I detta avsnitt beskrivs en undervisningssekvens där läraren instruerar rytmicitet och periodicitet. Läraren instruerar eleverna att klappa en sextondelsrytm som är indelad i grupper om fyra sextondelar. Rytmen utförs i relation till den fjärde-delspuls som stampas med foten. Sextondelsrytmen instrueras genom att beto-ningen och dynamiken förändras.
Sekvensen inleds med att Eric ber eleverna att klappa sextondelarna i långsam puls. Han ber dem att ytterligare sänka tempot och räknar in i långsam puls. Där-efter klappar eleverna och läraren sextondelarna tillsammans. Eric lägger till ett rytmord för att sedan klappa tyst tillsammans med eleverna under några takter. Han frågar eleverna hur betoningen, det vill säga accentueringen ska utföras. En av eleverna föreslår att ettan i varje sextondelsgrupp om fyra sextondelar ska beto-nas. Förslaget visas genom att eleven klappar betoningen. Eric frågar huruvida betoningen bör utföras på detta sätt, varefter han fortsätter att klappa rytmen till-sammans med eleverna. Sedan ställer läraren ytterligare en fråga om huruvida rytmen ska utföras obetonad istället och klappar rytmen på detta sätt. Han poäng-terar skillnaden mellan betonade respektive obetonade sextondelsgrupper och klappar därefter rytmen med respektive utan betoning. Läraren klappar rytmen på samma sätt än en gång och förtydligar skillnaden mellan betonad respektive obe-tonad rytm genom att använda rytmord samtidigt som rytmen utföres. Därefter föreslår läraren att de ska utföra rytmen obetonad. Lärare och elever klappar ryt-men på detta sätt. Eric ber eleverna att undvika att öka tempot och instruerar dem att istället öka dynamiken. Tillsammans klappar de rytmen i ett crescendo. Läraren understryker åter att tempot inte ska höjas. Därefter ber han eleverna att sänka dynamiken och rytmen klappas i ett diminuendo.
I sekvensen använder läraren kroppen som ”slaginstrument”, där rytmen ut-förs genom att händerna slås mot benen. Läraren använder språket för att förklara innebörden av de kroppsliga rörelser som utförs. Dessutom illustreras rytmen
112
muntligt genom rytmordet ”mackaroner, mackaroner”. Detta kan liknas med Michaels verbala, ljudhärmande elbasglissando.
Musikdidaktiska förhållningssätt
I sekvensen instruerar läraren hur sextondelar kan utföras. Läraren gör eleverna uppmärksamma på att de använder en viss betoning när de klappar sextondelarna i början av sekvensen. Av detta dras slutsatsen att eleverna tidigare utfört sextonde-lar på detta sätt. Det innebär i sin tur att läraren utgår från en övning som överens-stämmer med elevernas färdighetsnivå. I sekvensen frågar läraren eleverna om de kan utföra rytmen på olika sätt och eleverna visar att de klarar detta. Undervis-ningens nivå innebär således att läraren tar sin utgångspunkt i elevernas färdig-hetsnivå, genom att anpassa innehållet. Metoden utprovas genom att läraren frågar om och genom elevernas genomförande får besked om att sättet att klappa sexton-delarna är något som eleverna klarar av. Därefter får eleverna pröva ett annat sätt att utföra rytmen. Eleverna lär sig att utföra obetonade respektive betonade sex-tondelar i kombination med dynamik, det vill säga crescendo och diminuendo, i enlighet med lärarens instruktioner. Läraren klappar sextondelsgrupperna i peri-oder, vilket gör att periodicitet är en del av det som läraren vill lära eleverna. Periodicitet behandlas dock som något förgivettaget och fokuseras inte explicit. Sammantaget visar undervisningen att aktiviteterna anpassas. Det finns inget givet innehåll utifrån vilket läraren låter eleverna anpassa sig. Istället presenterar lära-ren i undervisningen olika sätt att utföra sextondelarna och får genom elevernas utförande av dessa en bekräftelse på att alla elever klarar att utföra lärarens in-struktioner. Undervisningen kan beskrivas som ett uttryck för musik som spel-ämne, där kroppen är det instrument som används.
