Att se rummet som konstruerande av produktion, kön, mening med mera är vida utnyttjat av forskare inom en mängd discipliner (Lefebvre 1974/1991, Massey 1984, Forsberg 2009, Bleakley 2013) och har även inspirerat den kost-vetenskapliga forskningen (Höijer, Fjellström, Hjälmeskog 2013), och skulle även kunna diskuteras, utan att göra anspråk på en djupare vetenskaplig ana-lys, i relation till ämnet som sådant. Kostvetenskapens rum, det fysiska och sociala, har förändrats under de senaste årtiondena. Man skulle kunna
speku-2 DiVA – Digitala Vetenskapliga Arkivet är ett publiceringssystem för
forskningspublika-tioner och studentuppsatser och ett digitalt arkiv för långsiktig bevaring av publikaforskningspublika-tioner. DiVA-portalen (http://www.diva-portal.org) är en gemensam söktjänst och ett öppet arkiv för forskningspublikationer och studentuppsatser producerade vid 34 lärosäten och myndig-heter.
KOSTVETENSKAPENS UTVECKLING
lera om vilken omfattning det har påverkat och förändrat ämnet. Namnby-tena av institutionen har varit flera under åren och speglar hur institutionen sökt anpassa och inrätta sig i det svenska utbildningsrummet. När fackskolan för huslig ekonomi blev förstatligad 1961 togs namnet ”Seminariet för hus-lig utbildning” men 1977 när alla ämnen inom lärarutbildningarna blev uni-versitetsämnen skedde åter ett namnbyte, denna gång till ”Institutionen för barnavårdslärare, ekonomiföreståndare, hushålls- och textillärare (BEHT)” (Nordin 1987). Ett drygt årtionde senare hade ytterligare förändringar skett inom institutionens verksamhet varför Institutionen för hushållsvetenskap diskuterades fram som ett lämpligt namn. I backspegeln kan jag reflektera över om detta var ett heltäckande begrepp för den undervisning och forsk-ning som pågick vid institutionen. Hushållsvetenskap var också det namn in-stitutionens första lärostolsprofessur gavs. Detta innebar, med min bakgrund som beskrivits ovan och mitt ämnesansvar, att forskningen kom att bli mer uttalat samhällsvetenskaplig. Med tiden ansågs dock hushållsvetenskap inte tillräckligt ”tungt” som vetenskaplig benämning på vårt ämne. Studentröster tillsammans med lärarröster drev frågan att ändra namnet till Institutionen för kostvetenskap vilket gjordes 2008 och det var under denna period som även den textila delen i institutionens verksamhet flyttades till den historisk-filosofiska fakulteten.
Även systerinstitutionerna i Umeå och Göteborg har kostvetenskap i sina institutionsnamn vilket gör att konstruktionen av detta ämnes vetenskapliga rum har strävat efter att associeras med kost snarare än hushåll eller mat. Journalisten Lotta Lundgren tycker sig se Sverige som en ”kostnation” där ätandet handlar om att vara frisk i framtiden snarare än att äta mat och upp-leva gemenskap. Jag har svårt att hålla med om detta resonemang. De flesta studier talar om att mat och gemenskap är mycket väsentliga även för svenska medborgare. Däremot ser även jag en association mellan begreppet kost och hälsa. Jag vill påstå att begreppet kost framförallt representeras av utbild-ningen inom vår institution där kunskapen om maten i stort måste ses genom kostvetenskapliga ögon för att förstå vad som händer i livsmedlet och vad som händer i kroppen när vi äter mat, det vill säga vilka fysiologiska och medicin-ska effekter detta har på hälsan. Däremot representeras i vår forskning det dagliga och vardagliga ätandet vilket knyter oss till samhällsvetenskaperna snarare än till den medicinska vetenskapen. Detta kan dock utgöra en svår-hanterlig situation vilket vi återkommer till.
Under hundra år pågick institutionens verksamhet i samma byggnad på Trädgårdsgatan, ett hus och en verksamhet som länge förknippades med fackskola, flickskola men även hög status. Det var eftertraktat att utbilda sig till barnavårdslärare, ekonomiföreståndare, hushållslärare eller textillärare i dessa lokaler. Så småningom fick huset en annan betydelse. Det synes som det fysiska rummet på Trädgårdsgatan kopplades ihop med matlagning och praktiska handlingar snarare än teoretiska och intellektuella förehavanden. Kulturforskaren och historikern Belasco (2008) skriver om hur en tidigare syn
CHRISTINA FJELLSTRÖM
72
och uppdelning i den privata kvinnliga sfären av konsumtion och den manliga av produktion har inverkat på forskning och synen på mat och måltider vil-ket inneburit att ämnesdisciplinerna kopplade till hemmet och hushållet har varit mindre värderade; ”particularly dietetics, home economics, social work and nutrition education” […] conversely, the male-dominated realms of indu-strial agricultural, food technology, mass retailing, and corporate management
have generally received more public respect and academic prestige” (Belasco
2008: 3). Det är dock väsentligt att påpeka att de teoretiska inslagen i utbild-ningarna som rymdes inom denna fackskola och sedermera universitetsinsti-tution har tidigt i dess historia varit betydande. Ida Norrby som instiuniversitetsinsti-tutionens första föreståndare blev tidigt hedersdoktor vid den medicinska fakulteten. De kvinnliga lärarna var under 1900-talets första hälft starkt engagerade i samhällsutvecklingens inverkan på matens betydelse för hälsan och bevakade
I mer än 100 år var den verksamhet som utvecklades till dagens Institution för kost-vetenskap belägen i hörnet av Trädgårdsgatan och Slottsgränd under benämningar som Fackskolan för huslig ekonomi, Seminariet för huslig utbildning och sedermera Institu-tionen för hushållsvetenskap.
