Efter år av omflyttningar och ombyggnationer så kom en ny fråga att hamna i fokus. Eftersom de humanistiska institutionerna skulle flytta ut så stod det klart att HSC behövde byta namn och husets namngivning skulle komma att bli en fråga som engagerade under många år.
Diskussionen startade redan i juli 1995 med en skrivelse från Ingemund Hägg. Eftersom det snart bara skulle finnas samhällsvetenskapliga institutio-ner i huset kunde ”Samhällsvetenskapligt centrum” tänkas vara ett bra namn. Men idén föll eftersom flera av de samhällsvetenskapliga institutionerna fanns utanför huset. Ett annat förslag var Ekonomiskt-samhällsvetenskapligt cent-rum, men det namnet skulle utesluta institutioner som inte inbegrep eko-nomi. Ytterligare en idé som framfördes var att namnge huset efter någon framstående person, som Anders Berch, Gerd Enequist, Torgny Segerstedt eller Knut Wicksell. Till arbetsnamn valdes ”Samhällsvetarcentrum” men det konstaterades samtidigt vid ett prefektmöte i augusti 1995 att namnet skulle försvåra möjligheten att få in externa medel. Man konstaterade också att ”allt med ekonomi förefaller inte gångbart, medan något med personnamn tycks accepteras”. (Prefektmöte 1995) Det är en intressant notering med tanke på det namn huset till slut fick.
Drygt två år senare, i en skrivelse från december 1997, resonerar Ingemund Hägg vidare i namnfrågan. När det gäller ett personnamn så konstaterades att
EKONOMIKUM 40 ÅR
Anders Berch borde vara förstahandsalternativet med tanke på dennes histo-riskt betydelsefulla ekonomiska gärning som landets förste ekonomiprofessor. När det gällde namn som innehöll benämningen ”centrum” så ansågs det att dubbelnamn borde undvikas eftersom sådana ofta kortas ner. Ett exempel är att Humanistiskt-samhällsvetenskapligt centrum oftast hade kallats ”HumC” eller ”Humanistcentrum”. För att ge huset en tydlig uppsalaprofil så skulle man kunna fortsätta i samma namngivningstradition som ”Fysikum”, ”Kemi-kum” och ”Tekni”Kemi-kum” och då kalla huset ”Ekonomi”Kemi-kum”. Detta var också ett sätt att undvika modeordet ”centrum”. ”Ekonomikum” blev också Ingemund Häggs första förslag följt av ”Anders Berchhuset” och ”Ekonomiskt-samhälls-vetenskapligt centrum”. Häggs förstaval skulle senare också bli styrgruppens förslag.
Det gick dock inte att nå full enlighet kring namnförslaget, enligt minnes-anteckningarna från ett prefektråd i januari 1998. I stället beslutades att varje institution skulle uppmanas att inkomma med tre rangordnade förslag. Av de tre institutioner som inkom med förslag så skulle Företagsekonomiska insti-tutionen och Nationalekonomiska instiinsti-tutionen stödja ”Ekonomikum”, medan den kulturgeografiska institutionen föreslog ”Samhällsvetarcentrum”. Andra, seriösa och mindre seriösa, förslag inkom också: ”Centrum för Ekonomi och Informationsvetenskap”, ”Centrum för Samhälls- och Informationsvetenskap (CSI)”, ”Samhällssurium”, ”Saminarium”, ”Samveticum”, ”Mammons Palace” och ”Monetarium”.
MARKUS HED
166
I rektor Bo Sundqvists beslut från 20 maj 1998 står att fakultetsnämnden beslutat föreslå att det nya namnet skulle bli ”Ekonomiskt-Samhällsveten-skapligt centrum”. Detta, som beslutet formulerat det, ”utan att det utgör för-stapreferensen”, men för att det var det förslag som ”lättast kan accepteras av alla parter”. Kanske var det denna obeslutsamhet som fällde avgörandet när rektor beslutade att gå emot förslaget och att namnet på huset skulle bli ”Ekonomikum”.
