7.2.1 Högt ställda krav för ersättning
För att entreprenören ska kunna debitera beställaren den extra kostnaden för likställda arbeten måste en hel del bestämmelser följas. Det räcker inte med att konstatera att ett likställt arbete är utfört för att erhålla betalning för det-samma.
7.2.2 Underrättelse om likställt arbete
Bestämmelsen AB 04 2:7 bygger på principen att entreprenören, när han bedömer att ett likställt arbete ligger för handen, alltid ska underrätta bestäl-laren och redogöra för kostnadskraven som föreligger. Skälet till det kravet är att skapa en rimlig balans mellan parterna och ge beställaren möjlighet att
av-göra vad den ökade kostnaden gäller.
I standardavtalen förutsätts att det är entreprenören själv som tex sitter i grävmaskinen eller river väggen där det upptäcks ett tidskrävande moment. Som entreprenörer vet ser inte verkligheten ut så. Det är ofta andra än entre-prenören som utför arbetet. Gränsbeloppsexercisen försvårar än mer för per-sonalen. När har ett arbete prismässigt gått över ett halvt basbelopp? Vissa advokater förespråkar att parterna helt enkelt ska frångå bestämmelserna i AB 04 och använda sig av ABT 06 och motsvarande regler där istället. Möjligen kan det även vara så att den kritik som lösningen i AB 04 rönt i branschen fått BKK att förenkla denna bestämmelse till entreprenörens fördel. Det är även märkbart att denna bestämmelse påverkats av de ändringar som skedde i AB 04. Regelmässigt föreskriver beställare att underrättelse enligt likställda arbe-ten ska ske skriftligen. Eftersom detta är en täckbestämmelse krävs inga for-mella krav hur skriftligheten ska ske, det räcker med en anteckning i en ent-reprenadhandling, tex i ett byggmötesprotokoll. En betydande förändring till entreprenörens nackdel i ABT 06 är att han måste anmäla att likställda arbeten planeras redan innan projekteringen inleds. Enlig ABT 94 kunde entreprenören efter eget val genast börja med dessa. Vidare innehåller inte bestämmelsen någon uppgift om att entreprenören ska inhämta beställarens synpunkter så som i motsvarande bestämmelse i AB 04. Formellt är således formkravet uppfyllt redan genom entreprenörens under-rättelse.
61
7.2.3 Bristande underrättelse och oskälighetsregeln
AB 04 och ABT 06 2:8 handlar om påföljd för felaktig hantering av ÄTA-arbeten. Bestämmelsen är högst väsentlig vad gäller rätten till ersättning för likställda arbeten. Paragrafen innehåller en huvudregel och en undantagsbe-stämmelse gällande oskälighet. Huvudregeln är att entreprenören förlorar sin rätt till ersättning om han underlåter att inhämta beställarens synpunkter. I kommentaren har BKK behandlat ett antal situationer då oskälighetsregeln kan vara applicerbar. Här kan BKK med fördel bredda möjligheten för ent-reprenörens rätt till ersättning i de nya versionerna av AB/ABT. När det till exempel är uppenbart för beställaren att arbetena inte omfattas av kontrakts-arbetena, och lett till uppenbara förbättringar av fastigheten, ska inte denne kunna undgå betalningsansvar endast pga. att entreprenören inte strikt följt regelverket till punkt och pricka.
7.2.4 Generell underrättelseplikt
AB 04 och ABT 06 innehåller förutom de ovan nämnda ännu en viktig be-stämmelse beträffande parts underrättelseskyldighet, nämligen 2:9. Bestäm-melsen ger uttryck för den lojalitetsplikt som gäller mellan parter i kontrakts-förhållanden. 2:9 är en täckbestämmelse, utom sista stycket i ABT 06.
Noterbart är att det handlar om parter, det vill säga beställare och entre-prenör. Lojalitetsplikt och underrättelseskyldighet gäller således inte för de framtida parterna under anbudsförfarandet och fram till kontraktsslutande.
