Närmast följer en transkription av lärandeobjektet. Michael instruerar elevgrup-pen hur intervallet stor sekund (S2) kan identifieras via gehör. Det sker genom att intervallet spelas med riktning uppåt respektive nedåt samt med riktning nedåt respektive uppåt som del i melodi.
21. Michael: Den stora ((spelar S2 uppåt med tonerna efter varann, två ggr)) 22. Början på en durskala … Hej sa Petronella
23. [((spelar intervallet uppåt med tonerna efter 24. varann på gitarren))]
25. [((spelar början på melodin på 26. visan Hej sa Petronella där intervallet ingår))]
27. Elev 2: [Hur blir det neråt då, vad kan 28. man säga för låt då?]
29. [((spelar S2 nedåt, isär med tonerna efter varann))] /…/
34. Michael: Lunka på ((spelar början på melodi på visan Lunka på där 35. intervallet ingår))
(Michael: gemu1. imove klipp 4: 13.44.00-14.12.00)
Lärarens val av undervisningsinnehåll
I lärandeobjektet gehörsmässig identifiering av intervall använder läraren under-visningsinnehållet på så sätt att olika uttryck för gehörsintervallet stor sekund presenteras. Kritiska aspekter är intervallriktning respektive intervallets kontext. Läraren arbetar med att variera intervallet genom att det både presenteras som enskilt intervall (rad 21 respektive 29) och som del i en melodikontext (rad 25-26, respektive 34-35). Dessutom varieras intervallets melodikontext genom att två olika melodier väljs för att illustrera intervallets förekomst uppåt respektive nedåt i en melodi. Detta innebär att totalt fyra variationer av undervisningsinne-hållet genomförs. Dessa variationer utgör olika uttryck för gehörsintervallet stor sekund. Det innebär således att eleverna erbjuds lära sig olika sätt på vilka
inter-124
vallet stor sekund kan uppträda. De dimensioner av variation som uppträder, intervallriktning respektive kontext, genomförs i fyra steg. Den första steget består av att intervallet först spelas uppåt med tonerna efter varandra som enskild del (rad 21). Därefter varieras intervallets uttryck genom att det spelas som del i en känd melodi ”a” (rad 25-26). Det andra steget består av att intervallet först spelas nedåt med tonerna efter varandra som enskild del (rad 29). Sedan varieras dess uttryck genom att det spelas som del i en känd melodi ”b” (rad 34-35). Det tredje och fjärde steget uppträder gentemot den första och andra variationen. Den tredje variationen innebär att intervallet som spelas uppåt med tonerna efter var-andra som enskild del (rad 21), varieras då det spelas nedåt med tonerna efter varandra som enskild del (rad 29). Den fjärde variationen består av att melodivalet varieras. I melodi ”a” presenteras intervallet då det spelas uppåt (rad 25-26). Där-efter spelas intervallet nedåt som del i melodi ”b” (rad 34-35). I sekvensen hålles avståndet mellan tonerna i intervallet invariant och utgör den grund undervis-ningsinnehållet utgår från. Avståndet mellan tonerna i intervallet stor sekund är grunden, det förgivettagna, utifrån vilken läraren varierar olika uttryck av inter-vallet. De kritiska aspekterna behöver urskiljas samtidigt av eleverna för att möj-liggöra en förståelse lärandeobjektets innebörd. De olika variationerna utgör den samlade förståelsen av objektet. När eleverna senare under lektionen tillämpar sina kunskaper i ett intervalltest, behöver emellertid endast intervallet som en-skild del kunna urskiljas. Läraren spelar inte intervallet som del av en melodikon-text vid detta tillfälle.
