 Bilagor

1 Direktiven 155 2 Ur instruktion for Kungl. Kommers-

kollegium 157 3 Utblick - verksamheten inom några

centrala organ och utvecklingsfrågor 161 3.1 Organ med uppgifter i anslut-

ning till industripolitiken . . . . 161 3.1.1 Statens institut för före-

tagsutveckling (SIFU) . 161 3.1.2 Statens pris-och kartell-

nämnd (SPK) 162 3.1.3 Överstyrelsen för ekono-

miskt försvar (ÖEF) . . 164 3.1.4 Kollegiet för Sverige-in-

formation i utlandet . . 167 3.2 Aktuella utvecklingsfrågor med

anknytning till den industri- och handelspolitiska förvalt-

ningsapparaten 167 3.2.1 1968 års lokaliseringsut-

redning 167 3.2.2 Länsberedningen . . . . 173

3.2.3 Branschutredningar . . . 173

3.2.4 SHI-utredningen 176 3.2.5 Delegationen för de

mindre och medelstora

företagen 179 3.2.6 Exportfrämjandeutred-

ningen 180 3.2.7 Industricentrautred-

ningen 182 3.2.8 Utvecklingsfrågor med

anknytning till verksam- heten inom överstyrel- sen för ekonomiskt för-

svar 183 3.2.9 Samarbetsutredningen . . 187

3.2.10 Forskningsbetonade ut-

redningsinsatser 188 3.2.11 Konsumentutredningen . 189

3.2.12 Elfagstiftningsutred-

ningen 190 3.2.13 Eldistributionsutred-

ningen 191 3.2.14 Energikommittén . . . . 191

3.2.15 Atomenergiutredningen . 194 3.2.16 1968 års utredning om

rörtransport av olja och

gas 196 Organ för uppgifter på mineral-

området 196 3.3.1 Verksamheten inom Sve-

riges geologiska under-

sökning (SGU) 196 Aktuella utvecklingsfrågor med

anknytning till den statliga verksamheten på mineralområ-

det 197 3.4.1 Gruvrättsutredningen 197

3.4.2 1964 års geologiutred-

ning 199 3.4.3 1967 års gruvutredning . 200

3.4.4 Havsresursutredningen . 201 3.4.5 Organisationsfrågor vad

gäller förvaltningen av statens gruvegendom - riktlinjer enligt prop.

1968:51 201 Organ för tekniska regleringsåt-

gärder och statligt säkerhetsar-

bete 201 3.5.1 Verksamheten inom

kommerskollegiet . . . . 201 3.5.2 Verksamheten inom

strålskyddsinstitutet . . 203 3.5.3 Verksamheten inom de-

legationen för atomener- gifrågor/reaktorförlägg-

ningskommittén 204 3.5.4 Myndigheter med upp-

gifter i anslutning till

brandförsvaret 205 3.5.5 Verksamheten inom sta-

tens planverk 206

3.5.6 Miljöskyddslagen . . . . 207 3.5.7 Verksamheten inom ar-

betarskyddsstyrelsen . . 207 3.5.8 Verksamheten inom all-

männa yrkesinspek-

tionen 208 3.5.9 Verksamheten inom sta-

tens elektriska inspek-

tion 208 3.5.10 Verksamheten inom

sprängämnesinspek-

tionen 210 3.5.11 Verksamheten inom

bergsstaten 211 3.5.12 Verksamheten inom ar-

betsmedicinska institu-

tet 212 3.6 Aktuella utvecklingsfrågor med

anknytning till förvaltningsap- paraten för tekniska reglerings- åtgärder för statligt säkerhets-

arbete 212 3.6.1 Atomenergiutred-

ningens förslag till ny or- ganisation på reaktorsä-

kerhetsområdet 212 3.6.2 Energikommitténs för-

slag till ny organisation för säkerhetsarbetet pä

energiområdet 213 3.6.3 Räddningstjänstutred-

ningen 213 3.6.4 Utredningen om beford-

ran av farligt gods på väg

m.m 214 3.6.5 Betänkande om åtgärder

till skydd mot radiostör-

ningar 215 3.6.6 Livsmedelsstadgekom-

mittén 215 3.6.7 Utvecklingsfrågor på ar-

betarskyddets område . 216 3.6.8 Miljökontrollutred-

ningen 217 4 Modeller för en ny organisation 218

5 Säkerhetsinriktade verksamhetsgre- nar inom det nuvarande kommerskol- legiet och på annat håll: utgångspunk- ter för fortsatta undersökningar . . . . 225

1 Huvuddragen för en ny organisation

— sammanfattning

1.1 Huvudfrågorna

För kommerskollegieutredningen har två frå- gor varit de mest väsentliga: Hur skall organi- sationen pä verksplanet anpassas till den utveckling, som är på väg inom olika grenar av den näringspolitiska verksamheten? Hur skall dagens kommerskollegium omvandlas som ett led i en sådan anpassning?

De båda huvudfrågorna har sin utgångs- punkt i uppdraget att pröva uppgifter och organisation för kommerskollegiet och dess

"lokalstater" (som utredningen tillsammans kallar kommerskollegieverket). Uppdraget har avsett en allmän genomgång mot bak- grund av en rad väntade och inträffade för- ändringar bäde vad gäller innehållet i de statliga uppgifterna inom ett område med anknytning till det traditionella verksamhets- fältet för kommerskollegiet och planer på reorganisation för vissa delområden. Det har vidare ingått i utredningens uppdrag att ta upp uppgiftsfördelningen mellan olika myn- digheter med tanke på möjligheterna att renodla kommerskollegiets verksamhetsfält.

Tillsammans har det betytt att utredningen framför allt inriktats på de problem, som har att göra med organisationen i stort.

Utredningens bedömningar pekar pä beho- vet av förändringar i större skala. Den splitt- ring av organisationen som i dag gäller inom det näringspolitiska området kan enligt ut- redningens bedömning vara till allvarlig nack- del. De planer på reorganisation som är

aktuella inom en rad delområden kräver samordning för att undvika att organisations- bilden blir ännu mer splittrad. Till dessa områden hör bl. a. den centrala verksam- heten i anslutning till energipolitiken, de statliga uppgifterna inom gruvnäringen, det statliga servicestödet till mindre och medel- stora företag, det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten och det fi- nansiella företagsstödet.

Det räcker alltså inte att lösa organisa- tionsfrågorna inom dessa delområden vart och ett för sig. I stället blir det nödvändigt att sträva efter en samordnad lösning som sträcker sig över ett relativt vidsträckt om- råde av den centrala statliga verksamheten.

Under alla förhållanden fordras det att man drar upp huvudlinjerna för den kommande organisationen och att de utformas med hänsyn till de förändringar som är att vänta vad gäller innehållet i verksamheten. Det senare gäller t. ex. en utveckling av informa- tionsutbytet mellan företagen och samhälls- organen.

