Gnosjö Automatsvarvning AB

Gnosjö Automatsvarvning AB är ett företag i Gnosjö. Företaget är idag specialister inom skärande bearbetning och svarvning. De har 66 anställda och ägare är

familjen Fransson. Idag sitter Linda Fransson som VD, som är personen vi har intervjuat.

Klockan är 13:00 den 16 mars och vi startar vår intervju med Linda Fransson som är VD på Gnosjö Automatsvarvning. Vi berättar lite om vad vårt arbete handlar om och berättar om oss själva och vår utbildning. Vi ber henne sedan berätta om sig själv. Linda berättar att hon är född 1974, i Värnamo och hennes föräldrar köpte

företaget samma år, 1974. Efter några månader flyttade familjen till en lägenhet i Gnosjö och de bodde där fram till Linda var 15 år. Sedan flyttade de ut på landet och hon brukar säga att hon fick möjligheten att bli delägare i Gnosjö Automatsvarvning när hon var 15 år. Hon har egentligen aldrig gjort något annat sedan hon tog sin examen. Hon är maskiningenjör och har pluggat 2 år i Jönköping. Då var också högskoleutbildningarna 2-åriga, så hon har gått den kortaste utbildningen av de alla och är ingenjör. Linda har därefter läst till ett år då hon behövde ha extra ledarskap och ekonomi i sin utbildning. Hon fokuserade alltså då på ledarskap, ekonomi samt kvalite och miljö. Hon läste 1993 till 1996 på högskola och fick sätta ihop sin utbildning som hon var intresserad av, som man kunde göra på den tiden. Det fanns inte så många fack säger hon, så hon läste maskin inriktning produktion, lite kontruktion, lite styre och regler, men framförallt det hon tyckte var kul. Det var en fantastisk bra utbildning för henne som hon haft jättemycket nytta av, anser hon. Hon har jobbat på företaget sedan 1996 och hon var då 22 år gammal, men hon har egentligen alltid, varenda sommarlov, påsklov och sportlov jobbat där sedan hon var ganska liten, berättar intervjupersonen. Det är för att de är ett familjeföretag och för att det skulle gå snabbare. Efter alla hjälpte till kunde de åka iväg och göra något annat. Det är så hon är uppvuxen och lite så försöker hon uppfostra hennes barn, att hjälps man åt så får man mycket roligare och det går fortare, även om det är lite tråkigt att göra ibland, menar hon. Vi frågar Linda om hon kan beskriva sig själv med

bara några ord och Linda säger att hon är väldigt ödmjuk och framåt.

När hon växte upp bodde de bokstavligen på fabriken, mellan när hon var 10 och 15 år. Det gjorde de för att mamman och pappan hade köpt ett hus på landet som krävde renovering. De hade inte möjlighet, dels ekonomiskt, att ha kvar huset i gnosjö och

samtidigt ha ett skrutthus på landet, som Linda beskriver det, och de hann definitivt inte. Därför bosatte de sig på fabriken och bodde där i 5 år, det var definitivt inte en lägenhet vid sidan om menar hon, utan detta var både kontor, barnrum och sovrum i ett och de hade ingen egen dusch utan duschen var i damernas omklädningsrum och lunchrummet använde de när de skulle äta frukost. Så är hon uppvuxen, berättar Linda. Hennes mamma har berättat att Linda kom när hon var någonstans mellan 10 och 15 år och sa att “nej idag vill jag inte jobba, idag vill jag göra något annat”, och då gjorde hon det. För det var aldrig någon som hade tvingat dem att jobba utan de hade bara gjort det, för att dels tjänade de pengar och kunde använda dem, men de tyckte också att det var något man bara gjorde. Den dagen gick det ett par timmar och sen tyckte hon inte att det var kul att inte göra någonting, då hade jag gjort färdigt det hon behövde, och så började hon jobba igen.

Vi ber henne därefter berätta lite mer om företaget. De startade 1974 när hennes

mamma och pappa var 24 och 28 år, de kunde ingenting om företagande egentligen, pappan var ingenjör, mamman var naturvetare men de brann för att skapa någonting för sig själva, som ett eget företag. För dem var det målet. Sen brukade de säga att det spelade inte så stor roll vad de gjorde och Linda säger att det var en tillfällighet att de kom in på just svarvning. Därefter har de hållit fast vid det och gjort detta till en familjegrej, hon och hennes syster blev delägare när systern var 12 år och Linda var 14 år, och det är ganska många som har haft åsikter om det, menar Linda. Folk tänkte att föräldrarna kanske uppfostrar sina döttrar väl, men tänk när döttrarna träffar någon På den tiden var det så självklart att man skulle träffa en kille, och den killen skulle ta över företaget och förstöra det, berättar Linda. Det finns alltså mycket som man kan ta hänsyn till eller bestämma att man inte ska bry sig om. Hennes familj gör dock som de vill och så har hennes mamma och pappa alltid gjort. När de haft en magkänsla har de alltid gått på den, säger VD:n. De har alltid jobbat extremt mycket för hållbarhet, att inte använda mer energi än nödvändigt och att bry sig om personalen med vetskap om att ifall de trivs så kommer de stanna där länge.

