Förutom behörighet krävs att elevens betyg, eller enligt dagens be- teckning ”meritvärde”, räcker till för antagning. Antagningspoäng-
1
Det svenska betygssystemet är ett bokstavssystem graderat med godkänd (G), väl godkänd (VG) och mycket väl godkänd (MVG). För att vara behörig till gymnasiet krävs det att man har minst betyget godkänd i svenska, engelska och matte.
en bestäms av utbud och efterfrågan och varierar därför från ort till ort och från program till program. Ett förstahandsval och vad man sen går för utbildning behöver inte vara detsamma. Betygs- kravet kan vara högre än den betygsnivån eleven uppnått och han/hon blir då hänvisad till sitt andrahandsval och så vidare. År 2006 var det nationella genomsnittliga meritvärdet 206 för elever avgångna från kommunala grundskolor (Skolverket, 2006c). Det maximala meritvärdet är 320.
Kön
Elevens könstillhörighet spelar roll för betygsnivån. Tjejers genom- snittliga meritvärde är högre än killars. 2006 avgick tjejer från grundskolan med i genomsnitt 218,3 i meritvärde jämfört med kil- larnas 195,7 för skolor där kommunen var huvudman (Skolverket, 2006a). Fördelningen inom dessa genomsnittsbetyg ser dock olika ut (Björnsson, 2005; Wernersson, 1991). Wernersson betonade i sina studier från 1991 att variationen var större i pojkarnas betyg än i flickornas, i den bemärkelsen att könsfördelningen i toppen var ganska jämn, medan det fanns fler killar med riktigt dåliga be- tyg där fler tjejer hade medelmåttiga betyg. Den beskrivningen gäller inte riktigt idag, ca 15 år senare. Idag har fler killar medel- måttiga betyg och tjejerna har dragit ifrån genom att en större an- del når de högsta betygen. Fortfarande är det dock fler killar än tje- jer som får riktigt dåliga betyg, men könsskillnaden är inte så stor längre (Björnsson, 2005). Det innebär alltså att tjejer har ett litet genomsnittligt försprång framför killar till de utbildningar där hög- re betyg krävs för antagning.
Klass
Könsskillnaderna i betyg består även när man lägger till klass som variabel. Fortfarande är det så att de elever som har högutbildade föräldrar har högre genomsnittsbetyg än de som har föräldrar med lägre utbildning (Björnsson, 2005). Föräldrars utbildningsnivå är den faktor som ger de största variationerna i betygen (Skolverket, 2006a). Allra lägst genomsnittligt avgångsbetyg har killar vars för- äldrar har högst grundskoleutbildning. Deras meritvärde var år 2006 155,5. Allra högst har tjejer vars föräldrar har högskoleut-
bildning. Det genomsnittliga meritvärdet för dem var år 2006 241,1 (ibid.).
Etnisk bakgrund
Sociala förhållanden kan även till stor del förklara de skillnader i betyg som finns mellan elever med svensk respektive utländsk bak- grund. Elever med utländsk bakgrund lever i högre utsträckning än elever med svensk bakgrund under sådana förhållanden som statis- tiskt påverkar betyget negativt (Björnsson, 2005). Deras föräldrar har i genomsnitt lägre utbildningsnivå och svårare att ta sig in på arbetsmarknaden, vilket påverkar familjens disponibla inkomster. Dessutom lever de utländska eleverna oftare med enbart en av sina föräldrar. Många går på skolor med hög andel utlandsfödda, vilket också tenderar att påverka betygsnivån utifrån sociala faktorer. Elever med utländsk bakgrund har sammanfattningsvis generellt ett sämre utgångsläge inför val av program än de med svensk bak- grund sett till betygsnivå. Däremot visar undersökningar att denna elevgrupp inte har mindre stöd hemifrån (Skolverket, 2005), utan snarare att de med familjen som stöd har höga ambitioner.
Sedan år 2006 gör dock Skolverket skillnad mellan olika elever med utländsk bakgrund för att markera att det är en heterogen grupp. Eleverna grupperas i tre undergrupper, där elever födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar utgör den ena. De två övri- ga är elever invandrade till Sverige före respektive någon gång un- der sin skoltid. De två första grupperna har relativt lika meritvär- den, 198,8 respektive 196,6, medan den tredje gruppen skiljer ut sig genom att ha ett betydligt lägre meritvärde, 164,8. Detta ska jämföras med 209,3 som är det genomsnittliga meritvärdet för ele- ver med svensk bakgrund. Kön har dock starkare inflytande än et- nisk bakgrund så till vida att tjejer med utländsk bakgrund har högre meritvärde än killar med svensk bakgrund (Skolverket, 2006a, 2006c).
Regionala och kommunala skillnader
Enligt skollagen (SFS 1985:1100) ska barn och unga ha lika till- gång till utbildning, och en likvärdig sådan, oavsett var i landet de bor. Betygsstatistiken visar dock att det förekommer skillnader. Storstäderna har högst genomsnittligt meritvärde samtidigt som de
har den lägsta andelen behöriga till gymnasieskolan. Det tyder ock- så på stora skillnader mellan grupper. Förortskommuner har det näst högsta genomsnittliga meritvärdet, men samtidigt den högsta andelen behöriga. Kommuner som sorteras in under grupperingar- na övriga kommuner med mindre än 25000 invånare, är de som har de lägsta genomsnittliga meritvärdena samt lägsta andelen be- höriga, undantaget storstäderna (Skolverket, 2006b).
Kommuntyp spelar roll för betygsgenomsnittet. Därför kan skillnaderna vara stora inom regioner. I Stockholms län uppnådde läsåret 2005/06 t.ex. eleverna i Danderyds kommun i genomsnitt meritvärdet 242, i jämförelse med eleverna i Botkyrka kommun där motsvarande siffra var 191 (Skolverket/SALSA, u.å.). Regio- nerna har sinsemellan inga givna mönster, men skillnader finns även på denna nivå. I Norrbottens län var t.ex. år 2006 det genom- snittliga meritvärdet 208, jämfört med Uppsala län där det samma år var 198 (ibid.). Det behöver dock inte säga något om kommu- nerna som finns i länet, då det som konstaterats varierar i hög grad.
Även på kommunnivå kan man se en skillnad mellan könen i avgångsbetygen från grundskolan (Skolverket, 2006c). Skillnaden mellan pojkars betyg i olika typer av kommuner är större än skill- nader mellan flickors betyg (Jönsson, 2006). Endast i åtta kommu- ner har killarna högre genomsnittligt betyg än tjejerna (Skolverket 2006c).