Utvecklingen av den näringspolitiska verk- samheten fordrar en konsolidering av den centrala utredningsverksamheten. Det är nödvändigt bl. a. för att ge möjlighet till en mer systematisk uppläggning av utrednings- verksamheten med anknytning till industri- departementet. Den bästa utvägen är enligt utredningens bedömning att en organisation med sådana uppgifter byggs upp på verkspla-

net.

Hur en sädan utredningsapparat skall pla- ceras in är inte utan vidare givet. På olika håll inom den centrala förvaltningsapparaten förekommer en verksamhet, som innebär en bevakning med skiftande infallsvinklar av den aktuella utvecklingen inom företagssek- torn och som för i kontakt med de struktur- ekonomiska problemen. Det gäller förutom kommerskollegiet t. ex arbetsmarknadssty- relsen, statens pris- och kartellnämnd, över- styrelsen för ekonomiskt försvar och kon- junkturinstitutet.

I sin bedömning av utvecklingsmöjlighe- terna för det nuvarande kommerskollegiet har utredningen bl. a. tagit fasta på verkets instruktionsmässiga ställning som centralor- gan för näringslivsfrägor och konstaterat att verket just som centralorgan för näringslivs- frågor fått minskad betydelse. Bl. a. sam- manhänger det med att utvecklingen av den näringspolitiska verksamheten framför allt haft sin tyngdpunkt på annat häll.

Fördenskull saknar inte verket och dess olika funktioner betydelse i näringspolitiska sammanhang. Som remissorgan kommer kommerskollegiet i kontakt med de aktuella frågor som gäller näringslivets förhållanden.

Uppgiften som utredningsorgan för frågor i anslutning till handelspolitiken betyder att man inom verket har fått en omfattande kontakt med de problem, som har att göra med utvecklingen av det svenska näringslivet.

Resurserna inom utrikes- och utredningsav- delningen hör till det man kan bygga pä när det gäller att konsolidera den centrala utred- ningsverksamheten inom det näringspolitiska fältet.

1.2 En principlösning

Utredningen skisserar en principlösning för organisationen inom det område, där kom- merskollegiet i dag har sina uppgifter och med räckvidd också till uppgifterna för vissa andra myndigheter. Principlösningen är in- riktad pä större koncentration och innebär att ett antal verksamhetsgrenar med anknyt- ning till industripolitiken, konkurrensöver-

vakningen och handelspolitiken förs sammar i en ny organisation av verkstyp, som utred ningen betecknar med namnet nya kommers kollegiet. Enligt förslaget skall den nya orga- nisationen vara central myndighet för nä- ringspolitiska frågor som rör handel oci industri.

Uppgifterna kan sammanfattas i uttrycket att främja näringslivets strukturrationalise- ring, utveckling och expansion. Till stor del kommer verksamheten att ha sin inriktning på de strukturekonomiska problemen, oci över huvud taget kommer den att innebära möjligheter till en bred kontakt med förhåJ- landena inom företagssektorn.

Huvuduppgifterna kommer att ligga på fem områden:

- uppgifter i anslutning till den näringspoli- tiska planeringen, konkurrensövervak- ningen och handelspolitiken,

- uppgifter i samband med det statliga fi- nansiella företagsstödet,

- uppgifter i samband med vissa statliga åtaganden i fråga om service till företagen ("industriservice"); häri ligger ett huvud- ansvar pä verksplanet både vad gäller stö- det till de mindre och medelstora företa- gen och vad gäller den allmänna export- främjande verksamheten,

- planeringsinriktad och reglerande verk- samhet i anslutning till energipolitiken, - tillämpningen av näringsrättsliga regle-

ringar.

Verksamhetsprogrammet kommer att vara sammansatt av uppgifter som hämtas frän olika häll: frän kommerskollegiet, från pris- och kartellnämnden, från arbetsmarknads- styrelsen och i någon mån även från andra myndigheter.

Den nya organisationen är att betrakta som en efterträdare till dagens kommerskol- legium. Således förutsätter utredningen bl. a.

att uppgifterna i anslutning till utrikeshandel och handelspolitik kommer att föras över till den nya organisationen. Verksamheten i stort kommer emellertid att ha en delvis annan orientering. Framför allt hänger det samman med de uppgifter det nya verket enligt för-

slaget kommer att fä i anslutning till indu- stripolitiken och konkurrensövervakningen.

En del av uppgifterna för det nya verket är sådana som övertas från det nuvarande kommerskollegiet men där utredningen läm- nar som en öppen fråga hur de på längre sikt bör placeras in. Det gäller bl. a. de säkerhets- inriktade verksamhetsgrenarna där en ny ut- redning föreslås. Tills vidare bör en proviso- risk organisation gälla för dessa. Som en lösning på längre sikt skisseras en samorgani- sation med arbetarskyddsverket, som också kan beröra andra verksamhetsgrenar med likartad inriktning.

Utredningen räknar också med att åt- minstone en del av uppgifterna för kommers- kollegiet av i dag med anknytning till gruvnä- ringen kommer att placeras in på annat håll.

Således föreslår utredningen att uppgifterna i samband med förvaltningen av statens gruv- egendom förs över till den statliga företags- gruppen.

Enligt förslaget skall det nya verket bl. a.

fungera som berednings- och planeringsorgan med en ställning parallell till vad som gäller för andra centrala verk av den typ som exempelvis representeras av skolöverstyrel- sen, socialstyrelsen och styrelsen för teknisk utveckling. Konstruktionen innebär att man i viss utsträckning för över uppgifter från departementsplanet till det nya verket

En av konsekvenserna är att verket blir sammanhållande instans - "huvudman" - för program, som beslutas av statsmakterna och där den operativa verksamheten ligger på annat håll. Ett sådant system är en parallell till vad som bl. a. gäller för planeringen av det statliga stödet till teknisk forskning och utveckling. Enligt utredningens förslag kom- mer det att tillämpas i fråga om det statliga stödet till mindre och medelstora företag och stödet till den allmänna exportfräm- jande verksamheten.

Vad gäller det förstnämnda området före- slår utredningen att det nya verket övertar de uppgifter, som i dag ligger på delega- tionen för de mindre och medelstora företa- gen och träder in som centralt planeringsor- gan för det statliga stödet till industriser- vice exempelvis vad gäller företagsledarut- bildning och regional service till företagen.

Förslaget innebär vidare att det nya verket kommer att fungera som chefsmyndighet för statens institut för företagsutveckling och som huvudman pä verksplanet för företa-

gareföreningarna.

Vad gäller den allmänna exportfrämjande verksamheten avser principlösningen en mot- svarande konstruktion. Ledningen för den statliga verksamheten på detta område bör i större utsträckning föras över till verkspla- net. Enligt förslaget skall det nya verket ha till uppgift att svara för fördelningen av de statliga anslagen till främjande av utrikeshan- deln. Det innebär bl. a. att de uppgifter i samband med den kommersiellt orienterade utlandsinformationen som hittills hört hem- ma inom kollegiet för Sverige-information i utlandet, förs över till verket. Vidare skall verket enligt förslaget ha huvudmannafunk- tioner i förhållande till de svenska handels- sekreterarna i utlandet. Den operativa verk- samheten i hemlandet, t. ex. den service, som i dag Exportrådet för den mindre in- dustrin svarar för, skall enligt förslaget ha en fristående ställning utanför verket.

