Bilaga 2

Fallstudie

Bureca

Otto Magnusson (beställare) ingick avtal med byggherren HSB att utföra vissa arbeten vid en husbyggnation i Västra Hamnen i Malmö. För en del av arbetena anlitade beställaren Bureca (entreprenör). För deras avtal gällde AB 04 och AB-U 07.

För att erhålla ersättning för tillkommande arbeten krävdes enligt kontraktet att ÄTA-arbeten skulle beställas skriftligen och kostnaderna för de arbetena skulle redovisas veckovis. Även för de likställda arbetena rådde en annan ordning än den som påbjuds i AB 04 2:4. Likställda arbeten skulle enligt kontraktet avis-eras skriftligen och innan arbetet påbörjades, oavsett kalkylerad kostnad. Dessu-tom skulle de redovisas veckovis vid byggmötena.

Trots att det under entreprenaden hölls nio byggmöten framställde Burecas representant inte några krav eller skriftliga synpunkter någon gång under dessa möten. De flesta kontakterna och diskussionerna angående tillkommande arbe-ten har skett på annat vis, såsom informella möarbe-ten, telefonsamtal och mejl. Det är ostridigt att parterna överenskommit om tilläggsarbete om ca 120 000 kr. Av de lämnade offerterna kvarstod betalning för 10 006 kr för beställaren att betala.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att parterna noga reglerat hur ÄTA-arbeten och lik-ställda arbeten ska hanteras. De konstaterade även att det vid varje byggmöte från beställarens representant framhållits att ingen ersättning utgår om avtalad ord-ning inte efterföljs. Den ordord-ningen har Bureca inte efterföljt utan istället över-lämnat en specifikation med vissa arbeten och material till beställarens represen-tant. Bureca fick aldrig någon skriftlig beställning från beställaren. Tingsrätten ansåg därav att ersättning inte skulle utgå.

Tingsrätten klargjorde även vid en oskälighetsbedömning att det faktum att Bureca gjort avsteg från det avtalade förfaringssättet berövat beställaren att i sin

156 Malmö tingsrätt, T-5594-12, 2014-02-20. Hovrätten för Skåne och Blekinge, T 742–14, 2015-11-25.

6

tur rikta ersättningskrav mot sin beställare, dvs HSB. Av den anledningen före-ligger ingen oskälighet. Käromålet ogillades i sin helhet.

Hovrättens bedömning

Hovrätten nekade Bureca prövningstillstånd i de delar som rör de tillkommande arbetena. Däremot beviljades tillstånd för prövning av de resterande ostridiga offererade arbetena som fortfarande var oreglerade, dvs de 10 006 kr under 5.3.1.1 första stycket. Beställaren medgav betalningsskyldighet i den delen.

Kommentar/analys

Domstolen tolkar både AB 04 och parternas kontrakt väldigt strikt. Det är lätt att a prima vista se domslutet som hårt, beställaren har ju faktiskt erhållit något som är till gagn för denne (se vidare 4.2.2 ovan). Å andra sidan har ju entrepre-nören, som beställaren påstått, omöjliggjort att beställaren i sin tur kunnat faktu-rera kostnaden för det likställda arbetet till sin beställare.

Secora

Region Gotland (beställare) stod inför en ombyggnation av Visby och Slite hamn. Slite hamn skulle anpassas för anslutning av gasledningen från Ryssland, Nordstream, och Visby hamn utökades. Kommunen upphandlade en mudd-ringsentreprenad som skulle leda till ett ramfritt djup enligt muddringskarta. Ent-reprenör för själva kajbyggnationerna var Skanska. Det muddringsföretag kom-munen tidigare upphandlat hade försatts i konkurs. Vis av erfarenhet ålade man i förfrågningsunderlaget anbudsgivare att beskriva vilka maskiner de tänkt an-vända för arbetet. Vidare i handlingarna hade bifogats en multibeamekolodnings-undersökning över hamnområdet. En sådan multibeamekolodnings-undersökning visar djupet från vat-tenytan till botten. Metoden visar dock inte vad botten består av. För att råda bot på detta bifogades även en ny geoteknisk undersökning av berget i en del av Slite hamn, samt en äldre undersökning av borresultat vid en intilliggande hamn. I övrigt följde förfrågningsunderlaget det normala förfarandet och innehållet vid entreprenadarbeten. AB 04 var en del av kontraktshandlingarna.