Idag berättar hon att de är 66 medarbetare, när de flyttade upp till de nuvarande lokalerna 1996 så var de runt 18 st, hon menar därför att de gjort en ganska stor resa

på några år. De har haft jättemånga dippar på vägen, det har inte bara varit bananskal utan det är ganska tufft, säger Linda. Dock har de alltid egentligen lyckats behålla personalen och inte behövt säga upp folk förrän finanskrisen 2009, som var deras värsta kris när de halverade omsättningen. Hon menar att man kan tänka lite på hur corona har påverkat dem som ett företag, de har fått hjälp med omställningsstöd, de har sökt korttidsarbete för en månad, 20% för medarbetarna på golvet, och fått det. Så de har egentligen inte så mycket att klaga på säger VD:n. Det är många andra saker som händer ute i världen, Sverige kan inte ta beslut som inte påverkar andra nationer. För ett år sedan bestämde Sveriges regering att hålla igång produktion i Sverige och då gick Volvo AB och Volvo personbilar ut och sa “vi stänger ner”, berättar Linda. Det var ju för att de inte fick delar och det påverkade Gnosjö Automatsvarvning för då fick de inte leverera. Hon undrade då vad de höll på med, de fick ju ändå gå till jobbet. Det får någonstans extrema konsekvenser, för man har ett globalt leverantörsled och hennes bolag hade fler länder i Europa som helt stängde ner, som norra Italien som gjorde material till dem. De sa den 9 mars att de levererar men den 11 mars var det helt igenstängt. Det finns många sådana konsekvenser som de inte kan påverka, berättar VD:n. Det som de däremot har gjort på bolaget är att använda sig av historien kring att de har klarat nedgångar innan, därför har de använt denna tiden för att bygga kunskap till medarbetare, de har utbildat mycket i 2020 och hon tror att det är något som gör dem starkare för framtiden. Sen är det inte så att det bara är att vända blad nu och att all personal är supertaggade, säger hon. Men de har i alla fall utrustat personalen ganska mycket och fortsätter att utbilda och utveckla alla så långt det är möjligt. Hon säger att de tror på långsiktighet, att deras medarbetare gärna säger till sina kompisar att “hörni ni det är ganska bra att vara på Gnosjö Automatsvarvning” och att det sedan sprider sig. Hon tror på den långsiktigheten, mycket ledarskap, mycket tänk på att medarbetarna är viktiga för dem.

Vi går sedan in på Gnosjöandan och frågar henne hur hon skulle förklara den, om den betyder något för henne och i så fall på vilket sätt. Hon tänker att när man

kommer utifrån och läser om Gnosjöandan kanske den inte är så specifik och unik förrän man faktiskt stöter på den. För Linda handlar det mycket om nätverk, att det

aldrig är farligt att fråga en granne om hjälp, det tror hon är det unika i Gnosjö. Sen kanske man tjänar pengar på det om man hittar samarbetsmöjligheter men någonstans för henne är Gnosjöandan just att man vågar fråga, be om hjälp och faktiskt får hjälp, fortsätter hon. Det finns inte någon dold agenda att nästa gång kommer man själv tjäna massa pengar, eller att man inte vågar säga att sin kollega gör något här fastän man verkligen vet det. Så på telefonkatalogens tid, före er tid säger Linda till oss, var Gnosjö känt i hela Sverige, då det fanns många företag där. Då började man på Gnosjö och så var det liksom “A” - “Automatsvarvning”, ja men dem ringde man och då frågade man allt mellan himmel och jord. Det behövde inte ha med svarvning att göra utan de kunde fråga “vem kan bocka en plåt” och då berättade man vem som kunde göra det, menar Linda. Så gjorde man då, idag finns det så mycket IT teknik som gör det möjligt att bara googla och snabbt få upp ett svar, fortsätter hon. Men hon tror fortfarande det är det här kittet någonstans, som gör att man vågar fråga och man får hjälp, det är för henne grunden i Gnosjöandan. Frågar ni någon annan kommer ni få ett helt annat svar, säger hon till oss.