Enligt förslaget koncentreras inom det nya verket en del av de centrala uppgifterna i samband med det finansiella företagsstödet.

Utängspunkten är verkets möjligheter till överblick över de aktuella förhållandena och utvecklingsmöjligheterna för olika grenar av näringslivet. Bl. a. verksamheten pä utred- ningssidan ger bättre tillgång än pä andra häll till den bransch- och företagskännedom som är nödvändig för en rationell användning av det finansiella företagsstödet. Förslaget ger också bättre möjligheter till samordning av de olika formerna för finansiellt företags- stöd.

Viktigast i utredningens förslag pä det här området är att arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter i samband med den centrala hand- läggningen av lokaliseringsstödet förs över till det nya verket tillsammans med några närbesläktade uppgifter. Enligt förslaget kommer det nya verket också att svara för uppgifter i samband med de statliga kreditga- rantierna och de särskilda stödprogrammen till TEKO-industrierna och den manuellt ar- betande glasindustrin, som hör hemma inom kommerskollegiet av i dag. Verket kommer också att svara för uppföljningsverksamhet i stödärendena. 1 ackords- eller konkurssitua- tioner där staten har fordringar skall verket kunna företräda olika intressenter pa den statliga sidan.

Konkurrensövervakningen är ett centralt instrument i strukturpolitiken och utred- ningen föreslår därför att pris- och kartell- nämndens uppgifter på detta område förs över till det nya verket. Förslaget har också sin utgångspunkt i det värde verksamheten visat sig ha när det gäller att hälla kännedom om strukturförhållandena inom näringslivet.

Det gäller både de utredningar som görs på nämndens eget initiativ och som mera direkt hör samman med konkurrensövervakningen och de uppdragsstyrda branschutredningar, som nämnden arbetat med.

Förslaget innebär en uppdelning av pris- och kartellnämnden. De delar av verksamhe- ten som avser branschutredningar av olika slag förs över till det nya verket, medan utredningen däremot räknar med att de upp- gifter som har närmare beröringspunkter med konsumentpolitiken skall kunna samor- ganiseras med ett blivande konsumentverk.

Enligt förslaget skall pris- och kartell- nämndens funktioner inom konkurrensöver- vakningen få en direkt motsvarighet inom det nya verket. Det hör alltså till förutsätt- ningarna att den utredningsverksamhet som förekommer inom nämnden skall kunna fö- ras vidare med likartad inriktning som hittills och att de allmänna intressen som ligger bakom verksamheten skall kunna slå igenom på motsvarande sätt som hittills. Därför före- slår utredningen att ett organ av rådstyp med motsvarande sammansättning som styrelsen för pris- och kartellnämnden skall ingå i orga- nisationen.

De förslag som gäller pris- och kartell- nämnden är ett exempel pä den utveckling mot större koncentration som utredningen anser nödvändig. Ett annat exempel är att det nya verket enligt förslaget skall svara för den centrala utredningsverksamhet som avser förhållandena för de mindre och medelstora företagen. Det betyder att den utbyggnad av statens institut för företagsutveckling, som tidigare föreslagits av SHI-utredningen, inte fullföljs efter de riktlinjer som där skissera- des. Kommerskollegieutredningen har räknat med att institutets verksamhet tills vidare kommer att följa samma riktlinjer som beslu- tades i samband med bildandet och att insti- tutet alltså kommer att fungera som service- organ med en verksamhet som finansieras både av statliga uppdrag och avgifter.

I sina överväganden om möjligheterna att få en mer koncentrerad organisation för de

utrednings- och planeringsuppgifter som rik- tar sig till företagssektorn har utredningen tagit upp möjligheten att helt eller delvis föra över till den nya organisationen de uppgifter som i dag hör hemma inom över- styrelsen för ekonomiskt försvar. Utred- ningen har emellertid ansett att man åt- minstone tills vidare måste avstå från ett sådant ingrepp. Under det närmaste skedet måste det i stället bli fråga om att använda andra arrangemang när det gäller att ömsesi- digt utnyttja utredningsresurserna inom de bägge verken. Utredningen föreslår att ett samarbete mellan de bägge verken organise- ras.

Hur verksamheten inom det ekonomiska försvaret skall samordnas med den allmänna näringspolitiska planeringen är en fråga som är värd att ytterligare uppmärksamma. En ny utredning föreslås som skall behandla organi- sationen i stort inom det ekonomiska försva- ret.

Vad gäller den centrala planerande och regleringsinriktade verksamheten med an- knytning till energipolitiken innebär försla- get till ny organisation ett fullföljande a\

energikommitténs förslag. Det gäller däre- mot inte de säkerhetsinriktade verksam- hetsgrenarna med anknytning till energiom- rådet.

Utredningens förslag innebär att nya kom- merskollegiet kommer att ha en verksamhet som sträcker sig över en rad parallellområden och som inte är bunden av snäva intresseav- gränsningar. Till de praktiska konsekven- serna hör bl. a. att verket kommer att arbeta med flera uppdragsgivare. På departements- planet kommer framför allt handelsdeparte- mentet, industridepartementet, inrikesdepar- tementet, finansdepartementet och utrikes- departementet att vara uppdragsgivare.

Utredningen ser det som praktiskt fullt möjligt att på det här sättet arbeta med flera uppdragsgivare. Det är en fortsättning pä det system, som tillämpas för kommerskollegiet av i dag, men det förutsätter - som också är fallet för kommerskollegiet av i dag - att det administrativa huvudmannaskapet är samlat på ett håll.

Utredningen föreslår att nya kommerskol- legiet leds av en styrelse av direktionstyp som kompletteras av ett råd för konkurrens- frågor och ett industri- och handelspolitiskt råd. Det förstnämnda är att se som en utveckling ur styrelsen för statens pris- och kartellnämnd, det senare som en utveckling ur det nuvarande handelspolitiska rådet.

Till det industri- och handelspolitiska rå- 12

det skall det vara möjligt att knyta en rad fackorgan med medlemmar utifrån. Utred- ningen räknar med att bland dessa kommer att ingå ett antal branschorienterade kom- mittéer, en nämnd för frågor om de mindre och medelstora företagen, en nämnd för finansiella stödfrågor, ett energipolitiskt råd och en nämnd för den exportfrämjande verk- samheten.

Utredningen har velat ge kansliorganisa- tionen en uppbyggnad, som möjliggör en hög grad av omställbarhet och föreslår en sek- torsindelning med fyra sektorer. Utred- ningen använder beteckningarna utrednings- sektor, utvecklingssektor, energi- och bergs- sektor samt juridisk-administrativ sektor.

