helmina
Utbildningsledaren menar att satsningen på Vilhelmina var rätt, även om de var lite skeptiska i början, men tillägger han: Vilhelmina var en positiv överraskning. N är vi d iskuterade utbildningens uppläggning var min in
formant överraskande uppriktig.
Det far du skriva lite finstilt men det är klart att syftet med all utbild
ning är att göra allt så kostnadseffe ktivt som möjligt, at t minimera te
lefontiden med kunden, att snabbt kunna lokalisera plats, fel och å t
gärder, att snabbt kunna kontakta bärgarna för att kunna fa fram den behövda servicen. Det är service det handlar om, de skall lära sig hur man bemöter ku nden, hur man talar till stressade och chock ade män niskor och fa fram all väsentlig information så fort so m möjligt. D et är helt enkelt; professionalism och ejfektivitet.
Hur skulle de nå uppsatta mål? Jo:
Via entusiasm och teambildning. I Danmark är det inget konstigt i att hjälpa varandra och också kritisera varandra. Jag tror att det beror på att den danska skolan skiljer sig från den svenska. Fast det är kunden som måste vara i centrum. Bland personalen så är larm operatören vik
tigast och det matar vi in i den här moderna u tbildningen. Sen kom
mer larmcentralen att vara snygg och trevlig. Stolarna är speciella och sånt där.
Att så många ungdomar anställdes menar han orsakades av a rbetets ka
raktär. Han menar att yngre människor har lättare att sätta sig in i ett nytt arbete. De är mer beredda att gå in i ett helt nytt arbete och de har ett nytt sätt att tänka. Så det är inställningen till arbetet vi sett är a nnorlunda bland de yngre. Han förnekar att företaget på förhand bestämt ål
dersfördelningen. De äldre som har sökt har hafi en annan inställning\ me
nar han. Jag frågar också om åldern på supervisorerna, att de var så unga.
Motivet till det menar han är att: Dom lär sig snabbt och är flexibla, äldre, nä...dom är så bökiga och ställer så mycket krav och sånt. Han berättar vida
re att moderbolaget har databaser där MRF stansar in de anställdas in
tressen, effektivitet och språkfärdigheter.
Så visst k an folk avancera, om moderbolaget behöver människor med språkfärdigheter. M en det är klarty jag ska vara ärlig. Faktiskt är det svårt, näst intill omöjligt att avancera som larmoperatör i Vilhelmina.
Organisationen är platt och människorna unga menar han. Platschefen är fyrtio år så det blir jobbigt att vänta på att han ska pensioneras. Nej, i Vilhelmina avancerar man inte.
Han känner heller ingen oro för att det skall b li hög personalomsätt
ning. Det tror jag inte. Vi kommer att göra allt för att skapa teamkänsla och trivsel. Han menar att företaget hoppas och tror att de anställda kommer att satsa på sitt arbete vid MRP. Men, tillägger han:
Den svenska föräldral edigheten är e tt problem. V i är ju inte vana vid att 20-22 åriga tjejer har man och barn. Att dom är så etablerade . Samtidigt är Sverige fullt av lagar och re gler. Vi vet också att vi måste locka med bra arbetsmiljö, för at t svenskarna kan välja mellan arbete eller att fa pengar för att vara utan arbete. I Danmark är ar
betslösheten så hög att alla är rädda om sina arbeten. De här tjejerna har ju nu fatt en möjlighet att stanna här om deras män blir arbetslösa.
Här vill dom ha ledigt för att gå hos fris ören. Det skulle inte hända i Danmark, men även om dom ber så är det klart att dom inte far ledigt för det.
Vi diskuterar också företagskulturen.
Ja, det är svårt att förklara. Vad är kultur? Vi jobbar mycket med gruppspel och grupparbeten. En kultur födsju från en person till en an
nan, det bildas nya eller nygamla, traditioner skapas. Vi vill också att de ska veta att de har unika chanser att påverka.
Arbetsplatserna skall vara så dana att man inte skall k unna avlasta arbetet på någon annan om man får ett samtal med ett problem som man inte
behärskar så bra. Alla skall behärska jobbet. Ingen skall kunna slippa un
dan och lita på att kompisen intill fixar det. Det är ett sätt att ta ansvar för varandra, menar han.
Invigningen
Nyårsafton 1991 börjar vid MRF kl. 19.00 med att de anställda samlas för en gemensam middag. Lite senare kommer speciellt inbjudna gäster för att delta i den officiella invign ingen som sker genom ett stort nyårs-fyrverkeri. Detta är upptakten till den verksamhet som startar kl. 00.00.
