Fackmässig bedömning

Det klassiska exemplet på fackmässig bedömning inom entreprenadområdet är entreprenörens tolkning av en av beställaren tillhandahållen markunder-sökning.68 Praxis har dock ändrats och förtydligats de senaste åren och det har gjort att förutsättningarna för parternas ansvar preciserats.

Nedanstående formulering av bestämmelsen är i stort densamma som i AB 72. I Motiv AB 72 angavs även risken med en skrivning så som i AB 54, nämligen att det kunde rubba känslan av ansvar för fullständiga och samord-nade handlingar. Ju mer detaljerad AB 04 1:8 (och ABT 06 1:9) blir, desto mer ansvar läggs på anbudsgivaren, och fråntas beställarens ansvar enligt 1:6. Därav nedanstående relativt allmängiltiga karaktär.69 Bestämmelsen och kom-mentaren är identisk för de båda avtalstyperna.

Saknas vid tiden för avgivande av anbud uppgifter som avser arbetsområdet eller det område som berörs av entreprenaden skall förhållandena antas vara sådana som kunnat förutsättas vid en fackmässig bedömning.

1:7 avser enligt kommentaren endast uppgifter om förhållanden som förelig-ger vid tidpunkten för anbudets avgivande och man skulle kunna säga att

65 Ossmer, s. 60.

66 Liman, s. 117 och 409.

67 Ossmer, s. 61.

68 Johansson, s. 123.

23

paragrafen AB 04 1:8 och ABT 06 1:9 tar upp det som inte framgår vare sig av förfrågningsunderlaget enligt 1:6 eller ett besök på plats i enlighet med 1:7.

Bestämmelsen riktas mot entreprenören, eller mer korrekt, anbudsgivaren. Det åligger anbudsgivaren att i eget intresse göra en fackmässig bedömning av arbetsområdet och dess närmaste omgivning.70

Eftersom regeln omfattar ett relativt stort område – området som berörs av entreprenaden – innebär det ett stort ansvar för entreprenören. Risken finns tex att broar i närområdet inte är klassade för att bära tunga laster eller liknande och inte kan transportera material i den omfattningen som var kal-kylerat. En skiljedom belyser problematiken. En entreprenör hade åtagit sig att utföra vatten- och avloppsledningar åt en beställare. Arbetena skulle börja i januari och vara avslutade i juni. Svårigheter uppstod för entreprenören när det under entreprenadtiden framkom att en tillfartsväg till arbetsplatsen var avstängd för tyngre trafik under tjällossningsperioden. Entreprenören krävde ersättning enligt AB 72 1:12, nu 1:8. Beställaren bestred ersättningsskyldighet och åberopade att vägen i fråga hör till dem som regelmässigt måste stängas under tjällossningen. Skiljenämnden ansåg att beställaren i och för sig inte varit skyldig att lämna upplysning om risken för att den aktuella vägen kunde komma att stängas av. I brist av en sådan uppgift i förfrågningsunderlaget menade skiljenämnden att 1:12 fick göras gällande. Enligt skiljenämndens me-ning var det uppenbart att en anbudsgivare måste ha förutsatt att vägen skulle användas som tillfartsväg. Kunskap om risken för tjälavlossning torde inte heller ha kunnat vinnas genom besök på platsen.71

Fallet visar att entreprenörens fackmässiga bedömning inte är allrådande. För både 1:7 och 1:8 (1:9) gäller att om entreprenören möter förhållanden som medför extra kostnader och som inte framgår att förfrågningsunderlaget, inte heller framgått vid besök på plats eller kunnat förutsättas vid en fack-mässig bedömning, så har denne rätt till ersättning enligt AB/ABT 2:4.

Hedberg är kritisk till skrivningen i paragrafen och kommentaren då det i

bestämmelsen endast avser förhållanden vid tiden för anbudsgivande.72 Med

andra ord gäller inte bestämmelsen enligt Hedberg som ett skäl för tilläggser-sättning såsom ett likställt arbete.

