Som ovan klart framgått föreligger enligt standardavtalen ingen hävningsrätt, eller stoppningsrätt, för entreprenören vad gäller beställarens uttalade ovilja att betala för pågående eller framtida av entreprenören aviserade likställda ar-beten.
Däremot är det inom entreprenadrätten en omdiskuterad fråga om häv-ningsrätten är uttömmande reglerad i AB 04 och ABT 06 eller om hävning även kan ske på allmänna rättsgrundsatser.139
I doktrinen intas ofta ståndpunkten att en entreprenör kan bli fri från sin för-pliktelse, om uppfyllelse av kontraktet innebär att kostnaderna, jämfört med vederlaget, framstår som oproportionerligt.140 Samuelsson talar om entrepre-nörens ”offergräns”, och numera träder jämkningsbedömningar enligt 36 § i
avtalslagen ofta i förgrunden, såsom i Erlandsson.141 Eftersom
137 Söderlund, J & Schönberg, P-H, JT ”Ersättningsrätt vid hävning av entreprenad enligt AB 04/ABT 06”, nr 1 2009/10 s. 225. Se även AB 04 och ABT 06 8:7.
138 Deli, s. 187.
139 Andersson & Hedberg, s. 142.
140 Samuelsson, s. 217.
49
standardavtalen är tydliga med att entreprenören påtar sig ett stort ansvar för att lösa uppgiften, och förutsätts ha lämnat ett väl avvägt anbud enligt de pre-misser som föreligger, talar vi här om exceptionella fall. De hävningsgrunder som står till buds för entreprenören enligt AB 04 och ABT 06 innefattar ingen bestämmelse som tar fasta på det förhållandet att resursåtgången är orimlig i förhållande till vederlaget. I praktiken borde såväl förutsättningsläran som 36 § i avtalslagen kunna erbjuda en grund för åtminstone ett jämkningsyrkande.142
NJA 1970 s. 72 gällde grävning av en brunn där förutsättningarna på plats ledde till en avsevärt större resursåtgång än vad entreprenören kunnat förutse. Entreprenören hävde därav avtalet, vilket beställaren ansåg vara ett avtals-brott. I domskälen uttalade HD att ”om avvikelser går utöver vad som kan anses förutsatt vid avtalets ingående, måste följderna därav kunna bedömas enligt allmänna rättsgrundsatser”. Således är frågan om hävning med stöd av allmänna rättsgrundsatser inte helt främmande för HD, åtminstone inte hi-storiskt sett.
I Motiv AB 72 påtalas att angivna hävningsanledningar utgör en relativt fullständig uppräkning av vad som i allmänhet utgör eller i speciella situationer kan utgöra grund för hävande. Därmed, anger författarna vidare, är icke sagt att uppräkningen är absolut fullständig. Istället får man förutsätta att även andra anledningar kan berättiga till hävande med hänsyn till vad som gäller enligt allmän avtalsrätt.143
Ossmer, som har förflutet som ledamot i BKK och har medverkat i fram-tagandet av ABT 94, AB 04 och ABT 06, menar att standardavtalens uppräk-ning av hävuppräk-ningsgrunder inte är fullständig eller exklusiv. Hans uppfattuppräk-ning är att generellt så måste AB/ABT:s regelverk kunna kompletteras med all-männa obligationsrättsliga principer hämtade särskilt från köp-, avtal- skade-stånd- och fastighetsrätten.144
Standardavtalen har förhandlats fram mot bakgrund av allmänna obligat-ionsrättsliga principer och köplagens regler. HD anför därför i NJA 2013 s. 271 att det därför är naturligt att tolka villkoren i ljuset av den dispositiva rätten som annars skulle tillämpas.145
Inom den dispositiva rätten ligger köplagen nära entreprenadrätten vid en jämförelse. Köplagen ger uttryck för s.k. anteciperat avtalsbrott.146 Det bety-der att säljaren i händelse av att denne befarar att köparen kommer begå ett
142 Samuelsson, s. 218.
143 Motiv AB 72, s. 235.
144 Ossmer, P, Hävning av entreprenad – några kommentarer till en artikel i JT, kommentarer till arti-keln ”Ersättningsrätt vid hävning av entreprenad enligt AB 04/ABT 06” av Söderlund, J, & Schön-berg, P-H, JT 2009–10, s. 223 ff.
