Tjejerna vill inte förknippas med traditionellt kvinnliga områden och sätt att vara. Yrkestankarna visar på skilda yrkessfärer för tje- jerna och killarna. Det är framförallt tjejerna som reflekterar över hur relationen och hierarkin mellan män och kvinnor ser ut i sam- hället. Vid flera tillfällen kommer flera av tjejerna in på det själva. Killarna reflekterar mindre över detta och oftare vid de tillfällen där jag initierar samtal kring det. Emina och Jenny tar upp det som en parallell reflektion till att svenskar och invandrare lever så segregerat i Sverige:
Emina: Emina: Emina:
Emina: Samma sak [som med uppdelningen mellan svenskar och invandrare] när det handlar om kvinnor och män.
[…] Emina: Emina: Emina:
Emina: Typ jobb och... löner och... att män är mer värda än kvinnor och så.
Jenny: Jenny: Jenny:
Jenny: Ja, men, men hela samhället är uppbyggt på att män har makten. Anna: Anna: Anna: Anna: Mm. Emina: Emina: Emina:
Emina: Mm. Men överallt är det nog så. Jenny:
Jenny: Jenny:
Jenny: Ja, men det är ju så. Först, egentligen skulle man först riva ner allt och börja bygga upp det igen. Där är liksom... Allt- så, där både män och kvinnor skulle vara lika hela vägen. Lik- som, ta allting från början igen.
(Gruppintervju Jenny, Emina 040423)
Jenny och Emina uttalar sig ett flertal gånger om ämnen som kan hänföras till ett rättviseperspektiv och det är ofrånkomligt en sorg- lig bild hon och Jenny delger. Kajsa uttrycker samma typ av uppgi- venhet inför hur samhället kan ge män fördelar:
Kajsa: Kajsa: Kajsa:
Kajsa: Ja, och sen när jag är klar med min utbildning väljer de kanske ändå en man liksom ”Ska hon har barn snart” liksom. (Individuell intervju Kajsa 040528)
Kajsa beskriver här hur hon tänkt läsa vidare, men att det möjligen inte kommer belönas längre fram i livet p.g.a. hennes kön. Ändå verkar hon bestämd om att hon vill plugga vidare och siktar på att bli arkitekt. Diskrepansen mellan upplevda möjligheter, önskningar och de handlingar man utför, har i utbildningssammanhang förkla- rats med att kvinnor ser andra fördelar än dem som utbildning för med sig i fråga om möjlighet till t.ex. bättre arbete (Mickelson, 2003). Kajsa säger att hon ibland kan tänka på att hennes kön kan sätta hinder i vägen, men oftast känner hon sig helt fri.
Trots att Jenny, bl.a. i utdraget ovan, uttrycker ett avståndsta- gande mot sin upplevelse av att samhället är uppbyggt kring att män har makten, tänker hon i samma banor som Kajsa kring att barnafödande kan vara hindrande:
Jenny: Jenny: Jenny:
Jenny: Men just nu, jag kan inte se mig själv som nån mamma med två ungar, en på varje höft och sen stå där och laga mat. Det kan jag inte själv se.
(Individuell intervju Jenny 040525)
Jag förvånades vid intervjun över att Jenny föreställde sig familjeli- vet på detta sätt. Dels för att hon på många olika sätt underströk
sin öppenhet och frihet och också manifesterade det genom sitt klädval och sin egen utsaga om att hon var väldigt ”killig”, dels för att hon berättade att det absolut inte var på detta sätt i hennes egen familj eller under hennes uppväxt. Denna traditionella syn på könsroller var oväntad. Att vara hemma och ta hand om barn och familj framställs som ett arbete som inte värderas högt. Att utföra arbete i hemmet räknas inte som något betydelsefullt bidrag till vare sig samhället eller personen. Få killar kommer som sagt in på detta, men Kalle och Rasmus nämner det:
Rasmus: Rasmus: Rasmus:
Rasmus: För sen om man har flickvän och hon blir med barn, då är det liksom inte leva livet längre.
Anna: Anna: Anna:
Anna: Nej, då måste man vara ansvarig. Ansvarig som pappa också.