Namnet var inte den enda känsliga frågan. Husets konstnärliga utsmyck-ning kom att bli ett omdebatterat ämne. Utsmyckutsmyck-ningen behandlades redan i en av arbetsgrupperna i september 1996 och i minnesanteckningarna från mö-tet konstaterar gruppen att den konstnärliga utsmyckningen bör vara ”djärv och effektskapande, inte feg och utslätad”. Detta var något som skulle kom-ma att hörsamkom-mas. Statens konstråd köpte in tre konstverk av konstnärerna Annika Liljedahl, Magnus Bärtås och Mikael Richter. Ett av dessa, Mikael Richters konstverk ”Apollon och Daphne”, genererade både protestlistor och skriverier i lokalpressen. Konstverket kan liknas vid ett gökur där en naken Apollon med erigerad penis jagar en naken Daphne. ”Jakten” möjliggörs genom att gökuret är kopplat till en kedjebana där bilden drivs runt i Ekonomikums hörsalskorridor, de så kallade ”lokstallarna”. Själva målningen av Apollon och Daphne kommer från en förlaga ritad av ett okänt barn på Moderna museet. Mikael Richter efterlyste upphovsmannen i media, men den unge konstnären förblev okänd. Själva ”gökuret” är utsmyckat med ett djuransikte och Mikael Richter skriver i förslaget till Statens konstråd att han vill återknyta till en gammal figur ”som bringade lycka, gav huset en själ och skyddade huset från allehanda demoner och olycka. En känsla att bära med sig när man skyndar genom porten och vidare in i huset”. Uret beskrivs som taget från Lewis Car-rolls Alice i underlandet, där klockan går slumpvis. I februari 1999 beslutade man att godkänna förslaget.
Trots att konstverket bara befann sig på skisstadiet cirkulerade en protest-lista bland personalen där man krävde att alternativ konst skulle sättas upp. Motiveringen var att Apollons kärlek till Daphne är en myt som inte är känd för alla och konstverkets utseende skulle ge upphov till obehag för de an-ställda. Dessutom behövde man enligt protestlistan tänka på vad de utländska gästerna ska tänka om ”vårt fina anrika universitet” om ett dylikt konstverk visades upp. Inom konstgruppen höjdes i stället röster för att det skulle vara en farlig väg att gå om man började censurera konsten. Mikael Richter häv-dade från sitt håll att han inte var ute efter att provocera och beskrev den uppkomna situationen och protesterna som ofattbara med motiveringen att
”[d]et är en barnteckning, en go bild” (Köster 1999).
Även prefekterna fick uttala sig och det kunde konstateras att det inte fanns någon enig åsikt bland personalen på institutionerna om konstverkets vara eller icke vara. Ingemund Hägg drev konstens frihet hårt och fick gehör för sin ståndpunkt hos dåvarande rektor Bo Sundqvist. En kompromiss gjor-des dock avseende bilden i och med att Michael Richter gjorde ytterligare
EKONOMIKUM 40 ÅR
en bild där jakten var den omvända, det vill säga där Daphne jagar Apollon. Tanken var att de båda bilderna skulle alterneras och kritiken avtog i och med denna kompromiss. Protestlistor och debatt till trots blev konstverket kvar på Ekonomikum. Det finns där även i dag, men Apollons jakt av Daphne har när detta skrivs 2014 stannat eftersom konstverkets teknik har slutat att fungera.
Med både namn och konst på plats kunde så Ekonomikum invigas den 1 november 1999. Bandet klipptes av utbildningsminister Thomas Östros och sedan väntade pompa och ståt, tal, föreläsningar och musik.
