Caroline Wigrens avhandling om Gnosjöandan

För att förstå Gnosjöandan och hur människorna i Gnosjö fungerar har vi använt oss av någon som har studerat Gnosjöandan på nära håll, Caroline Wigren, som i skrivande stund är docent och universitetslektor på Lunds universitet. Under ett års tid bosatte sig Wigren i Gnosjö för att studera Gnosjöandan och försöka förstå konceptet genom att intervjua företagsägare, VD:ar, anställda, politiker, invånare m.m. Hon både samtalade med människor i bygden och studerade folket på håll för att få ett helhetsperspektiv över kulturen som präglar regionen. Resultatet av hennes ett års studerande av bygden blev boken “The spirit of Gnosjö” från 2003 där syftet är att skapa en förståelse om Gnosjöandan. Denna avhandling ger oss en bättre förståelse för Gnosjöregionen men också de tre VD:arna vi har intervjuat, vilket även kan hjälpa oss att tolka fram hur VD:arnas föreställningar om ledarskap har framkommit. Det ger dessutom dig som läsare en bättre förståelse för Gnosjöandan och hur människor tänker som bor och är uppvuxna där.

Wigren (2003) börjar sin bok med att förklara “den stora berättelsen” om Gnosjöandan som innebär hur media, tidningar och artiklar har framställt termen. Där förklarar hon att två viktiga egenskaper som beskriver Gnosjöandan är samarbete och ömsesidig förståelse. Med hjälp av Wendeberg (1982) förklarar Wigren att de flesta av företagen startade med mer än en grundare, oftast två släktingar eller några medarbetare som gick ihop. Kollektivet är också viktigt då

företagsägare sällan ser sig själva som ensamma hjältar utan fokuset ligger på samarbetet. Wigren fortsätter förklara med Wendeberg (1982) att folket i Gnosjöregionen har uppfostrats på ett liknande sätt som delar samma uppfattningar kring arbete och livet men som också delar samma religion. Majoriteten av invånarna har samma utbildningsnivå och samma kompetens, samt att de har liknande värderingar. Wigren (2003, s.13) menar på att Wendeberg (1982) beskriver en homogen kultur i Gnosjöregionen.

Gnosjö har haft en stor efterfrågan på arbetskraft och detta har folket lärt sig, vilket har lett till att det ses som väldigt ovanligt och konstigt att vara arbetslös. På grund av den efterfrågade arbetskraften har den generella inställningen varit att man inte behöver vara arbetslös i Gnosjö (Wigren, 2003, s.14). Wigren (2003) fortsätter och förklarar att invånarna i Gnosjö betraktas som pålitliga, hårt arbetande, geniala och kreativa. Wendeberg (1982, s.24) förklarar att människor i Gnosjö har en tilltro om att människor vill och kan hjälpa till. Andra egenskaper Wendeberg beskriver Gnosjöborna är arbetsglada, praktiska, påhittiga, samarbetsvilliga men även högmodiga och har en stor självkänsla. En annan egenskap som beskriver invånarna är att de är religiösa och med hjälp av Torekull (2000) förklarar Wigren (2003, s.15) att i Gnosjö finns ett religiöst nätverk som innehåller människor som har tillit till varandra och som entreprenörer kan anställa.

“Flitighet och fantasi, starka sociala nätverk och full fart framåt” är tre teman som

lokala aktörer beskriver Gnosjöandan i regionala marknadsföringsmaterial, beskriver Wigren (2003, s.17). Inom “flitighet och fantasi” tar Wigren upp en framgångssaga som Värnamo Nyheter (1999) skriver om där en man investerade sina sista 25000 kr 1985 att starta ett företag som resulterade i att samma företaget 1999 omsatte 100 miljoner och antalet anställda var 35 stycken. Företagets ägare hade blivit rekommenderad att inte investera i att starta företaget men han gjorde det ändå. Wigren (2003, s.18) fortsätter berätta inom “starka sociala nätverk” att det i regionala marknadsmaterial är vanligt att man framhäver det sociala nätverket som finns i Gnosjö. Samarbetet trycks det också på när situationer inträffar för företag som de inte kan lösa själva och således tar hjälp av andra företag i regionen.