Den uppläggning som utredningen räknar med för uppbyggnaden av den nya organisa- tionen betyder att man för närvarande avstår från att binda sig för personalstyrkans stor- lek. En överslagsberäkning visar att den to- tala personalstyrkan under startskedet kom- mer att uppgå till något över 300 inom det centrala verket.

Riktlinjerna för den nya organisationen bör beslutas så snart som möjligt. Samtidigt bör de formella ombildningar som ligger i principlösningen beslutas.

Åtskilliga problem i samband med upp- byggnaden av en ny organisation kan lösas först under ett uppbyggnadsskede som med all säkerhet kommer att behöva sträcka sig över en flerärsperiod. För frågor i samband med uppbyggnaden av nya kommerskollegiet föreslär utredningen att en "huvudkom- mitté"¹ bildas.

Behovet av en rekonstruktion för den näringspolitiska verksamheten gäller också den regionala organisationen. Möjligheterna att pä centralplanet arbeta effektivt med de

näringspolitiska frågorna är beroende av möj- ligheterna att regionalt ha god kontakt med företagen. Dagens organisation är inte till- fredsställande. Bl. a. tvingar utvecklingen fram en ny granskning av vilken organisato- risk ram som är mest lämplig för företagare- föreningarnas verksamhet. Till det som bi- drar till behovet att mera allmänt granska vilken regional organisation som behöver fin- nas för den näringspolitiska verksamheten hör planerna pä att bygga ut den statliga servicen till företagen. För att granska den regionala organisationen föreslås en ny ut- redning.

2 Kommerskollegiet av i dag

2.1 Det c en trala verke t

2.1.1 Verksamhetsfältet och uppbyggnaden i stort

Instruktionen

Enligt instruktionen (2 §) är kommerskolle- giet "central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel, industri och bergs- hantering samt hantverk och slöjd. Därjämte handlägger kommerskollegiet sådana viktiga- re frågor av intresse för dessa näringar som, ehuru de tillhöra huvudsakligen andra myn- digheters verksamhetsområden, kollegiet får hänskjutna till sig för bedömande eller kolle- giet eljest finner särskild anledning behandla.

Detsamma gäller frågor som, utan att ome- delbart hänföra sig till nämnda näringar, äro av betydelse från allmän näringspolitisk syn- punkt."¹

Kommerskollegiet är enligt instruktionen bergsöverstyrelse och chefsmyndighet för bergsstaten samt chefsmyndighet för spräng- ämnesinspektionen och statens elektriska inspektion.

Som särskilda åligganden anger instruktio- nen

att verkställa utredningar och avge yttran- den i allmänna frågor pä utrikeshandelns och handelspolitikens områden ävensom i frågor, som avse Sveriges medlemskap i eller samverkan med internationella orga- nisationer pa det ekonomiska området.

samt tillhandagå med erforderliga uppgif- ter för dessa organisationers räkning, - att verkställa utredningar och avge yttran-

den rörande handelsöverenskommelser med främmande makter samt följa tillämpningen av sådana överenskommel- ser,

- att, i den män det icke ankommer på annan myndighet, förbereda regleringar som hänföra sig till Sveriges import och export av varor samt handlägga ärenden rörande tillstånd till sådan import och export och i anslutning härtill meddela råd och anvisningar,

- att följa utvecklingen inom de näringar som avses i 2 § samt, i den mån det ej ankommer på annan myndighet, upptaga frågor om landets råvaru- och bränsleför- sörjning.

- att verkställa utredningar och avge yttran- den i tullfrågor, i den mån dessa äro av betydelse för kollegiets verksamhet, - att i andra fall verkställa utredningar och

avge yttranden i frågor om näringar som avses i 2 § eller i spörsmål av allmänt näringspolitisk natur,

- att handlägga frågor om handelskamrar och andra sammanslutningar av näringsid- kare inom kollegiets verksamhetsområde.

Enligt instruktionen skall verket vidare handlägga ärenden om

1 SFS 1970:654

- rätt att driva näringar som avses i 2 § - statlig kreditgaranti, statslån och statsan-

slag samt stipendieväsendet för främjande av nämnda näringar,

- tillsatser till och vitaminisering av livsme- del,

- explosiva och brandfarliga varor,

- rätt att i näringsverksamhet använda vissa officiella beteckningar.

I fråga om bergshanteringen åligger det enligt instruktionen kommerskollegiet bl. a.

att förvalta statens gruvegendom i den mån annat ej är stadgat.

På elektrifieringsområdet anger instruktio- nen bl. a. att kollegiet skall utfärda säker- hetsföreskrifter för elektriska starkströmsan- läggningar och meddela bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel, vidare att be- reda eller avgöra frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsan- läggningar samt pröva eller bereda ärenden om reglering av priset på elektrisk kraft.

Organisationen

Kansliorganisationen inom kommerskollegiet är uppbyggd av en utrikes- och utredningsav- delning med tre byråer (varav en uppdelad i två enheter) och tvä fristående sektioner samt av ytterligare fyra byråer - bergsbyrån, elek- triska byrån, industribyrän och allmänna by- rån.

Utanför byråorganisationen finns bl. a. ett sekretariat för de stödprogram som avser TEKO-industrierna och den manuellt arbe- tande glasindustrin.

Verksamheten inom de olika enheterna skildras närmare i det följande.

Verket är en tjänstemannastyrd organisa- tion. Enligt instruktionen är huvudregeln att verkschefen ensam är beslutande i ärenden som skall avgöras av myndigheten med rätt att delegera beslutanderätten. Verket är med andra ord trots namnet inte ett kollegium i traditionell mening med ett rädskollektiv som beslutande.

I praktiken har man ändå arbetat på ett sätt som ligger i närheten av det traditionella

mönstret för ett kollegiellt verk. Ärenden av centralt intresse för verket brukar behandlas i "plenum", veckosammanträden med verkschefen och de högre tjänstemännen (av- delningschefen och kommerseråden). I och med att en del av verkets ärenden avgörs vid sådana sammanträden får de närvarande ett medansvar för besluten.

Rådgivande organ

En rad organ med rådgivande ställning är knutna till verket med medlemmar hämtade utifrån. En särställning intar handelspolitiska rådet med uppgiften att bistå kollegiet med de upplysningar och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kan vara av betydelse för bedömningen av handelspoli- tiska frågor. Inom rådet finns ett utskott med uppgift att biträda vid handläggningen av ärenden av större vikt rörande tillstånd till import eller export av varor, med andra ord framför allt i ärenden om handelslicenser.

Rådet har verkschefen som ordförande och de övriga ledamöterna utses av Kungl. Maj:t.

I överensstämmelse med instruktionen finns det vidare inom verket en rådgivande hemslöjdsnämnd, sammansatt av verkets chef och fem andra ledamöter. De senare är utsedda av Kungl. Maj:t, tre efter förslag av kommerskollegiet och en efter förslag av Svenska landstingsförbundet.