Den undervisningsmiljö som lärare och elever skapar i undervisningssekven-sen utmärks av att läraren strävar efter att instruera utförande av sextondelar som alla elever klarar av. Lärarens ambition att lägga undervisningen på en sådan nivå så att dess svårighetsnivå är överkomlig för samtliga elever är tydlig. Musik som spelämne präglar undervisningen. Läraren följer upp instruktionerna genom att han ser till att alla elever utför rytmen såsom han föreskriver. Här kan en social aspekt vägas in. Alla elever i gruppen kan tillsammans få känna den gemenskap och den samvaro som det innebär då alla klarar av att utföra det läraren instruerar. Detta främjar i sin tur samspelsdimensionen i ensembleundervisningen. Eleverna står i fokus i en musikundervisning där aktiviteten är grunden för det eleverna ska lära sig, vilket i detta fall innebär att aktiviteten styr innehållet. Motorik och
tek-nik har en central plats i undervisningen. I Erics undervisning saknas emellertid inte musikaliska dimensioner, eftersom hans instruktioner av rytmens betoning och dynamik ses som ett uttryck för sådana. Däremot inträder det musikaliska snarare som ett inslag i teknikövningen, än tvärtom. Kursplanen i musik och kommunikation nämns inte i styrdokumenten.
Elevernas aktiviteter
Läraren förhåller flexibel till undervisningsinnehållet eftersom han prövar sig fram, improviserar och förändrar innehållet utifrån vad som fungerar i undervis-ningssituationen. Elevernas uppgift och undervisningens karaktär är dock att upprepa/imitera det läraren förevisar. Eleverna imiterar och tittar på hur läraren utför rytmen. Undervisningen är både hantverksmässigt- och musikaliskt inrik-tad. Elevernas aktiviteter präglas av att utföra olika uttryck för sextondelar moto-riskt, där även olika musikaliska uttryck för sextondelar ingår i form av betoning-ar och skiftande dynamik.
Lärarens kommentarer
Erics avsikt med undervisningen i ämnet musik och kommunikation är att åstad-komma ett scenframträdande tillsammans med eleverna, där det tema som elever-na själva väljer styr undervisningen. I denelever-na elevgrupp i ämnet musik och kom-munikation är temat de sju dödssynderna, vilket är utgångspunkten för såväl val av låtar som produktionens slutliga gestaltning.
E: Det här är ju musik och kommunikation då. Här är det ju en medve-ten (scenisk, min anm) produktion, medvetet riktat. /…/ Här blir temat att det ska gå fram med tydlighet. Eleverna har valt temat de sju döds-synderna och så låtar som ska illustrera de olika dödsdöds-synderna och så ska vi binda ihop det med pärleporten och himlen och helvetet. (Eric, in-tervju, s10)
Eric berättar därefter om avsikten med ensemblelektionen i nästföljande citat. Han vill ta reda på huruvida rytmernas svårighetsnivå överensstämmer med elevernas färdighetsnivå. När övningen är färdigrepeterad ska den inleda elevgruppens sceniska framträdande.
E: …jag håller på att kolla lite rytmer. Få se om dom fixar dom då. Det är lite latinamerikanska grejer som jag har lättat upp lite grann. Och i
114
och med att vi inte har kört någonting med rytmer innan så vill vi kolla lite grann då. Vissa rytmer är lite svåra. /…/
I: Vad ska det mynna ut i? Ska de göra den på scen? E: Ja, det blir på scen som en intro-grej så att säga. (Eric, intervju, s10-11)
Läraren beskriver därefter avsikten med att dela in eleverna i fyra grupper och låta rytmen vandra mellan grupperna. Genom utförandet av rytmer med kroppen gestaltas ett trumset i de fyra elevgrupperna, där rytmens förflyttning skapar en effekt av spännvidd på scenen. I citatet beskrivs relationen mellan rytmens för-flyttning och temat de sju dödssynderna.