Gällande “full fart framåt” förklarar Wigren att trots att historien har en betydelsefull del av Gnosjöandan så fokuseras det även på framtiden genom till exempel avancerad teknik. Företagen i regionen är moderna och high-tech, men fokuset ligger också på att företagen ska, med förhoppning, fortsätta att växa. Vi vill dock poängtera att Wigren skrev detta år 2003 och därför behöver inte begreppen “moderna och high-tech” nödvändigtvis reflektera vad de innebär idag.

Wigren (2003, s.19) förklarar att de tre teman, “flitighet och fantasi, starka sociala nätverk och full fart framåt”, är vad “den stora berättelsen” om Gnosjöandan grundar sig i. Egenskaper såsom lönsamma företag, en låg arbetslöshet och den höga samarbetsnivån mellan företag brukar inte sällan nämnas när Gnosjöandan förklaras. Kännetecken som hjälpsamhet, samarbete, solidaritet, inofficiella nätverk och positiv avundsjuka hör också till bilden av Gnosjöandan, förklarar Wigren (2003, s.19). En annan beskrivning om Gnosjöandan är från Helling (1995) som förklarar att Gnosjöandan innehåller 50% avundsjuka och 50% envishet.

Efter att ha presenterat hur Gnosjöandan beskrivs och upplevs av media, tidningar och artiklar intresserar sig Wigren (2003, s.19-20) för hur livet utanför företagsverksamheten ser ut. Eftersom “den stora berättelsen” kring Gnosjöandan fokuserar på företag och dess ägare, menar Wigren på att man inte får någon bild av hur vardagslivet ser ut och ställer istället frågorna:“Vad gör människor när de inte

tillbringar tid på företaget? Hur är vardagen i regionen? Var möts människor? Vilken roll spelar kyrkan? Är det fortfarande en mötesplats? Det finns många familjeföretag, men vilken roll har familjen?”. För att ta reda på dessa frågor levde

Wigren i Gnosjö i ett års tid från mars 1999 till april 2000, och tog således del av regionens vardagsliv för att lära sig om meningen kring Gnosjöandan som har pratats så mycket om. Wigren (2003, s.21) berättar att fokuset var att förstå och ge mening till Gnosjöandan. Detta gjorde hon genom att både intervjua folk men också genom att observera människor. Således fick hon olika “berättelser”, som hon kallar dem, vilka delades upp i fyra olika kategorier, eller “arenor”, som Wigren benämner dem. De fyra arenorna är “affärsföretaget, affärsrelaterade aktiviteter, kyrkan och den

Gnosjöandan och hon förklarar att de valda arenorna representerar vad människor i Gnosjö gör samt vilka platser de träffas på och deltar i (2003, s.61). Nedan kommer samtliga arenor att förklaras.

“Affärsföretaget”

När Wigren (2003, s.117) berättar om arenan “affärsföretaget” ställer hon frågorna “Vad kan man lära sig om Gnosjöandan med perspektivet affärsföretaget? Hur influerar företag vardagslivet i Gnosjö?”. Hon förklarar att vardagslivet i Gnosjö handlar främst om affärsaktiviteter och således är företaget en viktig mötesplats där det finns på formella samt informella nätverk mellan företagsägarna. Nätverken gör att de får tillgång till kunskap, information och andra resurser som kan vara fördelaktigt för båda parter. Många av företagsägarna Wigren pratade med ansåg att det är en livsstil att driva ett företag, men att ta ett aktivt ansvar för samhället är viktigt, menade majoriteten av företagsägarna på. Även fast det är en förförståelse att företagen i Gnosjö är familjeföretag som har gått i flera generationer, finns det ingen given ägarskapsmodell som representerar regionen, menar Wigren (2003, s.118) eftersom antalet företag som har blivit köpta av externa företag har ökat. Således har samhällets affärsliv förändrats en del eftersom nya utomstående aktörer har blivit en del av Gnosjöandan också. De bidrar i sin tur till nya sätt att hantera situationer vilket i sin tur påverkar företagssamhället. Många av invånarna som Wigren pratade med var ganska skeptiska mot externt ägande och menade på att de som sålde till externa företag inte ansvarade för samhället och regionen eftersom externa ägare inte ser företagandet på samma sätt som de som är uppvuxna i regionen gör. En annan sak som skiljer gentemot externa företag är att många av de människorna har en högre utbildning, vilket även Wigren märkte att invånarna i Gnosjö också var skeptiska mot. Majoriteten av företagsägarna i Gnosjö har inte någon högre utbildning och anser att det inte behövs heller. Att vara en extern företagsägare som inte är uppvuxen i Gnosjö anses vara en outsider och är således en del av en annan social kontext till skillnad från de lokala företagsägarna, förklarar Wigren (2003, s.123). “Affärsrelaterade aktiviteter”

