Som nämnts är min ursprungliga inspirationskälla Tönnies klassiska ar
bete Gemeinschaft und Gesellschaft. Abhandlung des Communismus und des Socialismus als empir ischer Culturformen. Boken kom 1887 och är sedan dess en av sociologins främsta klassiker, låt vara att dess popularitet varit något konjunkturbetonad. Redan här bör sägas att mitt intresse för Tön
nies inte varit oförmedlat. Det väcktes av d en inspirerande betraktelse av Tönnies som Asplund publicerade 1991 med titeln Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft, en bok med stor insikt och framställningskonst. Asp
lunds bok har flera bottnar. Till att börja med presenterar den på ett klart och koncist sätt andemeningen i Tönnies skrift, med utvikningar i andra uttolkares framgångar och tillkortakommanden när det gäller att förstå denne. Vidare visar Asplund övertygande på möjligheterna att med hjälp av fallstudier, illustrera den sammansatta tankefigur han diskuterar.
Slutligen, och det är framför allt här han har inspirerat mig, argumente
rar Asplund för att begreppsparet Gemeinschaft och Gesellschaft i högsta grad är levande, både på en abstrakt nivå och bland människor i deras vardagsliv. Några av hans argument på denna sistnämnda punkt kommer att strukturera den framställning som närmast följer.
Asplund konstaterar till att börja med, vilket är grundläggande, att begreppsparet Gemeinschaft och Gesellschaft utgör en tankefigur av uni
versell karaktär. Nära nog överallt och under åtminstone hela den tid som moderniseringsprocessen pågått har den varit i funktion. Förmodli
gen har merparten samhällsvetare av betydelse på ett eller annat sätt nå
gon gång relaterat sig till tankefiguren. Som Asplund framhåller har denna fokusering på tankefiguren ofta gått hand i hand med normativa idéer om vad som är att föredra, ett Gemeinschafts-samhälle eller ett
Ge-sellschafts-samhälle. Medan Tönnies själv, Georg Simmel, Wilhelm Sombart och många skönlitterära författare med viss oro betraktade ut
vecklingen mot ett allt mer uttalat Gesellschafts-samhälle, var visionerna de motsatta hos klassiker som Emile Durkheim, Karl Marx och i viss mån Max Weber. Många av dessa klassiker föreslog också alternativa be
greppspar. Hos Durkheim mekanisk versus organisk solidaritet. Hos Weber värderationellt versus målrationellt beteende. Hos Sorokin famil
jerelationer versus kontraktsrelationer. Listan kan göras lång och jag återkommer till en något modernare klassiker som vandrade i Tönnies fotspår, nämligen Talcott Parsons.
Att Gemeinschaft och Gesellschaft har universell karaktär innebär inte att de inte skulle ha specifika och lokala framträdelseformer och gi
vetvis är tiden också här av betydelse. Vad som en gång var modernt övergår till att bli traditionellt men denna utveckling sker inte samtidigt överallt. I mitt fall, som är hämtat från en norrländsk glesbygdskommun, är det naturligtvis rimligt att anta en viss eftersläpning relativt centralare delar av Sverige. D et är också rimligt att anta att lokala variationer före
kommer i tankefigurens framträdelseformer. Just tids- och rums
dimensionernas samverkande betydelse betonas, som nämnts, starkt av Giddens (1990) som menar att ett av m odernitetens främsta känneteck
en är att rummet "slits bort" från platsen. Frånvarande "andra" påverkar allt mer livet i lokalsamhället. "What structures the local is not simply that which is present on the scene: the Visible form' of the locale conce
als th e distanciated relations which determine its nature" (a.a. sid. 19). I denna process spelar givetvis modern teknik på informationsområdet avgörande roll och MRF kan här ses som ett typexempel på öppnandet av en förbindelse mellan det lokala och det universella.
Asplund påminner i detta sammanhang om en tidig iakttagare av denna tendens, nämligen Robert Merton. Merton (1957) genomförde strax efter andra världskriget en empirisk studie i USA, d är han jämförde lokalt inflytande med utifrån kommande inflytande i ett lokalsamhälle.
Som analytiska kategorier använde Merton begreppen lokalsamhälle ("localistic society") respektive kosmopolitiskt samhälle ("cosmopolitan society") vars likhet med Tönnies begreppspar är slående. Hans analys och diskussion skall inte återges här men harmonierar i allt väsentligt med aktuell svensk forskning om eldsjälars respektive utifrån kommande inflytande i svenska lokalsamhällen1. Asplunds poäng är dock denna:
Vad Merton gör är att han genom att utnyttja en tankefigur med djupa rötter i den amerikanska kulturens vardag ger läsaren en chans till igen
kännande. Tankefiguren Gemeinschaft och Gesellschaft utgör, som
1 Se t.ex. Rönnby, A. (1995), Lindfors ( 1997) eller Sundh, K. & Timmen, P. (red) ( 1992).
Asplund framhåller, Mertons och läsarens gemensamma referensram och hans beskrivning och analys blir därför bekant och lätt att ta till sig.