Bland övriga rådgivande organ märks en nämnd för stödprogrammet till TEKO- industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin - där kommerskollegiet beslu- tar om statliga bidrag och kreditgarantier - som skall "bistå med upplysningar och syn- punkter".

En fristående myndighet har kanslimässig gemenskap med kommerskollegiet, nämligen resegarantinämnden.

Personal

Antalet fast anställda inom det centrala ver- ket är för närvarande omkring 150 av vilka 84 är "handläggande". Anslagen för budget- året 1971/72 uppgår till ca 9,6 miljoner kronor.

2.1.2 Verksamheten inom utrikes- och utredningsavdelningen

Verksamheten är till övervägande del in- riktad på frågor inom tull- och handelspoli- tiken men avser även andra frågor som föran- leds av Sveriges deltagande i det internatio- nella ekonomiska samarbetet. I stor utsträck- ning är det härvid fråga om uppdrag från handels-, industri-, finans- och utrikesdepar- tementen som avser kartläggning och utred- ning av föreliggande problem och utarbetan- de av förslag till ställningstaganden. En del av verksamheten innefattar en fortlöpande bevakning av utvecklingen och framläggande av därav föranledda förslag till åtgärder.

I betydande omfattning tas avdelningens resurser i anspråk vid förhandlingar och and- ra internationella överläggningar inom han- delspolitikens område. Till verkställande uppgifter hör också handelslicensgivningen.

Även om den större delen av verksamhe- ten knyter an till bestämda uppdrag (remis- ser, möten etc.) förekommer också "bered- skapsmotiverade" utredningsinsatser i form av fortlöpande bevakning av utvecklingen inom olika intresseområden i syfte att upp- rätthälla utrednings- och förhandlingsbered- skapen.

Utrikes och utredningsavdelningen har 79 anställda varav 49 är handläggande tjänste- män.

Första utrikeshandelsbyrån

Pä första utrikeshandelsbyrån faller frågor rörande verksamheten inom internationel- la organisationer pä det ekonomiska området (t. ex. GATT, OECD, UNCTAD och andra FN-organ, ECE i vad avser u-landsfrågor) i den män sädana ärenden inte skall handläg- gas pä annat häll inom avdelningen. Till byrån hör vidare frågor om den internatio- nella råvaruhandeln.

GATT-avtalets ställning som den enda in- ternationellt accepterade regelsamlingen på handelns område har medfört att flertalet internationella handelsproblem kommit upp till behandling inom ramen för byråns verk- samhet. I praktiskt taget alla frågor utanför

jordbruksområdet har byrån svarat för de svenska utredningarna i anslutning till GATT-arbetet. Viktiga delområden är frågor i samband med s. k. om- och nyförhand- lingar, i samband med undantag från GATT- reglerna och i samband med den kommitté- bundna verksamheten inom GATT, f. n.

främst beträffande icke-tariffära handelshin- der och u-landsproblem.

Det hör till uppgifterna att följa verksam- heten inom olika OECD-organ. 1 första hand är det frågor inom OECD:s handelskommitté och vissa underkommittéer till rådet eller handelskommittén som direkt föranleder ut- redningar och förslag. Till de frågor som aktualiseras genom handelskommitténs verk- samhet hör framför allt allmänna frågor av typ handelspolitiska aspekter på inflations- och betalningsbalansproblem, vidare u-lands- frågor men också exempelvis frågor om stat- lig upphandling och gränsskattefrågor. Fram- för allt u-landsfrägorna väntas föra med sig mera omfattande uppgifter.

Verksamheten inom UNCTAD, FN:s han- dels- och utvecklingskonferens, ger upphov till omfattande utredningsuppdrag för byrån, dels inför de återkommande världshandels- konferenserna, dels i anslutning till olika huvud- och underkommittéers arbete med t. ex. ravarufragor, färdigvaruomrädet, trade promotion, preferensfrägan. Ravaruproblem behandlas likaså i anslutning till verksamhe- ten i ett antal internationella avtal, ravaruor- ganisationer och studiegrupper, t. ex. i FAO.

Verksamheten inom en rad andra interna- tionella organ behandlas resp. bevakas i vad avser frågor relevanta för byråns arbetsområ- de. Bland de organ vilkas verksamhet följs från byråns sidan kan nämnas UNIDO, UNDP, ECOSOC, Världsbanksgruppen, DAC. Frän byrån deltar man i arbetet på svensk sida med multilateralt tekniskt bi- stånd.

Andra utrikeshandelsbyrån

Uppgifterna inom andra utrikeshandelsbyrån faller inom sju huvudområden:

1. Det svenska marknads- och försörjningslä-

SOU 1971:69

get för särskilda varor och varuområden 2. Verksamheten inom OECD:s industrikom-

mitté

3. Verksamheten inom ECE med undantag av u-landsfrågor

4. Svenska tullar och tullförfattningar med undantag av ärenden rörande tillämp- ningen av bestämmelserna om restitution av tull och om tullbefrielse för varvsmate- rial

5. Bilaterala frågor utom vad gäller länder inom EEC och EFTA

6. Öst-väst-handeln 7. Handelslicenser

De begränsningar som angetts i fråga om några av huvudområdena betyder att andra enheter inom verket i stället är engagerade.

Med den provisoriska organisation som i dag gäller är byrån uppdelad i två enheter varav den ena har tyngdpunkten i sin verksamhet pä tullfrågor och frågor om det svenska marknads- och försörjningsläget för särskilda varor och varuområden.

Verksamheten i anslutning till marknads- och försörjningsläget för särskilda varor och varuområden har bl. a. sin utgångspunkt i remisser från industridepartementet med an- ledning av Sveriges deltagande i det interna- tionella samarbetet inom OECD:s och ECE:s varukommittéer och vissa andra varubetona- de internationella organ. Verksamheten inne- bär vidare löpande bevakning av utveck- lingen inom vissa varuområden och särskilda utredningar med försörjningsmässig eller handelspolitisk inriktning inom utsatta varu- sektorer, i första hand på uppdrag av han- delsdepartementet men i viss utsträckning också på grund av enskilda framställningar.

Byråns uppgifter med anknytning till verksamheten inom OECD avser främst de frågor som behandlas inom industrikommit- tén. Industrikommitténs verksamhet omfat- tar bl. a. en fortlöpande granskning av ut- vecklingstendenserna för industripolitik och industristruktur i medlemsländerna. I verk- samheten ingår även studier och granskning av utvecklingen inom olika varuområden så- som massa och papper, textil, stål, verkstads- produkter, kemikalier m. m. Med anknyt-

ning till energisidan i OECD:s verksamhet handläggs till kommerskollegiet remitterade ärenden hänförliga till energikommittén samt den därunder lydande oljekommittén.

Vad gäller ECE-området omfattar arbetet i första hand remisser och utredningar hän- förliga till kommittéerna för stål, trävaror, gas, kol och kemikalier.

