Definitioner och kriterier

Professioner är sammanslutningar av utövare vars yrken vilar på en teoretisk grund80 och professioner kan sägas uppstå när en grupp utövare för sitt arbete använder en speciell teknik för vilken man genomgått specialutbildning, ett arbete med speciell kompetens som andra mot betalning kan få del av.81Det som skiljer professioner från andra yrken och sysselsättningar är att de som har en professionstillhörighet omfattas alla av samma regler för den specifika professionen som innebär djup kunskap om det arbete man utför, utpräglad och stark kåranda med uttalad lojalitet samt att professionen själv påverkar rekryteringen av medlemmar och har ett eget belöningssystem.82

Det som framkommit vid studier av redan etablerade professioner är att de kännetecknas av två huvudkomponenter, nämligen en gemensam kun-skapsbas och en etablerad organisation.⁸³ Att bilda professionella sammanslutningar motiveras, enligt Carr-Saunders⁸⁴ av att medlemmarna i en profession är bättre rustade när de inser att de innehar en speciell styrka genom sin yrkesbenämning. Medlemskap kräver vissa kvalifikationer, vilket försäkrar de anslutna om att gruppen håller viss standard i sin

78 Brante (1987) s. 127.

79 Brante (1987) s. 128.

80 Abbot (1988) s. 8.

81 Carr-Saunders, s. 3-4, Carr-Saunders arbete The Professions från 1933 finns till stora delar tryckt i Professionalization (1966).

82 Brown (1992) s. 19.

83 Olaisen (1988) s. 59 hänvisar till Carr-Saunders och Wilson (1933).

84 Carr-Saunders, s. 6, Carr-Saunders arbete The Professions från 1933 finns till stora delar tryckt i Professionalization (1966).

professionella utövning. Detta är ett utslag av professionens mono-poliseringssträvan. Ambitionen är också att inom organisationen omfatta alla utövare av yrket. Kunder och klienter skall vara försäkrade om utövarnas yrkeskvalifikationer.

En professions medlemmar har en formell utbildning för att kunna utföra vissa uppgifter och utbildningens längd anger professionens komplexitet. Kunskapsbasen innebär att det råder enighet om problem inom professionsområdet och om vilka kunskaper som är nödvändiga. Professionen tar ett eget ansvar för att utöka och förbättra sin kunskapsbas och för att kunna hålla en professionell nivå. Av detta följer att det måste finnas en organisation som kan utöva kontroll och som accepteras av medlemmarna. Grunden i och specifikt för en profession är framväxten av ett yrkes- och kunskapsmonopol. Abbott menar också att professionen inom sig utarbetar etiska regler för den inre kollegiala organisationen och en uppförandekod i professionsutövningen. 85

Professionalism vilar på både beroende ”dependency” och legitimitet ”legitimacy”. Genom att skapa omgivningens beroende av professionens unika kunskap uppstår en möjlighet att monopolisera sin kunskap, det vill säga göra den egna professionen unik. Att skapa en legitimitet är att popularisera och göra professionen bekant och behövd.⁸⁶ Den kunskap som utövaren besitter behövs inom ett område där ingen annan har tillräcklig kompetens. Konsekvensen av detta blir att yrkesgruppens tjänster eftersöks mera och yrkesgruppens kunskaper upplevs som nyttiga och viktiga i och för samhället. En profession uppstår genom att yrkesgruppens unika kunskap uppskattas av en kundkrets och att de professionella kan förklara sig och sitt arbete utan att överlåta och lämna ifrån sig yrkets inre och unika kunskap till andra grupper.

Denna definition innebär att en grupp yrkesaktiva inom ett särskilt område inte själva kan utveckla professionsstatus utan måste ha omvärldens gillande i så måtto att yrkesgruppen uppfattas som unik och att det finns ett reellt behov av den kompetens som gruppen besitter. ⁸⁷

Genvägar till den specifika kompetens som professionen har finns inte och kompetensen kan inte någon tillägna sig utan att egentligen gå igenom samma utbildning och därmed få en gemensam kunskapsbas.

85 Abbott (1988) s. 4.

86 Brown (1992) s. 22.

Att det innebär stora svårigheter att definiera begreppet profession kan enligt Elliott88 ha sin grund i följande: För det första innebär att tillhöra en profession en social ställning och ett socialt anseende. För det andra gäller att professionalism antas vara ett statiskt fenomen snarare än en dynamisk process. Denna dynamiska process verkar på tre nivåer, nämligen allmän social omdaning, arbetenas organisering och slutligen den individuella livscykeln. För det tredje när det gäller definitionsfrågan är att forskningen gjorts inom den brittiska empiriska traditionen. Det beror på att den amerikanska traditionen är betydligt yngre samtidigt som professions-forskningen där varit aktiv och tillämpbar på en amerikansk samhällsbild och inte är direkt överförbar till den europeiska och förindustriella professionella utvecklingen, då ”The United States is a country with a small past and a large present.”89 Den historiska utvecklingen är lättare

spårbar på den europeiska kontinenten och för Elliotts del i den brittiska historien. Det råder oenighet om vad som gäller i definitionsfrågan och frågan är om det är möjligt att göra olika gränsdragningar. Så kan till exempel socialarbetare och bibliotekarier i olika länder och olika tider på ena hållet tillerkännas professionsstatus men inte på det andra. I en mer omfattande studie behandlar Elliott Krause90 professionerns utveckling, särskilt medicin, juridik, ingenjörsvetenskap och inom akademin mellan åren 1930 och 1990 i fem länder, USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien och beskriver de olika professionernas nationella särdrag och utveckling samt deras förhållande till och inblandning i statsmakt och kapitalism.

