Proportionen tjejer och killar som går på program med en hög an- del av det egna könet är fortsatt konstant. En nedgång har dock skett sedan slutet av 1980-talet av andelen tjejer som går på pro- gram med 90 procent eller fler tjejer. För killar är andelen som del- tar i nästan helt könssegregerad undervisning så gott som oföränd- rad. Endast 14 procent av eleverna går på könsjämna program. Läsår 2005/06 var endast NV exempel på könsjämnt program. I den observationsstudie i en NV-klass, som utgjorde pilotstudie 1 återfanns könsmönster som inte brukar framträda i studier av ge- nus och skola. I NV-klassen var genuslikheter framträdande, något som tolkades som en effekt av det i klassen pågående jämställd-
hetsprojektet, men också som ett resultat av att NV-klasser, så även denna, karaktäriseras av elever från socialt privilegierade hem med utbildningstraditioner. Elevernas genuslikheter fanns både i klassrumssituationer och i föreställningar om framtiden, uttryckt i fortsatta studier och yrkesval.
Till skillnad från den speciella NV-miljön, redovisade tjejerna och killarna i en industridominerade kommunen Bergslanda starka genusolikheter. Det uttrycktes både genom deras val av gymnasie- utbildningar, föreställningar om framtida yrken och i deras skol- vardag. Skolvardagen reglerades av killarna, som satte gränserna för hur både tjejer och killar kunde se ut, bete sig och för vilka åsikter som accepterades.
Resultaten pekar mot att även den yngre generationen fortsatt upprätthåller kvinnors och mäns olika sfärer och värden. På den symboliska nivån (Harding, 1986) legitimerades detta med de ty- piska bilder av tjejer och killar som eleverna beskrev. Tjejernas bild av tjejer var väldigt stereotyp och utgjorde något som ingen av tje- jerna ville identifiera sig med. Även för killarna fanns en hegemo- nisk bild att förhålla sig till, men denna var mer varierad och tog dessutom utgångspunkt i dem själva. Bilderna av den typiske killen och den typiska tjejen hade inget gemensamt, vilket kan ses som anmärkningsvärt i en tid av gränsöverskridanden. På den symbo- liska nivån var hierarkiseringen och dikotomiseringen mellan kö- nen intakt. Genusordningen och en generellt pågående maskulini- seringsprocess underströks också av att tjejerna gärna sade sig vara ”killiga” och ofta föredrog att umgås med killar.
Gemensamt för tjejerna och killarna i intervjustudien var dock att båda grupperna retoriskt distanserade sig från det som traditio- nellt räknats som kvinnligt. Både kvinnliga domäner och kvinnligt beteende rankades lågt, vilket understryker en maskulinisering. Här var genusordningen tydlig (Hirdman, 2001). De ungas tradi- tionella syn på arbetsdelning mellan könen bekräftas även av an- nan forskning (Ungdomsstyrelsen, 2003), även om unga kvinnor verkar mer benägna att både vilja och kunna bryta dessa strukturer än unga män (jfr. SOU 2004:43). De unga kvinnorna ser fler förde- lar för egen del med att könsstrukturerna bryts. Tendensen att ar- betsdelningen är fortsatt traditionell måste diskuteras mot bak- grund av att unga samtidigt förstås vara en generation som efter-
frågar struktur och stabilitet (Sernhede, 2006). Traditionella kol- lektiv och livsvägar har brutits upp. Individen förväntas vara indi- vidualiserad och ta beslut om livsvägar mot bakgrund av saker utanför familjen. I en sådan värld skapas otrygghet som mycket väl kan manifesteras även genom en önskan om traditionell uppdel- ning av könen, där ”män är män” och ”kvinnor är kvinnor”. I denna intervjustudie var dock vare sig denna hållning eller tydliga önskningar om omstruktureringar av könens sfärer framträdande. Skillnaden mellan könen var dock tydlig. Flera av tjejerna uttryckte att de inte var nöjda med hur de positionerades, vare sig som sexu- ella objekt, där de hela tiden bedömdes efter sitt utseende, eller som aktörer på en framtida arbetsmarknad, och de önskade en förändring. Killarna uttryckte generellt inte några särskilda åsikter i ämnet. De som gjorde det, gjorde det antingen i form av att kö- nen hade olika sfärer eller att tjejer var välkomna in på manliga arenor.
Könsmärkta utbildningar
Föreställningarna om könsmässiga uppdelningar manifesterades även i vad tjejer och killar sades föredra för sysselsättningar. Ung- domarna menade generellt att tjejer gillar att arbeta med männi- skor och med barn, medan killar sades vara intresserade av elek- troniska saker, mobiltelefoner, datorer samt att vara händiga och bygga saker. Dikotomin var uppenbar och traditionell. Dessa före- ställningar förde med sig olika förväntningar på vad tjejer och kil- lar väljer för program till gymnasieskolan. Även utbildningssegre- gationen fanns representerad på den symboliska nivån.
