3.1 Översikt
Utredningen har i det föregående framhållit att uppgifterna inom kommerskollegiet i många fall är relativt små delar inom ett större aktivitetsområde där en rad statliga organ arbetar vid sidan av varandra. Översik-ten i det följande är avsedd att belysa hur verksamheten inom kommerskollegiet kom-mer in i ett vidare sammanhang och hur den i förekommande fall utövas parallellt med aktiviteterna inom olika kringliggande organ.
I syfte att systematisera redogörelsen har utredningen valt att indela den nuvarande verksamheten inom kollegiet i fyra huvud-grupper: uppgifter i samband med industri-politiken (verksamheten inom delar av ut-rikes- och utredningsavdelningen, inom all-männa byrån och inom delar av industri- och elbyråerna), uppgifter i samband med han-delspolitiken (verksamheten inom utrikes-och utredningsavdelningen), uppgifter på mi-neralområdet (verksamheten inom bergsby-rån) samt uppgifter i samband med tekniska regleringar och statligt säkerhetsarbete (verk-samheten inom delar av industri- och elby-råerna).
Översikten över de organ vilkas verksamhet anknyter till industri- respektive handelspoli-tiken är knuten till en förenklad funktionsin-delning av åtgärdsformerna på dessa områ-den: utredningsverksamhet, regleringsåtgär-der och stödåtgärregleringsåtgär-der.
Översikten omfattar även en orientering
om de väsentliga dragen i den utveckling som är på väg inom respektive område sådan den kommer till uttryck framför allt i utred-ningar, utredningsförslag och propositioner.
Denna översikt utgör ett sammandrag av en mera utförlig redogörelse som tillsammans med en beskrivning av verksamheten inom några av de organ som mera direkt kommit att ingå i uppmärksamhetsområdet för utred-ningens arbete lämnas i bilaga 3 till be-tänkandet.
3.2 Organ med uppgifter i samband med industripolitiken
3.2.1 Utredningsverksamhet
Översikten över utredningsverksamheten med anknytning till industripolitiken inleds med en redogörelse för det arbete som be-drivs på eller är knutet till departementspla-net.
Den sammanhållande instansen för utred-ningsverksamheten i anslutning till industri-politiken i egentlig mening är industridepar-tementet vars verksamhet spänner över all-männa näringspolitiska frågor, frågor om energi och bergsbruk, teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt vissa stat-liga företag.
Departementet har vissa egna utrednings-resurser som bl. a. tagits i anspråk för me-ra begränsade bme-ranschutredningsuppdme-rag.
SOU 1971:69
Exempel härpå är utredningar om skoin-dustrin och om elektronikinskoin-dustrin.
En central funktion i industridepartemen-tets verksamhet intar näringspolitiska rådet, inrättat våren 1968 för att åstadkomma en samlad överblick över centrala delar av den svenska ekonomin och söka ta tillvara och kanalisera de kunskaper och erfarenheter som en på skilda håll betydande utrednings-verksamhet nu ger. Rådet skall också ta initiativ till de nya branschutredningar som blir påkallade avseende såväl enskilda bran-scher som olika branbran-schers gemensamma problem.
Ehuru rådet inte officiellt står som initia-tivtagare till utredningar eller andra åtgärder, har rådet medverkat till att ett par offentliga utredningar för behandlingen av bransch-problem tillsatts - utredningarna rörande varvsindustrin och textil- och konfektions-industrierna, den senare sedan förslag härom framlagts av kommerskollegiet.
Till rådet har knutits samarbetsgrupper, representerande olika intressegrupper, för bl. a. frågor om skogsnäringarnas framtid och om verkstadsindustrins problem.
En bred överblick över näringslivets för-hållanden, speciellt vad avser ägandestruk-turen, har åstadkommits genom koncentra-tionsutredningen.
Långtidsutredningarna bör nämnas i en översikt över den industripolitiska utred-ningsverksamheten pä departementsplanet, även om dessa utredningar inte specifikt avser att skapa underlag för industripoli-tiken. Långtidsutredningarna utarbetas inom sekretariatet för ekonomisk planering inom finansdepartementet i samarbete med främst konjunkturinstitutet. Även Industrins Utredningsinstitut (IUI) engageras i utred-ningarna vad gäller prognoser över utveck-lingen mera i detalj inom industrin.
