I den inledande delen av Idéprogrammet Kunskapsstaden skriver företaget Modellera att,
”under arbetet har ett antal centrala begrepp vuxit fram. Vi vill inledningsvis beskriva gruppens tolkning av dem för att läsaren lättare skall kunna följa med i de tankegångar som presenteras.”
Vidare i konceptet står det utspritt i texten att läsa: vår syn, vår vision, vi anser.
Läsaren ska med hjälp av dessa begrepp och meningar förstå gällande kommuns ambition att Kunskapsstaden är en blivande metropol i samhället för individorienterad utbildning som ska samverka över gränserna och ett flexibelt resursutnyttjande ska ske.
Genom den empiriska undersökningen blir det tydligt att politiskt pratas det i vi-term och nämndsordförandes vision är att bygga,
”ett lärcentra mitt i samhället där pulsen ska slå.”
Vi-känslan bland politikerna har enligt nämndsordförande funnits med sen familjeförvaltningens tidigare Barn och utbildningsplan. Genom de politiska diskussionerna har denna vi-känsla stärkts.
41 Företaget Modellera fick i uppdrag av politikerna att spåna i en vision. Politiskt anser man att Modellera lyckades med detta grundläggande arbete då de skrev konceptet för Kunskapsstaden. Konceptet är bra utgångspunkt att jobba vidare på menar nämndsordförande,
”Modellera spånade i visionen och gjorde själva grundläggande arbetet, vilket jag tycker var jätte bra utgångspunkt att jobba utifrån. Sen tror inte jag att vi som politiker behöver kompensera denna vision då vi satt de rena målen genom att peka på att vi måste nå resultatmål som är positiva för eleven.”
Politiskt menar man att nu är bollen förvaltningschefens och denna person har som uppgift att spela in bollen i organisationen, så vi-termen breddas till aktörerna inom förvaltningen. Förväntan från politikerna är att tjänstemännen vet hur bollen ska spelas, då det politiskt anser att de har satt tydliga mål.
I mina studier framkom det att vid framtagandet av konceptet saknas det delaktighet från organisationens olika nivåer, det uppstår svårigheten att veta vilken variant av boll som
förvaltningschefen fått i uppdrag att spela vidare. Än mindre hur bollen ska spelas och vilka som är medspelarna. Metaforen beskriver den förvirring som framkommer i intervjuerna och därmed känslan av bristande delaktighet framför allt i arbetslagen. Här vet man inte vilket mål bollen skall passas in i.
Som tidigare nämnts har en rektor fått utökat uppdrag som projektledare. Projektledaren har via samtal med olika politiker och partigrupper skapat sig en inblick i den politiska vilja som står skrivet i konceptet men även vad som står mellan raderna. Denna insikt ger förutsättningar för projektledaren att vara pådrivande i detta utvecklingsarbete. Projektledaren har samtidigt fått en förtrogenhet med konceptet, vilket framkom i intervjusvaret från projektledaren,
”Hur starka signaler uppfattar vi att politikerna skickar,
kan vi formulera dessa till ett tydligt uppdrag.”
Projektledaren markerar samtidigt sin position gentemot förvaltningschefen, då det är
förvaltningschefen som för dialogen vidare med rektorerna och inte projektledaren enligt citat,
”de tillfällen som vi kan uppfatta en klar tydlighet bland politikerna kan
förvaltningschefen omformulera skriften i konceptet till en verksamhetsfråga och tydliggöra dessa för rektorerna”
Känslan och uppfattningen om delaktigheten bland rektorerna är individuell. I framtagandet av underlag till konceptet finns endast koppling till en rektor. Denna rektor har deltagit i möte med Modellera. I övrigt handlar delaktighetskänslan om hur man som enskild rektor tagit emot den politiska visionen och därmed också uppdraget. Delaktigheten i och kring konceptet har skett i olika steg. Först gällde konceptet bara ett rektorsområde. Rektorer eller arbetslag på övriga rektorsområden tog då inte till sig konceptets budskap utan hade en distans till detta
utvecklingsarbete. När beslutet kom att konceptet skulle gälla alla rektorsområden inom förvaltningen minskad distansen. Rektorerna beskriver skäl till denna distans
”Konceptet berörde inte min skola från början.”
eller
”Har inte varit på plats när diskussioner har förts och beslut har tagits.”
Ytterligare en faktor i brist av delaktigheten beror på att hälften av antalet rektorer inte var anställda vid framtagandet av konceptet eller då beslutet vidgades till att gälla alla
rektorsområdena.
Rektorerna beskriver sina individuella bearbetningar kring konceptets innebörd. Gemensamma diskussioner inom förvaltningen har efterfrågats som kan leda till gemensam syn och därmed delaktighet. Klart är att detta utvecklingsarbete handlar om att förstå någon annans vision.
42 Medverkan till konkretisering är inte möjlig så länge delaktigheten saknas, vilket bekräftas av rektorers uttalanden,
”Jag äger inte konceptet.”
eller
”Nyckelbegreppen i konceptet är inte viktiga just nu.
utan för oss handlar det om vår vi-känsla här på skolan just nu.”
men också
”Vi måste göra en djupdykning i Kunskapsstadens koncept, vi måste vara överens om vad vi menar, vad vi står för, innan vi sen går ut och pratar med våra
pedagoger.”
Bristen på delaktighet är tydlig bland rektorerna. Samtidigt är deras uppdrag att leda de pedagogiska diskussionerna i rektorsområdenas enheter.
Arbetslagen menar på att de inte haft någon tillstymmelse av delaktighet i framtagandet av Kunskapsstaden. Arbetslagsnivån spelar bollen direkt tillbaka till beslutsfattarna.
”Vad är det som ska förändras genom Kunskapsstaden?”
eller
”Vi som pedagoger har inte fått vara med i dialogen. Politikerna har inte lyssnat på oss.”
Arbetslagen menar på att det inte är någon politiker som kommit på vad som står i detta koncept. Personer i två arbetslag menar på att det är importerade idéer,
”det är tidernas melodi, anställda inom skolan liksom i andra företag i samhället ska se till kundernas behov.”
Under intervjuerna framkommer inte någon spontan kännedom om företaget Modelleras roll. Modellera omnämns endast av nämndsordförande.