Gnosjö Laserstans AB

Gnosjö Laserstans är en underleverantör av plåtdetaljer till de flesta branscher men fokuserar på laserskärning, stansning och bockning. Företaget finns i Gnosjö men de har sedan 2019 även ett företag i Ljungby. Utöver det fanns de även i Värnamo men det lades nyligen ner då de ansåg att arbetet lika väl kunde göras i Gnosjö och Ljungby. Totalt sett är det ca 130 anställda varav ca 70 anställda i Gnosjö och ca 60 anställda i Ljungby. Ägare och VD för företaget är Jens Petersson, som vi har intervjuat.

Den 16 mars kl 09.00 ringer vi upp Jens Petersson, VD för Laserstans, via plattformen Teams. Vi kör igång intervjun tämligen hastigt eftersom Jens har ett internt möte kl 10.00 som resulterar i att vi vill sätta igång direkt. Vi börjar med att fråga om Jens kan berätta lite om företagets historia och hur den har sett ut från att det började till idag. Jens berättar att det är ett familjeföretag i tredje generationen

och att det har varit ganska många turer fram och tillbaka i företaget innan han hamnade på VD-positionen då det inte var självklart från början, men Jens berättar att hans farfar startade företaget någon gång på 40-talet. Han drev företaget i ett våningshus på bottenplan från början, fram till 1965 då man bestämde sig för att bygga en fabrik 10 meter från huset. Han hade sex barn som alla arbetade och hjälpte till i företaget. Han dog sedan 1969 och då fortsatta samtliga barn att driva företaget men Jens förklarar att det var lite slitigt. År 1974 köpte en av syskonen ut de övriga fem och då stannade Jens pappa kvar i företaget som arbetare. Jens fortsätter och förklarar att syskonet som köpte ut de övriga fem gick bort 1982 och han hade bara en son som var 7 år samt var skild, vilket resulterade i att det inte fanns någon självklar efterträdare som skulle ta över företaget. Jens pappa köpte därför, tillsammans med Jens kusins man, företaget och drev det vidare till 1986 där de delade på sig och Jens pappa drev företaget vidare fram till 1993 då han lite hastigt gick bort. Jens berättar att han bara hade sommarjobbat lite på företaget och var

egentligen utbildad verktygsmakare och jobbade på ett annat företag. Jens berättar att han tog över företaget, men det var mer för att stänga ner det då det bara var en anställd och han inte var direkt intresserad av att fortsätta driva företaget, då det var en väldigt liten verksamhet. 1993 var det också väldigt dåliga tider för Sverige, men Jens förklarar att han tyckte det var kul och att någonstans där började resan för honom för det var egentligen inte planerat.

Jens fortsätter att berätta att det därefter rullade på och att de växte ur de lokalerna som fanns i Gnosjö, vilket resulterade i att de köpte en ny tomt som företaget flyttade till 2002. Därefter har företagets byggts ut 2006, 2009 och 2013. Sedan år 2019 fick Jens förfrågan om att köpa företaget i Ljungby. Jens berättar även hur omsättningen såg ut när han tog över företaget 1993 gentemot nu och 1993 omsatte företaget 720 000 kr och idag är det vad Laserstans omsätter på en halv dag, säger Jens och skrattar till samtidigt som han återigen trycker på att det inte var självklart att han skulle hamna där han gjorde.

Jens får frågan om han kan berätta lite om sig själv och beskriver sig själv som

målmedveten, optimistisk och ordningsam, samtidigt som han lägger till att just biten om ordningsam gäller på arbetet och säger att hans fru inte skulle hålla med om det, men han menar på att han får jobbet gjort och att det är viktigt för honom. Han fyller 50 år och tog över fabriken när han bara var 22 år. Han förklarar att han egentligen inte hade jobbat så mycket när han tog över företaget men han var utbildad verktygsmakare där han berättar att han hade nytta av den utbildningen då, men inte idag eftersom han inte arbetar med det. När Jens gick ut skolan jobbade han och sedan från 1991-1992 var han med i lumpen vilket förklarar varför han inte hade så stor erfarenhet av att arbeta. Han säger att den enda arbetsgivaren han egentligen hade var den verktygsmakaren som han arbetade hos efter skolan. Anledningen till varför det funkade för Jens att ta över företaget upplever han vara på grund av hans tekniska kunskap. Även att hans mamma arbetade på bank under den tiden och ansvarade således för den ekonomiska biten inom företaget vilket då medförde att Jens inte behövde tänka på det. Jens förklarar att han på den tiden inte tyckte att VD-jobbet alls var kul, utan att han tyckte det var kul att vara i produktionen, köpa