Nästa arena som Wigren diskuterar är “affärsrelaterade aktiviteter” där hon inleder med att ställa frågorna “Vad kan man lära sig om Gnosjöandan med perspektivet affärsrelatarade aktiviteter? Vem deltar i arenan? Hur influerar arenan vardagslivet i samhället?”. Wigren (2003, s.145) förklarar att det finns olika ställen i Gnosjö som människor socialiserar på där exempelvis kunskap, information och andra resurser delas som exempelvis klubben/organisation Rotary, Gnosjö Hjälper (second hand-butiken), politiken, den lokala handelsföreningen och lokala myndigheter. Företagsägare socialiserar på ett flertal platser som till exempel klubben/organisationen Rotary på en lunch eller frukost. Under en lång tid har en av Gnosjöandans egenskaper varit att företagsägare har, både ett formellt och informellt nätverk med varandra. Det är dock få platser som ägare av familjeföretag träffar ägare på externa företag. Wigren (2003, s.146) menar på att det kan bero på att externa företagsägare kan ses som ett hot till regionens kunskapsutveckling då information och kunskap sprids mellan människor när de socialiserar.

Vad Wigren även har analyserat är att olika generationer engagerar sig i olika aktiviteter, till exempel är pensionärerna väldigt engagerade i Second hand-butiken “Gnosjö Hjälper” och de lokala industrimuséumen medan yngre människor intresserar sig för annat (2003, s.146). Oavsett anses aktiviteter som stöttar och som främjar samhället som viktiga och många företagsägare engagerar sig i olika aktiviteter utanför sitt företag. Således får de möjligheten att påverka samhällets utveckling. Wigren (2003, s.149) förklarar vidare att många i Gnosjö är engagerade i voluntärarbete och det är ett sätt att bidra till samhället och vara en del av Gnosjöandan för de som inte är företagsägare. De som har varit en stor del av voluntärarbete i Gnosjö är väldigt uppskattade i samhället, menar Wigren (2003, s.149). Det finns även många av företagsägarna som har bidragit till samhället genom olika typer av donationer. Till exempel donerade Karl Törefors en kyrkklocka till en kyrka i Hillerstorp samt var en av arrangörerna till byggandet av vägen mellan Hillerstorp och Värnamo. Att donera olika saker till samhället ses inte som något skrytsamt, utan mer som något generöst. Trots att det kan ses som att människorna vill skylta med sina rikedomar så är det socialt accepterat i regionen så länge det främjar samhället.

“Kyrkan”

I den tredje arenan pratar Wigren om kyrkan och ställer frågorna “Vad kan man lära om Gnosjöandan med hjälp av kyrkan? Hur influerar kyrkan vardagslivet i Gnosjö?”. Wigren (2003, s.173) förklarar att kyrkan är ett ställe för att nätverka och kommunicera på, där människor oavsett yrke, position och ålder träffas. Människor har ett nära nätverk med de människor de växte upp med i kyrkan som är i samma ålder och med tanke på att starka, sociala nätverk har utvecklats deltar man främst i aktiviteter som ens egna kyrka arrangera, då det finns ett flertal. Dock är kyrkans aktiviteter öppna för vem som helst och det är oftast mötesplatsen för nyinkomna invånare. Således får nyinkomna kontakt med lokala invånare genom kyrkan och kyrkan erbjuder riktlinjer för hur man ska leva och bete sig, berättar Wigren (2003, s.173) men alla följer inte dessa regler. Kyrkans aktiviteter kan arrangeras tack vare voluntärarbete och därav behöver kyrkan medlemmar. Utöver det får kyrkan en del donationer. Trots att det sägs att kyrkan välkomnar alla, exkluderar den människor och konstruerar gränser, menar Wigren (2003, s.173) på, eftersom många av kyrkans medlemmar har varit med under en lång tid. Således kan det vara svårt för utomstående att bli lika delaktiga och accepterade.

