Inledning
Vilhelmina kommun har under de senaste 25-30 åren varit föremål för många forskares intresse. Sedan början av 1970-talet har forskning om sambanden mellan ortens struktur och invånarnas levnadsförhållanden genomförts och dokumenterats i en rad avhandlingar och rapporter. För mig har detta inneburit en rik källa att ösa ur i mitt sökande efter kun
skap om orten. I tolv år har jag dessutom själv bott i Vilhelmina och ar
betat med forsknings- och utvecklingsarbete som främst rört hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens verksamhetsområden i glesbygd. Min förståelse för den oro som många i Vilhelmina uppvisar när det gäller ortens framtid är därför välgrundad. Studien har därmed påverkats av såväl m ina egen erfarenhet från Vilhelmina som av d en forskningsverk
samhet som bedrivits där.
Jag skall i detta kapitel ge en tämligen kortfattad bild av denna vil-helminarelaterade forskning, men inleder med en allmän beskrivning av glesbygdsforskning i Sverige.
Forskning om glesbygdsförhållanden i Sverige
En av de första samhällsvetenskapliga studierna i Sverige o m lokalsam
hällen är Bengt Rundblads (1951) studie av Forestville, en kommun i södra Norrland, från början av 1950-talet1. Studien utgjorde en del i ett större projekt som syftade till att belysa den pågående industrialiseringens och urbaniseringens konsekvenser för ett litet samhälle som Forestville (landet) jämfört med en expanderande centralort (staden). De föränd
ringsprocesser som industrialiseringen förde med sig skapade en obalans både i de mindre samhällen som började avfolkas och på de orter där in
1 I likhet med min studie använder sig Rundblad av flera metodologiska angreppssätt för at t fa en så heltäckande bild som möjligt. Enligt Rundblad har studien karaktären av et t preli
minärt försök. Idén bakom användandet av flera olika metoder var att betrakta det under
sökta samhället som ett slags "social research laboratory". De metodologiska övervägandena redovisas i studien på 20 sidor. Idag när jag läser hans studie, nära 50 år senare, är det intres
sant att konstatera att hans me todologiska överväganden oc h tydliga beskrivningar av tillvä
gagångssätt likväl som de reflektioner s om görs av forskarens roll i processen fortfarande står sig bra och är mycket intressanta och lärorika.
dustrierna etablerades och befolkningstillväxten var hög. Rundblads stu
die av Forestville beskriver f örändringar i kommunens inre struktur lik
som förändringar i ortens relation till omvärlden.
Den problematik som Rundblads studie belyser kom senare att benämnas "Norrlandsproblemet" (Bylund, 1966), då många mindre samhällen i Norrland, framför allt i Norrlands inland, kom att drabbas på samma sätt som Forestville. I ett historiskt perspektiv har dock
"Norrlandsproblemet" en helt annan innebörd. De norrländska naturre
surserna skogen, malmen, vattenkraften etc. var tveklöst viktiga tillgångar i samband med det industriella genombrottet och framväxten av det mo
derna Sverige. Norrlandsproblemet vid sekelskiftet handlade om proble
men att styra koloniseringen, att stimulera inflyttning från kustland till inland för att täcka det framväxande näringslivets behov av arbetskraft.
Sörlins (1988) avhandling Framtidslandet är en utförlig beskrivning och genomgång av Norrlands roll och betydelse för Sveriges utveckling under industrialiseringsperioden.
Forskning om glesbygd och framför allt om regional utveckling i Sve
rige tog egentlig fart i mitten av 1960-talet, då Expertgruppen för regio
nal utredningsverksamhet (ERU), numera Swedish Institute for Regional Research (SIR) bildades. Motiven till behovet av mer kunskap om re
gionala förhållanden bottnar i konsekvenserna av efterkrigstidens eko
nomiska tillväxt och den aktiva arbetsmarknadspolitik, i form av bl.a. bo
stads- och flyttningsbidrag, som bedrevs under 1950 och I960 talen2. Industrins snabba tillväxt och behoven av arbetskraft samtidigt med ned
gången i de areella näringarna inledde en omfattande befolkningsom
flyttning i vårt land. Urbaniseringen och storstädernas tillväxt ledde fram till nya sociala problem och "landsbygdens avfolkning" blev till en fråga om "regional balans"3. När ERU:s verksamhet etablerades var syftet att underlätta kontakterna mellan politik och forskning och i över 30 år har man nu bedrivit ett omfattande utrednings- och forskningsarbete.
Geografiska institutionen vid Umeå universitet, med Erik Bylund i spetsen, var en av de institutioner som i mitten av 1960-talet satsade på forskning om regionala utvecklingsproblem i samarbete med ERU. Den forskning som bedrevs inledningsvis syftade till att identifiera orsakssam
manhang kring och effekter av urbaniseringsprocessen. En uppgift var att identifiera den minsta tänkbara ortstorlek där man kunde upprätthålla en rimlig service ti ll invånarna (Bylund & Weissglas, 1970). Resultaten pe
2 Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering , den s.k. "Myrdalskommissionen" till
sattes 1 944. En av dess viktigaste frågor var att finn a åtgärder för att öka arbetskraftens rör
lighet, bl.a. genom bostads- och flyttningsbidrag.