nya maskiner och att arbeta i fabriken. VD-jobbet och tillhörande sysslor var egentligen bara en börda, menar Jens på. Idag däremot upplever han att VD-jobbet har blivit mycket roligare. Han förklarar att förr fick han vara alla roller inom företaget; produktionsarbetare, inköpare, personalchef m.m och förklarar det som att det kändes som att han fick sätta på sig olika kepsar för att vara alla de här olika rollerna inom företaget. Idag säger han att han har personal som sköter och ansvarar för alla de områdena som gör att han kan fokusera på VD-rollen på ett annat sätt än förr i tiden då han menar på att han inte hade tiden till att fokusera på sånt. Jens säger att han i den bemärkelse har ändrat sig i den rollen och vad han fokuserar på inom företaget.

Jens får frågan vad han anser vara bra ledarskap och trycker på att närvarande är

viktigt, men också att vara rättvis och lyhörd. Han tycker att man ska visa engagemang och att “man är med” men också att man är med i framkant. Man ska visa att man lever som man lär och tycker, och vara den som kanske jobbar lite längre, lite att man sätter nivån och att man själv kan visa det. Han berättar om köpet 2019 av företaget i Ljungby som från början var ett familjeföretag men som 2008 köptes upp av ett riskkapitalbolag. Han förklarar att anställda nog tappar känslan lite inom företaget när ett riskkapitalbolag köper upp ett familjeföretag och berättar att han har fått kommentarer från flera av sina anställda i Ljungby, som har arbetat där länge och varit med när riskkapitalbolaget köpte upp familjeföretaget, som upplever efter att Jens köpte företaget att det är ett helt annat ledarskap och ett ägande nu. De anställda menar på att det är ett mer närvarande och engagemang i bolaget, vilket Jens menar på gör att personalen blir mer intresserad och känner att det finns engagemang. Han tycker även att ledarskapet handlar mycket om att delegera och säger att han inte har några problem att göra det utan är ganska prestigelös när det kommer till den aspekten. Han tycker att man ska delegera mycket och lita på sina anställda för att de ska växa. Han vill inte att det ska vara något toppstyrt eller någon form av hård hierarki utan alla ska vara på samma nivå.

Jens berättar även att han hellre vill försöka sälja in saker till sina anställda och vill få de att försöka förstå varför man tar vissa beslut eller gör på ett visst sätt. Han vill

kunna ha en diskussion med dem och inte bara säga att “såhär gör vi”, utan att han pratar med sina anställda och försöker få dem att förstå anledningarna till olika handlingar inom företaget. Sen flikar Jens även in med att det såklart blir svårare ju fler anställda man har och att han idag mestadels sitter på sitt kontor, men han säger att han försöker lyssna och ta sig tiden till att faktiskt göra det. Har personalen idéer och förslag får de gärna komma och säga det till honom, förklarar Jens. Han säger att det hellre får ta lite extra tid och att man då istället lägger lite extra krut på att försöka få med alla anställda och skapa den här förståelsen. Jens förklarar att han har fått det till sig förr av personalen att det inte alltid har varit självklart för dem vad som ska göras eller vad han gör eller planerar att göra. Han säger att det kanske kan svänga lite men att det samtidigt är lite som han är och tror även att det har att göra med sin entreprenöriska sida att han tänker “nu är det, det här och där någonstans

måste man försöka vara lite tydlig för att alla ska förstå” och trycker ännu en gång

att han verkligen anser det vara viktigt att lägga extra tid för att få med så många som möjligt i företaget på tåget. Samtidigt säger han att det är svårare ju större företaget blir och Jens tyckte det var ganska lätt i början när han bara hade en anställd men sen blev det fler och fler. Han säger att när det var ett mindre antal anställda kunde han förmedla vad han tänkte och tyckte till alla och hur han ville att företaget skulle vara, hur de på Laserstans ska vara och vad deras DNA är, vad som är rätt och fel. Jens förklarar att när företaget blev större och växte var det viktigt för honom att de anställda han pratade med om dessa frågor på företaget fick i uppdrag att sprida detta vidare till övrig personal så det skulle bli mer självklart för samtlig personal. Han förklarar att det var en strategi han använde sig av men att han nu i efterhand inte tänkt att han har haft, men att han tror att det har påverkat.