På verksplanet svarar en rad organ för utredningsinsatser med anknytning till näringspolitiken i stort eller till industripoli-tiken. I det följande ges en översikt över den del av organisationen där utredningsarbetet sakligt sett har en mera markerad anknyt-ning till industripolitiken eller är av den
karaktär att en organisatorisk sammanknyt-ning kan tänkas i förhållande till utredsammanknyt-nings- utrednings-insatserna inom ramen för industripolitiken.
Inom kommerskollegiet (utrikes- och ut-redningsavdelningen) görs branschutred-ningar avseende sådana sektorer av närings-livet som är särskilt utsatta för internationell konkurrens. Handelsdepartementet är nor-malt uppdragsgivare. Utredningsinsatsernas karaktär har bestämts av att det handelspoli-tiska momentet som regel varit domineran-de. Utredningarna har alltså inte varit inrik-tade på att ge ett samlat underlag för plane-ringen av samhällsinsatser av t. ex. industri-politisk eller arbetsmarknadsindustri-politisk art.
Avdelningen svarar också för utrednings-arbete i anslutning till Sveriges deltagande i det internationella samarbetet inom OECD:s och ECE:s varukommitte'er och vissa andra varubetonade internationella organ. Industri-departementet är här normalt uppdragsgiva-re. Utredningsverksamheten innebär en upp-följning av utvecklingen inom varuområden som t. ex. massa och papper, textil, stål, verkstadsprodukter, kemikalier m. m. Även om denna utredningsverksamhet kan ses som en del av industripolitiken har den knappast kommit att utnyttjas som ett instrument i den aktiva industripolitiken.
Vissa typer av branschutredningar utförs av statens pris- och kartellnämnd. Dessa av-ser framför allt priav-ser och prisutveckling i allmänhet inom olika varuområden samt konkurrensbegränsande företeelser inom nä-ringslivet.
Arbetsmarknadsverket kommer i sin verk-samhet i olika sammanhang i beröring med utvecklingsfrågor inom olika branscher. Spe-ciellt tidigare har arbetsmarknadsstyrelsens utredningsbyrå anlitats för vissa branschut-redningar. Prognosverksamheten inom ar-betsmarknadsstyrelsen och statistiska cent-ralbyrån, har bl. a. branscherna inom närings-livet som naturlig indelningsgrund.
Konjunkturinstitutet får i sin utrednings-verksamhet kontakt med både kortsiktiga och långsiktiga utvecklingsfrågor inom nä-ringslivet. De kortsiktiga utvecklingsfrågorna berörs bl. a. av de kvartalsvisa
konjunktur-barometerundersökningarna. Institutet är också engagerat i nationalbudgetarbetet och långtidsutredningarna.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för den eko-nomiska försvarsberedskapen och har dels att samordna försvarsförberedelserna på det ekonomiska området, dels att svara för för-svarsplanering inom områden som inte kan hänföras till någon särskild myndighets fast-ställda verksamhet, bl. a. den allmänna varu-försörjningen och huvuddelen av industripro-duktionen och handeln. Överstyrelsen kom-mer därigenom i kontakt med utvecklingen inom väsentliga delar av näringslivet.
Styrelsen för teknisk utveckling har på en rad delområden engagerat sig i utvecklings-strävanden som rör enskilda branscher. Man kan här bl. a. peka på styrelsens ledande och samordnande roll i fråga om kollektiv tek-nisk forskning. Utredningsresurser finns bl. a. för bevakning av långsiktiga utveck-lingstendenser i fråga om forskning och in-dustriellt utvecklingsarbete och för att ge underlag för initiativ till sådana insatser på angelägna områden.
I samband med denna översikt över utred-ningsresurserna och utredningsinsatserna på verksplanet med anknytning till industripoli-tiken bör också nämnas att utrednings- och planeringsverksamheten på länsplanet under 1960-talet blivit kraftigt utbyggd. Länssty-relserna är den regionala basen för samhälls-planeringen. Ledningen och samordningen på departementsplanet av den regionalpoli-tiska utredningsverksamheten ligger på in-rikesdepartementet.