Spänningen och förväntningarna inför de första samtalen är stor bland personalen. Med champagneglas i händerna skålar man för det nya året och för en lyckad och långvarig verksamhet i Vilhelmina.
Orosmoln
Redan några månader efter företagsstarten skyms emellertid glädjen av begynnande orosmoln. Tidningen Expressen varnar med stora rubriker Sveriges bilägare för att teckna avtal med MRF (21/3 1992). Man anser att de flesta bilägare redan har det skydd och den hjälp som MRF erbju
der i sin vanliga bilförsäkring och att MRF bluffar. Den debatt som följer handlade om huruvida MRF:s verksamhet är att betrakta som ett försäk
ringsbolag vilket i så fall kräver särskilda tillstånd för verksamheten. Efter en anmälan till statens finansinspektion utreds om företaget bedriver olaglig v erksamhet i försäkringsbranschen. Enligt företaget är det emel
lertid inte någon försäkringsprodukt som bolaget säljer utan ren service till bilisterna. Finansinspektionen får i uppdrag att utreda om MRF är ett försäkringsbolag eller inte. De skall sedan yttra sig till finansdeparte
mentet som därefter skulle besluta om koncession kan beviljas. Allt detta riskerar medföra att företaget får ändra uppläggningen av sin verksamhe
ten eller helt upphöra med densamma.
Anmälan och utredningen kommer i ett mycket olyckligt skede för företaget som är mitt uppe i en stor försäljningskampanj. Debatten i massmedia kan komma att påverka försäljningen av det servicepaket som är företagets affärsidé. Framför allt oroar man sig för att kontakterna med de stora kunder som utgör basen i verksamheten, t.ex. bilbolag och ben
sinbolag, kan komma att störas och att man skall tappa tempo på försälj
ningssidan.
Nu påbörjas en process som man inte är ovan vid i Vilhelmina. Tidning
arna fylls med spekulationer och förklaringar till MRF:s problem. Början till slutet i sagan om en storsatsning i Vilhelmina har startat, som så
många gånger förr. Bland lokalbefolkningen uppstår återigen oro och resignation. Vad var det jag ^ -mentaliteten växer på nytt i samhället.
Men samtidigt finns hoppet kvar.
Kan det verkligen bli så att regeringen först beviljar närmare 38 miljo
ner i lokaliseringsstöd och sedan blir den som sätte r käppar i hjulet för företagets verksamhet" (VF 9/4 1992).
Orsakerna till företagets problem visar sig dock inte bara vara knutna till frågan om huruvida företaget bedriver försäkringsverksamhet eller ej. Det handlar också om andra saker. T.ex. handlar det om att försäljningen av Assistancepaketet inte går som man tänkt sig eller att larmtjänst inte in
friar sina löften om ett visst antal samtal per år, samtal som skall utgöra en ekonomisk garanti för de första åren i företaget. Nu uppstår en debatt där de olika parterna anklagar varandra för att missköta frågan.
Ett år efter den storslagna satsningen är det så dags för dråpslaget, 67 personer vid MRF varslas om uppsägning och kvar blir ca 4 0 personer. I anslutning till varslen drar sig de franska huvudägarna (GFM koncernen) ur företaget och i den turbulens som nu uppstår är det inte lätt, vare sig för de anställda eller för befolkningen i Vilhelmina, att hänga med i vad som händer. Kvar finns AMI Skandinavia som huvudägare men i de
cember 1992 kommer beskedet att de lägger ner sin verksamhet i Kö
penhamn och säljer MRF i Vilhelmina för att starta ett nytt företag i Stockholm (AMI Sverige). Enligt pressen är det nu en person, ett en-mansbolag enligt patent- och registreringsverket, som köpt upp företaget.
Detta föranleder nya konflikter. Bl.a. reagerar a ndra delägare/aktieägare i företaget och motorbranschens riksförbund kräver en utredning om vad som hänt i företaget.
Så här fortgår diskussionerna i pressen under tidig vår 1993. Den per
sonal som är kvar i företaget uttrycker oro över att de inte får någon in
formation från företagsledningen om vad som händer. VästerbottensKuri-ren kallar vi numera för vår personaltidningy berättar en anställd. Trots oron i personalgruppen finns förhoppningar om att företaget skall över
leva. Dessvärre grusas dessa då företaget i slutet av april begär sig i kon
kurs. Redan i februari ställde företaget in betalningarna och försöken att hitta en ny ägare med kapital att investera misslyckades. K onkursen var ett faktum. Figur 9.2 sammanfattar MRF:s korta historia i Vilhelmina.