Från början från höger till vänster och från vänster till höger och att det händer moment som spricker upp för att man ska få någon mullrig bild. Det är ju både helvetet och uppåt. (Eric, intervju s 12)
När Eric kommenterar lektionssekvensen å sin sida förklarar han orsaken till varför han övar eleverna på att betona ettan mindre när sextondelarna klappas.
Vi gör (sextondelar, min anm) på benen, inte för tung etta. Skulle vilja påstå att framförallt grabbarna som spelar trummor har en tendens att slå väldigt hårt på ettan. (Eric intervju, SR, s 13)
Eric hänvisar till utförandepraxis där killar som spelar trummor har lärt sig att ettan ska betonas mycket kraftigt. Därmed kan lärarens avsikt med att förändra betoningen i rytmen sägas handla om att skapa ett alternativ till rådande utföran-depraxis. Avsikten med att arbeta med dynamiken, det vill säga den musikaliska dimensionen när rytmen utförs kommenteras däremot inte.
Undervisning och läroplan
Den långsiktiga avsikten med Erics undervisning är att den ska resultera i en scenisk produktion där temat styr undervisningen. Genomförd undervisning i sekvensen innebär att lära eleverna att utföra sextondelar på olika sätt. Musikalis-ka aspekter finns med i undervisningen men inte i lärarens långsiktiga avsikt. Lärarens avsikt fokuserar istället om formen inom vilken undervisningen ska bedrivas samt undervisningens slutresultat. Aspekterna i undervisningen bedöms som delvis musikaliska. Undervisningen i sekvensen karaktäriseras först och
främst av att eleverna hantverksmässigt ska lära sig att utföra sextondelar. När eleverna klarar av att utföra rytmen, ägnar sig läraren åt hur sextondelarna kan gestaltas musikaliskt, via olika betoningar och dynamik. Här finns således en skillnad mellan långsiktiga avsikter och genomförd undervisning.
Lärarens avsikt med lektionen i sin helhet är att pröva olika rytmer för att se om eleverna klarar av dem. Han nämner att han redan innan lektionen har förenk-lat vissa rytmer och att han under lektionen vill pröva hur det fungerar. Detta innebär att läraren i sin avsikt med lektionen ger uttryck för att innehållet tillrät-taläggs då det förmedlas. De latinamerikanska rytmerna har redan före lektionen anpassats till elevernas färdighetsnivå. I undervisningssekvensen prövar läraren hur rytmernas svårighetsnivå fungerar i elevgruppen. Undervisningens metod-orienterade karaktär förklaras av lärarens avsikt med undervisningen, då innehål-let anpassas till elevernas färdighetsnivå. I undervisningen övergår läraren till musikaliska dimensioner, betoningar och dynamik, när eleverna klarar av att utföra rytmen motoriskt. Undervisningen och lärarens avsikter ses sammantaget som ett uttryck för att musiken först används som medel för att lära ut motorik och teknik. Därefter övergår musiken till att användas som innehåll, när nyanser och betoningar fokuseras. I undervisningssekvensen uppmärksammar Eric ryt-men, då han frågar eleverna hur den brukar betonas och sedan förändrar betoning-en.
Då lärarens avsikt med sekvensen jämförs med genomförd undervisning framgår det att det både finns skillnader och likheter här. I den genomförda under-visningen lär läraren eleverna att utföra sextondelar på olika sätt. Lärarens avsikt med sekvensen är att bryta rådande utförandepraxis genom att ändra betoningen i sextondelsgrupperna. Denna utförandepraxis grundar sig på de killar i gruppen som spelar trumset. Killarna har som vana att betona ettan i varje sextondels-grupp. Här ger Erics avsikter uttryck för att han utgår från elevernas färdighets-nivå, i detta fall de som spelar trumset. Detta stämmer väl överens med undervis-ningen i sekvensen. I undervisundervis-ningen instruerar läraren för att förändra det sätt som killarna brukar betona sextondelarna. Den genomförda undervisningen ses både som ett uttryck för att läraren låter eleverna gestalta rytmerna musikaliskt och för att avgöra huruvida svårighetsnivån är lagom. Eftersom eleverna inte har någon svårighet med att utföra rytmen, lägger läraren till olika uttryck, olika sätt att musikaliskt gestalta rytmen. Avsikten att framföra rytmerna på scenen kan däremot inte utläsas ur sekvensen eftersom övningen inte nått detta stadium ännu.