Länsstyrelserna har fått i uppdrag att utar-beta regionalpolitiska handlingsprogram. Ar-betet är en fortsättning på den försöksverk-samhet med regionalpolitisk utvecklingspla-nering vars första etapp utgjordes av Länspla-nering 1967. Enligt anvisningarna för den fortsatta planeringsverksamheten är ändamå-let med handlingsprogrammet att främja en samordning och koncentration av sådan of-fentlig investering som påverkar förutsätt-ningarna för industriell utveckling och eko-nomisk verksamhet över huvud taget.
Expertgruppen för regional utrednings-verksamhet (ERU) har bl. a. till uppgift att i anslutning till lokaliseringsberedningens verk-samhet biträda vid uppläggningen av den regionala utredningsverksamheten särskilt i vad avser uppgiftsfördelning och metodolo-gisk samordning och utveckling.
3.2.2 Regleringsåtgärder
Med regleringsåtgärder på det industripolitis-ka området avses här administrativa ingripan-den som reglerar ingripan-den industriella verksam-heten. Man kan dela upp åtgärderna i tva huvudgrupper. Den ena kan betecknas som ekonomiska regleringsåtgärder och skulle med en förenklad definition kunna beskrivas som åtgärder som syftar till en medveten styrning av företagens handlande i stort. Den andra gruppen, tekniska regleringsåtgärder, har mera begränsade syften. Ett typfall för åtgärder inom den senare gruppen är de som syftar till att förekomma eller minska olä-genheter eller faror som är förknippade med industriell verksamhet eller användningen av vissa varor. Kommerskollegiets verksamhet på elsäkerhetsområdet är här ett konkret exempel. En redovisning av statliga organ med uppgifter i samband med de tekniska regleringsåtgärderna lämnas i avsnitt 3.7.
Det finns en rad grenar av den offentliga verksamheten som skulle kunna räknas in bland de ekonomiska regleringsåtgärderna.
Ofta har de en generell räckvidd. Ett exem-pel är den lagstiftning som tillämpas pä konkurrensområdet. Ett annat är den nya lagstiftringen mot miljöskadlig verksamhet.
Den koncessionsplikt som drabbar etableran-det och driften av företag som kan förväntas åsamka skador på den naturliga miljön gäller generellt för alla typer av industriell verksam-het.
Mera representativa för de ekonomiska regleringarna på detta område är t. ex. de som gäller bergssektorn (se vidare avsnitt 3.5) och energisektorn.
För distribution av elektrisk kraft krävs sålunda särskild koncession vilket motiverats av önskemålet att elkraft skall finnas att
SOU 1971:69
tillgå i erforderlig omfattning och på rimliga villkor. Sådan koncession meddelas av kom-merskollegiet med undantag av några fall som avgörs pä departementsplanet.
Bestämmelser om prisreglering är införda i eliagen främst för att förhindra att distribu-tör missbrukar sin genom koncessioneringen uppkomna monopolställning för oskälig taxesättning. Prisregleringsnämnden för elektrisk ström avgör anhänggiggjorda ären-den sedan obligatoriskt förlikningsförfarande inför svenska elverks föreningens tariffkom-mission ägt rum.
Ytterligare en regleringsåtgärd på det elektriska området utgör kravet på behörig-het för den som vill utföra arbeten på elek-triska starkströmsanläggningar. Behörighets-bevis utfärdas av kommerskollegiet.
Särskilt tillstånd (koncession) krävs för att bedriva verksamhet på atomenergiområdet.
Delegationen för atomenergifrågor förbere-der koncessionsärenden och beslut fattas av Kungl.Maj:t.
Kommerskollegiet har fått en rad myndig-hetsuppgifter av allmänt näringsrättslig natur som reglerar formerna och villkoren för nä-ringsutövande. Som exempel kan nämnas att kollegiet lämnar tillstånd för aktiebolag att tillsätta styrelseledamöter i annan ordning än pa bolagsstämma och att förändra akties nominella belopp liksom tillstånd för utlän-ning att idka näring i riket. Vidare utövar kollegiet tillsyn över avbetalningshandeln med bilar och över upplagshus samt utser granskningsmän för sådana samt har uppgif-ter rörande ställande av säkerheuppgif-ter enligt sällskapsreselagen. Indirekt, via remissbesva-rande, kommer kollegiet också i kontakt med vissa regleringsåtgärder som är förankra-de på förankra-departementsplanet t. ex. ärenförankra-den rö-rande torgavgifter och lotterier.
