Förvaltningen och dess verksamheter har fått direktivet och nu handlar det om att tjänstemän på olika nivåer vet eller hittar linjen i organisationen för att förvekliga den politiska viljan med konceptet. Låt oss gör en tillbakablick till den politiska viljeinriktningen, att införa
Kunskapsstaden. Uttryckligen avser politikerna att konceptet ska förändra, pedagogiken,
”pedagogens sätt att lära ut, att lära eleverna att lära”
den ekonomiska styrningen,
”Vi vill få ut effekten av den pedagogiska personalen i förhållande till satsade resurser.
Alltså personaltäthet i förhållande till antal elever.”
samt ledningsstrukturen,
”Bygga upp en strategisk ledningsgrupp, som behandlar långsiktiga strategiska frågor med fokus på pedagogiska diskussioner.”
Förvaltningschefen nämner inget om elevers måluppfyllelse. Mellan raderna kan man dock läsa detta som en självklarhet. Politiska intentionen kring effekterna och pedagogiken, spinner förvaltningschefen vidare på,
35
”det är ett sätt för verksamheten att överleva, det handlar om att omfördela resurserna.
Det finns mer och mer behov av andra insatser i skolan kring lärstilar för att möta elevernas behov.”
Nya tider, förändrar individers behov. Resurser är idag ett mångfaldigt begrepp. Utifrån detta tänkande, kräver insatserna på organisationslinjen nytänkande och ett förändrat tänkande. Förvaltningschefens uppfattning om ändamålet med konceptet är att man ska höja
utbildningsnivån, genom att aktivare möta individens behov där flexibelt lärande och distanslärande är några inslag på denna väg.
På rektorsnivån har man tolkat in konceptets intention att verksamhetsinnehåll ska förändras. Politiska direktivet att förändra pedagogiken har man som rektor generellt tagit till sig. Synen på vad en pedagogisk förändring egentligen ska åstadkomma formuleras på olika sätt av rektorerna,
”Utifrån inspektioner är man inte nöjd med resultaten av målen, man vill komma åt det mjuka innehållet som påverka måluppfyllelsen.”
eller
”Anledningen till konceptets införande var att bryta en konservativ trend på en av kommunernas skolenheter. Detta utökades till att hela kommunen skulle ha lika bra skolor. Konceptet skapar en gemensam ledstjärna.”
samt
”Man vill att vi ska få ett bredare perspektiv på det livslånga lärandet. En samverkande utbildningsorganisation. Koppla traditionella skolan till entreprenörskap och näringslivet.”
Här ger man uttryck för att ändamålet med konceptet är resultatuppnåelse för individerna. Självklart är också att tänka helhet. Som jag skrev i inledningen till detta kapitel, menar någon rektor på att det är läroplanerna som ska införas. I läroplanerna beskrivs mål att sträva mot och mål att uppnå för barnen och eleverna. Betraktas konceptet som ett införlivande av läroplanerna är konceptet endast en lokal omskrivning av statliga styrdokument.
Rektorsnivån är enligt de kommunala politikerna, den nivå som ska behandla långsiktiga
strategiska frågor med fokus på pedagogiska diskussioner, tillsammans med förvaltningschefen. Så långt är allt gott och väl. I nästa steg handlar det om att förmedla och föra diskussionerna vidare i arbetslagen.
Hur betraktar pedagogerna sin roll, som att konceptets syfte, gäller elevens förutsättningar att uppnå resultatmålen. Analysen av de intervjuades betraktelse kring avsikten med konceptet har sina svagare länkar, vilket jag återkommer till under rubriken, ”Känslan av delaktighet”.
Vidare är frågan om man som pedagog överhuvud taget tänkt tanken, att jag som pedagog är en resurs som skall ge bättre effekter på elevens resultatmål. I svaren från arbetslagen kan man inte spåra dessa funderingar. Arbetslagens tolkning med införandet av Kunskapsstaden handlar om att konceptet skall åstadkomma bättre resultatmål för barn och elever. Att konceptet syftar till att skapa en annan skola än den som finns idag är också en tanke från ett arbetslag,
”Bättre resultat i slutändan och politiskt vill man komma med något nytt.”
Arbetslagens tanke går mycket väl att knyta tillbaka till politikernas idéer om att förändra dagens pedagogik för att möta eleverna kunskapsinhämtning utifrån en bredare metodanvändning.
Idén att med stöd av konceptet omgestalta den ekonomiska styrningen till något bättre kan kopplas till arbetslagens ovanstående tanke om att konceptet ska frambringa en annan skola. Det handlar även om samhällsutveckling då skolan ofta är en mittpunkt i den enskilda familjens liv i samhället. Då samhället förändras krävs också en annan skola än tidigare generationers skola, vilket ett arbetslag uttrycker som så här,
36
”Konceptet är en liten bit i samhället och man vill höja statusen på utbildning och skola.”