Vi tar upp ämnet ledarskap och frågar hur hon skulle beskriva bra ledarskap. Hon

berättar att hon nog kan tas för att vara för godtrogen ibland. För henne handlar det om att hon tror att individen vill göra ett bra jobb, om den får förutsättningen att göra det. Därför ger hon ganska många en ärlig chans innan motsatsen är bevisad. Det är det ledarskapet hon själv vill stå för och hon vill kunna lita på att hennes medarbetare gör sitt bästa om den får alla förutsättningar för att göra det. Sedan är det svårt för henne att svara vad andra tycker och tänker, säger VD:n, men hon tror det handlar mycket om att ge dem möjlighet och att inte bara se till sig själv, att inte bara se till att hon själv tjäna mycket pengar. Deras företag har generellt sett tjänat pengar, säger hon. Det är för att de har medarbetare som vet vad de gör, de ger henne information om vad en detalj ska kosta att tillverka och de mäter extremt mycket så att de har koll. När hon säger något till en kund vet hon att hela företaget backar upp henne, och hon är också väldigt ärlig tillbaka till medarbetarna om de har ett problem. Då vet hon att de kommer stötta henne i den situationen, eftersom alla vill att det ska bli till deras fördel naturligtvis, berättar hon. Ibland när de förhandlar kan de kanske bli lite enraka, vilket innebär att man är lite knäpp, envis och inte ger sig, förklarar hon.

De vet att de har rätt och då gäller det ibland att linda in det och ge ett, kanske inte bara stenhårt svar och säga att så är det, utan man får linda in det, säger intervjupersonen. Men visst hon har suttit internationellt och haft förhandlingar då folk har tänkt “åh ni är konstiga”, och sen har de skrivit på kontraktet. Företaget har dock hög kvalitet, inte noll fel men väldigt nära noll fel. De har extremt bra leveransprecision, inte 100% men de ligger på 99,8%. Dessutom pratar de konstant i små grupper, ibland kan personalen tycka att det blir väldigt mycket möten, och det vet hon. Hon försöker dock bli duktigare på att avhandla det som ska avhandlas snabbt på sina möten. Gnosjö Automatsvarvning ställer frågor till sin personal som till exempel “vad tycker ni om oss som chefer?” och det svarar de anställda på helt anonymt. De får tänka och svara på frågor som till exempel “vad tycker jag, är det ordning och reda, har jag koll på mina mål, får jag det stödet jag behöver?”. Det är ganska jobbigt att få ett sånt svar som en chef, säger hon, men det ger henne också en möjlighet att bli bättre och så mäter de över tid, för att se om det blir någon positiv eller negativ utveckling. Det är ganska jobbigt att vara anställd på ett företag som jobbar med konstant förändring, menar Linda och fortsätter förklara att man kan tycka att det är jättejobbigt när man läser mycket om det i media. Gnosjö Automatsvarvning har varit ganska framgångsrika till att nå ut till alla typer av media och det är en strategi de har som de har lyckats med jättebra, berättar VD:n. Dock kan det vara så att medarbetarna kan tycka att det är jättejobbigt när de sitter där på sitt fredagsmys med deras kompisar och de säger “varför är ni så speciella? Nu

skriver de om er igen. Ja men lönemodell, det har väl alla”. Ja, säger Linda, det

kanske man har men nu vet hon att alla inte har en modell att jobba med när det gäller sätta lön. Det har de på detta företag, men det är inte hon som har tagit fram den. Människoe som säger de kommentarerna har läst någonstans om Gnosjö Automatsvarvning och lönemodeller, men har inte ens läst vad det står, menar hon. De har troligtvis inte ens ifrågasatt om de själva varit med i sina företag och suttit ut den lönemodellen. Det hoppade man över för det är inte det som är intressant, det handlar lite om att peka på någon och säga “varför är ni så speciella”. Det är också en utmaning, att jobba med strategi kräver hela tiden att man är med och lyssnar av och förändrar, menar Linda. Även om hon vill att alla ska känna att de är delaktiga, kan det bli för mycket ibland och då informerar de när de är klara. Företaget behöver

inte informera hela tiden för det blir för mycket information att förhålla sig till och det är också en strategi från deras sida. Men just tillbaka till grunden i ledarskap, fortsätter hon, handlar det mycket för henne om att hon litar på att människan vill göra ett bra jobb och att om de kan ge dem de bästa förutsättningarna, så kan människan göra det. Det tycker hon att hon ser hela tiden, säger VD:n, allt ifrån att när man går hem på fredag eftermiddag och ser att dörren inte går igen, för det är något som har gått sönder i låset; då går man inte hem och struntar i det och tänker att det är någon annans problem. Då ringer det istället i telefonen eller någon som kommer in och säger att det inte funkar. Då sitter man tillslut och säger “ja tack tack

jag vet jag vet”. Så att just detta att bry sig och vilja att företaget ska gå bra, det tror

hon är väldigt viktigt i ledarskapet, berättar hon.