Till ekonomiska regleringsåtgärder fattade i vid bemärkelse kan också hänföras verk-samheten inom patent- och registreringsver-ket. Verkets aktiebolagsärenden torde utan tvekan kunna hänföras till funktionen regle-ringsåtgärder eftersom de härrör ur föreskrif-ter om obligatorisk registrering etc. intagna i aktiebolagslagen. Patentärenden och
registre-ringen av varumärken, mönster och modeller kan kanske knappast karakteriseras som reg-lerande i annan bemärkelse än att det skydd som genom beviljat patent eller registrering uppkommer för en tillverkare reglerar nes upphovsrätt gentemot annan. Även den-na del av patentverkets verksamhet hänförs dock här till de ekonomiska regleringsåtgär-derna.
3.2.3 Stödåtgärder
De statliga stödåtgärder som ansluter till industripolitiken indelas här i två grupper -de som speciellt riktar sig till -den mindre industrin samt de övriga.
Stödåtgärder avseende den mindre industrin och hantverket
För att tillgodose den mindre industrins finansieringsbehov har tillskapats dels ett antal särskilda kreditinstitut, dels ett statligt kreditstöd som kompletterar utlåningsverk-samheten från dessa och andra kreditinrätt-ningar.
AB Industrikredit bildades år 1934 och har till uppgift att medverka vid finansiering av företrädesvis mindre och medelstora nä-ringsföretag genom huvudsakligen långfristi-ga lån mot botteninteckning i fast egendom eller tomträtt. Staten och affärsbankerna äger vardera 50 % av aktiekapitalet.
AB Företagskredit tillkom år 1962 för förbättring av möjligheterna för den mindre industrin att få långfristiga krediter. Kraven på säkerhet får bedömas från fall till fall.
Staten och affärsbankerna är även här bägge hälftenägare.
Andra finansieringskällor är det statliga kreditstöd som utgår i form av direktlån ur statens hantverks- och industrilånefond, för-medlade av länens företagareföreningar, och lånegarantigivning, administrerad av kom-merskollegiet med företagareföreningarna som beredande instans. De båda stödformer-na har delvis olika användningsområden. Di-rektlån utnyttjas ofta för att täcka ibland hastigt påkomna behov av mindre kapital,
t. ex. i samband med kompletteringsköp av maskiner samt brist på rörelsemedel, medan garantilåneformen främst avser mera omfat-tande investeringar såsom ny- och utbyggnad av industrilokaler eller anskaffning av hela maskinutrustningar.
Norrlandsfonden, vars uppgift är att främ-ja näringslivets utveckling i Norrland, bör
också nämnas i detta sammanhang, även om stödet inte specifikt är avsett för de mindre företagen. Norrlandsfonden skall bl. a. verka för utveckling och differentiering av den norrländska företagsamheten genom att — med beaktande av den regionalpolitiska pla-neringen - stödja etablering och utbyggnad av dels manufaktureringsindustri grundad på norrländska råvaror, dels sådan industriell produktions- och serviceverksamhet i övrigt som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet. Finansierings-stöd kan utgå i form av lån, bidrag eller förlustgarantier. Verksamheten bedrivs i samarbete med företagareföreningarna som främst tjänstgör som utredningsorgan.
Norrlandsfondens verksamhetsområde har numera utvidgats så att stöd kan utgå till industriell service. Fonden skall också främja en samordnad utbyggnad av regional service i Norrland i syfte att åstadkomma en bättre industriell miljö. Fonden har i detta syfte beslutat upprätta ett industriellt utvecklings-centrum i Skellefteå i samverkan med berör-da landsting och företagareföreningar, sta-tens institut för företagsutveckling, styrelsen för teknisk utveckling och statens provnings-anstalt.