Funderingen kvarstår om vem som egentligen är förändraren, för att konceptet ska införlivas. Politiskt beskrivs avsikten med införandet av Kunskapsstaden. Politiker beslutar och beställer en förändring. De intervjuade på nivåerna efter nämndsordförande formulerar avsikten med konceptet utifrån andras tankar uttryckt i ,man vill, alltså någon annan som vill. Samtidigt är det skolledning och medarbetarna som ska förändra verksamheten.
Politiska syftet om en bättre måluppfyllelse för eleverna, kan sammankopplas med ett
återkommande intervjusvar från flera svaranden, projektledaren, rektorerna och arbetslagen menar på att införandet av Kunskapsstaden är marknadsföring för kommunen,
”Politiskt vill man ändra synen på kunskapsnivån genom att höja statusen på utbildning och skolor i kommunen.”
Politiskt är man något försiktigare och slår sig inte på bröstet innan något resultat har blivit synligt, av denna stora satsning. Väldigt vagt mot slutet av intervjun nämner dock
nämndsordförande
”utveckling är det enda alternativet om vi vill ha kvar vår kommun på kartan.”
Nämndsordförande menar på att det finns en stor risk med införandet av Kunskapsstaden.
Upptäcker inte kommunens väljare det goda med satsningen på Kunskapsstaden så åker man som politiker ut från den politiska arenan efter nästa val. Diffust nämner politikern här att konceptet är en form av marknadsföring för kommunen. Till motsats i arbetslagen där marknadsföring är det mest spontana, direkta och raka svar som snubblar över läpparna på pedagogerna när det gäller varför man tror att Kunskapsstaden skall införas,
”man vill sätta kommunen på kartan genom att inför Kunskapsstaden, image i och utanför kommunen”
eller
”det finns en vilja att denna lilla ort ska synas”
Sambanden med den politiska viljan att höja utbildningsnivån hos kommuninvånarna till att skapa någon form av marknadsföring är inte heller främmande för större antalet rektorer. Upplevelsen av spontanitet i arbetslagens snabba svar, är däremot inte lika starkt på rektorsnivå,
”Detta är ett försök till att höja kunskapsnivån och
öka attraktionen för kommunen och här igenom sätta orten på kartan.
En intressant iakttagelse är hur nämndsordförande, rektorer samt arbetslag uttrycker sig om Sjöbos plats på kartan. Den politiska formuleringen skiljer sig dock från övriga nivåer. Politiskt uttrycker man viljan om att bibehålla så här,
”vi vill ha kvar orten på kartan”
Medan övriga nivåer formulerar det som om kommunen nu ska placeras på kartan. På förvaltningsnivå är inte kommentarerna direkt preciserade till marknadsföring. Förvaltningschefen lyfter fram att effekten av att införa Kunskapsstaden är att använda resurserna på ett annorlunda sätt för att verksamheten ska överleva. Vilket egentligen handlat indirekt om marknadsföring då det är kommuninvånarnas skattepengar som disponeras. Om elever eller föräldrar till yngre barn, boende inom kommunen väljer annan skolform eller annan kommun tär detta på den kommunala ekonomin. Kommunen blir inte lika attraktiv, vilket inverkar på inflyttningen till kommunen. Expansionsmöjligheter försvagas och kvalité försämras i verksamheten. Denna tankereflektion lyfter två rektorer och två arbetslag fram.
37 I det ena fallet är rektor och arbetslag från samma enhet. Deras tanke om avsikten kretsar kring konkurrens med grannkommunerna. Elever som önskat studera under sin grundskoletid i annan kommun ska som intervjupersonerna uttrycker det,
”komma hem igen för att studera i kommunens grundskola,”
Spinner man vidare på denna fundering handlar det om att kommunens ungdomar inte ska komma på tanken att gräset är grönare på andra sidan kommungränsen, men gärna tvärtom.
Grannkommunernas elever är välkomna till Kunskapsstaden och än bättre om de tar familjen med sig och bosätter sig i föreliggande kommun uttrycker en rektor,
”man vill göra en attraktivare skola som gynnar inflyttningen till kommunen.”
Eller ett uttalande från något av arbetslagen,
”man vill hålla kvar kommunens elever på dess grundskolor
samt hämta hem de elever som valt grannkommunens grundskola,”
Detta handlar om att göra kommunens verksamhet konkurrenskraftigare gentemot grannkommunerna. Faktum kan konstateras, det handlar om marknadsföring utifrån ett ekonomiskt perspektiv.