116
Sammanfattning
Under sekvensen lär Eric en elevgrupp att utföra sextondelar på olika sätt via klapp på benen. Undervisningen fokuserar rytmicitet och periodicitet, där musik som spelämne karaktäriserar undervisningen. Kroppen används som instrument. Innehållet omformas genom förmedlingen, vilket framgår av att Eric anpassar innehållet, sextondelarna genom att utföra dem på olika sätt. Här är elevernas förmåga att utföra instruktionerna avgörande när lärarens anpassar innehållet. Musikaliska dimensioner av innehållet uppmärksammas vilket innebär att både hantverket och det musikaliska berörs i undervisningen. I likhet med undervis-ningen i de två närmast tidigare presenterade sekvenserna förhåller sig läraren kreativ till undervisningsinnehållet eftersom han förändrar detsamma.
I undervisningen är elevernas uppgift däremot att efterlikna det läraren utför under sina instruktioner. Eric använder verbala instruktioner på ett sätt som lik-nar Michaels tillvägagångssätt. Rytmen illustreras verbalt, med hjälp av rytmord. Dessutom förklaras de kroppsliga rörelser som utförs. Lärarens avsikter står i linje med undervisningen där innehållet transformeras genom lärarens förmed-ling, då lärarens avsikt är att pröva olika rytmer och se vad gruppen klarar av. En skillnad är att läraren inte anger några musikaliska avsikter medan undervisning-en uppvisar musikaliska dimundervisning-ensioner.
6.3 Sammanfattande slutsatser
Lärarna gör två skilda val i undervisningen, utifrån vilka resultatet presenteras. Det första valet innebär att innebär att innehållet styr metoden. Läraren utgår från ett innehåll som är fixerat och förmedlar olika sätt att gestalta detta innehåll. Un-dervisningen bedrivs främst inom ämnet gehörs- och musiklära. Musik som sakämne respektive musik som sångämne beskriver den undervisning som sker utifrån dessa val. Lärarens förmedling av innehåll leder till att eleverna reproduce-rar utifrån en given förlaga, ett uttryck för aktivitetsformen reproduktion. Lära-rens tillvägagångssätt ses även som ett uttryck för att skapa en reflektion hos eleverna, när olika sätt att presentera ett fixerat innehåll lyfts fram. När lärarna instruerar visar de lektionssekvenser inom detta val som uppträder inom gehörs- och musiklära, att de verbala instruktionerna förtydligas av förevisande. Det hel-hetsperspektiv som betonas i lärarnas avsikter med undervisningen i ämnet ge-hörs- och musiklära återfinns inte i undervisningen. Istället lyfter läraren fram en del av ämnesinnehållet i sekvensen utan att denna del relateras till ett större
musi-kaliskt sammanhang. Undervisningen står i linje med kursplanen vad gäller att förmedla grundläggande kunskaper om begrepp. Däremot relateras inte innehållet till musicerande, såsom det rekommenderas i styrdokumenten. När innehållet dominerar metoden lyfts lärarnas musikaliska avsikter inte fram i undervisningen.
Det andra valet innebär att aktiviteten utgör innehållet, där läraren anpassar detta innehållet utifrån elevernas färdighetsnivå i ensemble. Musiklärarnas under-visningsinnehåll visar på ett socialt uttryck för musik som trivselämne, där alla elever kan vara med och spela oavsett färdighetsnivå. Dessutom karaktäriseras musikundervisningen av musik som spelämne. Aktiviteten i sig utgör grunden för det innehåll som ska förmedlas, där eleven är utgångspunkten. De musikakti-viteterna används som medel för att fokusera teknik, motorik och hantverk. Lära-ren förhåller sig dessutom flexibel till innehållet eftersom det omformas i under-visningen. Då innehållet förmedlas sker det genom att läraren utför det eleven ska lära sig och ger verbala instruktioner som förtydligar utförandet samt via ”ljudanden” illustrerar hur exempelvis ett elbasglissando eller en sextondelsrytm ska låta. Det finns dock det en skillnad mellan avsikter och undervisning vad gäll-er musikaliska dimensiongäll-er. När sådana dimensiongäll-er anges i lärarnas avsiktgäll-er, kan dessa inte utläsas ur undervisningen. Då musikaliska dimensioner istället lyfts fram i undervisningen anges de inte i lärarens avsikter. De musikaliska aspekter som anges i kursplanerna spelar sammantaget en undanskymd roll un-dervisningen.