Rasmus: Rasmus: Rasmus:
Rasmus: Det är ändå också rätt kul. Att se ens barn växa upp. Anna:
Anna: Anna:
Anna: Ja, absolut! Kalle:
Kalle: Kalle:
Kalle: Kör den när de blir äldre ”Ja, du får skaffa mat själv. Kom in och sov ikväll.” (skratt) Så gör vissa, det är synd om dem.
(Gruppintervju Kalle, Rasmus 040503)
Rasmus och Kalle verkar inställda på att vara delaktiga i barnupp- fostran, även om Rasmus i början av utdraget lika gärna kan syfta på att hans frihet kommer inskränkas med negativa följder. Vare sig de eller andra killar reflekterar dock över att samhället på olika sätt skulle kunna privilegiera män, vilket flera av tjejerna gör.
Jag ska vara rik, så kan han vara hemmafru
Jenny, Emina och Kajsas tankar om vad som kan vänta i framtiden är dystra. Det innebär inte att det är så det kommer bli eller att det kommer hindra dem i att agera på sätt som försätter dem i andra positioner. Andra tjejer kommer med andra tankar som kan ses som motstrategier. Karin och Ylva gör denna reflektion kring vem som ska tjäna pengar:
Karin: Karin: Karin:
Karin: Jag ska vara rik, så kvittar det om han... Det har jag be- stämt.
Ylva: Ylva: Ylva:
Ylva: Han kan vara, så, hemmafru. (skratt) Anna:
Anna: Anna:
Anna: Är det viktigt så, att, att...? Karin:
Karin: Karin:
Karin: Nej, alltså... Ylva:
Ylva: Ylva:
Karin: Karin: Karin:
Karin: ... jag tycker egentligen, huvudsaken är att man trivs ihop. Bara...
Anna: Anna: Anna:
Anna: Nej, men jag menade om det känns viktigt för dig att vara... rik.
Karin: Karin: Karin:
Karin: Nej, det kvittar egentligen. Anna: Anna: Anna: Anna: Jaja. Karin: Karin: Karin:
Karin: Det är för att alla säger så ”Ja, jag vill ha en rik man”. Men jag ska bli rik istället så kan han komma.
Ylva: Ylva: Ylva:
Ylva: Så kan han... (skratt) Anna:
Anna: Anna:
Anna: Lycksökare. Mm. (skratt) Ja. Ylva:
Ylva: Ylva:
Ylva: Men det är sällan man stöter på, alltså, att det är kvinnan som är så rik och mannen bara är...
Karin: Karin: Karin:
Karin: Men det är för att killarna tjänar mer. Ylva:
Ylva: Ylva:
Ylva: Ja. De jobbar ju oftast svart och sånt ju. Karin:
Karin: Karin: Karin: Mm.
(Gruppintervju Ylva, Karin 040423)
Karin och Ylva har flera intressanta föreställningar om ekonomisk makt. Dels att män tjänar mer pengar. För Ylvas del verkar det också självklart att män svartjobbar, något som ofta förknippas med hantverkare av olika slag. De vill kunna ha ekonomisk frihet och inte underkasta sig föreställningen om att man ska ha en rik man. Att de skrattar samtidigt som de säger att de ska vara rika och så kan deras man vara hemmafru, gör utdraget tvetydigt. Att de skrattar kan tolkas som att det uppfattas vara en så löjlig idé att den inte är realistisk. Andra, som Stina och Lotta, skrattar å sin sida åt det absurda i att de skulle stanna hemma för att stryka åt sina blivande män. Det kan balanseras mot en av Natalijas tankar inom samma område:
Natalija: Natalija: Natalija:
Natalija: För jag är ingen feminist, men jag tror inte heller att män är starkare än kvinnor. Anna: Anna: Anna: Anna: Nej. Natalija: Natalija: Natalija:
Natalija: Alltså, vi är det vi är. Visst, alltså... ok, jag fattar att män är dåligare på att laga mat. Det förstår till och med jag! Men, vadå, de lär sig ju! Kvinnor är inte heller experter på det direkt.