Fem anbud inkom. Två av anbuden innehöll reservation om att sprängning inte ingick i anbudet varför de anbuden förkastades. Detta då kommunen och upphandlingen styrdes av LOU158 och det under sådana förhållanden inte är möj-ligt att som entreprenör reservera sig för något.159

Secoras (entreprenör) anbud låg lägst i pris och tilldelades därför kontraktet. Innan kontraktsskrivning inbjöds entreprenören till Gotland för att bland annat

157 Gotlands tingsrätt, T-407-13 (T-645-10), 2011-12-28. Svea Hovrätt, T 1014–12, 2012-12-19, NJA 2015 s. 3.

158 Lagen om offentlig upphandling (2007:1091).

7

lyssna till vad Skanska hade för erfarenheter av den muddring de utfört. Skanska meddelade att de hade använt sig av en mindre maskin, men hade förutom själva muddringen som sådan, dvs en stor grävskopa som utför schakt av botten ståen-des uppe på ett flytande mudderverk, använt sig av fräsning och bilning av kalk-berget. Det var tidskrävande men fungerade enligt Skanska relativt väl.

Kontraktet skrevs i april och arbetet skulle börja 1 november 2009. Detta för att miljötillståndet endast tillät muddring under perioden mellan 1 november och 31 mars 2010.

Strax efter start i november 2009 upptäckte entreprenören att det inom ent-reprenadområdet fanns betydande mängder berg, som - i vart fall enligt nören - var att anse som ”icke muddringsbara massor”. Med det avsåg entrepre-nören, som nämnts, att massorna inte kunde muddras med vald och avtalad fack-mässig metod, dvs deras 140 ton tunga ”Transport 052”. Entreprenören medde-lade att de måste spränga det hårda kalkberget som inte gick att endast muddra och ansåg att detta var att beteckna som ett likställt arbete enligt AB 04 2:4. Stödet för att det var ett likställt arbete menade entreprenören var att kommunens för-frågningsunderlag inte var komplett och att det ingenstans i underlaget påtalades att sprängning skulle kunna erfordras av den som vann anbudstävlingen. Dessu-tom hade ju kommunen mer eller mindre godkänt valet av metod då man efter-frågat val av metod i handlingarna och sedan antagit Secoras anbud där metoden stod att läsa.

Kommunen svarade att de ingenstans angivit något om att en viss metod ska användas, endast att entreprenaden avser en muddring ned till ramfritt djup. I det fall entreprenören skulle byta ut sitt muddringsverk mot ett som vägde 300 ton och använde sig av bilning eller fräsning skulle samma resultat uppnås till en kostnad om uppskattningsvis 3 miljoner extra, en summa som förvisso kommu-nen ansåg skulle stanna på entreprenören. Dessutom fick kommukommu-nen kännedom om att muddring enligt expertis på området innefattade inte bara schakt av lösa och sedimentära massor, utan även bilning, pickning, fräsning och- sprängning. Samtidigt intog entreprenören ståndpunkten att det över huvud taget inte ingick i deras åtagande att muddra kalkberg.

Först vid ett möte på Arlanda en månad senare retirerade entreprenören och förklarade sig villig att börja spränga utan någon föregående skriftlig beställning av sprängningen. Samma vecka presenterade entreprenören en offert för de till-kommande arbetena och hade därmed inhämtat kommunens synpunkter i frå-gan. Kommunen svarade att de inte motsatte sig sprängningen men att man inte hade för avsikt att betala extra för desamma.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten startade med att utreda om beställaren brustit i fackmässighet enligt AB 04 1:6 §. Bedömningen landade i att förfrågningsunderlagets geotekniska kva-litet inte var av yppersta klass, men ändå fyllde det krav på fackmässighet som kan ställas. Inte heller kunde anses att Kommunen föreskrivit att Secora enkom skulle använda sig av Transport 052 vid muddringen.

8

Därefter redogjordes för huruvida entreprenören brustit i sin fackmässighet enligt AB 04 1:8 §. Tingsrätten ansåg att trots förfrågningsunderlagets tillkorta-kommanden borde Secora, som ansåg sig vara väldigt erfaren på området, kunna förutse att sannolikheten för att det skulle förekomma kalkberg i inte obetydlig omfattning inom entreprenadområdet var hög. Dessutom hade entreprenören vid sitt besök på plats i enlighet med 1:7 skaffat sig kännedom om att den slut-satsen var antaglig.