Ett specialområde i verksamheten är skogs- industrifrågorna. Pä det internationella planet behandlas de inom OECD:s massa- och pap- perskommitté, ECE:s trävarukommitté och FAO-kommittén för skivprodukter av trä och detta internationella arbete förbereds inom byrån. Det inbegriper kontakter med ett tiotal näringslivsorganisationer och myn- digheter.

De särskilda utredningarna inom byrån föranledes i stor utsträckning av framställ- ningar från näringslivsorganisationer eller en- skilda mot bakgrund av lågprisimport, han- delshinder etc. Bland de varuområden som behandlats från sådana utgångspunkter märks trikåvaror, konfektion, handskar, metall-halvfabrikat, järnskrot, porslin, tegel, m. fl.

Motsvarande utredningar företas ibland på verkets eget initiativ. Som exempel på såda- na utredningar som byrån svarat för kan nämnas en utredning om försörjningen med legeringsmetaller.

En relativt stark tyngdpunkt har legat på TEKO-området. Två större utredningar från de senaste åren kan nämnas: en avseende trikåområdet ("Korea-utredningen" 1967) och en avseende konfektionsområdet ("Kon- fektionsutredningen" 1968).

Verksamheten i anslutning till svenska tul- lar och tullförfattningar omfattar bedöm- ningar från handels- och näringspolitiska syn- punkter av remisser från finansdepartemen- tet av framställningar från organisationer, myndigheter, företag och enskilda. Vid pröv- ningen av framställningar om tulländringar krävs som regel att man från byrån samlar in statistiska data, kostnadskalkyler, uppgifter om tullsättningen i andra länder och andra uppgifter av betydelse för bedömning av tull- skyddsförhållandena och konkurrensläget

för den berörda tillverkningen. Som regel inhämtas yttranden från berörda näringslivs- organisationer.

Vad gäller de bilaterala frågorna är de dominerande uppgifterna de som avser bila- terala handelsavtal och samarbetsavtal, främst i förhållande till öststaterna och Japan.

Behandlingen av bilaterala handelsavtals- frågor följer en regelbunden ordning med ut- redningsuppdrag från handelsdepartemen- tet, utredning och behandling inom kom- merskollegiet efter hörande av näringslivsor- ganisationer och berörda myndigheter. Ut- redningsresultaten föreläggs handelspolitiska rådet i form av ett utkast till yttrande från kommerskollegiet.

Den varumässiga omfattningen av de bi- laterala handelsavtalsutredningarna har mins- kat avsevärt sedan större delen av den svens- ka importen frilistades i oktober 1965. Han- delsavtalen med öststaterna förutsätter emel- lertid fortfarande en årlig översyn av han- delsutvecklingen och antalet utredningar av detta slag har därför inte minskat.

Nya arbetsuppgifter har kommit till under perioden från 1965 och likaså har vissa utredningsuppgifter fått större omfattning.

Det senare gäller exempelvis att kontinuer- ligt följa utvecklingen av viktigare västeuro- peiska länders import- och handelspolitik.

De områden som tillkommit utgörs bl. a. av frågor sammanhängande med de s. k. ekono- miska reformerna i öststaterna och öststater- nas relationer till GATT. De avtal om tek- niskt, vetenskapligt och industriellt samar- bete som slutits med flertalet östeuropeiska statshandelsländer föranleder vidare ett om- fattande utredningsarbete på uppdrag av in- dustridepartmentet.

Med anknytning till verksamheten inom ECE är en regelbundet återkommande ar- betsuppgift att utreda de frågor rörande öst-västhandeln som behandlas i ECE:s han- delskommitté.

Öst-västhandeln föranleder från tid till annan utredningar av större omfattning rö- rande principiella handelspolitiska frågor samt översyn av handelsrelationerna mellan Sverige och de östeuropeiska länderna.

De av byråns uppgifter som avser reglering av utrikeshandeln avser dels tillämpningen av gällande allmänna import- och exportförbud, dels frågor om avveckling av ännu kvarvaran- de regleringar respektive införande av nya regleringar.

På detta område är utfärdandet av han- delslicenser ett betydande inslag i verksam- heten. Antalet licensärenden uppgick 1970 till 39 462.

Tredje utrikeshandelsbyrån

Tredje utrikeshandelsbyrån handlägger i förs- ta hand frågor rörande de handelspolitiska förbindelserna med de länder som tillhör EFTA och EEC.

Byrån bereder ärenden som samman- hänger med den löpande tillämpningen av

EFTA-konventionen. Olika förslag till vida- reutveckling av EFTA-samarbetet bereds även på byrån. EFTA:s råd sammanträder re- gelmässigt en gång per vecka varvid ärenden av dessa slag behandlas. En stor del av arbe- tet beror vidare av EFTA:s handelsexpert- kommitté där kommerskollegiet svarar för den svenska representationen.

Även andra myndigheter har uppgifter i samband med EFTA-konventionens tillämp- ning. Sålunda handläggs t. ex. jordbruksfrå- gor av jordbruksnämnden och rena tullfrågor och tillämpningen av konventionens ur- sprungsregler av tullmyndigheterna. Även i sådana fall är det regel att verket tar del i behandlingen.

Byrån har svarat för utredningar inför tull- och handelsförhandlingar av betydelse för den europeiska ekonomiska integrationen och i samband med planerna för ett utvidgat ekonomiskt samarbete inom Norden. Spe- ciellt i samband med frågan om en svensk anknytning till sexstatsgemenskapen har en rad utredningar verkställts och förslag i olika förhandlingslägen avgivits. Det har också fö- rekommit en fortlöpande registrering av det faktiska skeendet i sexstatssamarbetet och analyserande av de förordningar, direktiv m. m. som kommer fram som resultat av sex- statsorganens arbete. I den mån bilaterala ärenden aktualiseras i fråga om EEC- eller

18 SOU 1971:69

EFTA-länderna ankommer handläggningen på byrån.

Ekonomisk-statistiska och administrativa sektionen

Ekonomisk-statistiska och administrativa sektionen har uppgifter på fyra huvudområ- den:

1. ekonomisk-statistiska utredningar och analyser

2. internationell statistisk rapportering 3. dokumentation och utbildning

4. skriv- och räknearbeten för andra enheter inom avdelningen.

Uppgifterna avser till övervägande del in- terna tjänster. De ekonomisk-statistiska ut- redningar och analyser som görs inom sektio- nen är således framför allt avsedda som bak- grundsmaterial till utredningsarbetet på an- nat häll inom avdelningen. Framför allt sker det i form av bransch- och länderutred- ningar.

Branschutredningarna syftar till att inom en viss bransch belysa förhållandena och utvecklingen i tiden med avseende på pro- duktion, sysselsättning, utrikeshandel, priser, konkurrens etc. Här ingår också utredningar som bara belyser någon eller några av dessa faktorer.

Länderutredningarna beskriver hur brutto- nationalprodukt, industriproduktion, löner, priser och kostnader, utrikeshandel samt handels- och bytesbalansen utvecklas och innehåller också vissa analyser i anslutning härtill.