Jens får frågan hur han skulle förklara Gnosjöandan och han svarar att han har haft

lite olika svar på den frågan genom åren beroende på var han har befunnit sig i livet men det senaste som han har tänkt på mycket är det stora nätverket som Gnosjö har, förklarar Jens. Olika samlingsplatser såsom idrotten och kyrkan menar Jens på har påverkat nätverket i Gnosjö. Sedan tror han också att folk som är uppväxta i Gnosjö är uppfostrade i en entreprenörsanda och man behöver inte gå alls långt i sin släktkrets förrän man har någon som har ett företag. Jens tror att på grund av det

växer man upp med en förståelse för det. Han berättar om ett taxiföretag som fanns i Gnosjö förr som han bara kunde ringa till och de ställde upp att köra oavsett tid eller dag och han menar på att “någonstans där får man med sig det och det här med att

jobba”. Han tror även att många av hans anställda på Laserstans är programmerade

på det viset, även fast de själva inte driver något företag men att de ändå har det tänket och det menar Jens på underlättar något fruktansvärt när man driver företag. Han tillägger att det nog är svårare att driva företag om det inte finns det tänket. Jens tror att hans uppväxt i Gnosjö har påverkat hans ledarskap och menar på att han känner sig som “en av dem” och syftar på sina anställda. Han gillar inte att man skiljer på VD och anställda och tycker inte att VD:n ska vara högre upp än någon annan där man knappt pratar med sina anställda. Han menar på att det inte har varit så i Gnosjö utan att VD och personal är på samma nivå och han fortsätter och säger att det är så han ser sitt ledarskap, att det inte ska vara vi och dem utan att alla är på samma nivå. Han tillägger också att han upplever det som mindre och mindre vanligt på företag men att han emellanåt ser en tydlig hierarki på vissa företag. Jens anser att uppväxten i Gnosjö således har påverkat ledarskapet för att man har lärt sig att det inte ska vara någon skillnad på VD och personal och avslutar sitt svar med “man är

in it together”.

Vi frågar Jens om han tror att det är någon situation i hans liv som har påverkat hans ledarskap idag där han svarar att det antagligen är massor med saker för att han

har gått igenom mycket. Han tänker några sekunder men tar sedan upp lumpen och förklarade att han hatade att gå lumpen och skrattar samtidigt. Han säger sen att han gillar militären i sig gällande den struktur och ordning som kännetecknar det men att han träffade på så många där som utövade ett så fruktansvärt dåligt ledarskap, menar Jens på. Han tyckte det var jättesvårt att hantera det och förlikade sig inte alls med det; det var hierarki och hårt ledarskap, raka motsatsen till han själv idag. Han förtydligar att han inte hade något problem med lumpens övningar eller att man låg ute i skogen, utan det var den hårda hierarkin och ledarskapet, menar Jens på och berättar att han har försökt vara en sådan ledare så lite som möjligt.

Jens nämner sin farfar och pappa men förklarar att hans farfar dog innan han föddes och eftersom han pappa dog redan när Jens var 22 år hade han inte direkt tagit efter hur de ledde företaget på den tiden. Han berättar också att han hade en period i tonåren där han inte pratade så mycket med sin pappa samtidigt som hans pappa höll sig lite på sin kant och menar på att de inte var så nära då. Jens säger att han lärde känna honom lite mer i slutet och upplever att han personligen växte till sig de sista åren innan hans pappa dog. Däremot tar Jens upp två företagare som han beskriver var som sina mentorer när han tog över företaget. Han säger att han var rätt “grön” då (och syftar på att han var väldigt oerfaren) men eftersom han hade arbetat på Nordbäcks verktyg som många företag åkte till med sina verktyg kände Jens en del folk som han kunde kontakta om han behövde hjälp. Just de två företagarna förklarar Jens var de han kunde rådfråga och beskriver de som väldigt varma människor, men att de båda var väldigt olika också som gjorde att han kunde få olika perspektiv på olika situationer. Jens nämner även sin mamma som han säger alltid har funnits där för honom och som såklart har påverkat honom.