3 Betänkandet "Aktiv lokaliseringspolitik" (SOU 1963:58) lade grunden för den framväxande regionalpolitik som kom att prägla de politiska ansatserna att påverka näringslivets lokalise
ring utifrån en helhetssyn på samhället.
kade på en miniminivå på 2200-3000 invånare. Samtidigt pågick forsk
ning om hur småkommuner kunde slås ihop för att därigenom bilda större investeringsunderlag för olika verksamheter. Här kom man fram till en basstorlek på ca 8.000 invånare. Denna forskning utgjorde under
lag för de kommunsammanslagningar som följde.
För att stärka tätortsstrukturerna i landet kom staten under 1970-talet att gå in för en s.k. ortssystempolitik. Man ville få till stånd en in
dustrialiseringsprocess på vissa strategiska o rter och regionalpolitiken var ett medel för detta. De utvalda orterna skulle bilda hållbara regionala strukturer. Det gällde dock att hitta de bästa orterna och de bästa åtgär
derna för denna tillväxt vilket blev en känslig politisk fråga. Den ortsklas
sificering som regeringen antog 1972 indelade i fyra klasser: stor
stadsområden, primära centra, regionala centra och kommuncentra. I praktiken visade sig systemet ha stora brister, vilka jag inte går in på här och ortssystempolitiken klingade av för att helt avlägsnas från re
gionalpolitiken 1982.
En positiv effekt av ortssystempolitiken var tillskapandet av regionala industricentra. Även här var geografiska institutionen i Umeå aktiv med förslag om prioriteringsordning av industricentra och anläggningar samt genom utvärderingar av effekter av insatta resurser. Totalt byggdes ått a regionala industricentra som fungerade som statliga regionalpolitiska fö
retag fram till 1990-talet då staten drog sig ur. Vilhelmina kom att bli en av dessa regionala knutpunkter.
Glesbygdsfrågor och regionalpolitik har under de senaste decennierna varit föremål för stort intresse, både inom forskarvärlden och bland cen
trala och lokala intressenter. På många orter i landet och inom skilda di
scipliner pågår forskning om glesbygdsförhållanden. Med hjälp av olik a sökord, t. ex. glesbygd, landsbygd, lokalsamhälle, företagsetable-ring/nedläggning, modernitet, tradition, kunskapssamhälle etc. har jag fått tusentals träffar som visar på forskningsfältets omfattning. Vid de flesta universitet, vid många regionala högskolor och vid andra specialin-riktade verksamheter och forskningsorgan bedrivs idag forsknings- och utvecklingsarbeten om glesbygdsförhållanden. (Se bilaga 2 för en sche
matisk bild över den huvudsakliga inriktningen på glesbygdsforskningen vid olika orter och verksamheter i Sverige). Vidden och omfattningen av den forskning som bedrivs på detta område är stor. De institutioner vid universiteten som bedriver glesbygdsforskning är framför allt kul
turgeografi, företagsekonomi, ekonomisk historia, sociologi, statsveten
skap, etnologi, socialantropologi och idéhistoria. Under senare år har också andra institutioner, t.ex. min egen som är socialt arbete, utvecklat forskningsområden med fokus på glesbygdsproblematik.
Umeå universitet har hittills varit den starkaste miljön för glesbygdsori-enterad forskning, framför allt den forskning som bedrivs vid geografiska institutionen och CERUM. Under senare år har CERUM och SIR
fun-gerat som koordinatorer för delar av glesbygdsforskningen i Sverige. Ge
nom utlokaliseringen av Glesbygdsmyndigheten och SIR till Östersund kan man förvänta sig en mer samordnad inriktning och utveckling av forskning om glesbygdsförhållanden.
Utöver de ovan nämnda forskningsmiljöerna finns ett antal verksam
heter där glesbygdsförhållanden och regional utveckling står i centrum, t.ex. vid NordREFO (Nordiska institutet för regionalpolitisk forskning), vid Institutet för framtidsstudier och vid Institutionen för teknologi och social förändring vid Linköpings universitet. NUTEK, som tillsammans med länsstyrelserna handlägger det regionalpolitiska stödet, är en annan verksamhet med direkt koppling till glesbygdsutvecklingen.
I sammanhanget får man heller inte glömma bort alla d e lokala ut
vecklingsgrupper, byalag och bygdekommittéer, cirka 1.500 stycken, som finns och arbetar aktivt för lokal utveckling. Folkrörelserådet "Hela Sve
rige skall leva", bildades 1989 som en uppföljning av folkrörelsekam
panjen med samma namn. Rådets uppgift är att stimulera till fortsatt lo
kal mobilisering på landsbygden, bl.a. genom att stödja de lokala utveck
lingsgrupperna och verka för ett utökat samarbete dem emellan.