Räknecentralen bearbetar och samman- ställer statistiska data avseende utrikeshandel eller produktion. Häri ingår bl. a. beräkning av tullincidenser. 1 viss utsträckning lämnar räknecentralen service åt andra myndigheter.

Den löpande internationella statistiska rapporteringen omfattar ca 200 rapporter per år. Uppdragsgivare är de internationella organisationerna vilkas uppdrag via de svens- ka delegationerna vid respektive organ, UD, handelsdepartementet, industridepartemen- tet och kommerskollegiets byråer förmedlas till sektionen.

Planeringssektionen

Planeringssektionens uppgifter avser två huvudområden

1. planering och samordning av utredningsar- betet inom avdelningen

2. utredningar rörande olika handelspolitiska alternativ.

Sektionen fungerar som stabsorgan åt av- delningschefen och biträder denne inför ställningstaganden i skilda frågor av både ad- ministrativ och handelspolitisk natur, svarar för planering och samordning av utrednings- arbete som berör flera byråer eller sektioner inom avdelningen, för planering av organisa- toriska, administrativa och personella frågor samt för direkta utredningsinsatser, främst i allmänna handelspolitiska eller ekonomiska frågor som berör flera olika byråer inom av- delningen eller inom kollegiet.

Sektionen fungerar även som reserv som kan sättas in för speciella utredningsuppgif- ter i brådskande lägen.

2.1.3 Verksamheten inom bergsbyrån I sin ställning som central förvaltningsmyn- dighet för ärenden rörande bergshanteringen har kommerskollegiet två huvudgrupper av uppgifter: ä ena sidan myndighetsuppgifter i anslutning till gruvlagstiftningen och närbe- släktade uppgifter, å andra sidan uppgifter som sammanhänger med den affärsmässiga förvaltningen av statens gruvegendom (och en del andra mineraltillgångar). Till byrån hör ett gruvkartekontor.

Byrån har 8 anställda, varav 4 är handläg- gande tjänstemän och 4 biträden.

Myndigh etsuppgifter

Gruvlagstiftningen förutsätter i en rad olika fall tillstånd från myndigheternas sida. I högst begränsad utsträckning är tillståndsgiv- ningen emellertid en uppgift för kommers- kollegiet. Uppgifterna begränsar sig till be- slut om förlängning av undersökningstid (in-

mutningstid) efter ett första förlängningstill- stånd och av undersökningstillstånd enligt uranlagen. De kvantitativt dominerande upp- gifterna i samband med den statliga till- ståndsgivningen ligger i stället på bergsstaten (se avsnitt 2.2.1). I samband med tillämp- ningen av gruvlagstiftningen har det centrala verket ställningen som besvärsinstans.

Gruvlagstiftningen innebär att det för vis- sa mineralfyndigheter som inte är inmut- ningsbara krävs en statlig koncession. I såda- na fall är Kungl. Maj:t beslutande medan kommerskollegiet (liksom bergsstaten och länsstyrelserna med något varierande förhål- landen i fråga om olika områden) tas i anspråk som utredningsorgan eller remissor- gan.

Täkttillstånd för sand, grus och sten på kontinentalsockeln lämnas av kommerskolle- giet. Tillståndsgivningen hör nära samman med förvaltningen av statens gruvegendom och återkommer under denna rubrik.

Till myndighetsuppgifterna hör vidare frå- gor i samband med tillämpningen av konti- nentalsockellagen. Kommerskollegiet skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrif- ter och villkor för tillstånd enligt lagen och har arbetat med säkerhetsföreskrifter och andra villkor för olje- och gasprospektering.

Kommerskollegiet är tillsammans med bergsstaten tillsynsmyndighet enligt gruvlag- stiftningen. För det praktiska arbetet svarar i huvudsak bergsstaten.

Bland övriga uppgifter för byrån kan näm- nas registrering av de förrättningar som görs enligt gruvlagarna, utbetalning av jordägares del av försvarsavgifter, och förvaltning av vissa malmöreskassor. Som nämnts i det föregående finns inom byrån ett gruvkarte- kontor med ett centralt gruvkartearkiv. Från byrån meddelas behörighet som gruvmätare

Förvalt n ingsuppgifter

Förvaltningen av statens gruvegendom åvilar sedan 1923 kommerskollegiet. Den innebär ingen egen beslutanderätt i fråga om exploa- teringen av de tillgångar som härrör från statens utmål, jordägarandelar eller kronoan-

delar utan verket är enbart utredningsorgan.

I det vanligaste fallet är det fråga om ut- arrendering och verkets utredning omfattar då bl. a. förhandlingar med den blivande arrendatorn. En egen beslutanderätt har ver- ket vad gäller tillstånd till sand-, grus- och stentäkt på kontinentalsockeln. Till sädana tillstånd krävs som regel ett avtal om ersätt- ning till staten som ägare av tillgångarna.

Kommerskollegiet och byrän svarar också för tillståndsgivning som avser täktverksam- het på kronomark.

Inkomsterna av statens gruvegendom och av täkttillstånden på kontinentalsockeln upp- gick budgetåret 1970/71 till ca 22 000 000 respektive 248 000 kr.

Utvecklingsfrågor

En rad offentliga utredningar under senare år har tagit upp frågor med anknytning till bergsbyråns verksamhet. Hittills har emeller- tid inga beslut fattats som på något avgöran- de sätt betingar den framtida organisationen.

Det aktuella läget kan sammanfattas på föl- jande sätt.

Övervägandena på departementsplanet om förvaltningen av statens gruvegendom har inte lett till att några nya riktlinjer beslutats av statsmakterna.

1967 års gruvutredning har slutförts. Re- sultaten ligger i det stora hela vid sidan av de problem som faller inom kommerskollegieut- redningens intresseområde.

Gruvrättsutredningen har slutfört sitt ar- bete och har lagt fram förslag till ny gruv- lagstiftning, men förslagen har hittills inte lett till några beslut från statsmakternas sida.

Det regelsystem som gruvrättsutredningen föreslagit är ett viktigt underlag för utform- ningen av den kommande organisationen men är knappast ensamt styrande.

1964 års geologiutredning har slutfört sitt arbete. Dess förslag innebär bl. a. att flertalet av de uppgifter av myndighetskaraktär i an- slutning till gruvlagstiftningen som i dag hör hemma inom kommerskollegiet (bergsbyrån) och bergsstaten förs över till Sveriges geolo- giska undersökning, SGU, som enligt försla-

SOU 1971:69

get skall rekonstrueras. Vidare innebär för- slaget att ett statligt bolag från kommers- kollegiet övertar uppgifterna i samband med förvaltningen av statens gruvegendom. Bola- get föreslås också få ansvaret för styrningen av den statliga prospektering där företags- ekonomiska bedömningar skall ha avgörande betydelse.