Tjejer ska ju egentligen ha lika mycket att säga till om
Karin och Ylvas föreställningar om ekonomisk makt ligger något framåt i tiden i deras liv. I elevernas konkreta vardagsliv nu, finns t.ex. den händelse i 9A när killarna kallades in en och en för att ställas till svars för sitt beteende mot tjejerna. I anslutning till dis- kussionen kring denna händelse säger Lotta avseende makten i sko- lan:
Lotta: Lotta: Lotta:
Lotta: Det blir fel, alltså, det blir fel. För tjejerna ska ju egentli- gen ha lika mycket att säga till om som killarna.
Anna: Anna: Anna: Anna: Javisst! Lotta: Lotta: Lotta:
Lotta: Vi försöker tycker jag. Alltså, så, ändå. (Gruppintervju Lotta, Stina, Mirsade 040430)
Det ligger någon slags kämparglöd blandad med hopplöshet i den- na uppfattning av vardagsverkligheten. Dels delar Lotta sin upp- fattning med flera andra, att tjejer ska ha lika mycket att säga till om, dels visar hon att de inte har det trots att de försöker. Om man i skolan har denna typ av upplevelser av makt mellan könen, d.v.s. att genusordning och hierarkisering normaliseras och legitimeras i skolan, är risken stor att man fortsätter ta den för given.
Sammanfattande reflektioner
Genus i dessa lokala praktiker utgör en komplex väv. På Ängssko- lan har elever från olika typer av hem och från olika typer av bak- grund samlats. Praktikerna är varierade eftersom eleverna bär med sig olika erfarenheter. Samtidigt ska de samsas på samma (skol- )arena och måste därför hitta acceptabla vägar att uttrycka sitt ge- nus på. Praktikerna är lokala och unika för Ängsskolan, eftersom det här finns specifika utgångslägen att rätta sig efter. Praktikerna är också tidsspecifika. Utifrån elevernas beskrivningar påverkar den höga andelen elever med utländsk bakgrund även genus i loka- la praktiker. Det är inte enbart en etnisk motsättning som exempli- fieras, det är även en motsättning mellan olika genusframställning- ar. Likaså finns konkurrerande uttryckssätt som kan hänföras till klass, varav utseende uttryckt i hår och kläder i mina intervjuer framträder som de tydligaste.
Ett av de viktigaste resultaten är att tjejerna orienterar sig så tyd- ligt bort från att vilja vara tjejer. De avfärdar inte idén om att vara
tjej, men de avfärdar de föreställningar och stereotyper som om- gärdar deras kön. Istället relaterar de sig mot en manlig norm som tar sig olika uttryck. Många av dem säger t.ex. att de föredrar att umgås med killar, eftersom de inte besitter de ”tjejiga” personlig- hetsdrag som inte är önskvärda. Än tydligare är det när traditio- nellt kvinnliga områden och sysslor som hushållsarbete avfärdas som områden som inte värderas högt. Ska man få en betydelse måste man lämna hemmet och skaffa sig ett högstatusyrke. Detta är tankar som uttrycks av alla typer av tjejer, oavsett klass eller et- nicitet.
I de stereotypa beskrivningarna av en typisk tjej och en typisk kille framträder inga direkta alternativa beskrivningar för tjejer, medan killarna har fler alternativ att relatera sig till. Den typiska tjejen beskrivs i negativa ordalag, vilket gör att man som tjej inte vill förknippas med en sådan personlighet. Detta tydliggörs också genom att tjejerna beskriver andra, medan killarna beskriver sig själva. Många av gränserna för tjejer sätts av och i relation till kil- lar. Deras vardag är sexualiserad och de måste hela tiden balansera på gränsen mellan att vara tillräckligt mycket tjej utan att bli en hora. Det omvända förhållandet är inte alls lika starkt, men finns i form av att det för många killar är viktigt att inte vara tjejig. Där går genusgränsen. Gränsen för vad tjejerna accepterar i sin vardag är också nådd och flera motstrategier har intagits.