Tingsrätten ogillade Secoras talan.

Hovrättens bedömning

Hovrätten fastställde tingsrättens dom på i stort samma grunder.

HD:s lösning

HD meddelade endast prövningstillstånd i frågan om hur tolkningen av 1:8 ska ske; ska entreprenören utgå från de mest optimala förhållandena som en fack-mässig bedömning tillåter, eller ska entreprenören räkna med de mest negativa förhållanden som en fackmässig bedömning tillåter? (HD:s lösning i den frågan är redovisad ovan i 3.3.3). I övrigt fastställde HD hovrättens dom.

Kommentar/analys

Detta är således den välkända Gotlandsdomen, där HD klargjorde hur den fack-mässiga bedömningen enligt AB 04 1:8 ska tolkas.

Linjemontage

Bakgrund

Linjemontage (entreprenör) ingick avtal med Fortifikationsverket (beställare) av-seende en entreprenad på Malmens militära flygplats. ABT 06 gällde för entre-prenaden. I förfrågningsunderlaget stod att läsa att ”byggtrafik får inte före-komma på rullbanor och taxibanor, förutom i samband med banreparation på 01 /19 samt Taxibana Y.” Banreparationer skulle utföras på rullbana 01/19 med Skanska som entreprenör under perioden vecka 24 - vecka 35.

När arbetena skulle utföras hävdade beställaren att entreprenören inte hade rätt att använda rull- och taxibanorna. Beställarens uppfattning var att Skanska reparerade banorna och att Linjemontages entreprenad som gällde schakt och nedläggning av nya kablar för elförsörjning inte omfattades av tillståndet. Detta menade entreprenören var en oriktig uppgift i förfrågningsunderlaget då de ansåg att skrivningen inte kunde tolkas på annat sätt än att entreprenören ägde rätten att använda banorna för att rationellt kunna utföra sina arbeten.

Då entreprenören inte erhöll tillstånd för att beträda banorna, utan behövde köra i de gräsbeklädda stråken, fick de använda sig av helt andra maskiner för att lösa uppgiften med nedläggningen av elkablarna. Detta tog längre tid och krävde

9

mer arbete. De åtgärder entreprenören underrättade beställaren om som de ansåg vara likställda arbeten var byggande av provisoriska transportvägar. Avisering om annat merarbete skedde först efter att arbetena var färdigställda.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten ansåg först att den aktuella bestämmelsen var vag på så sätt att den rent språkligt inte klargjorde vem som fick utnyttja rullbanan i samband med banreparationen. Tingsrätten fann därav att en tolkning utifrån avtalets ordaly-delse gav vid handen att Linjemontage hade rätt att få nyttja rullbanan för bygg-trafik under entreprenadtiden. Av bestämmelsen framgick inte heller någon ut-trycklig begränsning av undantaget att nyttja rullbanan, varken i tid eller omfatt-ning.

Hade entreprenören underrättat beställaren på rätt sätt? Tingsrätten gjorde i denna del följande bedömning. Av ABT 06 2:6 följer att entreprenören inte bara ska underrätta beställaren om att ÄTA-arbeten kan komma att utföras, utan även redovisa de åtgärder han avser att vidta. Det får anses ligga en skyldighet att på något sätt ange vilka åtgärder som beställaren avser att utföra. I detta fall ansåg rätten att aviseringen avsett anläggandet av tillfälliga vägar, vilket arbete ostridigt inte utförts. Tingsrätten fann därmed att de arbeten med återställning av stråkytor som nu yrkades ersättning för inte hade aviserats i enlighet med ABT 06. Då avisering inte skett på föreskrivet sätt och då det inte kunde anses vara en oskälig påföljd att Linjemontage inte erhåller ersättning för utförda ÄTA-arbeten ogilla-des käromålet.

Hovrättens bedömning

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i sak.

Kommentar/analys

Fallet belyser vådan av att inte följa kontraktets delar i sin helhet. Trots att Lin-jemontage haft rätt i sak vinner de ingen framgång då de inte följt de formkrav som uppställts i ABT 06.