Eftersom Linda har berättat att det är ett familjeföretag och hon varit med sedan hon var barn, undrar vi om hon tror att det har gjort att hon inspirerats från hur hennes föräldrar har skött bolaget eller om hon har tagit en annan väg. I och med att både

mamma och pappa varit med i företaget så är det inte någon trött person som kommit hem och klagat på kvällarna utan de har gnällt ihop och när det har varit positivt har de varit glada ihop, svarar Linda. Men visst har hon kommit hem när hennes föräldrar har varit helt förtvivlade och hon kommer ihåg när hon var runt 17 år, och finanskrisen slog till 1991. De hade lån i annan valuta och hennes mamma var helt förtvivlad, hon hade litat på banken och de hade sagt att hon inte behöver göra sig av med lånet. Hon bara såg hur pengarna flög iväg och hur allt skulle gå åt pipsvängen, berättar hon. Linda påpekar dock att lika väl som hon har varit med och tittat på maskiner och allt det där trevliga, behöver hon se båda sidor för att göra ett beslut, om ifall hon är villig att göra det här. Hon säger till oss att vi kan tänka på oss själva om vad våra föräldrar har gjort och vad vi pratar om kring middagsbordet, om det är hiss eller diss. Om man då är så sugen på att göra det som ens föräldrar gör.

Först tänkte Linda att hon ville ha en teknisk utbildning för det var det hon ville jobba med och att hon ville jobba på ett annat större företag, för det tänkte hon måste vara väldigt lärorikt och roligt. Men sen när hon pluggade på högskola var det ett antal personer som gjorde sina examinationsarbeten på stora företag och så kom de

tillbaka och fick ingen respons. Till skillnad från hennes jobb som gjorde skillnad direkt i företaget och det var för henne jätteinspirerande och det gjorde att hon ville börja på Gnosjö Automatsvarvning. Det hoppas hon fler och fler kan känna i sina arbeten när de jobbar mot företag, det är så himla viktigt att det inte läggs i byrålådan utan att man gör någonting som kan påverka, tycker hon. Det var hennes extrema fördel, menar hon, att hon kunde göra det. Det handlar om att förstå sitt sammanhang och för henne blev det så tydligt, att det blev så naturligt att börja jobba där. Däremot har hon medarbetare som har varit där sedan början på 80-talet av det manliga könet, så då är det klart man tänker att de kanske tänker “ja du lilla flicka”, säger Linda. Men de har aldrig sagt det någonsin, hon själv har känt det ibland men då menar Linda att hon måste göra något som inte de gör så att de inte jämför hennes kunskap med deras. Därför valde hon att jobba med något som de inte hade jobbat med så jättetydligt med och det var kvalitetsrutiner och att stödja dem i sitt jobb istället för att stjälpa eller komma med helt andra ideer. De har således också byggt förtroende för varandra och det var också något som hon var ganska tydlig med när hon skulle ta över som VD, att hon ställde frågan till dem att när de ska sitta i ledningsgruppen framöver när hon tar över som VD, vad behöver de av henne, och berätta att detta behöver hon från dem. Det gjorde de ett år innan hon tog över som VD och de hade redan då börjat fundera kring det, säger Linda. Sen vet hon inte om de tog det på lika stort allvar som hon gjorde eller inte.

Hon skulle inte säga att det är finns en tid där hon inte velat vara VD, däremot har hon känt sig förtvivlad i att hon inte kan lösa alla saker eller ha svar på allting. Det bestämde de ganska tidigt, att de skulle tillsätta en extern styrelse med två styrelseledamöter och det gjorde de på slutet av 90-talet. De var med redan då, sedan hade de möjligheten att vara med i ett Almi-projekt som rörde “se till din marknad” och då blev det en liten input för henne och Anna, hennes syster, att få jobba kring varför deras föräldrar hade valt att jobba med denna bearbetningstypen, de här kunderna och de här maskinerna. Hon säger att hon alltid har haft valmöjligheter, hon har alltid haft möjligheten att säga nej tack. Det har ju hennes syster Anna valt, att inte bli VD, utan att bli Lindas back up istället. Anna jobbar med inköp, hon är inte den offentliga mot kund, eller personal men hon finns alltid där och stöttar. Så de