2.1.4 Verksamheten inom elektriska byrån På "elektrifieringsområdet" har kommers- kollegiet enligt instruktionen till uppgift att utfärda säkerhetsföreskrifter för elektris- ka starkströmsanläggningar och meddela be- stämmelser om kontroll av elektrisk mate- riel,

att bereda eller avgöra frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsan- läggningar,

att handha registreringen av sådana anlägg- ningar,

att pröva eller bereda ärenden om reglering av priset på elektrisk kraft,

att meddela behörighet att utföra elektriska starkströmsanläggningar och främja utbild- ningen på detta område,

att avgöra ärenden om statligt stöd till an- läggning eller upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden.

Uppgifterna är samlade inom elektriska byrån med 21 anställda, varav 13 handläg- gande. Innehållet i verksamheten skildras här med utgångspunkt i en uppdelning i två huvudområden: säkerhetsområdet och kon- cessionsområdet. En mera utförlig redogörel- se ingår i den rapport om verksamheten inom elektriska byrån och statens elektriska inspektion som utredningen separat lägger fram.

Säkerhetsområdet

De allmänna föreskrifter på osäkerhetsområ- det som kommerskollegiet fastställer och publicerar överses och revideras kontinuer- ligt men utökningen och förnyelsen kan enligt bedömningen från elbyråns sida inte

ske i den takt som är önskvärd. Till följd av den tekniska utvecklingen och kraven på internationell anpassning finns det behov av en samlad översyn som hittills fått skjutas på framtiden.

Det internationella samarbetet med an- knytning till elsäkerhetsfrågorna som direkt engagerar byrån sker på två fronter - dels inom den nordiska kretsen, dels inom IEC (International Electrical Commission) och CEE (International Commission on Rules for the Approval of Electrical Equipment). Det nordiska samarbetet äger sedan 1964 rum inom NSS (Nordiska kommittén för säker- hetsfrågor) med tre å fyra möten årligen.

Dess sekretariat är förlagt inom byrån.

Det hör till uppgifterna för verket att besluta om dispens från de allmänna före- skrifterna på elsäkerhetsområdet. Antalet så- dana ärenden uppgår till ca 600 per år.

Till uppgifterna på säkerhetsområdet hör vidare att i kungörelser fastställa provnings- plikt för viss elektrisk materiel, att lämna dispens från sådan provningsplikt och att fastställa de närmare bestämmelserna för provningen.

Kommerskollegiet deltar genom elbyråns personal i det nationella normarbetet på el- området. Verket är representerat i det forum som antar normerna men det innebär inte att man från verkets sida ger ett officiellt god- kännande. De bestämmelser som utfärdas från verket anknyter i en del fall till gällande normer. Kommerskollegiets roll som statligt huvudorgan på elsäkerhetsområdet ger ut- gångspunkter för en tillsynsverksamhet som enligt huvudregeln statens elektriska inspek- tion har att svara för. Ett undantag är till- synsuppgifter som gäller järnvägar, tunnelba- nor m. m. och som lagts på en tjänsteman inom elbyrån.

Kommerskollegiet fungerar som beslutan- de instans i fråga om behörighet för elektris- ka installatörer. Verksamheten omfattar

1 600-1 800 ärenden per år.

Koncessionsområdet

Eldistributionen regleras med ett konces- sionssystem där kommerskollegiet är konces- sionsmyndighet. Vissa linjekoncessioner av- görs dock av Kungl. Maj:t. Under senare år har årligen 50-60 ärenden gått till Kungl.

Maj:t för avgörande och omkring 1 200 ären- den avgjorts av kommerskollegiet.

För närdistributionen är ett system med områdeskoncessioner på väg att bli domine- rande. När områdeskoncessioneringen är helt genomförd beräknas belastningen ha sjunkit till 400-500 ärenden per år.

Koncessionsansökningarna remitteras till länsstyrelser, kommuner (bl. a. för kun- görelse), televerket, försvaret, i vissa fall till statens järnvägar, sjöfartsstyrelsen, luft- fartsstyrelsen och andra myndigheter och till markägare och arrendatorer som berörs av framställning om expropriation. Kontakter förekommer i övrigt med elektriska inspek- tionen, råkraftleverantörer, Lantbrukarnas riksförbund m. fl.

För närvarande gäller ett system med re- gistrering av elanläggningar med uppgiften att ligga till grund för belåning. Registre- ringen sköts av elbyrån. Den nuvarande for- men av registrering kommer att avskaffas.

Kommerskollegiet (elbyrån) svarar för för- delningen av det statliga stödet till främjande av elektrifieringen på landsbygden. Anslagen till verksamheten har under de senaste åren reducerats.

1 viss utsträckning deltar kommerskolle- giet (elbyrån) i behandlingen av ärenden om regleringen av priset på elektrisk ström.

Framför allt är det fråga om ett förarbete till de beslut som fattas av statens prisregle- ringsnämnd för elektrisk ström.

Utvecklingsfrågo r

En rad utredningar har beröringspunkter med verksamheten inom elbyrån. Det aktuel- la läget kan sammanfattas på följande sätt.

Ellagstiftningsutredningens förslag har i viss utsträckning föranlett ny lagstiftning.

Konsekvenserna för organisationen på den

statliga sidan behandlas i rapporten om verk- samheten inom elektriska byrån och statens elektriska inspektion.

Förslaget om lag mot radiostörningar har hittills inte lett till några nya lagstiftningsåt- gärder.

Eldistributionsutredningen har lagt fram ett betänkande med förslag till förändringar i det nuvarande koncessionssystemet. De strä- vanden som ligger i det föreslagna systemet kräver också åtgärder på det organisatoriska planet.

Några beslut direkt i anslutning till el- distributionsutredningens förslag har inte fattats. En ny utredning som skall arbeta med delvis motsvarande frågor har nyligen tillsatts.

Energikommittén har lagt fram ett huvud- betänkande med förslag till ett mera enhet- ligt regelsystem för hela energisektorn med bl. a. en utvidgad, energipolitiskt grundad koncessionsprövning som kommer att avse alla viktiga anläggningar. Ett annat viktigt inslag i energikommitténs förslag är upp- byggnaden av en ny planeringsapparat på centralplanet.

Verksamheten inom elektriska byrån kommer enligt förslaget att föras in i en ny organisation, ett centralt energiorgan, som skall svara för prognosverksamhet på energi- området, för koncessionsregleringen inom energisektorn och för de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna med anknytning till detta område, däribland det centrala statliga säkerhetsarbetet på atomenergiomrädet.

Energikommittén lämnade öppet om det centrala energiorgan som skisserades skall bilda en fristående myndighet eller samorga- niseras med andra enheter inom den centrala statsförvaltningen. Den slutliga lösningen bör bl. a. bli beroende av kommerskollegieutred- ningens förslag, ansåg energikommittén. Någ- ra beslut från statsmakternas sida har hittills inte fattats i direkt anslutning till energikom- mitténs förslag.

Atomenergiutredningens arbete har slut- förts. I sitt betänkande föreslog utredningen att de centrala myndighetsuppgifterna på atomenergiområdet under regeringsplanet

22 SOU 1971:69