7.2.5 Olika formkrav
Enligt Andersson-Hedberg är det ingen tillfällighet att BKK valt olika form-krav för föreskrivet ÄTA-arbete respektive likställda arbeten. Avsaknad av en skriftlig beställning av ett föreskrivet ÄTA-arbete enligt AB 04 medför typiskt sett inte något problem för entreprenören att färdigställa entreprenaden. Som exempel kan nämnas att det av kontraktshandlingarna följer att väggar ska målas. Beställaren framför önskemål om att väggarna istället ska beklädas med panel, varvid entreprenören begär skriftlig beställning av beställaren. Om be-ställaren inte inkommer med en skriftlig beställning kan entreprenören färdig-ställa entreprenaden genom att måla väggarna på det sätt som kontraktshand-lingarna föreskriver. Skulle inte skriftlighetskravet föreligga för beställning av ÄTA-arbeten hade entreprenören kunnat hamna i en sits där han hade bevis-bördan för att beställaren faktiskt beställt ändringen. Vid ett likställt arbete riskerar entreprenören generellt sett inte ut för samma risk. I den händelse beställaren, efter att entreprenören inhämtat beställarens synpunkt, och denne
62
anser att han inte vill betala för något likställt arbete kan entreprenören utföra arbetet enligt handlingarna, även om det skulle vara fel. Risken ligger då på beställaren. Det råder med andra ord en logik i behandlingen av skriftlighets-kravet, något som inte framkommer utan en utredning i frågan. Vad gäller ABT 06 så råder det omvända förhållandet när det gäller skrift-lighet. En beställning av ett ÄTA-arbete enligt ABT 06 2:3 behöver inte be-ställas skriftligen. Däremot har totalentreprenören ett krav på sig att skriftli-gen underrätta beställaren om förhållanden enligt 2:7 föreligger. Det beror på att beställaren och entreprenören kan ha olika syn på om ett av beställaren uttalat krav om viss funktion eller teknisk lösning ingår i kontraktsarbetena eller inte.
7.2.6 Hävning och stoppningsrätt
En bärande princip i AB 04 liksom i ABT 06 är att entreprenören är skyldig att utföra det arbete beställaren föreskriver. Det gäller även i en situation där parterna har olika uppfattning om ett visst arbete ingår i kontraktsarbetena till fast pris eller ska regleras som ett ÄTA-arbete. Beställaren ska inte behöva riskera att entreprenaden inte färdigställs eller att stillestånd uppstår under ti-den parterna förhandlar om huruvida ett arbete ingår eller inte ingår i kon-traktssumman. Diskussionen om arbetet ska ersättas som ett ÄTA-arbete ut-över kontraktssumman får därför många gånger föras och regleras efter det att arbetet utförts och till och med efter det att entreprenaden i dess helhet färdigställts.
Regeln om stoppningsrätt är inte tillämplig på ovanstående situation ef-tersom betalningsskyldigheten ännu inte inträtt. Det får till följd att en entre-prenör som avbryter arbetet kan hamna i väldigt mycket större problem än de han ursprungligen stoppade arbetena för, om anledningen till stoppningen inte omfattas av bestämmelserna. Beträffande hävning ska den vara skäligt grundad enligt reglerna i AB 04 och ABT 06 8:2. Problemet för entreprenören är att det i de allmänna bestäm-melserna inte föreligger något uttrycklig hävningsgrund gällande en av bestäl-laren uttalad avsikt att inte betala för likställda arbeten. Har de likställda arbe-tena dessutom inte ens börjat utföras, utan endast underrättats till beställaren i enlighet med de krav som gäller enligt AB/ABT kapitel 2, så befinner sig entreprenören väldigt långt från de nio olika grunder till hävning som beskrivs i 8:2 och därmed riskerar entreprenören att bli ersättningsskyldig för beställa-rens skada. Sammantaget kan dock fastslås att en hävning utan grund inte är att rekommendera en klient som riskerar att inte erhålla betalning för ett om-fattande likställt arbete.
63
hävningsrätten är uttömmande reglerad i AB 04 och ABT 06 eller om hävning även kan ske på allmänna rättsgrundsatser. I doktrinen intas ofta ståndpunkten att en entreprenör kan bli fri från sin förpliktelse, om uppfyllelse av kontraktet innebär att kostnaderna, jämfört med vederlaget, framstår som oproportionerligt. Huvudregeln i standardav-talen är dock att entreprenören får stå sitt kast. Det framkom dock i min undersökning att det skulle vara möjligt för entreprenören att avsluta arbetena i den händelse förutsättningarna är så betungande att entreprenören riskerar att gå i konkurs.