145 Jfr även med NJA 2012 s. 597 p. 13 och NJA 2013 s. 1174 p. 8–13.
50
avtalsbrott, har möjlighet till stoppningsrätt eller hävning. Kravet är att det finns starka skäl till att köparen inte kommer uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser. Här behöver således inte säljaren invänta att köparen hamnar i dröjsmål eller liknande. Vetskapen om att köparen i framtiden kommer brista i parternas överenskommelse räcker för handling. Motsvarigheter till
köpla-gens 61 och 62 §§ finns i CISG, UNIDROIT, PECL och DCFR.147 Det är
således antagligt att reglering för åtgärder vid ett befarat framtida avtalsbrott ger uttryck för en allmän obligationsrättslig princip.
Sammanfattningsvis får sägas att rättsläget är oklart. Det vore dock intres-sant att se vad en prövning i HD gällande entreprenörens hävning som grun-das på att entreprenören anser att offergränsen är för hög skulle leda till.
147 CISG, lagen (1987:822) om internationella köp, även kallad internationella köplagen, är FN:s Convention on Contracts for the International Sale of Goods, direkt antagen som lag i Sverige. UNIDROIT, The International Institute for the Unification of Private Law, PECL, Principles of European Contract Law, DCFR, Draft Common Frame of Reference.
51
6 Varför tvistas det om likställda arbeten och
hur gick det?
6.1 Inledning
Fram till det att AB 04 och ABT 06 trädde i kraft har huvudregeln för tviste-lösning i entreprenadfrågor kopplade till standardavtalen varit skiljedom-stol.148 Den nuvarande huvudregeln för tvister under 150 prisbasbelopp149 är att de ska avgöras i allmän domstol. Skiljedomar når som bekant vanligtvis inte offentlighetens ljus. Av den anledningen är antalet relevanta rättsfall av-gjorda före millennieskiftet begränsat. Söker man dessutom efter ett specifikt skäl till tvister, som i detta fall likställda arbeten, blir begränsningen än större. Det här kapitlet kommer därför i mångt och mycket ägnas åt att undersöka och analysera moderna domar rörande likställda arbeten. Som framgår i dokt-rinen är likställda arbeten ett problemområde och det kan i en uppsats om likställda arbeten vara av intresse att undersöka hur domstolarna tolkar och bedömer mål där käranden yrkar ersättning för utfört likställt arbete.
Det jag primärt undersökt är om det finns några gemensamma och avgö-rande faktorer i just tvister gällande likställda arbeten som ledde parterna till att tvingas slita saken i tingsrätten. I de tidigare kapitlen har ju framkommit att regleringarna i frågan är relativt omfattande i standardavtalen. Kan det då vara något att vara oense om?
Den andra frågeställningen är hur domstolen tolkar standardavtalen och de föranledda tvisterna. Fallen i min undersökning har avgjorts i tingsrät-ter och hovrättingsrät-ter runt om i landet mellan 2012 och 2018. Av utrymmesskäl har jag bilagerat genomgången av fallen (bilaga 2). Kapitlet kommer därav endast redovisa resultatet av undersökningen.
6.1.1 Bristande tvisteförutsättningar
Naturligtvis har entreprenören rätt att inleda en rättegång och lösa tvisten där. Hur diskussionen mellan käranden och dess ombud har låtit vet vi inte, men
148 Det kan konstateras vid en jämförelse av bestämmelse mellan de nämna standardavtalen och dess föregångare AB 92 och ABT 94 just i 9:1.
52
med tanke på hur pass klara reglerna för att få ersättning för likställda arbeten är i AB/ABT, borde en del av fallen inte lett till en stämningsansökan. En stämningsansökan kan ju förvisso användas som en förhandlingsteknisk på-tryckning och ge svaranden en tro om att käranden är säker på sin rätt till ersättning. När käranden efter en omfattande skriftväxling i förberedelserna inför den muntliga förhandlingen tagit del av svarandens argumentation torde det i en del av fallen stannat vid ett försök till förlikning vid den muntliga förhandlingen. Det kan tyckas att en enkel processlägesanalys av kärandens ombud på ett pedagogiskt vis kunnat skänka käranden visshet om att rättslä-get inte var till dennes fördel.150 Kärandens ombud måste vid det här laget i vissa av fallen varit på det klara med att de omständigheter som låg för handen inte skulle räcka till bifall.
Undersökningsmässigt har jag kunnat urskilja några genomgående anled-ningar till att käranden oftast inte vann bifall för sin sak. Jag redogör och analyserar det jag funnit i punkter här nedan.