Jens berättar om en situation för längesen som han upplever har påverkat hans ledarskap när en anställd sa upp sig med anledning att hon inte trivdes och att hon ansåg att Jens “missade en del”. Han förklarar att det var en period efter att omsättningen hade ökat varje år som man stod och stampade lite, vilket Jens tyckte var lite halvjobbigt. Han förklarar att kvinnans uppsägelse togs väldigt personligt och det blev en tankeställare för honom gällande sitt ledarskap. Han säger att han alltid har tagit uppsägningar väldigt personligt då det känns som ett misslyckande. Idag försöker han inte att tänka på det sättet när det är så många anställda och menar på att genom åren är det klart att en del lämnar, men att det alltid är tråkigt.

Jens får frågan om det har varit svårt att ta VD-rollen redan som 22-åring, men där

säger han att han inte tycker det men han förklarar att han var “väldigt naiv och bara

körde” när han var ung. Han förklarar att han alltid varit ganska riskbenägen och

samtidigt väldigt optimistisk att det kommer gå bra, inte riktigt sett konsekvenserna för om det inte skulle gå bra. Jens säger att han inte tyckte att banker trodde på honom och berättar om en situation där han skulle köpa en “jättemaskin” som han

ville köpa men som kostade väldigt mycket. Han åkte till banken, som visste vem han var då hans mamma arbetade där, och sa att han ville köpa den och bankchefen sa att han måste åka och titta på den och att tid för det fanns veckan därpå. Jens berättar att han sa “Nästa vecka? Vi måste åka nuuu”. “Nu?” hade bankchefen sagt och Jens lyckades få med sig en bankanställd som åkte och kollade på maskinen med honom väldigt omgående. Bankchefen sa ändå nej till Jens men den lokala bankchefen hade sista ordet, vilket ledde till att Jens försökte gå via honom. Han försökte till och med leasa maskinen via Göteborg men det gick inte. Han berättar att han åkte förbi banken en tisdagskväll för att han såg att ljuset lyste därinne. Han gick och knackade på dörren som bankchefen öppnade, som var lite besvärad men släppte ändå in Jens. Han fortsätter och berättar att de satt och pratade rätt länge där Jens säger till bankchefen att han inte vill göra det här om han inte tror på honom och försökte förklara att för honom att maskinen inte bara var något halvdant utan att den kommer hjälpa företaget att växa. Bankchefen sa till Jens att han inte vill behöva ta Jens hus, om han inte skulle klara av att betala tillbaka lånet. Två dagar efter Jens och bankchefen hade haft sitt långa samtal den sena tisdagskvällen berättar Jens att telefonen ringer där den bankanställda som hade varit med och kollat på maskinen med honom berättar att han inte visste vad som hade hänt men att lånet nu var godkänt. Jens förklarar att de fick maskinen och att det var lite startskottet i företaget. Jens säger och ler samtidigt att än idag när han stöter på bankchefen skakar han på huvudet och säger fortfarande att han inte trodde att Jens skulle klara det.

I slutet av intervjun berättar Jens att han tror att den naiva biten av honom i sina unga år har hjälpt honom och förklarar att han har varit ganska orädd av sig. Däremot förklarar han att det aldrig har varit ett mål att “stacka pengar” och det inte har varit det som har drivit honom. Han tillägger att den ekonomiska biten såklart har en betydelse för annars kan verksamheten inte bedrivas. Jens kommer att tänka på en händelse där han köpte en laser för lika mycket pengar som företaget omsatte på ett år då och säljaren sa till honom “Jaha du Jens, om du inte tjänar pengar på den här

maskinen kan du lika gärna göra något annat”. Jens förklarar att han då tänkte att

det kan han faktiskt göra då, något annat och tyckte inte att det gjorde något om han inte behövde hålla på med det då. Däremot berättar han att hans tänk ändrades lite

när han fick familj och barn för då påverkade besluten inte bara honom och det blev viktigare med den ekonomiska tryggheten för honom. Men att tjäna pengar har aldrig varit det som har drivit honom utan mer att utveckla något. Jens förklarar att gör man det bra så kommer resultaten, som gör att man kan investera ännu mer och bygga desto mer. Jens säger att han har fått frågan varför han köpte företaget i Ljungby, eftersom han har det bra i Gnosjö, och Jens ler och säger att han också undrar det men säger att han inte kan låt bli. Han säger att det egentligen inte är något han behöver men att själva utmaningen lockar. Han säger också att “ibland måste man