Konceptet Kunskapsstaden har mognat fram under en längre tid och grundar sig på
förvaltningens tidigare Barn- och utbildningsplan 2000-2003. När det gäller framväxandet av konceptet uttrycker nämndsordförande,
”detta har inte diskuterats fram utan är en sak som växt fram
efter det tidigare planarbetet genom den förra utbildningsplanen.”
Enligt nämndsordförande har partigrupperna samma åsikt och anser att det är eleven som måste sättas i fokus. Undersökningsresultat från Komrev och Skolverket visar på att verksamheterna inom förvaltningen har en dålig måluppfyllelse när det gäller elevdemokratin. Politiskt kan man se svårigheterna för verksamheten att hitta strukturen som banar vägen för eleven att uppnå de goda resultatmålen.
33 Intervjuguiden har i sin första del riktade frågor till nämndsordföranden. Avsikten är att fånga in den politiska viljeinriktningen, ideologin. Nämndsordförande var mycket positiv till mitt
forskningsarbete skulle följa upp Flödets utvecklingsprocess. Som enda politiska representant i denna undersökning blir personen språkrör för denna nivå. Möjligheter till att intervjun skulle vara konfidentiell fanns inte och inte något som önskades av ordförande heller. Att lyfta fram den politiska viljan med konceptet bringar inte några problem menar nämndsordförande i sitt uttalande,
”politiskt är vi väldigt överens om den stora satsningen på skolutveckling som
Kunskapsstaden innebär.”
Beslutsfattaren betraktar konceptet som en gemensam politisk vision och en bra utgångspunkt att jobba utifrån. Signalen från politikerna vad som ska uppnås styrks påtagligt i detta citat,
”det är pedagogiken, det är ekonomiska styrningen, det är ledningsstrukturen vi vill förändra, vi måste veta linjen i organisationen för att nå resultatmålen.”
Beslutsfattarens förväntningar i framtiden, rent av en vinst, är att lyckas med
familjeförvaltningens sammanslagning av förskola, grundskola och tidigare individ och familjeomsorgen,
”Största vinsten är att vi lyckas med familjeförvaltningens sammanslagning att vi
får Råd och stöd att komma in i Kunskapsstaden, att allt ihop vävs samman och vi drar åt samma riktning. Jobbar vi då på rätt sätt och alla barn kommer till skolan och når målen, minskar den myndighetsutövande delen inom
familjeförvaltningen. Att myndighetsdelen blir så att säga så liten inom förvaltningen, beroende på att vi jobbar på rätt sätt.”
Beslutsfattaren beskriver att det har funnits ett politiskt resonemang hela tiden i vilket det finns en väldig överensstämmelse över partigränserna. Beslutsfattarnas kärnbudskap är tydligt, de vill hitta ett koncept som sätter eleven och elevens mål i fokus. Han fortsätter,
”vi vill ha ett gott resultat och att vi vill få ut effekten av den pedagogiska
personalen i förhållande till personaltäthet, elevantal och yrkeskompetens, därför vill vi införa Kunskapsstadens koncept.”
Det uppdrag beslutsfattarna ger organisationen och då närmast förvaltningen och skolledarna är att hitta struktur i verksamheten kring elevens lärande, som gagnar eleven att nå resultatmålen, beslutsfattaren uttrycker sig,
”vi har på något sätt satt de rena målen genom att peka på att vi måste nå
resultatmål som är positiva för eleven. Nu är det förvaltning och skolledarna som måste hitta strukturen och linjen i organisationen.”
Konceptets synsätt runt pedagogiken är att sätta eleven i fokus och skapa förutsättningar för dem att nå ett gott resultat. Grundskolan, gymnasieskolan och vuxen- utbildningen ska hitta en linje i organisation där de kan mötas. I detta uttalande lyfter beslutsfattaren indirekt in
förskolan i konceptet då linjen i organisationen även måste innefatta förskolan eftersom förskolan ingår i familjeförvaltningens organisation. Politikerna vill genom målen i konceptet tillsammans med aktörerna i verksamheten bygga upp någon form av lärcentrum där
elever/studerande kan jobba via distans, alltså skapa ett nav där det inte finns några gränsskillnader mellan olika utbildningsnivåer. Indirekt är även förskolan del i detta då förskolan,
”utgör det första steget i samhällets samlade utbildningssystem för barn och ungdomar”
34 Det finns en stor förväntan att konceptet skall vara ett stöd i uppbyggnaden av distanslärande. Beslutsfattaren beskriver,
”att när man jobbar med elever i de olika rektorsområdet, ska det finnas
kopplingar till skolan för de äldre eleverna som gör det möjligt för eleven att läsa på distans. Likaså att man tillåter högstadieelever, om man nu får kalla de
högstadieelever, ger dem möjligheter att gå nya kurser inne i Lund. Jag tror egentligen det är det yttersta målet. Om vi drar det till ytterligheter så tycker jag att om en sjätteklassare kan läsa matte på gymnasienivå så låt dem göra det. Man måste kanske göra det genom gymnasieförbundet i Ystad. Det låter kanske himla rörigt men kan vi få en röd tråd genom portfolie eller hur man nu ska göra det och kan få en pedagogisk förståelse för att jobba på detta sätt, så tror jag att det ska fungera.”
Skolan har ett ekonomiskt värde i samhället då dagens elever är framtidens samhällsresurs. Att politikerna strävar efter en vision samtidigt som de har ekonomiskt ansvar här och nu innebär att de inte kan gömma sig bakom en vision och inte ta ansvar för planläggningen av kommunens resurser på ett kostnadseffektivt sätt. Koppling mellan vision och ekonomi kan också utläsas i ovanstående intervjun med beslutsfattaren. Byggs det upp en intressant och för enskilda elever utvecklande skolgång hoppas politikerna på att eleverna stannar inom
kommunens skolverksamhet.
Likaså ser beslutsfattaren betydelsen av en fungerande strategisk ledningsgrupp där deltagarna ska bolla idéer om hur går vi vidare med konceptet? Detta bekräftas i ett citat som,
”egentligen kan man säga så att när vi tog det här radikala greppet politiskt med ledningsorganisationen, var en av förutsättningarna att förändra
ledningsgruppen, att skapa en strategisk ledningsgrupp. Mer struktur på dagordningen på ledningsmötena, mer fokus på pedagogiska diskussioner och konceptet. Att man ger mer utrymme för ledarna i ledningsgruppen för att kunna svara upp på denna funktion”.
Politiska beslutsfattaren uttalar sig i humanitära ordalag och avslutar intervjun med,
”Vi måste satsa pengarna på den generation som växer upp!”