SP är nationellt det största programmet och rekryterar även det största antalet elever i Bergslanda. Nationellt är det ett program som ligger nära gränsen för att vara könsjämnt. SP nämndes i in- tervjustudien som ett program som båda könen väljer, men valet av inriktningar skiljde sig. Killar sades välja den lokala idrottsinrikt- ningen och tjejer antingen samhälls- eller ekonomiinriktningen. Härnsten et al. (2005) menar att ett val av SP kan tolkas som att välja en kvinnlig domän, då ett val av SP innebär att man måste plugga vidare. Fortsatta studier kan nämligen betraktas som något som blivit femininiserat, åtminstone i vissa kontexter. Vi vet också att fler tjejer än killar fortsätter till högre studier. Att en kille väljer
SP kan därför anses vara en uppluckring av en könsmärkning. För att återta en sådan uppluckring sades killarna i Bergslanda och/eller på Ängsskolan välja den lokala idrottsinriktning som er- bjuds i kommunen. Det kan betraktas som ett sätt att köna denna inriktning, så att det även är möjligt för en kille att välja SP (jfr. Connell, 2005). Samma resonemang kan föras om att den tjej som valde TE gjorde det med siktet inställt på att använda det till en kvinnomärkt domän, mode och design. En av studie- och yrkesväg- ledarna pekade också på denna inriktning som en möjlig väg för tjejer att välja TE. En annan studie- och yrkesvägledare redovisade ett liknande tillvägagångssätt när killar och tjejer väljer BF.
NV, det högst rankade programmet, nämndes bland eleverna i Bergslanda som ett program som framförallt tjejer söker, vilket är anmärkningsvärt. NV är i början av 2000-talet ett av de få pro- gram som har det närmaste jämn könsfördelning både nationellt och i Bergslanda, efter att tidigare varit dominerat av killar. Köns- märkningen tolkas vara relaterad till en lokal skolkultur på Ängs- skolan. Av de 35 elever som ingick i intervjustudien var det fyra stycken som sökt NV, endast en av dessa var kille. För de övriga intervjuade killarna hade NV aldrig varit ett alternativ. Istället hade en majoritet valt något av de program som sades vara pro- gram som killar väljer. Hit räknades FP, EC, BP och TE. Det be- gränsade antalet program som angavs kan tolkas som att killar har en snäv ram att hålla sig inom för att kunna betraktas göra masku- linitetsval som stämmer överens med förställningen om manliga in- tressen. Tjejer har fler program som de sägs välja. Förutom SP och NV nämndes HP, HV, BF, ES, OP och MP. I likhet med killarna hade en majoritet, 19 av 20, valt något av de uppräknade pro- grammen. På så sätt följde tjejerna det som sades vara normaliteten i Bergslanda och/eller på Ängsskolan. Dock gjorde förstås det hög- re antalet möjliga program, att fler lättare kunde rymmas inom gränserna. Samtidigt hade endast en tjej, valt ett av de program som sammanfaller med utbildningar mot sådant som traditionellt förknippas med vård och omsorg, BF och OP. Föreställningen om ”arbeta med människor” hade utökats till att inkludera olika typer av serviceyrken.
Legitimering av könsmässig utbildningssegregation
Niondeklassarna i den här studien legitimerade könssegregationen på gymnasieutbildningarna med att det är tradition. Traditionen i den lokala praktiken hade tydliga könsmärkningar. Samtidigt di- stanserade de sig alla från kvinnliga domäner. Det manifesterades t.ex. i att inte heller tjejerna ville välja program som traditionellt sammankopplats med kvinnliga yrkesfält. Istället vände de sig till program som gav svagare könsassociationer. Det framstår vara svårare för killar än för tjejer att bryta mot könstraditionen och viktigare för dem att upprätthålla könsgränserna. Inom gruppen var det 9 av 15 killar som valde ett av de killdominerande pro- grammen som var tydligt manligt könsmärkta. Skillnaden mot tje- jernas val var att de inte i lika hög grad sökte sig till de könsneutra- la programmen.
Forskning visar att könsjämna program har högre status bland elever än enkönade (Lidegran et al., 2006). För eleverna i intervju- studien uppfattades inget av programmen vara ett program som både tjejer och killar valde. Könssegregationen var betydligt mer framträdande i detta material, vilket relateras till ortens yrkes- och klassmässiga prägel. I realiteten är dock NV ett könjämnt program i Bergslanda, HR är väldigt nära en jämn könsbalans och SP är inte heller långt ifrån. Sammantaget rankades NV och SP högst av ele- verna i studien. Däremot ansågs inte det könsjämna HR ha hög status, snarare tvärtom. Status kan inte tydligt sammankopplas med könsfördelning. Istället gav ambitioner, skötsamhet och yrken som utbildningen i förlängningen kan leda till, prestige. Sådant as- socierades NV och SP med, både programmen i sig och eleverna på programmen. Längst ner i hierarkin i Bergslanda återfanns både enkönade program som tjejer valde och enkönade program som killar valde.