Bro & Väg

Bro & Väg (entreprenör) och SITA (beställare) ingick avtal om utförande av markarbeten inför en avfallsanläggning i Örebro. Anbudet antogs efter att entre-prenören sänkt sitt pris med 1,1 miljon kronor. Entreprenadarbetena omfattade avtäckning av vegetation och torv på en yta om ca 38 000 kvadratmeter. ABT 06 gällde för entreprenaden. Handlingarna visade att den geotekniska undersök-ningen gav att vegetationsytan var i snitt 15 cm djupt och torvområdet var ca 40

10

cm djupt. Sammantagen volym inklusive svällfaktor var 7 300 kubikmeter schakt-massor som inte kunde återanvändas utan måste köras bort från fastigheten.

Entreprenören påtalade vid byggmöte att massorna översteg den beräknade mängden. När de schaktat klart uppgick schaktmassorna istället till 15 000 kubik-meter. Man yrkade betalning för överskottet såsom ett likställt arbete och pre-senterade ett pris för att köra bort överskottet. Detta accepterades inte av bestäl-laren av två anledningar; dels hade de ”lappar” entreprenören visat beträffande de likställda arbetenas uppkomst och kostnad inte nått upp till en formellt god-tagbar nivå av underrättelse av ÄTA-arbeten enligt ABT 06, dels uppgavs att schaktmassorna innehöll en stor mängd material som inte var av organisk karak-tär.

Den olika synen på de påstått tillkommande arbetena ledde till att entrepre-nören körde bort den mängd massor som de ansåg vara avtalat, resterande del lät de ligga kvar som en vall längs fastighetsgränsen.

Entreprenören yrkade ersättning för de likställda arbetena, och beställaren yr-kade kvittningsvis ersättning för bortforslingen av överskottsmassorna som de låtit en annan entreprenör utföra.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten refererar först till Johannsson162, som anger att det klassiska exemplet på fackmässig bedömning inom arbetsområdet är entreprenörens tolkning av en av beställaren tillhandahållen markundersökning. Därefter tar de upp

Gotlands-domen.163 Tingsrättens bedömning av rättsläget var att bestämmelsen i ABT 06

kap. 1 § 9 måste förstås så att entreprenören endast har att beakta förhållanden som vid en bedömning av förfrågningsunderlaget framstår som troliga. Kon-traktsarbetena avseende avtäckning omfattar alltså endast den mängd vegetation och torv som varit trolig. Efter utredning och förhör med geotekniker framkom att entreprenören faktiskt hade schaktat av minst 15 000 kubikmeter och att de avtalade uppgick till 7 300 kubikmeter.

Därefter hade tingsrätten att bedöma beställarens påstående om att massorna innehöll mycket morän och sand, dvs sådant material som inte var av organisk karaktär och väl kunde användas som terrassyta. Vid undersökning av massornas beskaffenhet i laboratorium visade det sig att de faktiskt innehöll en inte obetyd-lig mängd oorganisk materia. Entreprenören å sin sida kunde inte styrka att man tagit upp mer än 7 300 kubikmeter vegetation och torv. Av den anledningen ogil-lades kärandens talan.

Hovrättens bedömning

Fallet har inte överklagats.

162 Johansson, s. 123.

11

Kommentar/analys

Entreprenören faller lite på eget grepp i detta fall. Hade man tagit in en mer precisionsbunden förare vid avtäckningen av vegetationslagret och torvföre-komsten hade massorna inte innehållit den stora mängd oorganiskt material de faktiskt gjorde hade utgången troligen blivit en annan. Tingsrätten tog aldrig upp frågan om beställarens påstående om att de ”lappar” där entreprenören presen-terat sina krav om ersättning för likställda arbeten räckte för rekvisiten om under-rättelse.

Höglandstorget

Bakgrund

Höglandstorgets plåtslageri (entreprenör) och BTH Bygg (beställare) ingick avtal gällande plåtarbeten vid en byggnation i Stockholm.

Under arbetets gång uppstod arbeten som inte var medtaget på de ritningar entreprenören tillhandahållit. Dessutom fick entreprenören göra om sitt arbete pga att en annan underentreprenör utfört sitt jobb felaktigt. Alla tillkommande arbeten, ÄTA och likställda arbeten, underrättades och beställdes muntligen.

