Som tidigare nämnts anställdes fyra personer som supervisorer, en kvinna och tre män. Åldern på de fyra i supervisor-gruppen varierar mellan 24-och 27 år. De är alltså jämgamla. En av männen är gift 24-och har barn, de övriga är sambos. Tre personer är uppväxta i Vilhelmina medan en kommer från Västerbottens kustland. Samtliga uppger att de har "flyttat runt" en hel del de senaste åren, både för kortare och längre perioder. De
uppger orter från hela Sverige där de tidigare arbetat. Två personer bodde i Vilhelmina då anställningen vid MRF blev aktuell, en bodde i en grannkommun. Den fjärde personen flyttar från Stockholm till Vilhel
mina i samband med anställningen. Samtliga uppger att de var arbetslösa när de sökte arbete vid MRF. Utbildningsbakgrunden varierar, bl.a. har de tidigare erfarenheter som bilmekaniker, barnskötare, turism och ho
tellnäring. IT-branschen är ny för alla.
Ingen i gruppen vet när de anställs riktigt vad arbetet som supervisor kommer att innebära i praktiken. En uttrycker sig så här. Vi är fyra styck
en i ledningsgruppen som ska fa den dagliga funktion en i larmcentralen att fungera. Informanten har svårt att beskriva det blivande jobbet, men tror att det kan bli ett både påfrestande och givande arbete. En annan menar att det är ganska konkreta göromål som de har att ta hand om. När det gäller personalen och arbetsplatsen beskriver supervisorerna arbetet så här.
Vi skall hålla personalen ajour med all den information som de behö
ver. Vi skall ta upp deras synpunkter på både arbetsplatsen och arbetssi
tuationen. Vi skall försöka skapa en bra arbetsmiljö för alla. Vi skall känna av stämningen hela tiden så att vi kan fa en effektiv, bra funge
rande och välsmord arbetsplats.
Den andra arbetsuppgiften som supervisorerna har rör kontakter med leverantörer, bärgningskåren, hyrbilsföretag, taxi, h otell m.fl. Arbetet be
står i att förhandla fram prisbilder, se till att leverantörerna sköter sina åtaganden och kontrollera att de håller vad d e lovat. Informanten poäng
terar också att supervisorerna skall ge information och personligt stöd till larmoperatörerna.
Det är svårt att beskriva vad det blivande arbetet kommer att innebä
ra säger en annan av supervisorerna. Vi fyra supervisorer ska ansvara för att den här larmcentralen fungerar och måttet på det är väl egentligen den kva
litetsmätning som företaget kommer att göra. Informanten nämner också personalansvaret, kontakterna med blivande leverantörer och vikten av att få en bra arbetsplats för personalen. För hans personliga del menar han att det gäller att kunna ta ansvar, fatta beslut och styra lite. En annan i gruppen är något klarare över vilka beslut som supervisor-gruppen får fatta.
Vi får fatta alla beslut som gör att driften blir kontinuerlig. Om det är så att vi märker att vi har för lite personal då går jag in till per
sonalchefen eller ekonomic hefen och sätter in dem på arbetet. Det har jag fullständig rätt a tt göra. fag skall se till att vår affarsidé hela tiden drivs. ljust det fallet så är det nästan så att de lyder under mig.
De frågor som supervisorerna inte kan lösa eller ta ansvar för skall tas till
sammans med platschefen. Om en larmoperatör inte kan fatta ett beslut skall denne först gå till supervisorerna, som i sin tur går till platschefen då det behövs.
Inom supervisor-gruppen är man medvetna om att det är farligt att gå ut med motsägelsefull information.
Därför har vi sagt att om vi känner att vi skall gå ut och säga någon
ting som vi inte till 100% vet, att det är vår gemensamma åsikt, ...då säger vi bara rätt och slätt at t det kan jag inte svara på nu, och åter
kommer senare. Sen far vi i gruppen enas och pres entera en sorts svar som vi gemensamt kommit fram till för att undvika en massa förvir
ring.
Det får inte finnas fyra upplagor av ett svar, det skapar ingen god stäm
ning, menar informanten. Supervisorerna försöker ha regelbundna mö
ten, men det är svårt att hinna med. Man hoppades att det skulle komma att bli bättre när de fått mer rutin. En i gruppen berättar att de kommer att finnas till hands på företaget näst intill dygnet runt. På nätterna kommer de att ha jourberedskap. De kommer visserligen att ha ett kon
tor men meningen är att de skall vistas m itt ibland larmoperatörerna, gå runt, lyssna p å synpunkter etc. Det är inte meningen att supervisorerna skall avskärma sig och bli oåtkomlig och besvärlig att få kontakt med.
Vi har den ambitionen att vi skall umgås med raka linjer till våra larmoperatörer. Vi är en del av dem men vi har ett huvudansvar som gör att vi kanske ställer vissa krav i en del situationer. Hittil ls har det fungerat väldigt bra. Vi har kontakt med nästan allihop och det är inte något märkvärdigt med att vi är supervisorer. Vi kan prata om allt.
En annan supervisor tycker också att kontakten med larmoperatörerna känns bra, att den känns öppen. Samtal tystnar t.ex. inte för att en av oss går förbi.
Vi far vara med och dela det rol iga. De känns som kamrater, att vi har ansvar för att leda och fördela, en kamr at som man har utsett till leda
re, det känns mer så. Det tycker vi känns väldigt behagligt.
De egenskaper eller kvaliteter som gjorde att de blev tillfrågade om att ta supervisorjobbet beskrivs av en i g ruppen så här .Jag har mycket god kapa
citet att fatta snabba beslut under svåra förhållanden. En an nan svarar där
emot: Önskar jag visst e det själv men jag tror att det är helheten i gruppen.
Jag har något som de andra inte har och som man vill ha med i gruppen.
Trodde de då att de skulle komma att bli bra som chefer? En i gruppen var positiv och trodde sig komma att klara jobbet bra även om det för honom handlade om en ny och svår situation.
När jag erbjöds jobbet fonderade jag så här: Ja... men det är i alla fall 80-90 människor det handlar om och olika männis kor och räcke r jag till för att spänna över hela det fa ltet liksom och uppfatta d em på rätt sätt o.s.v..
En annan supervisor ansåg sig ha goda kvaliteter för jobbet men att han fortfarande hade mycket kvar att utveckla.
Mitt mål är att bli en person som kany ska vi säga kan ta lite mer finlir när det kommer till människor. Få lite mer a v säljanda i mig. Sälja idéer och fa människor med mig. Idag kan jag driva igenom saker hö
geffektivt, men kanske inte fa alla me d mig. Jag behöver fa lite mer er
farenhet av andra sorters människor än just min umgängeskrets. Det har jag möjlighet att fa utveckla på MRF. Sen har jag lätt för att ge be
röm. Negativ kritik ger jag aldrig, däremot ger jag konstruktiv kritik.
Ytterligare en supervisor var lite mer osäker i sin blivande roll.
Nej, idag är jag inte så bra som jag skulle vil ja vara. Det är ett mål man har; man sätter upp hu r man vill fungera. Men jag säger inte att jag är en dålig chef. Jag är heller inte en människa som klarar a v fjäs
kande.