Wigren (2003, s.176) upplevde att de som är engagerade i kyrkan hävdade att det är en viktig del i samhället och regionen medan de som inte är troende menade på att den inte är det. Dock var det en majoritet på de som påstod att kyrkan var en viktig del och att den har influerat samhällets värden. Många berättade också att kyrkan var en viktig plats för dem att socialisera på och att den har bidragit till känslan av en stark gemenskap. Av de troende var det många som även förklarade att affärsrelaterade frågor diskuterades och blev lösta i kyrkan eller över en kopp kaffe på kyrkfikat. Kyrkan är en plats för att socialisera och nätverka, men de som inte är aktiv inom kyrkan och deltar på aktiviteterna är inte inkluderad i de nätverk som skapas inom kyrkan. Wigren (2003, s.176) anser därför att kyrkan är en arena som både inkluderar människor men även exkluderar människor. Det uppstår därför en typ av barriär mellan de som är troende och de som inte är. Någon annan som delar Wigrens syn på kyrkans viktiga påverkan i Gnosjö är Glenn Sjöstrand, som han

nämner i sin bok Gåvan i Gnosjö (2008). Han förklarar dock att långt ifrån alla företagare är aktiva i kyrkan och även de som är aktiva inom kyrkan är det av dem inte alla som använder kyrkan för ekonomiska intressen (2008, s.73). Däremot menar Sjöstrand (2008, s.77) på att kyrkan har påverkat företagarna i samhället som helhet när det kommer till hur man driver sitt företag. Kyrkans värden såsom öppenhet, ärlighet och att inte skryta är något som har påverkat invånarna i Gnosjö, vilket Sjöstrand (2008, s.76-77) menar på syns på företagandet i Gnosjö.

Det finns dock en brist på logik gällande värderingarna som härstammar från kyrkan som människor pratar samt hur man ska bete sig, menar Wigren (2003, s.177). Folk beter sig exempelvis på ett sätt inom regionen och på ett annat sätt när de är utanför. På exempelvis Västkusten verkar det vara olika normer än vad det är i Gnosjö, exempelvis gällande alkohol. Normen i Gnosjö angående alkohol är att man inte ska konsumera det, men människor gör det ändå. Andra normer i Gnosjö är till exempel att man ska vara en hårt arbetande och flitig människa som bidrar till samhället, man ska inte skylta med sin förmögenhet och sina prestationer samt att man ska vilja gifta sig och bosätta sig. Samtidigt som människor pratar om att Gnosjö är ett ställe där alla är jämlika, men Wigren (2003, s.177) upplever att det finns en del grundläggande villkor för att ses som jämlik i samhället.

“Den lokala teaterföreningen”

Wigren börjar även den sista arenan med att ställa frågorna “Vad kan vi lära om Gnosjöandan med den lokala teaterföreningen? Vad säger det om vardagslivet i samhället?”. Denna arena handlar om en pjäs som illustrerar Gnosjöandan och vardagslivet i regionen. Pjäsen uppmärksammar hur viktigt det är för människor i regionen att leva efter de givna normer som finns kring hur livet ska vara, förklarar Wigren (2003, s.197). Att göra något annat än att stanna kvar i regionen och arbeta på ett familjeföretag i regionen är fördömt. Big Bengt, grundaren av nöjesparken High Chaparral, tas upp av Wigren (2003, s.198) då hon menar på att han “är ett levande exempel på vad man är förväntad att göra och att inte göra”. Han framställs i pjäsen som någon som bryter lagar och regler då han byggde utan tillstånd, men Wigren (2003, s.200) förklarar att människors tankar kring Big Bengt i Gnosjö

varierar. En del ansåg honom vara en hjälte som bröt ny mark medan andra var besvikna på honom och att nöjesparken var en synd. Baserat på vad människor i Gnosjö sa om Big Bengt poängterar Wigren (2003, s.201) att han var en utomstående. Andra utomstående människor Wigren pratade med betonade svårigheten att bli en del av samhället och svårigheten att avvika från normerna i samhället. Pjäsen tar också upp normerna som finns i Gnosjö och understryker att det är sociala värderingar och normer som styr där. Förutom att sträva efter att arbeta inom regionen på en tillverkningsindustri samt att vara flitig och arbeta hårt, är det också viktigt att inte bryta mot dessa normer och även fokusera på familjen. Eftersom livet i Gnosjö är byggt kring familj är singellivet inte något att sikta mot, förklarar Wigren (2003, s.201).