I det fall där musikaliska dimensioner framträder i undervisningen i ämnet ensemble, anges sådana inte i lärarens avsikter. Den undervisning i ensemble som bedrivs utifrån detta val ligger i linje med läroplanens vad gäller att eleverna ska lära sig att omsätta lärarens instruktioner. Kursplanens formuleringar har således endast en marginell betydelse för musiklärarnas avsikter och genomförd under-visning. Kursplaner i ensemblekurserna betonar betydligt fler aspekter än de som kan avläsas i de moment som gestaltas genom de empiriska exemplen i studiens resultat, exempelvis samspel och samarbetsförmåga, vilket inte musiklärarna lyfter fram i sin undervisning. Kursplanen i gehörs- och musiklära betonar att undervisningen ska göra det möjligt att tillämpa kunskaperna i eget musicerande, vilket inte framgår av studiens resultat. Detta ses som ett uttryck för att musika-liska dimensioner av gehörs- och musiklära lämnas därhän i undervisningen.
Studiens musikdidaktiska resultat visar därför samlat att ett övervägande tek-niskt, hantverksmässigt fokus karaktäriserar musiklärarnas undervisning, både när innehållet anpassas då det förmedlas och när innehållet styr metoden. Detta
118
innebär att bland annat motorik och teknik fokuseras i ensemble medan olika tekniker inom undervisningen i gehörs- och musiklära står i centrum. I musiklä-rarnas undervisning får eleverna till uppgift att imitera det läraren instruerar. Ett förhållningssätt som kännetecknas av exempelvis produktiva, interpretativa re-spektive reflexiva aktiviteter lyfts inte fram i undervisningen. Elevernas förmågor skapar så att säga undervisningens innehåll och lärarens sätt att förhålla sig till detta innehåll. Denna undervisning utmärks av en lärandesituation där undervis-ningsnivån fungerar väl i relation till elevernas förmåga. Det kan sin tur innebära goda förutsättningar för musicerande i ensemble. Lärarna undervisar på ett sådant sätt att eleverna kan tillämpa kunskapen i ensemblemusicerandet efter instruktio-nens slut. Å andra sidan kan denna anpassade undervisning innebära att elevernas färdighetsnivå vidmakthålles snarare än utvecklas. De musikaliska dimensioner-nas undanskymda position i undervisningen kan bero på att lärarna skiljer mellan hantverket och det musikaliska uttrycket, där det förstnämnda verkar ses som en förutsättning för det sistnämnda. Det innebär att fokus på konstnärliga, musika-liska dimensioner i undervisningen först blir aktuellt då hantverksmässiga tekni-ker behärskas av eleverna. Frågan är varför det är så ovanligt att undervisningen når fram till det musikaliska. När innehållet utgörs av musik och teori dominerar kännetecknas undervisningen främst av att innehållet behandlas som ett system i sig, där relateringar till en större musikalisk helhet saknas. Detta förekom fram-förallt inom ämnet gehörs- och musiklära. Innehållet får funktionen av att vara en verktygslåda där läraren instruerar eleverna att använda verktyget på ett sådant sätt att ett ”korrekt” svar levereras. Relationen mellan det enskilda verktyget och dess användning och musikaliska dimensioner är nedtonad i undervisningen. Sammantaget präglas musiklärarnas musikundervisning av ett tydligt hantverks-fokus, både när innehållet anpassas och när innehållet styr metoden.