Framtid
En av visionerna för huset sedan det första spadtaget togs för 40 år sedan var att skapa förutsättningar för ett ökat samarbete mellan institutionerna. Vi kan konstatera att det har varit svårt att få igång ett varaktigt och mer omfat-tande samarbete över institutionsgränserna på Ekonomikum. Uppenbarligen krävs något mer än goda lokalmässiga förutsättningar för att ett gott samar-betsklimat ska uppstå. Försök att stimulera samarbete mellan institutioner genom särskilda fakultetsmedel har inte heller fungerat. Det råder dessutom fortfarande lokalbrist på Ekonomikum och för vissa institutioner är situatio-nen mycket bekymmersam. Även för studenterna är lokalbristen ett faktum. Ekonomikum ligger centralt beläget och nära flera stora studentbostadsom-råden. Trycket på studieplatser och grupprum är stort. Kanske byggandet av den extra kotan på lång sikt ändå kan vara en lösning på lokalbristen för in-stitutionernas del?
Trots brist på samarbete och lokaler målar både Ingemund Hägg och Lars Engwall, som båda varit med från starten, upp en ljus bild av utvecklingen och framtiden. Lars Engwall konstaterar att institutionerna växt kraftigt un-der de år Ekonomikum funnit till. För Företagsekonomiska institutionens del har införlivandet av Högskolan på Gotland inneburit ytterligare en expansion. Forskningsgrupper och samarbeten har dessutom fortsatt att utvecklas och blivit mer omfattande med flera kopplingar utåt. Ingemund Hägg beskriver att så levande som Ekonomikum är nu, med alla studenter, har det aldrig varit: ”Det har bara blivit bättre över tid och det är säkert utvecklingsbart framöver också”.
MARKUS HED
168
Referenser
Arbetsgrupp AGUF 1996, minnesanteckningar, 23 september 1996. UUA. Baltic University Prog/HSC, Niklas Karlsson, e-brev till Ewa Hjertsén, Bengt
Gustafsson och Jan Ivar Mattsson. 1996-09-04. UUA.
Beslut, ”Ekonomikum – Konstnärlig utsmyckning”. Skickat från konstgruppen till Statens konstråd, 3 februari 1999. UUA.
Byggnadsstyrelsen u.å., ”En information från Byggnadsstyrelsen och Uppsala universitet”. U.o.
Köster, Lena 1999, ”Jagande Apollon orsakar rabalder. Strid om konstverk på Ekonomikum. Upsala Nya Tidning, 18 mars 1999.
Mattsson, Jan Ivar 2006. ”Projektplan 1996”, i Bolkéus Blom, Mattias, Marcus-son, Lena, OttosMarcus-son, Mats Ola och Ström, Per, Ledarskap i förändring.
Fest-skrift till Bo Sundqvist. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis 77, ss 53–65.
Prefektmöte 1995, minnesanteckningar, 30 augusti 1995. UUA.
Prefektrådet för ombyggnad 1998, minnesanteckningar, 15 januari 1998. UUA. Protestlista rörande val av konst, skickat till Prefektrådet vid Ekonomikum,
9 mars 1999. UUA.
Rektorsbeslut, Bo Sundqvist, 20 maj 1998. UUA.
Richter, Mikael 2014, e-brev till författaren, 15 maj 2014. SV: Apollon och Daphne.
Skrivelse, Ingemund Hägg, 3 juli 1995. UUA. Skrivelse, Ingemund Hägg, 19 december 1997. UUA.
Skrivelse rörande förslag på konst, Mikael Richter. Skickat till Statens konst-råd, 18 januari 1999. UUA.
Winge, Sören 1987, ”Humanistcentrum nästan på väg sprängas inifrån”. Upsala
Nya Tidning, 16 januari 1987.
Zerpe, Lotta 1998, ”Omfattande renovering av Humcentrum”. Upsala Nya
Tidning, 3 juli 1998.
Intervjuer
Engwall, Lars. Intervju av förf., Uppsala 11 mars 2014 Hägg, Ingemund. Intervju av förf., Uppsala 13 mars 2014. Lauritzen, Einar. Intervju av förf., Uppsala 14 mars 2014.