Beställaren hävdade att arbetena inte aviserats av entreprenören så som det stod i AF-delen och i enlighet med formkraven i ABT 06 och ansåg sig av den anledningen inte ha något betalningsansvar.

Hur avtalet ingåtts hade parterna olika syn på. Något avtal var inte påskrivet av någon av parterna och entreprenören påstod sig aldrig sett de administrativa föreskrifterna gällande entreprenaden. Entreprenörens åsikt var att varken ABT 06 eller bestämmelserna i de allmänna föreskrifterna var en del av överenskom-melsen. Beställaren hävdade att det till entreprenören mejlade kontraktsförslaget ska gälla.

Entreprenören yrkade ersättning för de tillkommande arbetena de utfört samt det av beställaren innehållna beloppet för påstått förseningsvite och skadestånd.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten började med att undersöka om parterna följt kontraktsförslaget. Ent-reprenören kunde visa att man inte följt kontraktsförslaget genom att riskinven-tering inte har skett, att flera beställningar av ÄTA hade gjorts muntligt trots skriftlighetskrav, att de inte överlämnat någon säkerhet och att fakturering och betalning skett trots att det för detta krävts underskrift enligt kontraktsförslaget. De avsteg från kontraktsförslaget som entreprenören angav ansåg tingsrätten inte vara av mindre betydelse utan som betydande avsteg från kontraktsförslagets nehåll, vilket måste ha gett parterna anledning att tro att kontraktsförslagets in-nehåll inte utgjorde inin-nehållet i parternas överenskommelse.

12

Med detta utrett ansåg tingsrätten vidare att muntlighet var partsbruk för ent-reprenaden. På de grunderna kunde det anses visat att entreprenören hade rätt till ersättning för alla sina yrkanden.

Hovrättens bedömning

Fallet vann laga kraft 2016-06-17 och överklagades således inte.

Kommentar/analys

Det här fallet hade kunnat bli ännu ett i raden av fall där tingsrätten ogillar kä-randens talan i det fall det kunde visas att ABT 06 gällde för entreprenaden. Nu kunde svaranden inte styrka det påståendet, vilket gjorde att tingsrätten frånföll de allmänna entreprenadrättsliga grunderna och övergick till en bedömning sett i ljuset av den rätt som annars skulle ha tillämpats.165

Barslund

Bakgrund

Barslund (entreprenör) och VA-Syd (beställare) ingick avtal avseende nedlägg-ning av en överföringslednedlägg-ning för vatten i Lunds kommun. För avtalet gällde AB 04. Entreprenaden omfattade bland annat schakt och förläggning av ny ledning samt återställningsarbeten. Efter slutförd besiktning framställde Barslund ytterli-gare krav av olika slag, varav denna utredning endast tar upp den gällande kravet på ersättning för likställda arbeten som gällde hantering av de befintliga ledningar som påträffades under schaktarbetena. Dessa behövde under arbetet hängas upp längs schaktväggarna för att när den nya vattenledningen förlagts åter läggas ned ovan eller bredvid den nya vattenledningen. Kablarnas antal och läge var inte överensstämmande med handlingarna och ledde till omfattande extra arbete för entreprenaden. Detta påtalades även redan vid det första byggmötet. På byggmö-tet träffades en överenskommelse om att entreprenören skulle dokumentera fö-rekomsten av de okända ledningarna genom fotografering samt att de skulle mär-kas ut på ritning.

Tvist uppstod då beställaren endast ville betala för fotograferingen och doku-mentationen såsom ett beställt ÄTA-arbete. I övrigt ansåg beställaren att hante-ringen av ledningarna var kontraktsarbeten och att det ålåg entreprenören att ta kontakt med ledningsägare för en mer exakt position. Den notering om ”extra kablar” vid det första byggmötet menade beställaren endast avsåg hinder och kunde inte nå upp till kravet för underrättelse enligt 2:7 i AB 04.

165 Jfr NJA 2012 s. 597 p. 13, Fortum-domen.

166 Malmö tingsrätt, T-4792-15, 04-04. Hovrätten över Skåne och Blekinge, T-1255-18, 2018-11-15.

13

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten började med att försöka fastställa om nämnda arbete var ett arbete som berättigar extra ersättning. Efter utredning gällande 1:6 menade tingsrätten att det inte var möjligt såsom beställaren velat hävda, att friskriva sig från ansvaret