Även Sveriges Investeringsbank kommer in i bilden när det gäller småindustrins kre-ditförsörjning. Bankens kreditgivning skall framför allt avse större, långsiktiga och mera riskbetonade projekt och större före-tag.
Enligt propositionen i samband med ban-kens bildande är det emellertid också en uppgift för Investeringsbanken att medverka till lösningen av utvecklings- och omställ-ningsproblem inom den mindre industrin.
Detta har bl. a. tagit sig uttryck i att In-vesteringsbanken tillsammans med
Spar-bankernas Bank bildat ett nytt garantiinsti-tut, Svenska Företags Garanti AB. Institutet skall genom borgensteckning medverka till finansiering av investeringar som inriktas på rationaliseringar, strukturanpassning och ut-veckling av företrädesvis mindre och medel-stora företag.
Behovet att utnyttja utomstående expertis för rationaliseringsåtgärder och för anpass-ning av produktion och försäljanpass-ning till mark-nadens krav, liksom behovet av vidareutbild-ning, har föranlett statliga insatser för rådgiv-ning och information till de mindre företa-gen.
Statens institut för företagsutveckling (ti-digare statens institut för hantverk och in-dustri) har till uppgift att främja näringsli-vets tekniska och ekonomiska utveckling med särskild hänsyn till de mindre och me-delstora industriföretagen samt hantverket.
Det åligger institutet bl. a. att bygga upp kunskaper och erfarenheter i tekniska, admi-nistrativa, kommersiella och ekonomiska frå-gor av betydelse för utvecklingen inom in-dustri och hantverk och att förmedla dessa kunskaper genom kurser, föreläsningar, pu-bliceringsverksamhet och rådgivning. Institu-tet bedriver också försöks- och utvecklingsar-bete och utför provningar och undersök-ningar.
Utbildningsverksamhet, främst genom korta koncentrerade fortbildningskurser, är institutets till omfattningen största uppgift.
Staten lämnar också administrationsbidrag till företagareföreningarna, vilkas huvudsak-liga uppgift, förutom den ovan nämnda kreditförmedlingen, också omfattar rådgiv-ning i tekniska och ekonomiska frågor till företag inom den mindre industrin.
Särskilda stödåtgärder riktar sig till hem-slöjden. Stödet tar formen av rådgivning, information och finansiella bidrag och admi-nistreras centralt av kommerskollegiet. Till kollegiet är knuten en hemslöjdsnämnd med uppgift att bistå kollegiet vid behandlingen av ärenden om bidrag till hemslöjdsverksam-heten och av andra viktiga hemslöjdsären-den.
SOU 1971:69
Övriga stödåtgärder
Bland övriga stödåtgärder — de som alltså inte direkt vänder sig till de mindre företa-gen - bör det statliga stödet till teknisk forskning och utveckling nämnas. I och med inrättandet av styrelsen för teknisk utveck-ling har största delen av detta stöd fått en gemensam administrativ ram.
Styrelsens huvuduppgift är att fördela det ekonomiska stödet till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete och att svara för den därmed sammanhängande bedöm-ningen, prioriteringen och uppföljningen.
Vid sidan av detta skall styrelsen också svara för viss serviceverksamhet bl. a. i fråga om rådgivning åt uppfinnare och forskare samt förmedling av forskningsresultat. En del av verksamheten avser utvecklingen mot ADB-baserade informationssystem. Ett särskilt råd, statens råd för vetenskaplig information och dokumentation, svarar för planeringen och samordningen inom detta område.
Samtidigt med styrelsen för teknisk ut-veckling bildades Svenska utut-vecklingsaktie- utvecklingsaktie-bolaget, vars verksamhet visserligen inte in-nefattar något direkt stödmoment — bolaget skall ha kommersiell inriktning - men som tar sikte på ökad innovationstakt och där-med har industripolitiska aspekter.
En skattemässig subventionering av in-dustriella investeringar äger rum genom det system med skattefri avsättning av vinstme-del i investeringsfonder som varit i kraft sedan är 1955. Ungefär hälften av ett före-tags fond får utnyttjas för investeringar se-dan tillstånd getts av Kungl. Maj :t.