Denna observation får betydelse på åtminstone två plan i mitt arbete.
För det första har den metodologisk relevans. Som nämndes in
ledningsvis i d etta kapitel har min strävan varit att söka förståelse kring mötet mellan Gemeinschaft och Gesellschaft längs två vägar. Jag har närmat mig begreppsparet utifrån en teoretisk förförståelse, men också utifrån människors egen förståelse av densamma. Jag har i det senare fal
let sökt efter beteenden, attityder, orienteringsmönster etc. som indikerar förhållningssätt till tankefigurens två poler. I konsekvens med detta har jag för sökt tillämpa relevanta metoder för datainsamling och tolkning.
Induktiva såväl som deduktiva, och designen i sin helhet har därmed fått abduktiv prägel. Jag återkommer till detta i mitt metodkapitel. För det andra har Asplunds observation en kunskapsteoretisk relevans som handlar om mötet mellan det abstrakta och konkreta. Medan forskaren utnyttjar begrepp (exempelvis Gemeinschaft och Gesellschaft) för att finna mening, omfatta den företeelse i världen hon önskar belysa, så ut
nyttjar människor i sitt vardagsliv enklare ord eller t ermer för att beskri
va, förstå och kommunicera desamma. Asplund uttrycker detta vackert som att människor "bebor" begreppsparet. De lever i en verklighet där tankefiguren utgör en viktig del i deras föreställningsvärld. Jag kommer längre fram att diskutera detta med hjälp av begreppen sociala scheman och sociala representationer. Forskaren bebor givetvis också begreppspa
ret i sitt vardagsliv, men i sin yrkesroll försöker hon tillägna sig en utvän-dig relation till dem. Framför allt försöker hon finna och formulera teo
rier och hypoteser av mer generell och abstrakt natur. Hon försöker lära sig något allmänt av det konkreta fallet. Här utgör jag själv e tt konkret exempel. Med bakgrunden av att ha varit glesbygdsbo och med den för
förståelse som jag därmed bär med mig, skall jag nu i min roll som fors
kare förhålla mig objektiv till mitt material. Det är i detta som Tönnies, Asplund, Giddens m.fl. bistått mig.
I den här processen har, som Asplund framhåller, språket avgörande betydelse. Vardagstänkandet förmedlas genom termer och symboler och dess vetenskapliga motsvarighet är begreppen eller variablerna (Zetter
berg, 1967). Likheterna mellan forskningens och vardagslivets språk och framför allt tillägnande av dessa språk större än skillnaderna. I båda fallen handlar det om att konstruera verktyg med vars hjälp företeelser i verk
ligheten blir begripliga och kommunicerbara. Begreppen Gemeinschaft och Gesellschaft finns alltså både som analytiska kategorier och som var
dagstänkande. Det finns också en ömsesidighet i relationen mellan be
greppen. De förutsätter varandra. Den här ömsesidigheten eller dialekti
ken återfinns på flera plan. På abstrakt nivå driver exempelvis Giddens (1990) tesen att moderniteten idag hotas av att människors tillit till ab
strakta system och abstrakt tänkande tenderar minska. Modernitet i form
av expertsystem av vilka forskningsvärlden är ett tenderar minska i tilltro.
Det moderna tappar i legitimitet och Giddens beskriver d etta målande med hjälp av metaforer som "disembedding" och "riding the jugger
naut". I förlängningen av denna process skymtar Giddens ett postmo
dernt, närmast kaotiskt tillstånd, om inte goda mötesplatser mellan kon
kreta och abstrakta system kan rekonstrueras. Utan att referera till Tön-nies är Giddens här inne på samma tema som Asplund. Människors tan
kefigurer styr deras sätt att uppleva världen och orientera sig i tillvaron.
Den väg som en människa (eller gruppen) väljer att gå skall upplevas som trygg och ställa lovande saker i utsikt. Det var just denna framtidstro som drev det s.k. moderna projektet med sådan kraft via framgångsrika individuella insatser och sociala rörelser2.
En av d e viktigaste dragen i tankefiguren Gemeinschaft och Gesell
schaft som Asplund (och mer implicit också Giddens) framhåller är att den tillåter och manar till jämförelser, samt att nyckelkategorierna i dessa jämförelser handlar om tid och rum. Människor väljer, jämför och re
flekterar. "Inherent in the idea of modernity is a contrast with tradition"
skriver Giddens och han fortsätter: "Tradition is a mode of integrating the reflexive monitoring of action with the time-space organisation of the community. It is a means of handling time and space, which inserts any particular activity or experience within the continuity of past, pre
sent, and future, these in turn being structured by recurrent social practi
ces" (1990, sid.36f). I traditionella samhällen väger de t förflutna tyngre än det framtida och förändringar upplevs inte meningsfulla i de sam
manhang som existerar och reproduceras. Detta gäller givetvis i avsevärt mindre grad i Vilhelmina än i e tt förmodernt samhälle, men tendensen finns där — åtminstone upplever många människor det så.