Efter att Wigren presenterat de fyra teman går hon in på normer och värderingar som finns i Gnosjö där hon utöver det fokuserar på vilken mening som tillskrivs om Gnosjöandan. Som tidigare nämnt säger “den stora berättelsen” att regionen har låg arbetslöshet, lönsamma företag och en hög nivå av samarbete mellan företagen. Utöver det beskrivs Gnosjöandan med egenskaperna hjälpsamhet, solidaritet, samarbete, positiv avundsjuka och informella nätverk, förklarar Wigren (2003, s.205). Sjöstrand (2008, s.85) förklarar att anledningen till varför många vill driva eget företag är friheten att själv få bestämma över sin arbetstid och styra som man själv vill. Han säger dock att kraven på företagarna är höga, både från de själva och omgivningen och menar samtidigt på att trots friheten företagarna upplever av att driva eget, är det egentligen det normativa tvånget att faktiskt lyckas som företagare som påverkar vad företagarna gör. Sjöstrand (2008, s.86) förklarar även att pengar inte är drivkraften för företagarna utan det handlar mer om att man vill utveckla något och att man har en vision man vill uppnå. Liknande bild om företagarna i Gnosjö och hur drivkraften inte handlar om pengar förklarar Wendeberg (1982, s.23). Wigren (2003) förklarar vidare att Gnosjöandan handlar om så mycket mer än bara det hon har beskrivit i de fyra arenorna och förklarar att genom normer och värderingar är det möjligt att lära sig mer om Gnosjöandan, speciellt om man tar hänsyn till värden. Wigren (2003, s.205) har således identifierat tre värdekällor som har arenorna som bas, vilka är kyrkan, familjen och historien.

Kyrkan har i regionen haft en stark position i flera årtionden och är fortfarande en

plats för nätverkning och socialisering där normer och värderingar skapas, berättar Wigren (2003, s.206). Kyrkan ingår i vardagslivet för många i samhället och har gjort under en lång tid, vilket i sig formar regionens normer och värderingar. Wigren betonar även att om nyinkomna invånare är troende kan det vara en förklaring till varför det är enklare för dem att anpassa sig i samhället än för icke-troende. Invånarna i Gnosjö försöker att hålla sig till de normer som finns, exempelvis gällande alkohol, men det kan se annorlunda ut utanför regionen, förtydligar Wigren (2003, s.209).

Familjen är något som regionen är organiserad kring, både när det gäller arbetslivet

och privatlivet, berättar Wigren (2003, s.209). Med tanke på att majoriteten av företagen är privatägda, inte sällan av familjemedlemmar, är det inte konstigt att familjen är kopplad till både privat- och arbetslivet. Människor i regionen gömmer inte att de är släkt med varandra utan visar det snarare om de är släkt med någon som har utvecklat ett välkänt företag, menar Wigren på (2003, s.209). Kärnfamiljen i Gnosjö är viktig och eftersom många är släkt med varandra påverkar det nätverket i regionen. Det bildas därför ett nära och tajt band med varandra som resulterar i att folk är pålitliga, förklarar Wigren (2003, s.209). Sjöstrand (2008) instämmer också gällande tilliten som finns i Gnosjö och menar på att det inte bara handlar om att människor har släkt som driver företag, utan att Gnosjö är en liten ort vilket resulterar lite i att “alla känner alla” där det är fullt rimligt att både någons granne och barndomskompis driver företag. Wigren (2003) fortsätter och förklarar att även att lojaliteten är viktig i affärsförhållanden då många anställda i regionen är lojala deras arbetsgivare och väljer att arbete kvar, trots möjligheten att byta arbete. Det finns en ömsesidig tillit mellan anställd och arbetsgivare, där den traditionella företagsägaren beskrivs som att de bryr sig om sina anställda och där familjen spelar stor roll, förklarar Wigren (2003, s.210). Eftersom familjen spelar stor roll i regionen