Systemet tillkom i konjunkturstabiliseran-de syfte. Ursprungligen gällkonjunkturstabiliseran-de tillstånkonjunkturstabiliseran-den till utnyttjande av investeringsfonderna gene-rellt, men år 1963 utvidgades användnings-möjligheterna så att tillstånden också kunde gälla vissa geografiska områden eller vissa branscher i syfte att eliminera geografisk eller industriell konjunktursplittring. Under senare tid har det selektiva frisläppandet av fonderna bl. a. kommit att ingå som ett medel i lokaliseringspolitiken.
Även om lokaliseringspolitiken och den
regionala planeringen i övrigt är ett område med särställning i förhållande till den allmän-na industripolitiken kan det vara logiskt att i det här sammanhanget förutom använd-ningen av investeringsfonderna också ta med övriga lokaliseringspolitiska medel. Det finns två huvudlinjer i lokaliseringspolitiken. Den ena är den regionala samhällsplaneringen, som nämnts här i det föregående. Den andra är det statliga lokaliseringspolitiska stödet.
Det utgår i form av lokaliseringsstöd, ut-bildningsstöd, sysselsättningsstöd och flytt-ningsstöd. Därtill kommer det regionala transportstödet som inte behandlas vidare här.
Lokaliseringsstödet utgörs av lokaliserings-bidrag, avskrivningslån, lokaliseringslån och ersättning vid flyttning av företag. Stödet utgår endast till verksamhet som bedöms medföra varaktig sysselsättning för arbets-kraften och få tillfredsställande lönsamhet och som utövas i ort där goda förutsätt-ningar finns för verksamheten. De olika stöd-formerna riktar sig till industriell eller indu-striliknande verksamhet, industriserviceverk-samhet samt verkindustriserviceverk-samhet inom turistnäringen med särskilda regler för vilka stödformer som skall tillämpas på respektive mottagare.
Ärenden om lokaliseringsstöd som inte omedelbart upptages och prövas av Kungl.
Maj:t avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen. I vissa fall skall dock styrelsen hänskjuta ären-dena för beslut av Kungl. Maj :t.
I utredningsarbetet inför ställningstagande i lokaliseringsstödsärende deltager en rad or-gan på länsplanet, framför allt länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och länens företagare-föreningar.
Det åligger länsstyrelsen och länsarbets-nämnden att i samverkan göra förberedande undersökningar och överlägga med företag även innan ansökan om lokaliseringsstöd fö-religger för att de medel som är tillgängliga för lokaliseringsstöd skall användas på lämp-ligaste sätt.
Arbetsmarknadsstyrelsen har med biträde av företagareföreningarna tillsyn över att lo-kaliseringsstöd utnyttjas för avsett ändamål och i överensstämmelse med föreskrivna vill-kor.
Utbildningsstöd utgår till den som börjar eller utvidgar verksamhet som fyller förut-sättningarna för lokaliseringsstöd (varaktig sysselsättning, tillfredsställande lönsamhet) för utbildning av nyanställd personal. Stödet utgår i form av schablonbidrag för mer all-män inträning med beslut av arbetsmark-nadsstyrelsen eller, efter styrelsens bestäm-mande, länsarbetsnämnden, samt, under vis-sa förutsättningar, i form av individuellt be-stämt utbildningsstöd vid egentlig yrkesut-bildning med beslut av arbetsmarknadsstyrel-sen. I fråga om verksamhet utanför det allmänna stödområdet utgår utbildningsstöd efter särskild prövning med beslut av Kungl.
Utbildningsstöd utgår till den som börjar eller utvidgar verksamhet som fyller förut-sättningarna för lokaliseringsstöd (varaktig sysselsättning, tillfredsställande lönsamhet) för utbildning av nyanställd personal. Stödet utgår i form av schablonbidrag för mer all-män inträning med beslut av arbetsmark-nadsstyrelsen eller, efter styrelsens bestäm-mande, länsarbetsnämnden, samt, under vis-sa förutsättningar, i form av individuellt be-stämt utbildningsstöd vid egentlig yrkesut-bildning med beslut av arbetsmarknadsstyrel-sen. I fråga om verksamhet utanför det allmänna stödområdet utgår utbildningsstöd efter särskild prövning med beslut av Kungl.