När Asplund diskuterar moderniseringsprocesser gör han det bl.a.
utifrån en variant av Festingers (1957) dissonansteori. Denna teorin handlar om människors val o ch den frustration som finns inbyggd i des
sa. Ett centralt sådant val som präglat moderniseringsprocessen är att människor nu, till skillnad mot situationen i förmoderna samhällen, har två alternativ att förhålla sig till: Gemeinschaft och Gesellschaft. Väljer en skogsarbetarson att stanna vid faderns läst och bli orten trogen kanske han på det hela taget mår bra av det, men alternativet finns där och på
verkar hans tänkande. Vad hade hänt om jag hade utbildat mig? Om jag flyttat? Eller motsatsen, hon som flyttade. Nog återfinns alltid en längtan tillbaka, hur bra livet än blev i S tockholm?3 Den här ambivalensen eller frustrationen finns ständigt närvarande oavsett vilket alternativ man väl
2 Berman (1988) kallar denna erfarenhetsmassa "modernitet". Han beskriver målan
de detta att vara modern som "att befinna sig i en miljö som utlovar äventyr, makt, glädje, växt, förvandling av oss själva och världen—" (sid. 13).
3 Denna hemlängtan beskrivs målande av Karin Johannisson (2001).
jer. Olyckan finns därmed, som Asplund (1991) skriver, så att säga in-byggd i moderniseringsprocessen, "det valda och det bortvalda".
Att i dagens västerländska samhälle befinna sig i ett renodlat Gemein
schaft är lika omöjligt som sin motsats, att fullständigt vända Gemein
schaft ryggen. Inte ens fysiskt är det troligt och mentalt i princip otänk
bart. I de samhällen där Gesellschaft en gång uppenbarat sig finns jämfö
relsen där, på gott och ont4. I ett av kapitlen i Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft, diskuterar Asplund detta tema utifrån metaforen "fixe
ringsbild" (1991, sid.37ff). Han tar sin utgångspunkt i den klassiska dis
pyten mellan antropologerna Robert Redfield och Oscar Lewis angående tolkningen av livet i den lilla mexikanska byn Tepoztlån. Redfields (1930) datainsamling och bok kom ca 20 år före Lewis (1951) replika-tion. Skillnaderna i beskrivningen av livet är slående och där Redfield såg ett sällsynt lyckligt och Gemeinschaft-likt samhälle såg Lewis något pro
blematiskt och Gesellschaft-likt. Tiden som förflutit torde i samman
hanget sakna betydelse och Asplund driver med visst stöd av Redfield (1955) själv tesen att ingen av tolkningarna har monopol på sanningen.
Båda har fog för sig m en ger var och en bara en aspekt av verkligheten.
Man har helt enkelt haft olika perspektiv som utgångspunkt för sina ob
servationer och tolkningar. På samma sätt som den betraktare som iakt
tar en fixeringsbild ser olika saker beroende på vad som först framträder, kan samma verklighet även för erfarna forskare te sig olika, såväl in ter-som intrasubjektivt. Asplunds poäng är den att man kommer närmare sanningen om livet i d en mexikanska byn om Redfields och Lewis bilder läggs samman och jämförs med varandra. Det som då framträder är inte bara en kombination där bilderna fyller ut varandra utan snarare ett väx
elspel dem emellan. Vad man kan se är, menar Asplund, ett Gesellschaft speglat i ett Gemeinschaft (Lewis perspektiv) och simultant ett Gemein
schaft speglat i ett Gesellschaft (Redfields perspektiv).
För Tönnies utgjorde begreppen Gemeinschaft och Gesellschaft en teoretisk konstruktion (normaltyp) som liknar och i så fall föregriper Max Webers (1977) berömda metodologiska konstruktion "idealtyp", d.v.s. abstrakta begrepp som verkligheten kan jämföras mot5. Vad Asp
lund åtminstone antyder är att denna typ av jämförelser också har rele
vans för människor i deras vardagsliv. När de jämför och evaluerar hand
lingsmöjligheter eller reflekterar över konsekvenser av redan begångna handlingar finns tankefiguren Gemeinschaft och Gesellschaft ofta närva
4 Asplund själv "daterar" tankefigurens födelse till tiden efter franska revolutionen eller till den tid när sociologin som vetenskap uppstår. Med Gesellschaft uppstår so
ciologin och det är också Gesellschaft som ämnets mer prominenta företrädare ägnat nästan allt sitt intresse.
5 En idealtyp är i nget ideal i normativ mening utan utgör en logisk renodling. Den behöver inte existera i verkligheten men måste vara objektivt tänkbar.
rande. Den påverkar människors föreställningsvärld i form av kognitiva kartor, kategoriseringar och representationer. Jag återkommer till detta, men först vill jag ko mma begreppsparet Gemineschaft och Gesellschaft lite närmare inpå livet, nu med hjälp av Tönnies själv.