Gemensamt för och genomgående i flertalet definitioner av begreppet profession är två klart framträdande huvuddrag, nämligen att professionen för det första bygger på ”prolonged specialized training in a body of abstract knowledge” och för det andra ”a collectivity or service orientation”.91 Kunskaperna, som professionen kräver av sin utövare, bygger på lång utbildning och forskning. Den kunskapsbas som man tillägnat sig inom professionsområdet är själva grunden för professionen. Kunskaperna skall vara praktiskt användbara och är speciella för den enskilda professionen, vilket medför anspråk på monopolställning och utan inblandning av andra professioner. Kunskapen skall vara unik för just denna grupp, vilket medför professionens oundgänglighet i samhället. Betecknande är att inom de olika professionerna utvecklas och gäller vissa etiska normer och regler när det gäller till exempel förhållningssätt i ett

88 Elliott (1972) s. 5.

89 Elliott (1972) s. 14.

90 Krause (1996)

klient-/kundmöte eller i det mellanmänskliga mötet92 samt i förhållandet till och mellan kollegor. En utpräglad kåranda är ett utmärkande drag. En konsekvens av detta är att både den teoretiska grunden och de etiska normerna formar medlemmarna av en och samma profession till ett likartat tänke- och förhållningssätt i värderingar och i attityder gentemot omvärlden. Professionerna är elityrken med hög status, mestadels behäftade med auktorisation och legitimation. Det medför att rekryteringen till den enskilda professionen påverkas eller rent av styrs av gruppen och samhällets försörjning av professionsmedlemmar tenderar att bli gruppens angelägenhet och ansvar.93 Inom professionsbegreppet finns för den enskilde medlemmen anspråk på ledarskap, autonomi och status grundade på en speciell form av auktoritet, dvs. sanktionerad expertis94, men det är viktigt att fastslå att

… en professions uppkomst är avhängig omgivningens erkännande av dess kunskap som nyttig och värdefull. Professionen är inte heller ett automatiskt självupprätthållande system i och med att den har uppstått, utan professionen måste ständigt aktivt verka för att den kunskap, som den besitter, upplevs som nyttig och värdefull och att de tjänster den erbjuder efterfrågas.95

När en profession skall definieras så har kriterierna ofta utgått ifrån en inom professionsforskningen accepterad ”idealtypisk” bild. Innebörden i ett ”idealtypiskt” resonemang tyder på att professioner kvalitativt skiljer sig från andra yrkesgrupper, men härom finns olika meningar. Nack-delarna med ett ”idealtypiskt” förhållningssätt är att idealtypen sällan har sin motsvarighet i verkligheten. Dessutom framhålls motsatsförhållandet i profession och icke-profession. ⁹⁶

Professionaliseringsprocessen är en yrkesgrupps väg mot professionell status. Yrket kan inte räknas som profession förrän alla de utmärkande egenskaperna har uppnåtts. Bengt Abrahamsson97 hävdar att det finns olika meningar om professioners egenskaper kvalitativt skiljer sig från andra yrkesgruppers. Två olika synsätt dominerar, dels den vars anhängare menar att professioner kvalitativt skiljer sig från andra yrkesgrupper och som klart söker drag som skiljer professioner från icke-professioner, dels den som företräds av dem som menar att alla yrkesgrupper kan beskrivas i termer av professionaliseringsgrad. Egenskaperna bör begränsas till vad som är eller antas vara betydelsefulla för yrken över huvud taget. 92 Stolt (2003) kap. 4, s. 119-138. 93 Olaisen (1988) s. 60. 94 Beckman (1989) s. 63-68. 95 Hellberg (1978) s. 49. 96 Moore (1970) s.5. 97 Abrahamsson (2005) s. 13-14.

Abrahamsson föreslår att egenskaperna teoretisk bas, etiska regler och kåranda skall ingå i definitionen och att en professions medlemmar skall ha en hög grad specialiserad kunskap samt äga vissa metoder och tekniker för att tillämpa kunskaperna i sin yrkesverksamhet. Professionsmed-lemmarna förväntas utföra sina uppgifter enligt de för professionen bestämda etiska reglerna. Professionsmedlemmarnas sammanhållning skall kännetecknas av en utpräglad kåranda, som har sin grund i gemensam utbildning och anslutning till gemensamma värderingar och metoder.

Barber98 menar att det inte finns någon absolut gräns mellan professioner och andra yrkesgrupper. Professioner skall definieras av och begränsas till de ”differentia specifica”, specifika skillnader, som finns i ett professionellt beteende och han pekar ut (1) en hög grad generaliserad och systematiserad kunskap, (2) en primär orientering mot samhällsintresset snarare än mot individuellt självintresse, (3) en hög grad av självkontroll genom en etikkod som blir en del i yrkesutövarens tänkesätt när man träder in i yrket och i yrkesorganisationen, och (4) ett belöningssystem, som primärt är en uppsättning symboler för framgång och således varken mål i sig eller medel för något individuellt mål, som fyra existerande egenskapsskillnader.

Det är uppenbart att det råder oenighet inom professionsforskningen men forskningen om professioner är levande. Jan Nolin tar i sin rapport In

search of a new theory of professions från 2008 upp åtta problemområden

inom den nuvarande professionsforskningen och ger också förslag till lösningar. Han föreslår att professionsbegreppet skall få en ny definition, som skall grunda sig på tre kriterier: (1) ett minst treårigt akademiskt utbildningsprogram, (2) en livslång utbildning i yrket och (3) för att vara en del av en profession skall man tillhöra ett yrkesförbund.99