Sammantaget nyttjas intervallet stor sekund (S2) i lärandeobjektet gehörs-mässig identifiering av intervall genom att dess kritiska aspekter intervallrikt-ning och intervallkontext varieras. Avståndet mellan tonerna i intervallet är den förgivettagna grund gentemot vilken variationen uppträder. De olika sätten att variera gehörsintervallet behöver erfaras samtidigt av eleverna för att en sam-manhängande förståelse för objektet ska kunna uppnås, vilket definieras som variationsmönstret fusion (rad 21-26). Den genomförda undervisningen innebär att olika uttryck av ett intervall lyfts fram, vilket ses som ett uttryck för varia-tionsmönstret generalisering (rad 25-26 varieras rad 34-35). Lärandeobjektet gehörsmässig identifiering av intervall utgörs av lärarens instruktioner och be-står av två dimensioner av variation som genomförs i fyra steg. Först instrueras stor sekund genom att det spelas uppåt som enskild (rad 21) och varieras som del av melodi ”a” (rad 25-26). Därefter spelas intervallet nedåt som enskild del (rad 29) och varieras som del av melodi ”b” (rad 34-35). Detta innebär att ytterligare
två variationer uppträder. Dels varieras intervallets uttryck genom att det spelas med riktning uppåt respektive nedåt. Dels varieras dess uttryck genom att det både uppträder i melodi ”a” och ”b”. Avståndet mellan tonerna i intervallet hålles inva-riant.
Implikationer
Ett alternativt tillvägagångssätt hade varit att låta eleverna sjunga de olika ut-trycken för intervallet stor sekund istället för att själv spela dem på gitarren. På detta sätt hade eleverna tränats i att utföra intervallet själva. Läraren kunde också ge eleverna i uppgift att själva på varsitt instrument spela intervallet uppåt respek-tive nedåt samt som del i olika melodier. Här kan eleverna leta efter melodier där intervallet ingår för att sedan presentera dessa för läraren. Förutom de uttryck för intervallet som användes i lärandeobjektet kunde läraren också spela intervallen ihop, istället för eller som komplement till att spela det isär med tonerna efter varandra.
I lärandeobjektet varierar läraren de kritiska aspekterna intervallriktning re-spektive intervallets kontext, vilket innebär att läraren spelar intervallet riktat uppåt respektive nedåt. Dessutom spelas intervallet som del av en melodi. Ett annat sätt att fokusera intervallet stor sekund hade varit att använda en kritisk aspekt som innebär att intervallet ställs mot något som det inte är, exempelvis liten sekund. Den kritiska aspekten hade då handlat om det specifika för intervallet stor sekund i relation till ett annat intervall. Det som gör intervallet stor sekund till just stor sekund hade då kunnat visas på ett tydligare sätt. En konsekvens av ett sådant tillvägagångssätt hade varit att eleverna uppmärksammat intervallets ka-raktäristik snarare än intervallets olika uttryck, såsom är fallet i lärandeobjektet. Visserligen följer de olika intervallen efter varandra i undervisningen, men lära-ren spelar exempelvis inte stor sekund och stor ters efter varandra för att föra eleverna uppmärksamma på skillnaderna dem emellan. Istället fokuseras ett inter-vall i taget. De melodier som används i undervisningen tjänar till att exemplifiera intervallets förekomst i en melodisk kontext. Istället kunde läraren ha utgått från ett antal melodier utifrån vilka eleverna hade kunnat få identifiera de intervall som förekommer där.
Sammanfattning
Då läraren instruerar intervallet stor sekund till en grupp elever uppkommer lärandeobjektet ”gehörsmässig identifiering av intervall”. Läraren varierar
läran-126
deobjektets kritiska aspekter riktning och kontext. Lärarens arbete med undervis-ningsinnehållet ger upphov till variationsmönstret generalisering (rad 25-26 varieras rad 34-35), eftersom olika uttryck för intervallet stor sekund fokuseras. Dessförinnan uppkommer variationsmönstret fusion (rad 21-26) då eleven behö-ver erfara flera kritiska aspekter samtidigt. Michaels sätt att variera undervisning-ens innehåll ger upphov till en kritisk aspekt som skapar en teknisk inriktning på undervisningen. Intervallets förekomst exemplifieras i en melodisk kontext, som har funktionen att utgöra exempel på melodier där intervallet stor sekund uppträ-der.
7.3 Vokala nyanser
Sophie lär eleverna att vokalt framföra en körfras med nyanser i detta lärandeob-jekt. Vokalt framförande innebär att eleverna sjunger körsatsen. Nyanserna in-strueras genom att de representeras på olika sätt av läraren.