Eleverna beskriver själva sin stad som rätt trist och många är sugna på att flytta när de gått ut gymnasieskolan. Många trodde också att Bergslanda är en stad många flyttar från. Enligt Kommunfakta (SCB, 2005b) har befolkningen ökat det senaste decenniet, mer be- roende på inflyttning än födsloöverskott. Och i de flesta fall har det varit större flyttningsöverskott för kvinnor än för män. Det gäller dock inte ungdomar 18–24 år. Det är fler, både unga män och kvinnor, som lämnar Bergslanda än som flyttar dit. Cirka en fjärdedel av den unga befolkningen lämnar staden fram till 25- årsåldern. Nettoöverskotten är lika, men de unga kvinnorna är fler i antalet. Att tjejerna i högre grad än killarna läser vidare, samti- digt som lika många tjejer och killar flyttar, kan tolkas som att kil- larna i högre utsträckning flyttar till arbete och tjejerna i högre ut- sträckning flyttar till utbildning.
I den intervjuade elevgruppen finns tendenser som bekräftar det- ta mönster. Av de elever som i dagsläget föreställer sig att de kommer lämna Bergslanda, menar tjejerna framförallt att de ska göra det för att läsa vidare, medan killarna mer resonerar kring att flytt blir aktuellt om det behövs för att få ett jobb. Det är också så att en betydligt större andel av tjejerna än av killarna föreställer sig en flytt. Killarna är mer avvaktande och tveksamma. Det kan höra samman med att flera av de yrken tjejerna nämner som tänkbara framtidssysselsättningar inte har någon arbetsmarknad i Bergslan- da, medan flertalet av de yrken killarna föreställer sig har en rela- tivt stor arbetsmarknad i Bergslanda.
Fler kvinnor än män i kommunen flyttar ut och fler tjejer än kil- lar i denna studie har visioner om att livet kan levas på någon an- nan plats.
Sammanfattande reflektioner
Eleverna återkommer till att deras val sker självständigt. De har in- förlivat diskursen om egenansvar. Gymnasieskolan är uppbyggd kring att elevers olika önskemål och behov ska tillgodoses i hög grad (Skolverket, 2004d). Den anpassningen borde stämma bra överens med ett individualiserat samhälle, där människor allt mer måste vara reflekterande och flexibla för att passa in på arbets-
marknaden (t.ex. Crompton, 1998; B. Jonsson, 1999). För de som inte anpassar sig till flexibilitets- och individualitetskravet kan framtiden dock bli problematisk (Johansson, 1994). Forskning har visat att individualiseringsprocessen dels leder till olika konsekven- ser för människor utifrån kön, klass, etnicitet etc. (Brannen & Nil- sen, 2005; Furlong & Cartmel, 1997; Jönsson et al., 1993; Wal- kerdine et al., 2001), dels att den kommit olika långt i olika typer av länder och städer (Beck & Beck-Gernsheim, 2001).
Eleverna har ett tydligt samspel med andra när de gör sina val. De säger sig inte vara direkt influerade av sina vänner, att vara det anses t.o.m. förkastligt, men de ingår ändå i kamratgrupper där de- ras val drar åt samma håll. Det gäller både tjejer och killar.
De allra flesta har diskuterat sina tänkta val med föräldrarna, men menar att föräldrarna inte pekat i någon särskild riktning. Hade de gjort det skulle det ändå inte påverka dem. Flera exempel visar dock att eleverna tagit direkt eller indirekt intryck av sina föräldrar. Likaså finns många exempel där familjen i vid bemärkel- se funnits med som influens. Här finns en påtaglig skillnad mellan tjejer och killar. Killar orienterar sig mer enligt sin bakgrund och väljer utbildningar som har nära kopplingar till pappans yrke, än vad tjejer gör. Det tolkas delvis vara relaterat till att tjejerna är mer berörda av individualiseringsprocessen, än vad killarna är (jfr. McGrellis, 2005). Samtidigt har tjejer högre genomsnittligt merit- värde än killar, vilket bidrar till att de bedömer sig vara mer lämp- liga att gå på studieföreberedande utbildningar.
De flesta tjejer i min studie tillhör högre klass, medelklass eller lägre medelklass. De flesta killar tillhör lägre medelklass eller högre arbetarklass. De uppmärksammande skillnaderna mellan grupper- na är ett samspel mellan kön och klass. Om vi isolerat tittar på de elever som tillhör medelklass eller lägre medelklass, finns det dock en stor skillnad mellan könen. Åtta av nio killar har valt yrkesin- riktade utbildningar, medan åtta av 12 tjejer valt studieförbere- dande utbildningar. De lokala praktikerna är relaterade till både klass och kön. Det går också igen i hur eleverna resonerar om framtida studier och att eventuellt lämna Bergslanda. Killarna är över lag mindre intresserade av att flytta än tjejerna. Motiven till en eventuell flytt skiljer sig också åt. Precis som statistiken visar för Bergslanda (SCB, 2005b) så tenderar motiven till att flytta skilja
mellan könen. Tjejerna överväger flytt för att studera, medan kil- larna överväger flytt om det kan ge jobb.
Ungdomarna framhåller att det är ett oönskat scenario att bli som alla andra. Man vill göra avtryck, men att göra allt för tydliga avsteg från normen (som inte är riktigt uttalad av eleverna) vill man inte. Retoriken kring individualiteten är större, än de praktis- ka återverkningarna, och i det konkreta livet vill man inte avvika för mycket.
Tjejerna i den här studien har individualiserats i högre grad när det gäller val av utbildning, än vad killarna har. Utifrån statistik (se kap. 3) borde fler killar i den här studien välja studieförberedande utbildningar. Att nästan alla väljer något yrkesinriktat program tolkas som att den lokala praktikens tradition är starkare än indi- vidualiseringsprocessen för killarna. Eftersom flera av dem även gör val som går i linje med den utvidgade familjens, är en parallell tolkning att de är mer bundna av sitt habitus än tjejerna (Bourdieu, 1979/1993).
10 GYMNASIESKOLANS HIERARKI
OCH ELEVERNAS POSITIONE-
RINGAR
Utifrån kön, klass och etnicitet positionerar sig och positioneras elevernas inför gymnasievalet. I förra kapitlet redovisades mönster för hur killar och tjejer från olika samhällskikt relateras till indivi- dualisering. I förhållande till valet av gymnasieprogram konstate- rades att killarna i intervjustudien var mindre kulturellt friställda och individualiserade än tjejerna. Den lokala praktiken är tydligt relaterad till kön, klass och etnicitet. I förestående kapitel utforskas så den lokala gymnasieskolans hierarki och elevernas positione- ringar.
Kapitlet inleds med elevernas beskrivningar av hierarkin mellan olika program, samt vilka kulturella koder elever på olika program signalerar. De utgör en kuliss mot vilka valen sedan relateras. Ka- pitlet fortsätter med en kvantitativ överblick av gymnasieval i både den intervjuade gruppen och i Bergslanda generellt. Detta jämförs med den nationella statistiken avseende klass och kön. Habitus an- vänds som redskap för att tolka de olika positioneringarna som in- tas. Avslutningsvis diskuteras positioneringsförändringar och – befästanden.