KOSTVETENSKAPENS UTVECKLING
att de senaste forskningsrönen avspeglades i undervisningen och de publika-tioner som producerades vid institutionen. Lokaliseringen av kostvetenskapen till den röda tegelbyggnaden ”Wallenberglaboratoriet” på Dag Hammarskjölds väg tillsammans med Institutionen för näringslära under 1980-talet innebar att en annan aura av vetenskaplighet tillfördes institutionen. Byggnaden låg nära Akademiska sjukhuset vilket sågs som positivt med tanke på det alltmer utvecklade samarbetet med den medicinska fakulteten i och med den under slutet av 1970-talet nystartade dietistutbildningen. Däremot låg den adminis-trativa och textila delen av institutionen kvar på Trädgårdsgatan. Drygt tjugo år senare var brytningen med den textila delen av verksamheten ett faktum och Institutionen för kostvetenskap flyttade 2008 in i BMC och därmed var övergången från kvinnlig fackskola till en vetenskaplig institution på ett cam-pusområde med medicinska förtecken fullbordad. När man läser Abrahams-sons och Nordins historiebeskrivning av institutionens utveckling 1895–1985 finner man att det var just detta som var målet – att bli en högskola med utbildning och forskning på vetenskaplig grund. För verksamheten som knippats med mat och kost har alltid hälsa och medicinsk kunskap stått i för-grunden. Det finns dock ett problem i denna rumsliga resa och det är tillhörig-heten till samhällsvetenskapliga fakulteten. Före flytten till BMC diskuterades att förlägga kostvetenskapen i Blåsenhus, ett annat campusområde men med samhällsvetenskapliga förtecken. Frågan är vad som hänt med institutionens forskning och ämnesidentitet om vi bott vägg i vägg med samhällsvetare och humanister? Min uppfattning är att vår forskning hade kunnat utvecklas inom detta rum till att innefatta ett samhällsvetenskapligt forskningsdjup på ett mer gynnsamt sätt än där vi befinner oss nu. Däremot hade studenternas käns-la av ämnesidentitet eventuellt varit mer problematisk, men det är inte säkert. Man kan fundera på om kostvetenskapen sökt sig mot rumsliga konstellatio-ner där naturvetenskapen och särskilt den medicinska bidragit till omedvetna och medvetna associationer och försök till statushöjning?
Inom kostvetenskapens rum bär vi på ett epistemologiskt och ontologiskt arv där det funnits en kunskap och en sanning om vad som är den ”rätta kosten” och den hälsosamma maten. Detta har också kommit att förändras över tid och särskilt under senare decennier beroende dels på den medicinska vetenskapens nya rön dels på folkliga rörelser och sökandet efter alternativa kostideologier. Den evidensbaserade vetenskapliga ideologin ställs således mot existentiella frågor om vad som är meningen med hälsan men även mot sam-hälleliga normer om utsidans betydelse (läs vikt och att vara smal) där per-sonliga erfarenheter i det dagliga ätandet synes för många spela större roll än de etablerade experternas råd och rekommendationer om hälsosam mat ur ett helhetsperspektiv. I sin diskussion om vad som är ”Good Nutrition” påpekade den australiensiska nutritionisten Patricia Crotty redan för tjugo år sedan att gapet ökar mellan generella kostrekommendationer baserade på vetenskapliga rön och den verklighet som utgörs av människors dagliga liv. Hon argumen-terade för att ”nutritionsutbildning” som en kulturell aktivitet snarare än en
CHRISTINA FJELLSTRÖM
74
social kontroll. Jag håller med henne. Därför blir mat som substans och symbol väsentligt att eftersträva i förståelsen av mat, måltider, nutrition och hälsa i vårt nutida samhälle. Detta är väsentligt även för den kliniska dietisten som skall stödja patienter vid svåra sjukdomstillstånd, snarare än guida till opti-mal hälsa, vilket innebär att alternativ till ”vanlig kost” behövs som en del i behandlingen. Då behövs förståelse inte bara för matens medicinska effekter utan även för hur denna kost på bästa sätt kan integreras i patientens dagliga liv.