Affärsidén fortsätter i Sverige, menar en informant. Det är bara att be
klaga det som har skett och som gör att det inte fortsätter i V ilhelmina.
Min fasta åsikt det är att också i inlandet så måste vi ha, typ såna företag.
Allting var väldigt bra med företa get, det passade bra för Vilhelmina, sä
ger en annan. På ett sätt var det väl för stort, fortsätter hon, hade det va
rit runt 50-60 personer hade det varit bättre. Ytterligare en anställd me
nar:
1 Schofield anger dessa två typer av generaliseringar vid sidan av den mer "naturligt" veten
skapliga generaliseringen till hur någonting "är" i sin diskussion av vetenskapliga mål vid generalisering. Se: Schofield, J.W. (1990).
Man kan säga så här att om man med lite avstånd tittar tillbaka på den här etableringen så var det ju så att m an drog igång något som var en bra affarsidé. Den tror jag fortfarande på. Det var ju något helt nytt på den svenska marknaden. Idén är bra och det lig ger i tiden. Jag tror inte att det kommer att försvinna.
En av s upervisorerna menar att det speciella med MRF kan ses på två nivåer.
Om man tar affarsidén så var det spec iella att det inte fanns något så
dant här tjänsteföretag tidigare som liknar MRF överhuvudtaget och som helt enkelt erbjuder en servicekvalitet som nästan täcker allt. Det är det ena. D et nya var som sagt att man köper ett servicekoncept som kund. Den tanken fanns inte i Sverige innan. Det andra var väl att det var en av de första a ffarsidéerna som kom till Sverige och som utnyttjar den moderna människans fallenhet att vilja bli omhändertagen.
Han menar att människan vet att det finns brister i skyddsnätet, kanske inte så mycket i det sociala men i det infrastrukturella. En annan infor
mant kopplar också han företagsidén till den moderna människans be
hov. Han menar samtidigt att han inte tror idén var mogen för Sverige, men att det kommer om ett par år.
Men att marknadsmässigt börja jobba med det nu var helt korrekt och man måste vara förs t. Så den tanken var rätt. Men är man först i ett sånt land som Sverige som har tradition av att klara saker själv, a tt man skäms om grannen fått veta att man fått starthjälp och inte klarat av det själv. En sån sak i ett sånt här land är svårt. Och då blir det initiait väldigt kostsamt och det hade man inte räknat med.
Den moderna människan kommer att vilja bli omhändertagen, menar han, samtidigt som företagen försöker generera pengar. Men det är i dagsläget fortfarande fult att såväl generera pengar som att bli tagen om hand, inte minst i glesbygden.
I storstäderna gick det väldigt bra att sälja konceptet men inte på landsbygden för att ingen här någonsin har behövt det, berättar en annan av supervisorerna.
I inlandet och i Norrland sålde inte det här så bra. I alla fall inte servi-cekonceptet att bli omhändertagen. D i fick man svaret: "Tror du inte att jag klarar av sånt själv "? Det sålde bättre i storstäderna. De utnytt
jade det till 100%. De kunde inte be grannen om hjälp.
De uppföljningar av verksamheten som gjordes vid MRF visade också att konceptet utnyttjades mer i storstäderna.
En annan informant är i sin tur snarare kritisk till ägandets och led
ningens lokalisering.
Sen var det lite.... det ska inte vara Stockholmare i ledningen om man säger så. I slutet skulle dom bara rädda sig sjä lva. Det blev ju som kon
kurrerande verksamheter in nan dom gick i konkurs. Dom splittrade upp bolaget på två ställen.
Ytterligare en är kritisk till storvulenheten i satsningen och menar att la
gom varit bäst.
Ja det var en utmaning. Framför allt att det var nytt här, att man fick chans att byta jobb, det trodde man ju inte var möjligt. Vilken idé, den tror jag fortfarande på men dom startade med för mycket pompa och ståt och med för mycket p ersonal. Vi skulle bli Europas största larmcen-tral.
På frågan om varför företaget etablerade sig i glesbygd oc h betydelsen av det svarar en supervisor.
Definitivt betydelsefullt. En sån här se rvice har ögonen på sig, att de far bra service när de ringer. Då måste personalen fungera bra. Med en hög personalomsättning som skulle kun na finnas i städerna så skulle man inte kunna upprätthålla samma kvalitet i servicebemötandet. E n äkta kvalitet finns lättare att tillgå här i Norrland än i Stockholm där det är mer konstlat, typ flygvärdinneleendet. Men här uppe oroar dom sig verkligen för kunden.
Vid MRF förväntades ingen personalomsättning vilket borde kunnat ut
veckla personalen till att bli allt bättre, menar han. Det enda man möjli
gen skulle kunna få problem med här uppe är att personalen kan få dåligt samvete när något gått dåligt i situationer där de i storstäderna inte skulle ta till sig det lika hårt. Det är människornas karaktär i inlandet, menar han.
I glesbygden där tar man hand om varandra, traditionellt så gör man det. Man tar hand om och man känner igen sig lite grann i den som kört fast. Men dom tankarna tror jag definitivt inte fanns hos dom som grundade MRF.
I fokus för ledningens tänkande var snarast pengar, bidrag att etablera sig samt att det skulle bli en låg personalomsättning. Upptäckte då ledning
en detta positiva med personalen i Vilhelmina?
Jag tror ätt jag själv och hela ch efsstaben här i Vilhelmina uppskattade och kände det. Men jag tror i nte att gruppen i Stockholm förstod det, det tror jag inte. Jag tror att människan tror att det är en gammalmo
dig känsla. Dom ser hellre ti ll pengarna, att vi ska vara högeffektiva, t.ex.: "Javissty javisst det är faktiskt så att jag förstår att ni vill lägga en minut på att tala med honom för dottern dog ju i bilkraschen men gör inte det, det kan ambulanspersonalen ta hand om Dom har inte sagt det rent ut men jag försöker illustrera dom tankar och vibrationer som jag känt. Men här uppe har vi människor som har ett samvete.
I långa loppet så skulle de få minuterna som det kostar om man talar en stund längre med kunden, kosta "ingenting" om det medför en låg p er
sonalomsättningen och en hög servicekvalitet, menar informanten.