Tjejerna vill ha mer makt, men samtidigt lever många föreställ- ningar om traditionell jämställdhet kvar hos både tjejer och killar. Dock hävdar både tjejer och killar full uttrycksfrihet för sitt genus. På åtminstone ett retoriskt plan är tjejernas och killarnas genus in- dividualiserat. I praktiken ter sig detta inte motsvara deras utsagor. Istället möts man av ramar som sätter gränserna för hur man kan gestalta sitt kön. Förhållandet här ter sig omvänt mot de stereotypa bilderna. Eftersom tjejerna vill orientera sig bort från den stereoty- pa tjejen beskriver de hur de kan vara olika typer av tjejer. De be- skriver också hur de kan vara olika typer av tjejer i olika situatio- ner. Killarna beskriver och beskrivs som att de från början har fle- ra alternativ, men i praktiken verkar det vara en viss sorts genus som framförallt är det gångbara. Ett sådant resonemang pekar mot att både killar och tjejer har begränsad rörelsefrihet i sitt genus.
Individualisering betecknar inte enbart upplevelsen av frihet, utan står för att man lämnat de traditionella referensramarna i sin närkontext för att istället skapa sina föreställningar, sin identitet och sina beslut i förhållande till andra sammanhang. Genusindivi- dualiseringen är stark på det retoriska planet, men svagare i prak- tiken.
9 KULTURELL FRISTÄLLNING OCH
INDIVIDUALISERING
I detta avsnitt fördjupas diskussionen om de ungas gymnasieval ut- ifrån begreppen kulturell friställning och individualisering. Dagens gymnasieskola, som strävar efter individanpassning, borde gå väl ihop med föreställningen att unga både vill vara och är friställda individer. I flera undersökningar bekräftas att de unga är noga med att betona att de gör sitt val till gymnasiet fristående från andras påverkan (Reuterberg & Svensson, 1998; Skolverket, 1995; Thång, 1988).
Ziehe (1989) och Beck och Beck-Gernsheim (2001) hävdar att modern ungdom tvingas göra val på andra grunder än utifrån sin bakgrund. På så sätt ges de också större möjligheter att förändra den position de utgår ifrån (jfr. även Bourdieu, 1979/1993). Bilden är dock motsägelseful och ansvaret för att göra rätt val, som läggs allt mer på eleverna själva, kan dock bidra än mer till en benägen- het att orientera sig mot de poler, som deras bakgrund påbjuder (Skolverket, 2004d), d.v.s. att segregeringen och den sociala diffe- rentieringen växer sig starkare. Egenansvaret är en framträdande diskurs och ökar pressen på individen, som står ensam till svars för sitt val och dess konsekvenser. Ungdomar som hamnar utanför samhället skuldbelägger t.ex. ofta sig själva (SOU 2003:92), vilket kan tolkas som ett tecken på att samhället har individualiserats. Unga upplever inte att de är en del i ett kollektiv och avhängiga av samhälleliga strukturer. De nya förhållandena i samhället gäller alla, men kan ge olika konsekvenser för olika individer, beroende på klass, kön och etnicitet (Jönsson et al., 1993). Det kan också skönjas i motsägelsefullheten mellan ungdomarnas egna beskriv-
ningar av friställda gymnasieval och att deras val präglas än mer av deras bakgrund.
Eleverna framställer det som att de gör helt fristående val, men flertalet av de intervjuade ungdomarna har diskuterat och lyssnat på sin omgivning. Utifrån denna information har de sedan bildat sig en uppfattning om gymnasieutbildningarna och kunnat dra oli- ka slutsatser. Motiven till valen skiftar, likaså om det är ett val på kort eller lång sikt (se kapitel 10). De flesta menar att de inte vill vara som andra, samtidigt som det för flertalet finns en tydlighet i att inte vilja skilja ut sig allt för mycket. Normaliteten är både en skräck och en trygghet.
Den kulturella friställning och individualisering som sägs karak- tärisera unga i samhället av idag, eller som kanske t.o.m. kan sägas påtvingas unga i samhället av idag, uttrycks även i Bergslanda. Det är dock påtagligt att tjejer och killar relaterar sig till detta på olika sätt och i olika grad. Det märks främst i hur de relaterar sig till sin familjekontext (i vid bemärkelse), men även i deras tankar om framtida eventuella studier och flyttning.