Johansson menar dock att vid en bedömning av vägen som stängdes av vid tjällossning skulle utfallet blivit detsamma med stöd av nuvarande bestäm-melse i ABT 06. Enligt ABT har ju entreprenören en undersökningsplikt av-seende betydelsefulla förhållanden. Vägens bärighet kan anses vara ett sådant förhållande, och det är endast vägens kondition vid anbudsförfarandet som är avgörande för om en undersökning bör inledas. Eftersom det faller på

70 Hedberg, s. 34.

71 Skiljedom meddelad den 21 april 1978, presenterad i Så gick det, s. 17.

24

beställaren att åberopa undersökningsplikt och vilken kännedom denna skulle leda till, är det han som har bevisbördan för sina påståenden.73

En skiljedom från 1991 kan belysa de krav som ställs på en totalentrepre-nör när det gäller markförhållanden. En tomt i Göteborgstrakten som skulle grundläggas var utfylld med sprängsten vilket beställaren upplyste om och vil-ket också kunde iakttas vid besök på platsen. Några andra upplysningar om grundförhållandena lämnades inte av beställaren. Entreprenören besökte plat-sen men vidtog därutöver inga särskilda undersökningar. Vid utförandet av entreprenaden upptäcktes en lerficka i marken.74 Skiljenämnden hänvisade till kontraktets gällande standardavtal, ABT 74, och fann att entreprenören inte förvissat sig om att grundförhållandena var sådana som det med hänsyn till omständigheterna kunnat förutsättas enligt ett fackmässigt bedömande.75

I Gotlandsdomen beviljade HD prövningstillstånd för att utreda hur just AB 04 1:8 ska tolkas.76 Frågeställningen käranden ville att HD skulle ge svar på var om en entreprenör ska utgå från de mest optimala förhållanden som en fackmässig bedömning tillåter eller ska entreprenören räkna med de mest negativa förhållanden som en fackmässig bedömning ger anledning att befara. BKK inkom med ett yttrande i målet. Yttrandet innehöll i korthet nedanstå-ende klargörande. Inför anbudsgivning förutsätts att samtliga relevanta om-ständigheter som kunnat konstateras beaktas, exempelvis vad som redovisats eller inte redovisats av beställaren, innehållet i förfrågningsunderlaget samt erfarenheter från besök på platsen. Om alla förhållanden sammantaget gör att olika bedömningar kan ske, kan dessa olika bedömningar var för sig anses fackmässiga om båda i sig är sannolika eller troliga. HD tog fasta på yttrandet och tillade att vid dessa olika bedömningar ska entreprenören räkna med den bedömning som leder till lägst kostnad för entreprenören, under förutsättning att den är fackmässig.

Med stöd av det resonemang HD anförde i Gotlandsdomen är det sanno-likt att utfallet i ovan nämnda skiljedom hade blivit densamma även idag.

Det som skaver lite med det ovan anförda är att anbudsgivaren i mångt och mycket har att lita på beställarens uppgifter. När det sedan uppstår pro-blem med entreprenadens genomförande på grund av bristfälligheten i bestäl-larens uppgifter så visar praxis att anbudsgivaren inte helt ska förlita sig på de uppgifter beställaren tillhandahållit.

Kraven på entreprenörerna är trots HD:s klargörande i Gotlandsdomen svåra att generellt definiera. Enligt AB 04 åligger det inget krav på

73 Johansson, s. 125.

74 Det går inte att grundlägga en byggnad på lera. Leran måste schaktas bort och ersättas med bärigt material, alternativt så måste marken pålas.

75 Skiljedom meddelad 1991-08-19, Ossmer, s. 27.

25

anbudsgivaren att till exempel lyfta på plattor i ett undertak för att se hur installationer är förlagda. Denna skyldighet finns stickprovsvis för anbudsgi-vare enligt ABT 06.77

I tvistesammanhang åberopas ofta både 1:7 och 1:8 (1:9) samtidigt ef-tersom gränsen mellan de båda bestämmelserna är väldigt flytande.